Sök 

Avalon logo Anglo-Saxiska Uppdraget



Anglo-Saxiska Uppdraget
Vittnes intervju inspelad Januarí 2010

Klicka här för video presentationen


Början av intervjun

Bill Ryan (B): Jag vill tacka dig för att du lägger fram vad som var omedelbart klart för mig, så snart jag läste ditt skriftliga svar om att du har mycket viktig information som behöver komma ut. Och det är vårt jobb på Project Camelot att hjälpa dig att nå människor som känner sig nog medvetna att förstå vad du säger, varför det är viktigt, och sätta det i perspektiv med andra uppgifter som de kan ha.

Och för att introducera allt detta undrar jag om du kunde tala om vad det är som du är beredd att säga om din bakgrund, om din historia ... bara i största allmänhet vad du tycker är okej att dela med dig om hur det var och att du faktiskt har varit i den position du var, för att få tag på den information som du kommer att rapportera.

VITTNE (W): Okej. Tja, den information jag har delat med dig redan, känner jag, är inte omstörtande. Jag tycker att det är något som många människor redan har förstått med den mängd information som redan ligger ute på Internet.

Om det är något unikt i den informationen som jag ger dig, som jag anser bör spridas, är att det är förstahandsinformation och det ges till dig fritt för dem som vill använda den och att informera sig. Jag tror att det är min ursprungliga ståndpunkt om detta.

För min del har jag tillbringat lång tid i det militära och sedan hade jag en hög position i City of London, och inom båda institutionerna blev jag väldigt förtrogen med händelser som planerades i hemlighet, på uppdrag av en grupp människor - jag kan inte säga att det är för en nation eller ett samhälle för det är säkert ingenting av detta - men det har definitivt något att göra med en grupp människor vars intressen ligger inom dem själva och vad de gör för att tvinga fram en serie händelser.

När jag blickar tillbaka med facit i hand nu kan jag se tydligt att de är mycket framgångsrika i att göra vad de gör. Och jag känner, på grund av vad jag vet, att tiden rinner ut för dessa människor.

Så tidslinjen som jag ska beskriva är på något sätt ... och det är en passande titel, verkligen, eftersom en tidslinje börjar någonstans och slutar någonstans och dessa människor är mycket väl medvetna om det.

Vi närmar oss en kritisk tid nu, som alla diskuterar för närvarande. Jag är mycket väl medveten om detta. Informationen jag har kommer att ge er lite mer kött på benen så att människor själva kan tänka efter.

Och vad gäller sanningshalten i det, kan jag bara säga er att det jag tänker säga är sanningsenligt, även om många människor kanske tycker att det är en uppfattning. Jag är ganska nöjd med det också. Men det har varit min erfarenhet, och det är den erfarenheten jag ska dela med er.

B: Ja. Vad som skulle vara bra är om du kan skilja mellan information som kom till dig i första hand när du fysiskt var på möten med några av dessa människor, och annan information som du fått genom ett mer subjektivt sätt, som du kan känna stor tillförsikt till. Det är viktigt att separera ut ursprunget av informationen. Men för dig, naturligtvis, och för många andra människor som kommer att läsa detta, formar det faktiskt en sammanhängande bild, eller hur?

W: Ja. Jag tror att det är viktigt. Jag tror att något som detta måste vara sammanhängande. Och naturligtvis finns det en subjektiv faktor i den, jag menar, jag kan inte förneka det.  Men, du vet, allt det kan ses som varande subjektivt, men det är också från ett vittnes synpunkt.  Förhoppningsvis, hur jag nu kommer att beskriva det, så kommer människor att kunna se igenom varje subjektiv känsla jag har fått angående detta och komma till kärnan av vad som pågår.

B: Just det. Nu, om du bara kunde lägga till lite detaljer om den grupp som du hänvisade till. Har denna grupp någon form av namn som de kallar sig själva? Är detta en grupp som människor som läser detta skulle känna igen när man korsrefererar information?

W: Det är svårt för mig att försöka beskriva dessa människor. Jag har kallat dem en "Brödraskara". Jag har också kallat dem en "överregering". Det finns också andra namn jag skulle kunna kalla dem, några av dem nedsättande, och det skulle nog vara förtjänat. [skratt] Men jag tror att bästa sättet, det mest rationella sättet att beskriva dessa människor så att folk kan förstå hur de är, är att de är som en överregering, eftersom det är vad de gör.

B: Talar du om det Brittiska folket här, eller internationellt folk?

W: I det möte som jag kommer att hänvisa till senare, så var alla britter, och vissa av dem är välkända karaktärer som folk i Storbritannien kommer att känna igen omedelbart. De som är internationella som eventuellt läser detta, kanske måste göra lite research på dem.  Men de är nationella personer, en del av dem.

B: Är det politiker? Eller är de figurer i ”noblessen", så att säga?

W: Ja, det är lite av aristokrati där, och några av dem kommer från ganska aristokratisk bakgrund. Det finns en som jag identifierade vid detta möte som är en erfaren politiker. Två andra var högt uppsatta personer från polisen och det militära. Båda är kända nationellt och båda är nyckelpersoner när det gäller rådgivning just nu till den nuvarande regeringen.

B: Och eftersom det finns en politisk komponent i detta, går denna politiska komponent tvärsöver båda partierna?

W: Nej, denna äldre politiska komponent hör till högern i Storbritannien, det konservativa partiet.

B: Okej. För amerikanska läsares skull, så motsvarar det republikaner.

W: Ja.

B: Okej. Så det är en insidergrupp som fungerar i Storbritannien som många amerikanska läsare av denna text skulle känna igen genom en analogi - det är som den amerikanska hemliga regeringen. Du pratar om politikerna bakom kulisserna som fortfarande är mycket inflytelserika med kopplingar till polisen och militären. Finns det även amerikanska militära kopplingar inom detta?

W: Ja.

B: Okej.

W: En betydande figur inom militären som nu är pensionerad, men verksam som rådgivare till regeringen.

B: Okej. Är du medveten om eller har du hört någon diskussion om eventuellt deltagande av styrande inom kyrkan eller Vatikanen eller någon av religionerna i världen? Nämndes det som en del av deras strategiska planering för allt detta?

W: Nej, inte alls, men jag känner till "Church of England", i synnerhet, som är delaktiga i allt som händer, totalt delaktiga!

B: Okej. Och du vet detta på grund av den nära relationen mellan ledande personer i Church of England och den grupp som du träffade i City of London?

W: Absolut. Du behöver inte en juridisk expert för att förstå det. Det är ganska genomskinligt.

B: Okej. Är det frimurare i grunden?

W: Absolut. Det är ingen tvekan om det. Alla har undersökts genom denna process, genom frimurarnas process, och sedan får de träffa varandra.

 Det är något som människor behöver förstå. Det finns nivåer inom frimureriet. Du vet, de flesta frimurare vet egentligen ingenting alls, och de är ute och gör ett bra arbete för det mesta och de får fördelen av att vara i en slags "klubb", så att säga.  Men det finns olika nivåer. Vissa människor kallar det "grader" eller något annat. Men det är Vem är Vem.   Det är - vem kan man lita på, vilka kan föras samman, vem innehar makten, vilka är benägna att utveckla mer makt?

Och dessa människor dras till varandra och de samlas eftersom de alla har ett enda skäl. Men det är inte exakt samma skäl som frimurarnas, du vet. Det är något som kan liknas vid det, men inte detsamma som det.

B: Kan du förklara det lite tydligare?

W: Ja, jag tror det bästa sättet att förklara detta är: Frimureriet är, såvitt jag vet, bara ett redskap för dessa människor. Det ger dem möjlighet att komma samman, i hemlighet, bakom stängda dörrar, lära känna varandra, känna trygghet och säkerhet och att veta säkert att det som sägs på dessa möten inte går längre än dessa möten, och detta är alltsammans på en helt annan nivå.

Nu, det möte som jag talar om, jag tänkte inte ens på att dessa människor var på en betydande nivå - betydande nog för mig på den tiden - men de höll på att diskutera saker som man redan enats om, och som planerats och dikterats. De samlades egentligen för att dela information, ta reda på hur bra det gick och vad som krävdes för att hålla det på rätt spår.

B: Så det var redan beslutat på en ännu högre nivå än detta. Är det vad du säger?

W: Det var mycket tydligt. Från vad jag hörde var de inte en beslutsfattande grupp. De var som en aktionsgrupp.  De var människor som behövde träffas då och då för att tillsammans diskutera vad som behöver göras, eller vad som blivit gjort och vad som borde göras. Och sedan sprida ut och gå tillbaka och göra vad de behöver göra, som ett resultat av dessa möten.

B: Okej. Och du deltog i ett möte?

W: Bara ett.

B: Och i vilken egenskap kom du att delta i detta möte?

W: Av en ren slump! Jag trodde det var det vanliga mötet som vi hade var tredje månad, eftersom jag såg namn jag kände igen på e-postlistan, och jag var med på den. Men då, på grund av den ledande ställning jag hade i City of London, trodde jag bara det var helt normalt för mig att öronmärkas för denna typ av möte.

Så när jag gick till mötet, var det inte samma plats som tidigare. Det var ett transportföretags lokaler, vilket är ganska ovanligt, men inte alltför ovanligt. Jag gick till detta möte och det var inte det möte som jag hade förväntat mig.  Jag tror att jag var inbjuden ... på grund av den position jag hade och eftersom de trodde att jag, precis som de själva, var en av dem.

B: Så du var med, eftersom de redan kände dig? Du betraktades som ett säkert kort?

W: Absolut. Jag var ett säkert kort. Jag var en av de personer som, på min nivå inom organisationen, fick saker gjorda.

B: Okej.

W: Och jag ansågs som det. Många hade känt mig en längre tid, även de äldsta figurerna bland dem. Jag menar, jag var ett förstanamn, den sortens person. Och jag hade också varit regelbundet inbjuden till olika funktioner, sociala funktioner och sådana saker där jag blev bekant med några av dem och några av dem blev väldigt bekant med mig.

Så det var lättsamt, mycket professionellt, ingenting utöver det vanliga, även om klockorna började ringa om vad de var i färd med och vad de gjorde och vilken typ av beslut som de tog, som jag i stort sett ignorerade. Det verkar ovanligt, men det var en del av mig som ville ignorera vad som pågick.

B: Menar du att i detta speciella möte som vi pratar om, de människor som deltog och som du kände mycket väl, och som du hade deltagit på andra möten med innan, var i grunden samma människor? Men detta var ett möte som skiljde sig från de vanliga, eftersom det var på en annan plats och med en annan dagordning?  Är det vad du säger?

W: Nej, inte precis. Jag kände de flesta av deltagarna vid mötet, men inte alla. Det var omkring 25 eller 30 personer vid mötet. Och det var ganska informellt, du vet, folk lär känna varandra, låter bekanta sig själva som människor gör. Det var inget ovanligt med det. Det var när ämnena började komma upp som min förvåning ökade av vad som sades.

B: Var det som ett formellt möte kring ett bord, med ordförande, anteckningsblock och vattenglas, och alla såna saker?

W: Inget sådant. Ingenting noterades - ingenting. Det var verkligen ett "bakom stängda dörrar" möte med folk som pratade och överröstade varandra, en del människor talade för åhörare om sina farhågor och hoppade över till andra saker som oroade dem.

Och sedan en beskrivning, som jag bara kan säga är "tidslinjen för händelser", som de hade väntat sig skulle hända, nu skulle vara på gång, och massor av bekymmer eftersom det inte blivit så. Och vad som var tänkt att ske enligt tidslinjen som inte hade hänt, och vilka åtgärder som skulle vidtas för att det skulle hända.

Och det är då saker och ting började bli ganska surrealistiska - eftersom jag aldrig hade varit i sällskap med människor som dessa, som pratade så där.

Den grupp människor som jag bäst känner till är de människor som utför arbetet inom The City, de tillhör olika välkända ekonomiska kommittéer, en del av dem ganska varierande kommittéer, men alla tillhör samma organisation. Detta är människor som går osedda, de flesta människor vet inte vilka de är. Jag känner dem. Jag vet hur de ser ut, vet vad de heter och vet vad de gör.

Det var de andra människorna som var där vid den tidpunkten som förvånade mig. Tre andra i synnerhet. Det fanns fler människor där som var på deras typ av nivå också, som jag inte riktigt kan identifiera, men tre av betydelse, helt säkert.

B: Okej, på vilket datum var detta möte? Låt oss sätta ett datum för det.

W: Okej. Vi talar om 2005. Det var efter det allmänna valet i maj - det när Blair röstades in igen. Detta möte ägde definitivt rum någon gång i juni samma år.

B: Är det okej att föra in i protokollet att det var i juni?

W: Juni 2005 är bra.  Ja.

B: Okej. Nu undrar jag då om du kan klargöra vad det var som diskuterades vid detta möte.

W: Tja, som jag nämnde, var jag ganska förvånad över att se hur mycket folk som var där. Mötet varierade från flera diskussioner som omfattar flera objekt eller saker som hände i världen just då, så det var en ganska stor diskussion om säkerheten i landet. Och en av dessa tre nyckelpersoner har nu tagit på sig rollen för detta ... gör faktiskt det nu. Han är där nu. Han har den positionen just nu.

Den stora saken då var Irak. Det var på deras agenda, men också överraskande nog fanns det massor av samtal om Iran. Och vad som förvånade mig och verkligen sköt upp mina ögonbryn var att folk pratade lugnt med varandra, och argumenterade inte eller skrek åt varandra utan pratade helt lugnt om Israels motvilja att anfalla och provocera Iran till väpnad aktion. Det var något som verkligen reste nackhåret på mig.

Och det verkade som om den israeliska regeringen var bunden av vad som händer här och hade en roll att spela som styrdes utanför Israels gränser. Ett år senare anföll Israel Iran-stödda Hizbollah-baser i Libanon.

Och sedan det andra som kom ut som jag tydligt minns var att de nämner japansk motvilja att skapa kaos inom den kinesiska finansiella sektorn.

Jag kunde verkligen inte förstå varför de talade om det och varför det hade någon betydelse. Vad jag snappade upp från det här verkade vara att den japanska regeringen, eller de i Japan, blir tvingade eller beordrade till att göra något som skulle fördärva eller fördröja den kinesiska ökningen av finansiell makt.

Det nämndes att Kina växte för snabbt och den största fördelen av den tillväxten fick den kinesiska militären, som höll på att bli moderniserad, främst genom de pengar som de fick från världsmarknaden.

Och sen började saker ... och det är där jag inte kan låta bli att vara subjektiv, Bill.  Därför att vid den tidpunkten kommer jag ihåg att jag började känna mig illamående över vad man hade diskuterat och mycket orolig för vad som hade sagts.

Jag var med i utkanten av detta möte och jag kunde känna ångesten stiga inom mig eftersom det var saker som få talat om. Det fick inte tillkännages till vem som helst. Detta var saker som de redan visste om.

Det pratades öppet om användning av biologiska vapen, var och när de skulle användas, och tidpunkten. Och tidpunkten verkar alltid vara avgörande.

Och så blev det mer prat koncentrerat på hur Iran måste engagera sig militärt för att provocera fram det önskade militära gensvaret från Kina.

Det fanns en tydlig förväntan att provocera Iran till någon form av väpnad konflikt med väst och med Kinas hjälp till Iran. Genom denna provokation, skulle varken Kina eller Iran använda taktiska kärnvapen av något slag.

Och som jag nämnde, dessa människor gjorde inga beslut. De diskuterade något som redan hade planerats, så det var helt enkelt för att utbyta information med varandra. Och det blev helt klart allteftersom diskussionerna pågick, att den centrala frågan för det här mötet var när ballongen skulle skjutas upp – när allt detta skulle hända.

Annat prat centrerades på att hantera ekonomi, resurser, skydd av tillgångar, och en kontroll av dessa resurser och få in uteliggande tillgångar. Och jag kan gå igenom denna kedja av händelser med dig nu, Bill, om du vill.

B: Jag skulle bli riktigt glad om du kunde gå in på så mycket detaljer som möjligt.

W: Okej. Som jag tidigare nämnt, behövde de antingen Kina eller Iran för att bli skyldiga till den första användningen av kärnvapen för att försvara nästa steg.

Jag har redan sagt det, och detta är som en anekdot så det kan inte bekräftas, men min information kommer genom detta möte, och från andra håll, som positivt indikerar att iranierna faktiskt har taktiska kärnvapen just nu. De håller inte på att utveckla det. De har det redan.

B: En del säger att de kan ha fått dem från ryssarna, kanske. Har du någon aning om det?

W: Jag tror de kommer från kineserna.

B: Från Kina... okej..

W: Det är för att den kinesiska tekniken har använts, under många år, i deras missilsystem. De får missilteknologi från ryssarna också, men det är mest mark- och luftmissilsystem, typ defensiva vapen. Tekniken för taktiska missilvapen kommer via Kina.

B: Har du någon sakkunskap i frågan från din egen militära bakgrund?

W: Ja, det har jag.

B: Okej, så det betyder att på detta möte där du hörde denna information, då kunde du förstå vad de sa genom din militära bakgrund och erfarenhet, och förstå strategiskt och taktiskt vad det var de pratade om och varför.

W: Absolut. Jag kunde även trätt in och rättat deras terminologi eftersom jag tror att det blev lite fel ibland, men de försökte bara beskriva det på bästa sätt de kunde.

B: Ok.

W: Så ja, jag har en ganska djup kunskap om dessa typer av vapen och vapensystem i allmänhet.

B: Vapensystem i allmänhet, visst. Okej, tillbaka där vi var, det var en liten fotnot du satte in där och sa att du kände, anekdotiskt, men du är också säker på den uppfattningen att Iran faktiskt har kärnvapen.

W: Ja, om jag får säga det här, Bill, innan detta försvinner från mig ... det är anekdotiskt i den meningen att diskussionen inte nämnde att Iran inte har dem. Diskussionen lutade mot om iranierna har den typen av vapen eller inte har dem. Jag tror att skillnaden skulle ha gjorts här - om de inte hade dem. Det nämndes inte att DE INTE HAR dem. Det lutade mot att de redan har sådana vapen.

B: Jag förstår. Nu, jag vill inte få dig ur spår, men det finns en potentiell analog med situationen i Irak, där västliga regeringar och militären, antingen de visste sanningen eller inte, talade om för allmänheten att den irakiska militärens kapacitet var långt större än den verkligen var. Är det möjligt att det fanns någon förvillelse här när det gäller Irans förmåga? Eller tror du att de verkligen visste vad iranierna har och kan göra?

W: Att göra en jämförelse med Irak är en naturlig sak att göra. Men i det här sammanhanget tror jag att det kan verka vilseledande.

Det stöd Irak fick under Iran-Irak-kriget var mestadels från västländerna. Och inkluderar naturligtvis även Israel, så sannolikheten att Irak importerat kärnvapen och inte själva har producerat det är mycket låg.

Nu, den andra sidan av myntet är Iran. Iran har haft kontinuerligt stöd av Kina och senare av ryssarna, och även av andra länder. Den militära marknaden är ganska öppen och kan även omfatta Frankrike, som helt självständigt kan exportera sina vapen varhelst de vill.

B: Ja.

W: Trots befintligt avtal angående försäljningen av vapen utomlands. Men detta går en liten bit bortom det. Vi talar om ett land som har utnyttjats ganska mycket av andra länder genom hela revolutionsperioden – där de har ansetts vara en fiende till alla västerländska länder, och också Gulf-staterna.

B: Du menar, du refererar till att Iran har utnyttjats av Kina?

W: Kina, ja. De använder båda varandra, naturligtvis. Kinas ekonomi skjuter i höjden. Jag vet inte om de har nått sin platå nu eller inte, och jag pratar inte om det. Men mängden av vapenarsenal och nivån på den tekniska expertisen som Iran får från den kinesiska militären – det verkar obegripligt att atomvapen inte har inkluderats i varje förpackning som går dit, antingen det kommer under direkt kontroll av det Iranska Revolutionära Gardet eller gemensamt av iranierna och kineserna. Man kan inte vara säker.

Men jag går tillbaka till vad jag sa tidigare, att på det mötet antogs det – och det var helt klar – att iranierna HADE sådana vapen i sin ägo, därför att motsatsen inte nämndes.

B: Förståeligt, och vad du nu vill fortsätta att tala om är hur detta samarbete mellan Iran och Kina skulle användas på ett sätt att komma åt Kina – därför att Kina är huvudmålet.  Är detta korrekt?

W: Det är korrekt.  Kina har varit huvudmålet sedan åtminstone mitten av 70-talet – och återigen, denna information är genom en tredje part så jag kan inte ge dig någon direkt förstahandsbevisning av detta – men det har alltid varit Kina. Det var alltid Kina som skulle vara ”the big one” i den här tidslinjen.

B: Mm hm.

W: Det är Kina de är efter just nu och det handlar helt om hur man skall kunna framtvinga och skapa scenariot där denna typ av – tja, det kommer att bli krig Bill, det kommer att bli ett krig – hur detta kan realiseras och hur det kan göras trovärdigt för alla som lever i västvärlden, det är frågan?

Och sättet det kommer att göras på för att bli trovärdigt är genom ett land som Iran som används som en syndabock för att använda atomvapen för att locka fram en förändring.

B: Och hela rättfärdigandet för att göra detta är att förse, eller att lura in Kina i ett krig, av vilken orsak?

W: Kina kommer sedan att stödja Iran, mycket snabbt. Och vad vi talar om är dessa ”Roads to Jerusalem” som det var. Och det borde inte vara någon överraskning att kineserna har fått sin egen ”Road to Jerusalem” så att säga, därför att det är där som oljan finns – deras livlina – och det är där deras makt kan utökas, långt mer än vad den är för ögonblicket.

B: Jag förstod inte vad du menade där genom Jerusalem. Var det en metafor, talet om Iran?

W: Ja, det var en metafor. Trots att jag inte har nämnt det för dig innan, du vet, de talar om ”vägen till Jerusalem” som det var. Folk som Benjamin Netanyahu använder det ganska mycket. Obama har använt det.  Den kinesiske presidenten har faktiskt använt det också, tror jag. Hu Jintao är hans namn. De har faktiskt använt denna metafor.

B: Det visste jag inte.

W: Jo, det har de. Det är där som den vägen ligger. Går den genom Teheran, enkelriktat? Eller går den genom Teheran igen, genom att komma den andra vägen?

B: Okay, så du använder det i grund och botten som en metafor för ett önskat mål, någonting som har uppnåtts.

W: Det är riktigt.

B: Okay, så vad du säger då är, att det finns en långtidsplan som har bestämts för ganska längesedan att skapa situationen, att sätta upp schackbrädet, det globala schackbrädet, så att det kommer att bli ett krig med Kina. Detta är vad du säger.

W: Ja, i ett nötskal. Du har förstått det. Det är en hel serie av händelser, och många av dem har realiserats. Och återigen, jag kan bara understryka att tiden verkar vara avgörande.

B: Vad har hänt, och vad kommer att hända, och vad är den eventuella plan som rullats ut för vad de önskar skall hända om allting de önskar kommer att hända?

W: Well, planen är att allt skall sättas igång i Mellanöstern igen, på ett sätt som skulle göra de föregående konflikterna i Mellanöstern att se ut som smulor på en lekplats eller tummelplats.

Det kommer att involvera användande av atomvapen och, återigen, det är för att skapa en atmosfär av kaos och extrem ångest, inte bara i västerlandet utan över hela världen, och för att sätta på plats vad jag nämnde som förenade totalitära regeringar i Väst, för att göra detta behöver Kina tas bort, politiskt och socialt, för att detta skall kunna hända.

B: Så vad de håller på med här är att de dödar två fåglar med en sten. De använder detta för ett rättfärdigande för att skapa vad många på Internet har kallat En Världsregering, förutom att detta inte inkluderar Kina.  Du talar om västerns nationer i en allians för motstånd mot detta nya hot.

W: Det är speciellt de västra nationerna, men jag tror att vi också måste inkludera Japan i detta.

B: Och Ryssland? Var står Ryssland?

W: Jag tror att Ryssland är en spelare, men jag har inga bevis för det. Av en eller annan orsak så får inte Ryssland någon titt in här och det är bara ett antagande från min sida att Rysslands nuvarande regering går hand-i-hand med spelarna som har kontrollen här i väst.

B: Hm. Så du säger att, därför att på mötet du deltog i, så var Ryssland inte nämnt som en större faktor.

W: Nej, inte alls. Det enda sättet de nämndes på var att hela idén är att skapa förutsättningar av kaos över hela världen.  Med det menas senare användande av biologiska vapen, en vida spridd brist på mat, vilket kommer att påverka svaga och bräckliga länder över hela globen, följd av massvält och sjukdomar.

Det enda omnämnandet av att Ryssland finns i detta är ett underligt sådant som jag inte kan förklara och kanske någon annan kan det. Jag kan verkligen inte förstå det. Men på mötet nämndes det så här: ”för att orsaka att den kinesiska militären attackerar östra Ryssland”. Jag kan inte förtydliga det och varför det nämndes på mötet – jag vet helt enkelt inte.

B: Okay, så bara för att gå tillbaka till vad jag nämnde för en minut sedan, om två fåglar med en sten. Ett mål här då är att etablera en förenad allians av västerns länder med en sorts totalitärt ”fotfäste för krigsberedskap” med en aspekt av tung kontroll i det. Och den andra aspekten är faktiskt att tända elden för det här kriget, vilket kommer att resultera i alla sorters kaos och antagligen ett enormt antal döende människor någonstans.

W: Ja.

B: Den kinesiska befolkningen? Eller överallt på planeten? Är detta en del av planen för befolkningsreducering? Vad sa de?

W: Tja, där var tal om att biologiska medel skulle användas, beskrivet som influensaliknande, och det skulle spridas som en löpeld. Nu, de nämnde inte detta på mötet, men jag vet nu att det kommer att bli en attack på människor rent genetiskt, inte på alla samtidigt. Hur det skall gå till … jag är inte en genetiker, så jag vet verkligen inte. Man kan bara anta att det är kopplat till DNA på något sätt.

B: Mm, hm.

W: Och skillnaderna som har hittats i DNA. Dessa skillnader har blivit identifierade och viruset kan göras så att det kan döda en person, och göra det ganska snabbt.

B: Så viruset är genetiskt målinriktat, är det vad du säger?

W: Ja.

B: Genetiskt målinriktat för en rastyp, eller mer specifikt än så?

W: Rastyp. Jag kan vara ganska definitiv när det gäller det. De talar om utrotning av en hel del av den mänskliga rasen, genom att göra detta genetiskt.

B: Verkligen? Nämnde de detta på det här mötet, i dessa termer?

W: Inte exakt så. Detta är mina termer. Men detta är hur det nämndes och detta är mitt minne av det och hur detta kom ut och hur jag har tolkat det.

B: Okay.

W: Men detta är vad de högst definitivt hänsyftar på.

B: Talar de om att få kineserna ur vägen därför att de är en obekväm, stor grupp som inte spelar med i de globala planerna? Eller talar de om detta som en ursäkt för att tunna ut hela världens befolkning, inklusive den i västerlandet?

W: Tja, det är en mycket bra fråga och så vitt jag kan förstå är det en hypotetisk fråga. Återigen, jag kan inte ge dig svaret på just den. Från en personlig synpunkt så verkar det definitivt att bli en uttunning av världens befolkning och det skall gå ner till en hanterbar och kontrollerbar storlek för denna regering som kommer att komma, för att de skall kunna ha den kontroll de önskar sig.  I annat fall skulle de inte kunna ha det.

Det till och med gör mig sjuk bara av att tala om detta nu, det gör det verkligen.  Det gör mig illamående hela tiden för att de vill fortsätta och göra sådana här saker, att sådana saker verkligen har talats om.  De vill minska ner befolkningen till vad de helt kallt tror skall vara en ”hanterbar nivå”.

B: Kan du referera i det mötet som du deltog i till dessa nivåer, eller det antal, eller procentsatser, eller någonting i närhetan som du kan minnas?

W: Ja, de talade om hälften.

B: Wow, det är massor av människor.

W: Ja, det är det.

B: Okay.

W: Det betyder att dra ner tillbaka till hälften.

B: Så det är mer än kineserna, då.  Det besvarar ju den frågan, eller hur?

W: Ja, i ett atomvapenutbyte – och jag tror att det kommer att bli ett begränsat utbyte av atomvapen – blir det någon sorts eldupphör. Det talade man om, de räknade med ett snabbt vapenstillestånd, men inte förrän miljoner människor redan hade dött, i princip i Mellanöstern.

Så vi talar antagligen om Israel här, befolkningen i Israel blir offrade. Också platser som Syrien, Libanon, möjligen Irak, definitivt Iran, du vet, både små och stora städer, kraftfabriker och så vidare, den sortens saker. Och sedan ett eldupphör innan det fortsätter fullt ut.

B: Ett eldupphör …?  Wow. Ursäkta, jag avbryter dig, jag ber verkligen om ursäkt. Ett eldupphör innan det fortsätter fullt ut?

W: Ja, det är som ett sorts spel av poker, där de redan vet vilka händer som kommer att delas ut.  De vet vad som är på gång att delas ut.  De vet att scenariot kan komma till stånd och att det scenariot kan avslutas igen med ett eldupphör.  Så vi kommer att ha ett vapenstillestånd, och det är under den tiden av uppehållet som händelser kommer att starta för att verkligen sätta igång igen.

B: Vet du hur?

W: Ja. Detta är när biologiska vapen kommer att användas.

B: Oh …

W: Detta kommer at skapa de omständigheter där biologiska vapen kan bli använda. Och här måste du föreställa dig en värld, ett atomkrig eller ett begränsat atomkrig, i kaos, finansiell kollaps, totalitära regeringar kommer på plats.

B: Och massor av skador på infrastrukturen.

W: Människor som lever i total ångest och panik – detta är vad som kommer att hända härnäst.  Du får ett scenario … och detta igen talades om, och jag kan gå in på en del detaljer om hur folk kommer att bli mer kontrollerbara, då ingen kommer med en uppfattning om vad det är som kommer att hända, därför att deras egen säkerhet och trygghet nu är placerat i händerna på de som säger att de kan skydda det bäst.

Och det är i detta efterföljande kaos av ett utbyte av atomvapen som dessa biologiska vapen kommer att spridas på ett sådant sätt att det inte blir någon byggnad, inget skyddsnät för någon att räkna med vid denna typ av biologiskt angrepp.

Och det bör nämnas, för de som inte är medvetna, att biologiska vapen är lika effektiva som atomvapen, det tar bara en stund längre – det är allt!

B: Ja. Nu, spridningen av de biologiska vapnen som följer på vapenstilleståndet. Är det någonting som händer i hemlighet, som om helt plötsligt folk börjar bli sjuka och ingen vet var det kommer ifrån?  Eller är detta en öppen vapenspridning som blir mycket uppenbar?

W: Jag tror inte att det kommer att ske öppet, därför att det kinesiska folket kommer att bli drabbade av influensa!  Så där kommer att bli en influensaepidemi över hela världen, kanske, med ett land som Kina – eller Kina, därför att Kina är nämnt – att vara det land som kommer att lida mest.

B: Okay. Nu, om du var en kinesisk militärbefälhavare, vad skulle du göra i den här situationen? Antagligen skulle du hämnas.

W: Ja, verkligen. Den typen av hämnd som de kinesiska arméstyrkorna skulle kunna ge är inte desamma som de som hålls i väst. Den typ av vapen som väst kan sprida mycket, mycket kvickt, överträffar långt någonting som finns inom den tekniska räckvidden hos de kinesiska arméstyrkorna för närvarande – trots att de blir bättre allteftersom tiden går.

Men när jag talar om Kina, vi talar om People´s Liberation Army, folkets armé, som skulle samlas snabbt, och vi talar om massrörelser av trupper på något sätt in i zoner där de kan gå ihop med sina jämlikar.

Och i denna typ av utbyte som kommer att bli atomvapen … detta är varför jag nämnde det redan i början … det kommer att vara ett konventionellt krig till en början, sedan går det snabbt över till atomkrig med antingen Iran eller att kineserna blir provocerade till att användas först, beroende på att de inte kommer att kunna bli i en position där de kan försvara sig själva ordentligt mot vad väst kan leverera konventionellt utan att gå till atomkrig först.

B: Okay, så kineserna kommer att bli nödgade att gå in i ett förebyggande anfall.

W: Ja, alla deras möjligheter kommer att tas ifrån dem … möjligheterna till vedergällning kommer att tas bort från dem ganska kvickt och de kommer inte att ha tid till att återhämta sig.

B: Okay, nu, vad du beskrev var situationen innan eldupphör, när Kina skulle bli provocerat till att använda atomvapen.

W: Jag tror att det är bäst att titta på detta i flera steg. Så vi talar om ett konventionellt krig av någon sort, det kriget lockar sedan fram användningen av atomvapen, antingen av kineserna eller av iranierna.

B: Okay.

 W: Antagligen mest troligt av Iran för att stoppa det från att gå vidare. Sedan talar vi om ett utbyte av vapen och sedan ett eldupphör innan vi har någonting som inte längre begränsas till ett geografiskt område.

B: Vad ser det ut som? Är detta globalt? Till exempel, talar du om atomvapen på amerikanskt territorium, i Europa, och så vidare?

W: Nej. Globalt atomkrig nämndes inte.

B: Okay.

W: Det var bara rent geografiskt, Mellanöstern.

B: Okay. Så faktiskt så skulle en del människor referera till detta som Armageddonkrig, kriget som har profeterats om.

W: Ja, det är rätt. För de som ser på livet på det viset, du vet, kastar det säkerligen ljuset på en tid där den här sortens saker uppträder.  Men troligen inte på det sätt de trodde, därför kan jag inte betona detta för mycket: folk i gemen kommer att bli satta i ett sådant tillstånd av panik och ångest att de kommer att önska sig en stark regering överallt.

De vill inte kalla dem totalitära regeringar, de blir militärregeringar med den civila regeringen fortfarande där, men på ett överflödigt sätt. Militären kommer att bestämma – på samma sätt som en general gör i Afghanistan eller som tidigare i Irak.  Den general som har kommandot tar över scenen. Han ropar ut orderna!

Så vi måste föreställa oss detsamma som ett land där du har fått en militärbaserad civil regering som bestämmer, med den så kallat valda regeringen som är i stort sett överflödig.  Den militärbaserade regeringen ger säkerhet för folket som lever i dessa länder men som ändå blir påverkade av denna typ av angrepp.

B: Okay. När är tidpunkten för den här serien av händelser, så vitt du vet?

W: Efter vad jag vet … 18 månader.  Det är definitivt innan 2012.

B: Okay.

W: Eller runt 2012, någon gång under det året.

B: Någon som läser detta kommer att fråga: Okay, så detta är vad de diskuterade 2005. Hur kan du veta att den här planen fortfarande gäller, att saker och ting inte har förändrats radikalt, att de inte har övergett den komplett, att det inte har varit någon sorts stor U-sväng eller uppenbarelse här?  Vad får dig att vara så säker på att detta fortfarande gäller?

W: På grund av de händelser som har skett sedan 2005. Jag tror att det antagligen är det mest logiska sättet att se på det.  Vi har redan haft en så kallad finansiell kollaps. Det var inte en kollaps alls. Det var en centralisering av finansiell makt. Det har hänt. Det hände verkligen i USA. Det hände helt säkert i United Kingdom och det hände helt säkert i Frankrike och Tyskland. Så alla nyckelspelarna i västvärlden centraliserade sina finansiella tillgångar.

B: Talades det om detta under mötet?

W: Ja! Det tog upp en ganska stor del av det mötet om hur detta skulle gå till. Ha nu i minnet var mötet hölls – i The City of London. The City är den finansiella knutpunkten i världen, bortom allt tvivel.

B: Så vad du säger då är att alla dessa saker har inträffat enligt deras instruktionsplan?

W: Det är riktigt – och alla förberedelserna som behöver vara på plats innan den här typen av konflikt inträffar, de har också redan gjorts.

 B: Såsom vad? Vad refererar du till?

W: Tja, du talar om nyckelfigurer som ska ta över. Låt oss ta ett gott exempel här, och detta är en som troligen de flesta människor i UK är omedvetna om, det är att den brittiska, privata säkerhetsindustrins anställda uppgår till något i närheten av 500 000 personer, vilket är långt mer än Englands militära personal. Englands militärer är mycket färre än det. UKs militär uppgår bara till några hundratusen. Vi talar om 500 000 personer som arbetar inom den privata säkerhetsindustrin just nu!

Nu, innan 2005 fanns ingen reglering för detta. Där fanns ingen träning för dem. Då fanns ingen förening av den sortens folkmakt. Och bakom scenen – och detta är något som folk skulle kunna vara medvetna om, speciellt de som bor i UK – finns The 2001 Private Security Industry Act

Den akten betydde att alla som arbetade inom den privata sektorn måste undergå en viss träning. De måste också bli undersökta av polisen. Det ger en sorts civil känsla för folk som arbetar i områden med sådant säkerhetsansvar, att de borde vara kollade av polisen.

Dessa polischeckningar … allting kommer fram. Det är inte bara om du har begått ett brott eller inte. Tro mig, du kan upptäcka långt mycket mer om en individ genom en polisundersökning.

Och sedan är det träning. Denna träning handlar helt om hur man tar hand om en konflikt, vad man gör i tider av konflikter, hur ta hand om det, hur kontrollerar man den?  Och sedan får de lära sig hur man använder kontrollerad makt.  Den utökas därifrån.

B: Så du talar om att ta hand om problem av civil oro och så vidare. Detta är helt igångsatt för det?

W: Absolut, du kan ta protesterna som ägde rum efter invasionen i Irak 2003, här i United Kingdom och i Västeuropa och även i Staterna, men mest i Västeuropa. Det var nästan som ett massuppror mot kriget i Irak. Det kommer inte att upprepas igen. Det kommer inte att hända.

Men människorna i den här industrin behöver vara lagligt bemyndigade för att göra sitt jobb, därför att de kommer att arbeta med att skydda tillgångar, så de kommer fortfarande att göra sitt jobb. Och just nu när vi talar om detta så söker och får Security Industry Association mer makt på toppen av den makt de redan har fått. De har redan blivit licensierade för att operera lagligt inom den civila omgivningen. Nu får de den vanliga polismakt de behöver.

Det är inte bara för de inom den brittiska säkerhetsindustrin, det är också de som kallas ”Civila verkställande tjänstemän”, parkeringsvakter, den sortens folk, samhällets polisofficerare. De som hjälper polisen för att de skall kunna göra sitt jobb. De har fått makt som sammanfaller med det ansvar som fordras för att de skall kunna göra sitt jobb effektivt. Så vi talar här om makten att arrestera, makten att kvarhålla, vi talar om allt sådant. Och detta kommer att hända.

B: Händer detta i andra västländer också, vet du det?

W: Ja, det har redan hänt i andra västländer, platser som Frankrike och Tyskland, där det finns flera polisstyrkor som arbetar tillsammans. Man har inte bara en polismakt, som det var tidigare och som du kunde identifiera och säga: Well, där är polisen. De har fått andra instanser och de har alla samma makt.

Men den makten inom den engelska säkerhetsindustrin existerar inte för ögonblicket.  De existerar redan i USA och det är en amerikansk modell som i princip har använts här.

B: Okay. Nu, innan du går in på dessa detaljer, vi talar om tidslinjen – och jag frågade dig om vad som var din respons till någon som ville veta hur du kunde vara så säker på att detta var mer eller mindre igång, även fast mötet du var på inträffade för fyra år sedan.

W: Nästan fem år sedan nu.

B: Nästan fem, ja.

W: Ja, allt jag kan säga, Bill, är att bara ta in vad jag har nämnt, och om det inte ringer en klocka hos någon – trovärdigheten i vad som har sagts kan sedan bli bekräftad av dem själva om de önskar det.

B: Ja.

W: Inte allting är dolt. De kan omöjligen dölja allting, och sedan kan man lägga tillsammans alla bitarna i puzzlet själv och sedan finna ut att detta är ganska troligt.

B: Ja. Jag måste medge att det är mycket trovärdigt, vilket är mycket lugnande. Ända från början på vår konversation, du sa att … detta är min parafras … du sa att detta var en kapplöpning mot tiden från deras synpunkt sett. Varför?

W: Det är en mängd saker som kommer att hända inom några få år och allt handlar om makt. En del av det. Jag förstår det inte helt och fullt själv för att vara helt ärlig mot dig. Men från vad jag förstår så är det ganska mycket maktmäkleri som pågår nu, och det är i princip så att dessa som har haft kontrollen inom det mesta i samhället för inte bara hundratals utan för tusentals år, önskar att den kontrollen fortsätter. Och för att göra det måste en viss ordningsföljd av händelser bli skapade för att detta skall kunna ske. Vad jag just har beskrivit för dig är antagligen den första delen.

Så vi är på väg in i detta krig, sedan efter det … och jag kan inte ge dig ett tidsschema för när detta kommer att hända … det blir en geofysisk händelse som kommer att ske på Jorden och den kommer att påverka alla.

Vid den tidpunkten har vi alla gått igenom ett atomkrig och ett biologiskt krig. Jordens befolkning, om detta inträffar, blir drastiskt reducerad. När denna geofysiska händelsen sker kommer sedan de som finns kvar på Jorden att halveras igen. Och vem som överlever det kommer att avgöra vem som tar världen och dess överlevande befolkning in i nästa era.

Så vi talar här om en efter-kataklysmisk-händelses era. Vem kommer att ha makten? Vem kommer att ha kontrollen? Så det handlar helt och hållet om det. Och det är varför de är så desperata för att dessa saker skall inträffa inom en bestämd tidsram. Annars kommer de att förlora.

B: Okay. Låt mig spela djävulens advokat här och tala till mig från din ståndpunkt av att ha en hel del av på djupet militär erfarenhet och kännedom om det militära tänkesättet. Varför är kriget och upprättandet  av den totalitära regeringen, och atmosfären av rädsla, och så vidare, och så vidare, varför behövs allt detta om det kommer att bli en stor, geofysisk händelse, som du lägger fram det, som skulle främja en förstörelse av infrastrukturen, resultera i mängder av dödsfall, resultera i alla typer av olyckor över hela världen, jordbävningar, tsunamis, gudarna vet vad. Detta enbart borde rättfärdiggöra krigslagar i de flesta länder och stater och samma faktorer kunde lätt rättfärdiga tillskansad makt i den sortens nödsituationer. Varför är kriget en del av detta scenario? Jag förstår inte det.

W: Jag tror att du måste titta på detta från en annan synpunkt. Efter en kataklysmisk händelse blir det liten eller ingen struktur kvar. Och om det inte finns någon struktur så betyder det att struktur måste sättas tillbaka på plats.

En struktur behöver komma på plats innan detta händer, med någon sorts säkerhet att den överlever vad som kommer att ske – så att den kan landa på båda fötterna dagen efter och sedan kvarstå vid makten och ha makten såsom den åtnjöts tidigare.

B: Så, det är en motivering för stärkandet av de viktiga delarna av infrastrukturen, faktiskt i en förberedelse för kataklysmen, vilken i vanliga civila tider kanske inte är så stark. Detta är vad du säger?

W: Verkligen! Och jag kommer nu in på ett område där jag bara kan ge subjektiva uppfattningar, samma som varje annan person kan ha, men känslan, och det är en mycket intuitiv sådan, är att de måste ha fått sina planer på plats nu. De måste ha fått sin maktbas vederbörligen på plats. Och det enda sätt de kommer att göra det på är att skapa omständigheterna för att det skall hända, t ex en konflikt.

Och vi kan alla se tillbaka genom historien. Alla krig har uppnått ett mål. Bredvid lidandet, det mänskliga lidandet som pågår, så har det alltid uppnåtts ett mål. Och målet är alltid på vinnarens sida.

Så, vi ser på denna totalitära regim, som jag tror redan är totalitär i varje fall. Jag menar, vi har ingen demokrati alls. Ingen har något att säga till om. Detta har redan blivit bestämt och över allas huvuden.

Vi betyder ingenting, som det är. Vi betyder faktiskt ingenting. De betyder något och deras makt betyder något och det är det enda som har talats om det. Och jag tror att om du gick in i sinnet hos någon som opererat på det sättet, så skulle du förstå vad de kommer att göra och varför de gör det och varför de vill kontrollera slutspelet och få makten i slutet på det, intakt, därför att denna geofysiska händelse kommer att ge möjligheter till överlevnad.

B: Har du några indikationer på när detta är? Detta innebär, från vad du säger, att de på sätt och vis förväntar sig att något skall hända år 2012. Är detta en 2012-händelse?

W: Nej, detta är faktiskt inte centrerat runt den 21 december 2012. Jag vet inte vad som kommer att inträffa den 21 december 2012.

Jag har fått stark misstänksamhet att det blir någonting annat, kanske något fint för alla. Jag vet faktiskt inte. Men säkerligen runt den tiden kommer vi att vara i en konflikt som tar så lång tid som det tar. Men vi talar om några år efter 2012 när denna geofysiska händelse kommer att inträffa. Jag har bedömt att det blir under min livstid.

B: Okay. Så låt mig ge en respons tillbaka till dig, den här ”rullande” agendan av händelser som du beskrivit: atomvapenutbytet och eldupphör, och sedan användandet av biologiska vapen … vad du säger är att detta kommer att resultera i sådant kaos att det tar en generation för mänskligheten att bygga upp allt igen.  Och under hela den tiden så måste det vara någon sorts tung, totalitär infrastruktur för att kunna klara av detta pågående nödläge och bygga upp allt igen. Och sedan någonstans där inne kommer det att inträffa denna stora, geofysiska händelse, men de måste starta så snart som möjligt. Är detta rätt?

W: Det är korrekt. Det är rätt.

B: Tror du att de vet när detta händer? Eller tror du att de tänker att det bara händer någon gång?

W: Ja, jag tror att de har en bestämd uppfattning om när detta kommer att hända. Jag vet inte när det är. Emellertid, jag har fått denna mycket starka känsla att det händer under min livstid, säg inom 20 år.  Du kan antagligen räkna med att det händer tidigare – mellan nu och tio år, mellan nu och fem år.

B: Hm.

W: Jag vet verkligen inte. Jag önskar att jag visste. Det är något som jag skulle älska att veta, men vi har nu gått in på den period där denna geofysiska händelse är på väg att ske. När vi överväger längden på den tid som har passerat sedan den senaste geofysiska händelsen för omkring 11 500 år sedan, och det hände för ca 11 500 år sedan, cykliskt. Och det är nu på väg att hända igen.

B: Ja.

W: I vilken grad det kommer att påverka världen kan man bara gissa, och jag är säker på att det finns en katastrofplan just nu för den händelsen, därför att jag tror att detta är vida känt inom dessa kretsar. De förstår att det kommer att inträffa. De kanske har en tidsram, och det förefaller troligt att de har. Återigen, det är en av de saker – det skulle vara obegripligt om de inte visste. Jag menar, världens bästa hjärnor kommer att arbeta för dem när det gäller detta, som du vet? Och de vet allt om det, och personligen så gör inte jag det.

B: Talades det om detta överhuvudtaget på ditt möte?

W: Nej, det talades inte öppet om det. Låt mig summera vad som diskuterades på mötet:

Iran kommer att bli attackerat, möjligen inom 18 månader. Kina kommer att hjälpa Iran för att skydda sina egna intressen. Atomvapen kommer att användas, antingen av Iran eller Kina, med Israel som provocerar fram den första användningen. Mycket av Mellanöstern kommer att bli ödemark Millioner kommer att dö inom en mycket kort period av tid. Och av någon anledning händer detta och jag kan inte säga varför: Kina kommer att med våld förflytta sig in i delar av Ryssland för att utöka gränserna för eldupphör. Därefter kommer biologiska vapen att spridas över Kina. Kina kommer att ”bli förkylt”.

Och vad jag förstår så är där någon sort av illvillig ET-allians med både UK och USA och även andra västmakter som arbetar sedan 50 år tillbaka, och detta inkluderar även Japan.

Och, igen, när vi talar om illvillig ET-allians så är det i sammanhang med ”black projects”, och detta är ett utbyte av teknologier som har pågått under ansenlig tid. Så det finns en inblandning där och den kan jag inte fullt förklara ens för mig själv.

Och jag förstår också att där är fler mänskliga och osjälviska ET-varelser som arbetar mot den här tidslinjen och uppehåller på något sätt en riskabel balans utan att själva göra direkta ingripanden. Och igen, jag kan inte fullt förklara det, men det är en slags intuitiv känsla som säger att det fungerar, och det finns andra aspekter av min erfarenhet som leder mig till att göra det påståendet – men det är en annan historia.

Så vad vi talar om här är att västmakterna söker ett ”perfekt krig” – som de gjort under hela tjugonde århundradet ända upp till idag, därför att den här tidslinjen går långt tillbaka. Så vi talar om årtionden, eller hundratals år, där denna tidslinje har använts.

Jag tror också att det är ganska viktigt att associera tidslinjen med dess andra referenser, som jag hört om många gånger nu: det kallas THE ANGLO-SAXON MISSION.  Jag känner att det är viktigt att tillägga detta, därför att det kanske ringer en klocka hos en del människor och jag tror inte att det har nämnts tidigare.

B: Jag har hört den frasen förut.  Jag vill inte avvika från ämnet här, men vad jag har emot det – och faktiskt verkligen börjat förstå och det är isande som det förklaras, från vad du säger – att orsaken till att det kallas The Anglo-Saxon Mission är i grunden planen för att utrota kineserna så att efter kataklysmen, och när saker och ting byggts upp igen, då kommer det att vara The Anglo-Saxons som är i en position att återuppbygga och ärva den Nya Jorden, med ingen annan kvar här. Är detta rätt?

W: Om det är rätt eller inte vet jag faktiskt inte, men jag skulle hålla med dig.  Genom det tjugonde århundradet, åtminstone, och även innan under sjutton- och artonhundratalet har världshistorien med dominans styrts av väst och från den norra regionen av planeten.  Andra har försökt men misslyckats.

Och det är säkert att säga att första världskriget och andra världskriget var skapade krig.  Jag är ganska säker på det.  Och de användes som språngbrädor för att komma dit där vi är nu.  Varje historiker kan tala om för dig att om det inte hade inträffat, skulle detta inte hända nu. Vi skulle inte ha haft FN, vi skulle inte ha haft ett USA som blivit en supermakt under en så kort tidsperiod.  De blev en supermakt inom fyra år av krig. Och det slutade med atomvapen.

Gott folk, jag känner, jag måste ta in detta i deras egen personliga agenda.  Väst som blivit den allt dominerande makten i världen är här. Utan allt tvivel.

B: Retrospektivt ta en titt tillbaka på det, så kan du se en sorts långtids-strategi som räcker över ett antal generationer, även om man inte kunde se skogen för bara träd vid den tiden.

W: Det är människans natur – verkligen!  Du vet, vi bara lever våra egna liv med våra familjer och nära vänner och gör det bästa vi kan. Det är inte särskilt ofta som vi sticker upp huvudet över balustraden och tar en god titt runt om för att se vad som verkligen händer.  Vi är inte särskilt bra på att göra det, är jag rädd för.

Jag är själv ett gott exempel. Jag har varit involverad i så många saker. Jag har bara böjt ner huvudet och fortsatt med vad jag har gjort och ignorerat vad som höll på att hända, möjligen undermedvetet förnekat vad som höll på att inträffa tills jag verkligen måste säga något om det.

B: Ja. Bara som en personlig notering, det måste vara ganska hårt att leva med denna personliga erfarenhet som du har fått genom att vara en del av dessa konversationer och veta att detta inte är en sorts fantasi, därför att du hörde dessa människor tala om detta, skratta åt det.

W: Well, det var ganska informellt. Jag menar, de var mycket trygga och lugna när de talade om dessa saker. 

Hur kan jag beskriva människorna jag talar om på ett bättre sätt? De personer jag talar om är personer som ”utsöndrar” makt. De lockar fram ångest.  De kräver underkastelse och vid Gud, de får det! Och genom sättet de talar så dikterar de till de så kallat valda regeringarna som vi fått i parlament eller i Washington eller i Berlin och Paris. Dessa människor utstrålar den sortens makt, och utöver det, vad kan jag säga?

 Jag är säker på att andra människor har råkat ut för karaktärer som dessa i sina liv.  Det finns inte ett enda medkänslobetingat ben i deras kroppar.  De ger inte resonans till någon som helst andlig, känslomässig värme överhuvudtaget.  De är kalla, de är kalkylerande.  För att använda en fras som är vanlig här: ”smör skulle inte smälta i deras munnar”.

B: Massor av människor där ute spekulerar i att på någon nivå, kanske inte på den nivån som de människor du mötte i rummet, men på någon nivå, i denna regering bakom scenen som orkestrerar hela den här planen, ligger en icke-mänsklig intelligens.

Och ett av argumenten för det är att det fordras ett enormt långtgående tänkande, strategisk smarthet, för att planera något som går över många generationer, vilket är resultatet av en extremt hög intelligens bara för att kunna spela detta schackspel på en så enorm skala.  Så en del människor, mig själv inkluderad, antar att detta måste var en icke-mänsklig intelligens som ligger bakom det här.

W: Ja. Och min uppfattning är att denna intelligens är otroligt logisk, utan någon som helst empati, utan någon kärlek, omtänksamhet, förståelse eller medkänsla.  De är kalla och kalkylerande och logiska bortom varje logik som vi normalt kunde uppbåda.  De går långt bortom det – de är så suveränt intelligenta personer.  Detta är människor som kan producera svar på verkligen svåra frågor utan att blinka.  De är mycket, mycket smarta personer, men smarta bara i den meningen att deras logik är exceptionell och enastående.

B: Vad kan vanliga människor göra?  Hur skulle de reagera? Hur skulle de tänka?  Känner du personligen att detta är oundvikligt?  Tror du att vi alla är dömda på något sätt?

W: Nej, absolut inte. Jag har ofta tänkt på detta, Bill, och detta är naturligtvis en personlig synpunkt: Vi kommer att hålla ut! Men för att vi skall härda ut, från en person till en annan, är att inte arbeta för dem längre.  Det är att sluta arbeta för dem. Det är att inte reagera med våld emot dem, för då vinner de. De skulle älska att det händer för det ger dem en ursäkt.  De lever på ångest och våld – reaktionen från ångest. Det skulle vara som honung för bin för dem. De skulle älska om det hände.

Vad som behövs är en icke-vålds reaktion: att helt enkelt inte göra jobbet för dem längre.  För att ge en jämförelse, Bill. Det fanns en man som historien har ignorerat stort.  Han var fransman, med namnet Jean Jaurès. Det har alltid förvånat mig varför denna otroliga karaktär aldrig har kommit in i historieböckerna.  Han är ganska välkänd i Frankrike inom vissa cirklar, men inte vida känd.

Han förutsa det första världskriget. Han villa att den Internationella Arbetarrörelsen inte skulle rätta sig efter de kungliga familjerna och aristokratin. När du läser om hon kommer du att förstå själv. Bara några månader innan utbrottet, när mordet på ärkehertig Ferdinand skedde i Serbien, blev Jaurés mördad på ett franskt kafé. De dödade honom. Han sköts till döds och med honom försvann den rörelsen.

Innan första världskriget såg han skrivelser på en vägg.  Han såg aristokraterna och de kungliga familjerna i Europa strida mot varandra i ett stort fältslag. Han visste att Frankrike och Tyskland och UK alla var industrialiserade nationer.  Han insåg vidare att för att bli industrialiserade så skulle nästa krig bli ett industriellt krig där miljoner människor kanske skulle bli dödade.

Han skapade en rörelse, som en del har benämnt kommunister.  Det var The International Workers' Movement och den hade ingenting att göra med politik.  Hans idé var för den vanliga människan att hon inte skulle göra någonting, inte gå i krig, bara stanna hemma och då skulle de inte ha fått det krig de önskade.

Personligen tror jag att om ickevåld blir antaget och folk blir mer vakna för vad som händer, då skulle dessa människor mycket, mycket snart tappa makten de fått. De lever på makt. De lever på rädslor. Så om du tar bort dessa ting från dem blir de maktlösa. De behöver oss för att göra det de gör. De kan inte göra det själva även om de kommer att bli förbaskat farliga på alla sätt. Men de kan inte göra det helt själva.

Mitt meddelande är just detta att man skall vakna upp lite och se vad som händer med oss, få upp huvudet ovanför balustraden utan att vara rädd för att göra det, utan att känna rädsla, ta ett djupt andetag, ta en titt omkring och se vad som händer.  Sedan kommer människor snart att inse: O, ja. Okey. Det här är vart vi skall gå. Detta är vart vi är på väg och det finns ingenting jag kan göra åt det.  Men de kan!

Som jag har sagt, vi får aldrig reagera med våld. Och om människor är i en position där dessa människor behöver dem, låt bara bli att arbeta för dem.  Sluta bara att arbeta för dem. Ta bort din arbetskraft, de behöver trupperna som gör arbetet.  Vi talar inte bara om folk i det militära. Vi talar om alla civila medborgare i alla befolkningar tvärsöver hela globen. Säg bara: Nej, därför att detta är inte vi. Detta är inte det vi vill göra.

Och det är bara att göra det valet. Det låter löjligt enkelt. Jag tror att verkställandet av det är så enkelt och det är absolut i vår makt som människor, medvetna människor som lever och andas, som har en medkänsla för varandra för att göra detta.  Därför att om vi inte gör det kommer de att fortsätta och sedan kommer de att förverkliga sitt slutspel

B: Tror du, från den egen militära erfarenhet, att där finns tillräckligt med folk i det militära som säger: Vet du vad? Jag skrev inte på för det här. Jag kommer inte att göra detta. Eller tror du att de kommer att köpa allt det rättfärdigandet som presenteras för dem för närvarande?

W: Tja, i stort sett är västs militärer inte en värnpliktig armé. Det är en professionell armé och de är stolta över sin professionalism. De är stolta för att de tjänar folket som valde regeringen som sänt dem ut för att göra det jobb de gör. Det är en mycket svår fråga att besvara. Och naturligtvis, dessa trupper är fantastiskt tränade och de tror, de helt och hållet tror, precis som jag gjorde när jag var i det militära, att de gör jobbet för alla de rätta orsakerna.

Om det blir klart för folk som befinner sig i dessa positioner – detta är inte bara inom militären, vi talar om räddningstjänsten, polisen, alla de som har gått in i säkerhetsindustrin, vi talar om alla dessa människor. Om tillräckligt många röster blev hörda, då kanske de inom det militära som inte har uppnått någon speciell rang, som inte har någon andel i spelet, kommer då att vakna upp själva lika snabbt som alla andra.

Men det är bra att hålla i minnet att västmakterna har professionell militärtjänst, och det är en svår sak att göra att förklara och låta dessa män och kvinnor veta att de inte kämpar för de rätta människorna.

B: Säkert. Låt mig ställa en annan fråga. Fanns där hänvisningar till ”säker eller säkrare platser att vara på”? Fysiskt, menar jag.

W: Nej, inte alls.

B: Ingenting som den södra hemisfären är okay, den norra hemisfären kommer att utgöra ett problem? Ingenting liknande det?

W: Nej, inte på det mötet. Det nämndes inte alls.

B: Okay. En annan fråga jag skulle vilja fråga dig, och det är en fascinerande fråga att debattera bland folk som har kommit in på det här området. Det är en personlig fråga: Varför känner du att de välvilligt inställda ETs, och jag är säker på att de existerar, varför tror du att de inte går in här och säger: Okay, guys, normalt lägger vi oss inte i, men det här är allvarliga saker och vi kommer inte att tillåta detta att hända. Är det möjligt? Varför håller de en sådan distans?

W: Well, en sak i taget.  ”Dessa välvilliga ETs” – jag tycker faktiskt inte om att kalla dem ETs … jag tror att dessa människor är vi och vi är dem.

B: Ja.

 W: De har funnits här mycket längre än den regim som är vid makten för ögonblicket. Denna nuvarande regim, denna maktbaserade regim, en del kallar dem reptiler, och jag har inga problem att kalla dem det, därför att det är exakt vad de ser ut som – totalt hjärtlösa. De har funnits här mycket, mycket längre och det är de som faktiskt har gjort mänskligheten till vad den är idag.

Ingripande?  Jag tror att de har ingripit på det bästa sätt de kan. Men vi talar om mycket andligt utvecklade varelser, såsom den mänskliga rasen är mycket andligt utvecklad – kanske det är det som gör att vi kommer tillbaka hit så ofta, tillbaka till den här planeten.

Men för dessa människor som är oss och vi är dem, som jag nämnde, de ser inte tiden på samma sätt som vi förstår tiden här i den fysiska världen. För dem är 11 500 år som ett ögonblick. Det är ingenting och de vet redan vad slutspelet kommer att bli. De tror, och jag tror, att den här regimen som har makten just nu, som önskar total dominans över Jorden och allting som finns på den och i den, kommer inte att vinna.  De har sin tid just nu och deras tid håller på att ta slut.

B: På vilka grunder känner du det så? Detta är mycket viktigt för de människor som läser denna artikel, därför att en del människor kommer att känna sig förlamade och chockade av informationen som du har presenterat och tänker: Oh Gud, vi är verkligen fast här.

W: Ja, jag tror att om du tar det från den rent fysiska synpunkten så är det så. Men med det menas inte att vi alla har fått ett självmordssinne eller något liknande. Alla vill vi ha våra liv, alla värnar vi om våra liv, alla gör det. Vi älskar våra liv och vi vill göra våra erfarenheter till fullo på alla sätt, på de bästa sätten vi möjligen kan.

Vi har för närvarande varit förhindrade från att göra det på grund av den här regimen som är baserad på rädsla, allt handlar om rädsla och ångest. Och den största rädslan som vi har fysiskt sett är rädslan för döden. Och det är en del av den största makten som de har fått över oss, den typen av rädsla, denna ångest som de kan öka eller minska – vilket de gör hela tiden.

Jag kan inte tänka mig ett ögonblick när detta inte har hänt, när denna rädsla inte kommit ut och sedan reagerar vi på den på det sätt vi gör. Det verkar helt naturligt. Men vad händer när vi inte gör det, slutar med att känna det så och säger: Ja, det är ju bara rädsla. Vi kan komma över detta, sedan går vi tillbaka till den vi egentligen är. 

Jag tror inte ännu att det finns tillräckligt med människor runt oss för ögonblicket som vet vem de är. De definierar sig själva genom sin egen fysiska existens, vilket är helt rädslobaserat och det är cykliskt, och de kan inte komma ur det. Och uppenbarligen behöver de finna sin väg ut ur det.

Jag tror, personligen, att kommer det här skiftet – jag kallar det ett skift därför att det är vad jag tror kommer att hända, Jordens skorpa kommer att skifta runt omkring 30 grader, ungefär 1700 till 2000 miles söderut, och det kommer att orsaka en enorm omvälvning, effekter som kommer att vara under en mycket lång tid framåt. Men den mänskliga rasen kommer inte att dö ut. Vi skall fortfarande finnas här. Det är vem vi är i slutet av detta – det är där mitt sinne är. Och för den här regimen, det är där deras sinne är. Detta är varför de gör vad de gör, därför att de vill ha kontrollen i slutet av det hela.

Nu, om vi talar om ingripande, det är nu som det kommer att bli ett ingripande av de ”välvilliga ETs”. De människor som egentligen är vi, det är då det kanske händer, men jag vet inte. Jag har fått en stark intuitiv känsla att det blir så, men just nu, i den situation vi har just nu, är inte befrämjande för den typen av ingripande. Inte just nu.

De känner inte att detta är den rätta tiden. Och i varje händelse så är det fysiska livet en mycket, mycket liten del av vad vi verkligen är.  Så hur stor betydelse lägger du här med vetskapen att när du går från den här dörren in genom den nästa, så är du tillbaka hem i alla fall?

Så allt detta måste man ta i övervägande, och jag är säker på att det finns folk där ute som kan förklara detta mycket bättre än jag gör just nu. Jag kan bara uttala mig från en mycket personlig synpunkt om vad jag känner intuitivt kanske händer. Och jag säger kanske vet att jag kan vara säker inom mig själv att den typen av saker kommer att hända. Och detta är just den smärta vi måste genomgå för att nå den punkt där den här regimen inte längre har den makt de har fått.

Människor vaknar upp och finner ut vad som händer runtomkring dem och tar verkligen en titt, och ökar sina medvetenhetsnivåer såsom de aldrig har gjort tidigare, och så kommer allt att klicka på plats ganska snabbt. Och när detta sker, då kommer den makt som dessa människor har bara att falla av dem som en handduk, bara falla rakt av dem, och de kommer att bli exponerade för vad de verkligen är.

B: Det är en mycket inspirerande tanke. Känner du personligen att … Låt mig specificera ett antal alternativ: att hela kriget kanske inte händer alls, att hela saken bara trillar i bitar? Eller att allt detta kommer att falla i bitar efter kriget men innan kataklysmen? Eller att allt detta faller i bitar efter kataklysmen och att De Goda kommer att ärva Jorden, låt oss säga så?

W: Ja. Detta är en extremt bra fråga. Låt oss överväga två saker: det första är den fasta beslutsamheten hos den här regimen, i brist på ett bättre ord. Den fasta beslutsamheten att de måste få detta gjort. De är desperata. De kommer att ge allt för att detta skall kunna ske. De skapar scenarierna, det inre och det yttre. Det är obevekligt, det är non-stop, det finns inget andrum. Och när där är ett andrum, jag menar, när folk börjar koppla av från saker och ting, så kommer något annat att poppa upp för att hålla oss i greppet av rädsla som de har genererat.

 Detta är en enormt mäktig kraft de har, massivt mäktig och kraftfull, och det bör aldrig underskattas eller felbedömas. Det är den typen av saker som driver goda, ärliga människor till gränsen och lägger dem i en för tidig grav på grund av stress och ångest.  Vi måste komma bort från detta och se saker och ting för vad de är.

Om det finns tillräckligt många människor som kan höja sin nivå på medvetenhet och bara se klart vad som håller på att ske, då kommer alla andra att höja sina huvuden.  Jag tror att det bara behövs en eller två människor som höjer huvudet och bara säger: Jaha, allt är klart, och alla andra kommer att följa efter. Sedan kommer du att kunna se dem över hela världen, i alla olika länder, bara en ny känsla, en bättre känsla än vad vi hade förut, och det handlar helt om att individer stärker sig själva genom att bekräfta vem de verkligen är.  

Och detta är inte något mystiskt. Det är inget djupt kultiskt eller någonting likt det. Det har mycket lite att göra med religion. Det handlar om den mänskliga själen och medvetandet som vi lever genom och det vi alla delar och vetskapen att medvetandet utan tvekan delas av oss alla – men är för närvarande undertryckt.  Och vi måste gå förbi dessa undertryckande krafter för att kunna se vem vi är. När det händer – alla andra kommer att följa efter helt naturligt och den där regimen, farlig som den är – jag kan inte understryka detta tillräckligt: de är förbaskat farliga människor, extremt farliga – deras makt kommer att försvinna!

B: Detta är extremt nära det som David Icke talar om. Det är också extremt nära det som Dr Bill Deagle talar om, och som vi talat om flera gånger.

W: Ja.

B: Det är en höjning av medvetenheten som sker på planeten, men de försöker desperat att stänga locket och accelerera sina egna planer så att de kan sätta på plats järnhanden av kontroll. Saker och ting kanske blir värre innan de blir bättre, men de kommer inte att vinna i slutändan därför att medvetandet förändrar all kraften och all militärmakt och alla de strategiska planer som de har kunnat sätta på plats. Och det är en fråga om det kollektiva medvetandet fortsätter att vidgas som det verkar nu.

Och den här intervjun behöver spela en roll i detta. Därför att det handlar inte om att skrämma folk från vettet och ha dem alla gömda i bunkrar med nödproviant. Det är faktiskt om att säga: Lyssna, det behöver inte vara så här om vi kan vara så stora som vi är och så modiga som vi kan vara, och så starka som vi kan vara och inse vem vi verkligen är.  Och om tillräckligt många av oss gör detta, då kommer detta bara inte att bli likt det där.

W: Det är rätt. Jag går ut och säger exakt det. Jag inser att jag inte säger någonting som är unikt alls, men som du själv pekar på, det måste upprepas. Människor måste bli medvetna om att det finns hopp och att saker och ting inte behöver vara på det sätt de är.  De hade aldrig behövt vara på det sätt som de är. Det kan bli mycket, mycket bättre.

Människor behöver komma över sina rädslor. Vi måste inte vara psykiatriker eller psykologer eller något sådant – de tar bara hand om psyket. Vi behöver inte vara religiösa ledare eller stora spirituella tänkare för att bli medvetna om detta, därför att vi alla har det inom oss.  Det är inbyggt i oss. Så det handlar om att se in i sig själv och sedan bli nöjd med den du är, sedan kommer du att ha en vetskap om vad det är som händer och veta att det är fel. Och alla andra … det kommer bara att spridas.

Även de som har blivit indoktrinerade in till den här regimen av rädsla kommer inte att kunna motstå det, därför att göra det är att motstå sig själv och vem man verkligen är. Och det är en underbar sak, det är vad detta universum handlar om och vad hela den är upplevelsen handlar om. Och det kommer att göra dessa perioder, dessa senaste tusentals år, vara bara… inte ens ett dåligt minne … just som: Hm! Well, vi har lärt oss från det där! Okay? Och vi vill vara säkra på att det inte händer igen. Och att den här sortens karaktärer som kan producera den här sortens rädsla, du vet, inte någonsin får en maktbas här igen.

Så, ja, jag tror att de dagarna kommer och om det händer i tid – och ”tid” är ett av de ord som du använder mycket noggrant, därför att den här regimen är mycket tidbaserad, medan det mänskliga medvetandet faktiskt inte bryr sig så mycket om tiden, medan de definitivt gör det på grund av den fysiska naturen på Jorden. De gör saker vid speciella tidpunkter. Du vet, vi har säsonger: vår, sommar, höst, vinter.  Skiftet som kommer är precis som en annan säsong.

Det som kommer att hända är en geofysisk förändring. Det är en annan säsong och en mycket medveten mänsklighet kan mycket väl ta in denna förändring i sina liv och komma ut på andra sidan av det.

Jag vet att du nämnde säkra platser för folk att gå till. Jag vet verkligen inte det. Men från en personlig synpunkt så vet jag var jag skall vara och det är där jag är just nu.  Om det är säkert eller inte är oväsentligt, det är där jag bör vara just nu och jag känner att det är bra.

B: Ja. När folk frågar oss om detta, om var de borde vara, så skickar vi den frågan tillbaka och påpekar att det svaret kommer att vara olika för varje individ, baserat på saker som ingen annan än de själva faktiskt kan veta.

En del människor behöver stanna där de är, en del kanske behöver resa, men orsaken till det kanske är för att de har någon de vill möta eller någonting att göra på en annan plats. Det beror verkligen på så många olika faktorer, inte bara en fråga av: vad är objektivt säkert och var borde vi gömma oss? Det har mer att göra med: hur kan vi bäst utveckla de förmågor vi har här och nu för att göra vad det är som vi är här för att göra? Och det blir individuellt för var och en.

W: Absolut, så är det. Jag tror att ju mer medvetna folk blir så kommer rädslofaktorn att försvinna. Vi lever inte i den rädslan, så vad du tidigare var rädd för kanske inte längre är en rädsla for den individen eller för den gruppen av människor. Den kommer bara inte att finnas där.

Det behöver inte betyda att det inte kommer att finnas någon oro, att det inte kommer att finnas någon smärta eller sådana saker, naturligtvis kommer det att finnas sådant. Men på toppen av allt detta, rädslan som vi vanligen upplevde, den fysiska rädslan för osäkerheten och den oförutsägbara naturen av saker och ting, den försvinner – den bara går bort. Vi lämnas till att vara de människor som vi är, och jag tror att den mänskliga rasen i sin helhet är ganska förbaskat underbar.

B: Ja. Det är en underbar sak för människor att ta med sig, något som vi ofta har nämnt.  Det finns en underbar film, den går tillbaka till 1984, en film med Jeff Bridges kallad Starman. Starman är en utomjordisk besökare som är här för fredliga avsikter, han försöker förstå den mänskliga rasen därför att han har fångats i en underlig situation. Och han försöker att komma tillbaka hem.

Mot slutet av filmen säger han: Skulle du vilja veta vad jag finner så vackert hos din art? Du är som bäst när saker och ting är som värst.

Jag har aldrig glömt den meningen. Det har att göra med det faktum att vad som är så fantastiskt med den mänskliga rasen är förmågan att komma över problem och nå djupt inom dem själva och få ut det bästa möjliga i de värsta situationer.  Och naturligtvis, i det militära är den sortens situation nästan en tradition, att under extraordinär press ser man människor uppträda med otrolig heroism, och det är den responsen till press som gör oss så underbara.

W: Ja, det märks mer i det militära därför att det blir rapporterat ut. Mänskligt medvetande och hur vi existerar genom denna fysiska värld är extremt motståndskraftigt. Någonting att ta under övervägande är att vi kanske tror ibland att vi har fått ett dödläge i etiskt tänkande om någonting, men det har vi egentligen inte. Saker skiljer sig helt enkelt från en person till en annan, vilket jag tror är en annan underbar sak, därför att det kan hålla konversationen igång för alltid och det är fantastiskt. Dialogen vi har hjälper oss att förstå oss själva så mycket bättre.

Men det överstiger dödläget, tror jag. Det går bortom det. Det går bortom vad vi vet för att vara etiskt rätt och så vidare. Det tar det till en annan nivå när dessa saker händer, när vår motståndskraft är testad till det extrema. Vi är alla kapabla till att göra mycket underbara saker och det verkar troligt, mycket troligt, att vi är på spetsen av var den motståndskraften kommer att bli testad till det extrema.

Jag vill understryka igen att vi spelar mot mycket farliga människor, extremt farliga personer, otroligt mäktiga personer. Och jag vet från min egen erfarenhet att inte många personer har haft förstahandserfarenhet av den typen av makt och hur den utsöndras och hur det påverkar ens person … det kan göra dig mycket, mycket sjuk, göra dig sjuk till punkten för ett sammanbrott. Eller du kan gå samman med dem, bli underdånig   och krypande till allting som de vill göra, därför att de människor som arbetar för dem och gör vad de befaller – och det är ett ganska stort antal av dem – är otroligt fogliga och otroligt tjänstvilliga. De är inte vad du kan kalla ”fria själar” alls. Du vet, de har blivit tagna in, intagna av dem.

Kanske är detta något som människor borde börja bli medvetna om, den sorts makt som de håller för närvarande, och jag tror inte att det har förståtts fullt ut ännu. Folk försöker att se in mellan marginalerna för att finna ut vad det är som är på gång och får på så sätt fragment av information, och dessa fragment håller på att bli mycket, mycket viktiga.

Men för att agera mot dem på något sätt kan vara ganska katastrofalt. Jag hade den erfarenheten och jag tror att många, många andra har haft det också. Så detta är kanske varför vi borde tala om exakt vem de är. Vi borde tillkännage oss själva och inte känna rädsla för det, för det är på grund av den rädslan … det är själva grunden till att allt detta fortfarande existerar.

B: Något som vi talade om tidigare när vi hade en konversation för några få dagar sedan var att där är en överväldigande arrogans inom dessa människor, vilket du ju hade en förstahandserfarenhet av, vilket George Green beskrev när vi först möttes och pratade med honom. Han sa: De tror att de har vunnit. De är inte oroliga för någonting längre. De försöker inte tysta alla de alternativa medierna. Inte egentligen, du vet. Det kommer inte att göra någon skillnad. Vad för skillnad skulle några röster göra? Planerna kommer ändå att gå vidare. Det gör ingen skillnad alls, tror de, vad du eller jag kanske säger.

W: Ja, jag håller med om vad George Green sa. Han målade upp en mycket bättre bild än jag kunde göra, därför att det är exakt så det ser ut. De är otroligt arroganta. Tillsammans med deras övriga attribut som de har så finns den där arrogansen där. Den är ganska påtaglig. Ja. Och de är bara komfortabla med vad de gör, totalt komfortabla. De gömmer sig inte eller smyger omkring. Jag menar, dessa människor är ganska öppna, en del av dem är kända figurer.

B: Okay. Nu, är det någonting vi har missat? Finns det någonting som du önskade säga men inte hade en chans att till fullo diskutera? Är det någonting du vill tillägga som jag inte ens har frågat dig om?

W: Det finns fortfarande en historia att berätta, tror jag, därför att jag är mycket medveten om att människor behöver se en anständig nivå av trovärdighet i vad jag har beskrivit för dig, och jag gissar att det alltid är en svårighet. Men allt jag faktiskt kan säga är att jag har varit medveten om denna tidslinje sedan tidigt 70-tal, för ung för att förstå vad det var vid den tidpunkten. Faktum är att det för mig verkade som något spännande som höll på att hända och att det var första gången jag hörde om existensen av ”The Anglo Saxon Mission”.

Och detaljer i vad jag vet, jag känner att om jag började nämna namn speciellt, och vad som nämndes då och var jag var vid den tiden, kanske skulle kompromettera Official Secrets Act som jag fortfarande är en part av i så många aspekter. Jag menar det militära. Var det är i en civil omgivning, nej, jag känner mig nöjd med att tala om det.

Jag önskar att det fanns ett sätt som jag kunde beskriva andra händelser, som du är medveten om, och göra det på ett sätt som skulle tillåta folk att förstå mig mycket bättre än vad jag har förklarat här. Då skulle de kunna förstå exakt varifrån jag kommer, var jag har varit och vad jag gått igenom. Jag känner att då skulle folk kunna rationalisera vad som blivit sagt mycket bättre.

Men jag känner verkligen att vad som blivit sagt hittills är tillräckligt för att folk, om de så önskar, kan ta en titt själva och lyfta på en del stenar. Och om någonting viktigt kommer ut från det som andra människor kan bekräfta, så skulle det vara fantastiskt. Det skulle vara bra, därför att bevis … du vet, jag vet att det är så viktigt att göra saker som det här. Det är bara en person som har rapporterat något som hände för fem år sedan i princip, men där är en mycket, mycket större historia runt om detta, vilket du är medveten om, och vi måste vara extremt försiktiga med vart vi går med den.

B: Det är många människor, naturligtvis, som har tillgång till samma information som du har. Detta är något som är känt av tusentals människor inom finansvärlden och det militära och även inom politiken. Det är vida känt. Det är en mycket liten proportion av världens befolkning, men det är fortfarande mycket vida känt. 

 2: Absolut, ja.

B: Och något som vi alltid uppmuntrar till, och vi säger det igen här, är att vi uppmuntrar var och en som har erfarit det i förstahand eller även i andrahand, varje aspekt av detta, så snälla kom fram och berätta och vet att det finns stor säkerhet i att göra så. Vet att ju fler människor som bryter leden och har modet att tala ut, ju fler blir hörda, ju mer blir förstått och hela saken kommer att bli som en rullande snöboll. Snöbollen rullar, den är ganska liten, men den rullar!

W: Oh, det gör den. Det kommer en tid då namn kommer att nämnas om det finns tillräckligt med support från människor, och vi kräver svar från dessa personer.

Så när tillräckligt med frukt från trädet av bevis kommer ner, då kan dessa personer bli ordentligt utmanade och sedan kan vi få se en mycket annorlunda historia, du vet, som kan komma fram från någon som mig.  Jag blir mer verklig, mycket mer verklig. Vi kan göra det här. Vi kan ge folk ett uppdrag.

B: Okay, All right. Detta är mycket, mycket viktigt. Jag vill avsluta med att säga: Tack för ditt mod och tack för din känsla – your spirit!

W: Tack så mycket själv, Bill.

Klicka här för video presentationen



Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits

Google+