Sök 

Bob Dean

Project Camelot LA Awake and Aware:

Avskrift av tal vid konferensen

Denna sida är en reformaterad version av originaet på Project Camelot sida.


Bob Dean
Project Camelot LA Awake and Aware Conference

19 September 2009


Introduktion av Jordan Maxwell: 

JORDAN MAXWELL (JM): Vi är mycket lyckligt lottade att ha Robert – Bob – Dean med oss här, för Bob Dean är verkligen en inspiration för alla.

Bob Dean, antingen ni vet om det eller inte, försvann utom synhåll ett tag och har inte varit med på alltför många konferenser och inte så mycket i radio heller.  Jag talade med honom nyligen och han anförtrodde mig att han inte känt så mycket för att tala igen för han hade gjort det så mycket.

Jag kände på samma sätt för jag har varit ganska tyst själv sedan 11 september.  Jag har varit mycket besviken på det land jag lever i sedan 9/11, men att få se Robert Dean komma tillbaka till talarnas krets igen var en inspiration för mig.

Jag är mycket inspirerad av att se att min käre vän Robert Dean valt att komma tillbaka och börja tala med oss igen, för jag tror på vad han har att säga, och bara hans utseende, bara hans person, är tillräckligt för att inspirera många människor.  Så det är orsaken till att jag har bett om att få nöjet att tillkännage hans tal, min käre vän Robert Dean – jag kallar honom Bob.

Så han kommer hit när som helst nu, om ni vill inta era platser.

Robert Dean och jag har känt varandra under lång tid.  Om vi går tillbaka till Mesa i Arizona under tidigt 90-tal, så mötte jag Bob Dean för första gången på en konferens.  Han talade där och efteråt var han så vänlig.  Jag var mycket imponerad av Bob Dean och han inviterade mig till att gå ut och äta med honom.  Jag var nervös – jag var ju i sällskap med någon jag beundrade – men han var mycket uppmuntrande mot mig och han var mycket lätt att bli vän med.

Så jag har varit inspirerad av Bob Dean genom åren.  Vi talades vid helt nyligen som jag sa, och han berättade för mig att hen har bestämt sig för att börja tala till allmänheten igen, vilket faktiskt har inspirerat mig att göra detsamma.

 (Applåder och visslingar).

Det är så mycket jag skulle vilja få möjligheten att säga att jag ganska bokstavligen blivit rädd att säga det framför publik.  Bushregimen skrämde mig, gjorde mig rädd, och om ni visste vad som faktiskt pågick under Bushregimen så skulle det skrämma er också.  Den var en skrämmande närvaro på amerikansk mark, Bushregimen.  Vad vi har fått nu är mycket bättre.

Nu, nästa talare är Bob Dean… Han har varit en inspiration för mig, han är tillbaka nu i kretsen av talare.  Att tala, som Bob och jag gör - nästan alla talare vid de här konferenserna kommer att säga att det inte är något lätt att vara talare vid konferenser.  Det finns många nackdelar att göra den här sortens arbete.  Det är… (hörs dåligt) och kostar ibland mycket. Det kostar dig i relationer för man är ute på vägarna mycket och det är inte så lätt att tala till en… (oklart)… publik, tro mig.

Men det finns några fördelar med att vara en talare, det finns en del bonus och fina saker som man får från att hålla tal.  En sak är att man möter några mycket intressanta och fascinerande människor och man blir vän med några mycket fina och hederliga människor och Bob Dean är en av de finaste män jag någonsin mött.

Jag ville få möjligheten att introducera Bob som inte bara min kära vän utan en som har inte bara imponerat på mig utan inspirerat mig också.  Som jag sa förut, nu säger jag det igen till hans förmån och för att han skall höra det.  För nu har han kommit tillbaka in till kretsen av talare och börjat tala med oss igen – jag tror att det skulle vara en förlust om han inte gjorde det – jag har varit inspirerad till att komma tillbaka in i talarnas krets och börjat tala igen. (Applåder).

Så utan vidare prat, mannen jag introducerar älskar jag och beundrar, en fascinerande man, och jag skulle vilja föreslå att ni lyssnar noga, för han har massor att tala om som han vet i första hand.  Robert – Bob – Dean!

(Applåder, handklappning och visslingar – Bob kramar Jordan när han kommer upp på scenen).

BOB DEAN (BD): Checken ligger i brevlådan, Jordan.

JM: Så länge den inte studsar ut, det är huvudsaken.

BD: Den studsar inte ut.

JM: Okej.

BD: Tack så mycket.

Presentation av Bob Dean:

BD: Jag var här bakom scenen och jag insåg inte att den här skurken, Bill Ryan, skulle komma upp med en overhead-projektor, så jag måste rusa upp till mitt rum och hämta mina negativ.  Så jag har några få bilder att visa er som jag tror att ni kanske finner intressanta.  Jag vill säga att det är en ära att bli introducerad av någon som Jordan.  Han är en av de främsta lärarna i vår tid och jag ärar och respekterar honom, och, som han sa, vi är gamla vänner och det går långt tillbaka i tiden.  

Jag vill också säga ett ord eller två om den unge mannen som var här uppe på podiet innan jag dök upp här, Rich Dolan, som är mycket speciell.  Han är troligen en av de främsta historikerna i vår tid och jag uppmanar er kraftigt – uppmuntrar er – till att inte bara köpa och läsa hans första volym utan skaffa den andra, för jag ser med förväntan fram mot volym nr 3.

 

Den här unge mannen har dragit bort skynket från den här mörkläggningen och skandalen som vi har levat igenom under de senaste 60, 70 åren och jag tar av mig hatten för honom.

Jag har känt honom under en tid nu och jag är så uppmuntrad av unga män som han som plockar upp och går med i ett sådant här program, för jag är säker på att ni alla vet, jag är en medlem av det gamla gardet och vi minskar i antal dagligen – bokstavligen.  Inte en vecka eller en månad går utan att jag inte hör att några av mina gamla polare är borta.

De är inte borta… de har bara stuckit tillbaka, de är Hemma nu, men jag saknar dem och jag är tillfredsställd med att få se en del av de unga män som kommer fram som fyller tomrymmet för oss.

Jag är också tillfredsställd med att titta ut över salen och se er, för ni är orsaken till att jag är här.  Jag talar inte till publik så mycket längre.  Jag tycker att det är obekvämt, jag hatar som fan att resa i flygplan. Jag kom tillbaka från Spanien här i slutet av juli och jag måste gå till sängs under en hel jävla vecka (skrattar).

Sedan gick jag genom Kennedy Airport och jag blev rasande när jag tittade mig omkring. Det är en nationell skandal.  Jag menar, det är smutsigt, de trasiga möblerna, servicen är bedrövlig, toaletterna är snuskiga och de flesta är stängda.  Det är hemskt att gå genom Kennedy efter att ha gått genom flygplatsen i Barcelona och se de nya och moderna och…

Herregud! Dessa spanjorer är verkligen något i särklass.  De satte igång en show där, i Barcelona, den sista veckan i juli, som var enastående.  1 500 personer dök upp och de hade ståplatser.

Det var en helsikes bra konferens och jag kände en ära i att ha blivit inbjuden tillsammans med Steven Greer, Steven Bassett, som jag vill beröra i korthet några minuter.  Jag var så glad över spanjorerna – de är fantastiska värdar och de är mycket upplysta och mycket intresserade av det här ämnet.

Som många av er, det är jag säker på, vet att det här ämnet har varit mitt favoritämne nu i mer än 20 år.  Jag har varit på den här resan under 45 år men jag har talat offentligt under de senaste 20 åren.  Jag talar rättframt och öppet och jag bryter mot min National Security Oath varenda gång jag öppnar munnen (applåder) och jag planerar att bryta min ed i kväll också. (Applåder och hoanden).

Men återigen, ett särskilt tack till er alla för jag skulle inte vara här om det inte var för er. Jag är så uppmuntrad av folk jag möter vid de här konferenserna därför att, inte bara det att ni har ett öppet sinne utan ni är också upplysta och ni är entusiastiska, för jag tror att ni har lärt er, precis som jag har, att det här ämnet är, enligt min åsikt, den viktigaste berättelsen i mänsklighetens historia – därför att det är historien OM människans historia!

Vi är inte ensamma, gott folk, och vi har aldrig varit ensamma.  Vi är medlemmar i ett oändligt universum, fyllt med oändligt intelligent liv.  Vi har haft ett intimt samarbete med flera avancerade utomjordiska intelligenser nu för, åh, åtminstone 10 000 år.

Bevisen är ganska överväldigande att åtminstone en, kanske två, av dessa olika grupper hade ett finger med i skapandet av det mänskliga genomet för över 10 000 år sedan.  Det beviset är bokstavligt överväldigande. 

Nu kommer vi att beröra en hel bunt med stoff, och jag vill att ni förstår att jag kommit till en punkt i mitt liv där jag nästan känner sympati med regeringen för att ha hållit locket på när det gäller dessa saker.

De vet inte hur de skall öppna locket för det här ämnet.  De vet inte hur man lyfter på locket på Pandoras ask, därför att när de lyfter locket bara en liten, liten bit – boom – hela jävla saken kommer att komma ut och ingen i regeringen är förberedd för det för historien är så förbaskat stor.

Jag vet att många av er – förmodligen de flesta av er – är medvetna om den berömda Brookings Report.  NASA gav ett kontrakt till Brookings Institute i slutet av 50-talet och den grundläggande punkten var helt enkelt den här: Försök att komma på: Vad skall vi göra om vi, i framtiden  skulle stöta på en avancerad utomjordisk intelligens?

De arbetade på detta under tre år, publicerade det 1961 och levererade det till Kongressen 1961, och de fastslog som ett resultat av den här studien att, om vi skulle, verkligen vid någon tidpunkt, stöta på avancerad, utomjordisk intelligens, det antagligen skulle vara en god idé att hålla käft och inte berätta det för den stora massan av människor.

Margaret Mead var i kommittén och hon hade erfarenheter i södra Stilla havet med primitiva samhällen där de hade konfronterats med vår avancerade kultur, och dessa primitiva samhällen skrumpnade och dog.  Slutsatsen av Brookings studie var att, om vi verkligen, skulle stöta på avancerad, utomjordisk intelligens då skulle vi antagligen inte berätta detta för den stora massan därför att sociologiskt, teologiskt, vetenskapligt så skulle det bli en jäkla katastrof.

Så de publicerade den studien och det blev bokstavligt talat en nationell policy.  Det är ett av de största skälen till varför locket har hållits på så tätt när det gäller detta under så lång tid.

Som jag sa, det är inte bara det att vi är besökta av människor från andra planeter.  Det är inte bara det att vi har besök av människor från andra stjärnsystem, inte heller att vi har besök från andra galaxer – Gode Gud!  Detta är alltihop självklart!

De lärde sig också – och de vet att när jag pensionerades 1976 – att vi har haft besök av människor från andra dimensioner.  De kommer genom portaler, uppenbarligen.  De skapar portaler, uppenbarligen, och de kommer och går från andra dimensioner.  De mer avancerade samhällena vi har mött har varit multidimensionella.

Det är inte så konstigt att våra förfäder gudsförklarade dessa varelser för 10 000 år sedan.  Jag tror att det finns människor även idag som skulle avguda dem om de konfronterades med dem och får se vad de kan göra och förstår varifrån de kommer, och vilka deras kapaciteter är. Du skulle tycka att det nästan är gudalikt att ha en sådan teknologi.

Så under årens lopp har jag kommit till en punkt där jag nästan har börjat få tålamod och kan tolerera regeringens lögner – men inte helt (skrattar).  Inte helt, jag är så trött på regeringens lögner att jag inte ens vet var jag skall börja (applåder och visslingar).  Ni också, huh?

Förra veckan var jag över till konferensen i Bay Area och några personer sa: Vad har vi lärt oss under det senaste året sedan du var här?

Jag svarade: Jaa, vi lärde oss att det amerikanska folket valde en svart president.

Är inte det förbaskat imponerande?  Vem skulle någonsin ha trott att det amerikanska folket skulle välja en svart president?

Lyssna här, gott folk. Jag är från förra århundradet, det är dynamit för mig.  Mitt hjärta går ut till den där ungen för han är sympatisk, personlig och han är klipsk och jag önskar honom allt gott.  Jag hoppas så förbaskat mycket att han kan lyckas med det, han har så mycket – så förbaskat mycket – på sin tallrik.

Men han kommer inte att avslöja det här ämnet inom den närmaste framtiden för han är inte redo för det.  Jag tror inte ens att han blivit informerad ännu om vad allt detta handlar om.

Ni vet alla historien om vad som hände Jimmy Carter som lovade alla att, när han blev vald, han skulle avslöja all information om UFO.  Han kom till Washington och han fick sin information om Nationell Säkerhet.  Han gick därifrån med tårar i ögonen.  Tydligen sa chefen för CIA: Mr President, ni har inte tillräckligt högt sekretesstillstånd, Sir, för att få tillgång till allt detta material.

Kan ni tro detta?  Chefen för CIA säger: Dessutom, Sir, ni har inget behov av att veta något!

Och stackars gamle Jimmy bara… han tappade modet, och som ett resultat sa han aldrig buu om någonting under sina fyra år i ämbetet.  Löftena försvann totalt.  Vem var chefen för CIA? En man vid namn George Herbert Walker Bush!

Nu sätter vi ihop bitarna tillsammans här.  Pusslet börjar ta form här.  Vem sitter i toppen av den här förbaskade mörkläggningen?  (Suckar) .  Oh my!

Nu vill jag dela något med er här. Människorna i Spanien frågade mig hela tiden: När kommer det att bli ett Avslöjande?  Gode Gud, ni människor, det har gått år efter år efter år nu.  Vi förväntar oss att den amerikanska regeringen skall avslöja detta.  När kommer ni att göra det?

Och jag sa: Gott folk, håll (inte) andan!  Det kommer inte att ske inom kort för det är en för stor historia.  Och sedan, naturligtvis, Greer och Bassett var där på konferensen och… Jaa, låt mig ge er en liten liknelse här.  Jag har en liten liknelse som jag har förberett.  Den kallas The Three Stevens och Apokalypsen (skrattar).  Det låter väl religiöst nog, eller hur?  The Three Stevens and the Apocalypse

Jag skall nu ta upp ordet Apokalyps för det är ett annat ord som får igång mig.  Jag är så förbaskad på alla de människor som missbrukar det ordet.  De flesta av mina fundamentalistiska vänner – och jag har några få, fortfarande, ännu, efter alla dessa år – fortsätter att tala om Apokalypsens fyra ryttare.  Åh, min Gud, vi är alla dömda, ni vet. Krig, svält, pest - de fyra ryttarna rider.

 För Guds skull!  De fyra ryttarna har ridit under 10 000 jävla år! (skratt).  Men de flesta av dem har aldrig riktigt förstått innebörden av ordet apokalyps.  Det är ett grekiskt ord och det har flera betydelser: uppenbarande, avtäckande och avslöjande.  Av vad?  Sanningen.

Och ni lever mitt i Apokalypsen!  Vi har levat i den under de senaste 10-20 åren och vi kommer att leva i den under ytterligare 20-30 år.  Uppenbarande, avtäckande och avslöjande sker just nu när ni sitter här och andas.  Det pågår just nu! Men jag kom in i den här lilla härvan med Greer och Bassett.  Jag respekterar dem båda två.  De är anständiga grabbar och jag har känt Steven Greer i flera år.

De fortsätter att hamra på, de har dessa konferenser i Washington och de fortsätter att sporra Kongressen och de fortsätter att sporra regeringen: Ni måste ha en kommitté, ni måste avslöja det här materialet, ni måste tala om för det amerikanska folket sanningen, bla-bla-bla…

Och regeringen… ursäkta mig, men de ger dem långfingret, ni vet?  I luften?  Ursäkta mig, mina damer, jag är ledsen.  Det är ganska oförskämt, men regeringen gör så mot Greer och Bassett och de kommer tillbaka och säger: Jaa, kanske nästa vecka, kanske nästa månad. Åh, en ny administration. Åh, vi har fått Podesta som arbetade för Clinton.  Vi har fått Podesta som arbetade för Clinton och vi har fått en ung president som jag tror är ärlig och öppen och han kommer att berätta sanningen för oss.

Jag sa till Basett och Greer: Håll inte andan, grabbar.  Det kommer inte att hända.  Den nya presidenten kommer inte att lägga detta på sin tallrik, inte om han kan undvika det, för han får inte hela historien just nu.  Han har så förbaskat många högar utanför sitt Ovala rum att han knappt kan komma in och ut ur det… och ni vet alla historien om det.

Vem är den andra Steven? Ah, en ung man i Hollywood – Spielberg.  Och hur passar han in i det här?  Jaa, när han blev tillfrågad om Disclosure: Kommer det att hända? Och jag sa: Nej/ja, ja/nej!  Och alla säger: Vad i helsike pratar han om?

Disclosure har varit på väg under en tid.  Steven Spielberg gjorde en massa filmer, han gjorde ET, vilken, tror jag, de flesta av er har sett.  Den var för barnen.  Han gjorde också en annan som han kallade Närkontakt av tredje graden och den var för de stora grabbarna.  Och sedan gjorde han en TV-serie som kallades Taken, vilken var dynamit.

De berättar för mig – och jag har fått detta från källor som jag litar på – att han har fått två separata program i kvarnen: an annan film, och kanske, en annan TV-serie som han arbetar på, som de kommer att komma fram med, förhoppningsvis, inom några få år.

Dessa filmer, när de kom ut, så påverkade de människor.  Det finns inte en enda av er här i publiken som inte var, ni vet, påverkad av ET.  Den var gullig, den var en barnhistoria, egentligen.  Och jag tror att det inte är någon här som inte var rörd av slutscenen i Närkontakt av tredje graden när grabbarna stapplade ombord den farkosten och försvann ut i rymden.

Och sedan Taken, vilken jag tror gick under ett antal veckor.  Jag kan inte minnas hur många episoder det var.

RÖST FRÅN PUBLIKEN: Tjugo.

BD: Tjugo? Gode Gud, ja.  Ja det var ett viktigt program.  Det var kraftfullt, välskrivet och det var dynamit.  Det hade så mycket hemligstämplat material i sig... men de flesta människor, tror jag, insåg aldrig att de tittade på hemligstämplat material.

Sedan var där en annan man i Hollywood som jag lärde känna.  För ett antal år sedan var jag hedrad med en inbjudan att få tala vid Mensa Regional Conferens i Orange County.  Jag var hedrat av att bli inbjuden och reste dit och talade till Mensa-folket.  Hedersgäst vid den där speciella, regionala konferensen var en man vid namn Chris Carter.  Han var producent och regissör för X-files (Arkiv X) som de flesta av er känner till. 

Efter presentationer och allt, och alla drinkar, ni vet, tog jag honom åt sidan och vi stod där och smuttade – på fruktjuice naturligtvis – (skrattar) och jag drog iväg med honom och jag sa: Chris, du måste vara ärlig mot mig.  Jag sa: Jag har tittat på ditt program här nu under någon tid. – jag tror att det hade pågått under 6 år på den tiden – och jag sa: Det är imponerande.  En del av dina historier är dynamit, en del av dina historier är inte värt pulvret för att blåsa bort dem, men det är en ganska anständig serie.

Men, säger jag, jag vill fråga dig någonting.  Det finns tre incidenter, tre episoder i din X-files som jag råkar veta är klassificerade som ytterst hemliga av regeringen.  Jag har varit på insidan och jag vet att detta är klassificerat som hemligt och där är de, jag ser dem på X-files för Guds skull!

Och jag sa: Hur i helsike bär ni er åt för att göra detta?

Då säger han: Åh, jag har några fantastiska författare.

Och jag säger: Bullshit, nonsens, struntprat, ni vet. Vad är det som mina gamla goda brittiska förfäder…?  Balderdash  (ung. gallimatias).  (Skrattar).  Jag sa: Du kan inte tala om för mig att dina författare har kommit upp med hemligt material som de har dramatiserat som är mitt i prick och fortfarande är hemligstämplat!

Han tittade sig runt och fick ett fåraktigt flin i ansiktet och säger: Ja, ja, vi har fått några idéer för historierna från en rad olika källor.

Och jag säger: Varifrån då

Han säger: Ja, du vet, jag kan inte riktigt säga det, men vi har fått en del PR-idéer från olika personer.

Jag sa: Jaha, du är mitt i prick, och jag la ut dem för honom, dessa tre speciella fall som var klassificerade som hemligstämplade och fortfarande är.

Och allt han gjorde var att han tittade på mig fåraktigt och grinade och sa: Du har inte sett någonting ännu.  Håll ögonen öppna.  Och den höll på i ytterligare två år.

Men återigen, det är vad jag ville påpeka för er vad Spielberg var involverad i, vad Chris Carter är inblandad i och vad en del av regissörerna och författarna av Stargate-serierna och Star Trek-serierna…   

Då och då injiceras små bitar av material in i dessa repliker i filmen som inte är fiction.  De är inte science fiction, de är science fakta.  Men de är introducerade på ett sådant sätt att du inte vet det – du känner inte igen det.  Det träffar dig på vad som kallas subliminal nivå.

När jag säger att avslöjande inte kommer att hända då säger jag till er att Avslöjandet redan händer just nu och jag refererar till det där subliminala utbildningsprogrammet som är på väg och som ni alla är utsatta för.  Ni får uppenbarande, avtäckande och avslöjande på det subliminala sättet så subtilt att ni inte ens märker det.

Och ni kommer att få mer av det för programmet, tydligen, är ganska framgångsrikt och grabbarna som satte ihop det är ganska nöjda med hur ni svarar an på det.  Ni kommer att få mer historier och ni kommer att få några historier som är så långt från vad ni vet att ni kommer att säga till er själva: Gode Gud, det där kan inte hända.  Men Gode Gud! – det händer ju nu!

Ben Rich, innan han pensionerades från Lockheed Martin, gjorde en del kommentarer till ett antal personer där i Kalifornien – vi är ju i Kalifornien – ursäkta, jag är från Arizona.  Jag bakade min kalebass i Phoenix de senaste sex, åtta månaderna och jag tappar det ibland (skratt).

Det här programmet är på väg, det är subtilt, det är kontinuerligt och det är en subliminal utbildning.  Det påverkar er – det påverkar alla och ni kommer att få se mer av det.  De gjorde det i Stargate-serien.  De gjorde det i Star Trek – Kirk, Jean Luke Piccard och resten av dem från Enterprise.  De släppte in små bitar och delar då och då och ni tänkte: Oooh, är det inte spännande?  Är inte detta vägen ut?

Gott folk, det är inte vägen ut.  Ben Rich sa, innan han pensionerades – han sa: Vi är 100 år före etablerad vetenskap.  Detta är en man som hade rätt att veta och han hade behovet att veta och han var på insidan av programmet.  Vi är 100 år före etablerad vetenskap – det material som normalt sett förstås av grabbarna på universiteten, ni vet, på gatan…  Rick säger att vi är 100 år bortom det.

Och han sa: Du vet, vi kunde ta hem ET.  Filmen var ute vid ungefär den tiden och ni vet berättelsen. Den lilla killen säger: ET gå hem, ET vill gå hem.  Rich säger: Vi kan ta hem ET. Nu har Ben Rich varit död i tio år, för Guds skull.

Jag vet en annan forskare på Lockheed Martin som har gått bort, en man vid namn David Froning som arbetade med Lockheed Martin under nästan 30 år.  Jag bjöd in David för att tala vid en konferens i Phoenix för några år sedan.  Wendelle Stevens och jag satte ihop ett program och vi fick tag i Froning.

Vi visste att han var lysande och vi visste att han hade varit på insidan av forskningen vid Lockheed Martin så länge.  Vi fick David till att komma ner och tala vid vår konferens i Phoenix och han gick upp i åren – David har flyttat hem nu, men han delade med sig av saker till oss.

Froning sa: Du vet Bob, jag har varit pensionerad nu i 10 år.  Innan jag pensionerades arbetade jag i Advanced Systems Division på Lockheed Martin och vi handskades med något som vi kallade modifierad fältdrift – variabla fält, sa han.

Naturligtvis förlorade han mig omedelbart, jag visste inte ett skvatt vad han pratade om.  Materia/antimateria omvandling, exotisk fältspänning, maskhål.  Han sa: Det kommer att förändra tid och rymd.  Vi har haft transluminal flygning under mer än 30 år.

Och jag måste stoppa honom igen och jag säger: Vänta lite. Transluminal, hyperluminal, flyg? Du talar om snabbare än ljuset för Guds skull.

Han säger då: Yeah, vi har haft det nu under 30 år.  Detta var från David Froning som hade tillbringat den största delen av sitt liv som en avancerad systemingenjör för Lockheed Martin.

Sedan fick vi materialet från Ben Rich och någon sa till Rich – han sa: Vad i helsike är det du egentligen pratar om? Han går över till svarta tavlan – hans stora (oklart) för pensionering tror jag var en av de stora hangarerna där borta – han går upp dit och skriver: Ej finansierade möjligheter.

Jag säger: Vad i helsike pratar du om?

Han tar kritan och skriver U F O, och sedan lämnar han scenen och går ut genom dörren, och allihop tänker: Gode Gud! Vad? Den här mannen har tappat det här.  Ofinansierade möjligheter, U-F-O? (på engelska: UnFunded Opportunities).

Vad han antydde och sa bokstavligen i deras ansikten var: Ja, vi har omvänd ingenjörskonsts teknologi från utomjordiska farkoster.  Och vi flyger det och det fungerar.  Vi kan ta hem ET!

Ett av skälen till att jag blir så fly förbaskad… ni måste förlåta mig här, jag börjar bli gammal. Jag har inte det tålamod jag brukade ha.  Ryktet har gått runt att jag har blivit en elak, murken gammal gubbe (skrattar), cynisk, ni vet, grinig.  Jaa, det är inte helt och hållet sant.  Jag vill gärna tro, som Henry Higgins sa, att jag har en droppe av mänsklig vänlighet i varje ven! Men jag kan väl inte riktigt dra fram det, gissar jag.  Jag har blivit lite grinig på gamla dar.

Gott folk, jag börjar bli arg nu.  Jag blir verkligen argare för varje dag när jag tänker på det lurendrejeri som prackats på er och 300 miljoner amerikaner på daglig basis, när de bokstavligen har bedragit er till punkten där de tar er ner till städfolket.  De stjäl från er och sedan ljuger de om det för er.

Jag har en lista på… jag kallar den min Ilskelista (skrattar).  Ni vet, när ni är gamla och ni sitter som pensionär, så måste ni spendera tiden på att göra någonting (skrattar) så jag har förberett den här listan.

Överst på listan finns politikerna.  Och jag säger, upprepade gånger, att ni gott folk har den bästa Kongress som pengar kan köpa.  Den där bunten med clowner i Washington som tror om sig själva, kallar sig själva Kongress – att vi borde bygga speciella fängelser för dem. Jag menar allvar (skrattar), jag tror att hälften av dem borde sättas framför en domare och sändas iväg för tio år, för de är en bunt av förbaskade tjuvar (applåder).

Inte bara antastar de barn… och vad i helsike, guvernören i North Carolina? South Carolina? – stor skandal – hans kärleksaffär är i Argentina.  Åt helsike med hans fru och barn, hans kärleksaffär är i Argentina. 

Och sedan har vi fått kongressmän som har gjort sig skyldiga till samma sak.  En del av dem är gay, och jag talar inte nedsättande om dem för att de är gay.  Jag talar nedsättande om dem för att de ljuger om det.

Som jag säger, gott folk, vi har en röra med clowner där inne.  Vad var det Will Rogers sa? Det mest permanenta, pågående, självgående programmet i världen av lögnare och fuskare är USAs Kongress – och Will har varit borta under en lång, lång tid nu.

Så jag blir förbaskad och jag går upp i varv när jag kommer och talar till människor som ni och jag vill säga detta till er: Vid nästa val till Kongressen och det nästa valet till President, tänk noggrant igenom vilka clowner ni vill skicka iväg till Washington.  Jag menar, granska dem noggrant, för det är meningen att de skall representera er och de gör inte ett särskilt bra jobb för er. 

Okej, ursäkta mig, jag har en tendens att vandra iväg lite för jag har så förbaskat mycket att täcka (suckar).  Oh, ja, en av topparna på min lista är NASA.  Känner ni till det gänget?  Aldrig ett rakt svar? (Skrattar) – NASA. (Never A Straight Answer).

Den här Newsweek kom ut för några veckor sedan.  Jag är säker på att de flesta av er nog har sett den.  Detta är en skamlig fråga.  Detta är en skamlig artikel.  Sökande efter utomjordingar, säger den och sedan sägs det: NASA är där ute och letar (skrattar).

Medan jag var i Spanien så frågade spanjorerna mig – ni vet, just när jag reste över dit så firade vi 40 år av Apollo 11.  Jisses, det var någonting, var det inte?  Vi satte ett par gubbar på Månen.  Vi klappar oss själva på ryggen och vi tutar i våra små horn: Var inte det fantastiskt?  Var inte det häftigt?  Är inte vi speciella?

Och jag måste säga till några av mina spanska vänner där över: Ni kan aldrig lita på det jäkla gänget på NASA.  De for till Månen, men det var bara halva historien.  Sanningen var vad de fann när de kom dit, och historien var vad fotograferna hade tagit.

Förmodligen vet ni detta, men ifall ni inte gör det så skall jag berätta det igen.  NASA erkände för omkring två år sedan, jag tror att det var för två år sedan, att de hade ”av misstag” raderat 40 rullar med film från Apollo-programmet.  Det avslöjandet gick ut över media och Kongressen sa inte ett ord – inget pip, inget pop, ingenting.  Media själva rapporterade det och pfftt! – så försvann det med vinden.

NASA säger: Vi oavsiktligt, av misstag – jisses, vi är så ledsna – vi raderade 40 rullar med film från Apollo-programmet.  Vi talar om hundratals, om inte tusentals, individuella foton i dessa 40 rullar.  De bara raderade dem!

Varför det?  Därför att de visade vad de sprang på på Månen.  De visade vad de kom in i på vägen till Månen.  De visade vad de kom in i när de kom dit. Detta måste försvinna!  Vi kan inte låta detta komma ut!

Men någon idiot på NASA hade glömt att NASA hade gett ett kontrakt till den japanska rymdstyrelsen under 60-talet, antagligen involverande stora pengar, där japanerna – skärpta killar där borta – köpt vartenda negativ eller vartenda foto som tagits under hela Apollo-programmet och de har detta i sina datorer i Japan! Och NASA glömde tydligen bort det.

Lyssna nu här, ni måste förstå att det finns förbaskat fina grabbar inom NASA.  Där finns fina forskare och det finns fina människor som arbetar där.  Jag sätter inte ner dem, jag tar av mig hatten för dem och jag respekterar dem.

De personer jag är riktigt förbannad på är administratörerna, de politiska beslutsfattarna, politikerna.  De glömde att de hade sålt allt det här till Japan.  Hör och häpna, jag var på en konferens i Tokyo.  Jag var gäst hos Junichi Yaoi, en av de främsta japanska forskarna och UFO-experterna.  Jag var i nationell TV i Japan.

Medan jag var där fick jag några fotografier som togs av NASA och Apollo-programmet som den japanska Rymdstyrelsen hade suttit på toppen av under lång, lång tid.  Och jag skall visa några av dem för er just nu.

(Applåder, hoanden och visslingar).

(Bob läser på negativet): Okej, detta är negativ nummer nio.  Detta är Apollosystem A-13. Apollo-system 13.  Ha tålamod medan jag får upp den här saken. – Okej, This photograph togs av Apollo13.  Ni minns kanske Apollo 13, det var den som aldrig kom till Månen.  De hade en liten explosion på vägen där en syretank blåste upp och de kunde knappt komma till Månen, gå runt den, och kunde knappt komma tillbaka hem.

Men de var inte ensamma på den resan.  Så, medan de var där ute, de kom och gick runt Månen, så hade de små fönster och de knäppte bilder därifrån.  Detta är en bild som hölls av den japanska Rymdstyrelsen. Ni kan se den japanska skriften här.  Hursomhelst, detta är Månen uppe till vänster.  Dessa två objekt här, B och C, är ganska stora runda diskar av något slag.  Men här borta – ”A” – som rör sig in mot scenen – här är de positiva och här är de negativa.  Jag hoppas ni kan se det.

Detta är en cirkelrund disk med en kupol.  Här är Månen, en annan disk, men den här kommer in i bilden – ”A” – och här är vi.  Här är fotot och här nere är negativet.  Detta objekt är fem miles långt” (ca 8 km).

Nu undrar ni väl varför NASA höll käften om detta?  Hur kan de tala om något som det här? Hur kan de släppa någonting som det här till er?  Ett objekt som vi stötte på på vägen till Månen som är fem miles långt!

Nu, bara ta en funderare på detta.  Försök att överväga en teknik, en kultur, en civilisation som kan inte bara bygga något som det där, lägga den i rymden i en omloppsbana runt Jorden utan också fylla den med… hur många?

Jag hade nöjet att få vara på några hangarfartyg.  Min son är en karriärofficer inom Marinen och har tillbringat 14 år på hangarfartyg, Nimitz-klassade, atomdrivna hangarfartyg. För de av er som inte känner till det, de är imponerande.  De är 1 000 fot (300 m) långa och har en besättning på 5 000 man.  Dessa stora atomdrivna Nimitz-klassade hangarfartyg har 5 000 män i sin besättning!  De är massiva, de är gigantiska, de är otroliga!

En dag skämtade vi om det, Eric och jag – min son – om vad för slags besättning man skulle ha på, ni vet, fem miles? Vad gör de där över? Vad gör de på fritiden?  Vad är deras funktion? Vad är deras syfte?

Och efter att ha varit på Nimitz hangarfartyg några gånger, ni vet, de är mycket imponerande – sodafontäner, snackbars och hela resten av det för att personalen skall känna sig bekväma och allt det där.  Jag förväntade mig – jag har förmodat – att ombord på ett objekt därute, fem miles långt, skulle de ha bowlingbanor, restauranger, teatrar (skrattar) ni vet, alla sorters underhållning, för vi har lärt oss genom åren att om du är en utomjording och du är involverad med människor då behöver du underhållning! (skratt och applåder).

Så de har antagligen bastu ombord, ni vet. Och troligen är favoritunderhållningen att titta på, skulle jag tro, människornas television.  Tänk på det ett ögonblick, efter att själva ha sett det, (skrattar) och allt det idiotiska skräpet som pågår på TV, och föreställ er vad ett gäng grabbar från ett annat stjärnsystem tänker.

De går omkring i gångarna, troligen, skrattande åt dessa otroliga apor där nere (skrattar).  De  tittar på våra historier – Dancing with the Stars? – och de förväntas tänka på oss som intelligenta och avancerade och sofistikerade?  Oh, min Gud! (suckar).  Okej, detta var det första fotot (sätter in nästa negativ i projektorn).  Här kommer det andra This is negative 10

Det stora skeppet har flyttat över till mitten av ramen och ett annat objekt har dykt upp hit, uppskattningsvis två miles långt (3,2 km), men det här är fem miles.  Här är fotot och här är negativet.  Det är samma objekt men det verkar ha förflyttat sig något.  Vi får inte en full sidobild som vi fick i den andra bilden, vi får den lite utsträckt och där är några cirkelrunda diskliknande objekt här.

Tydligen är den som en bärare.  Den sätter ut sina flygplan och tar hem dem igen.  Det är troligen en bärare för diskar, utomjordiska diskar som vi ser på himlen hela tiden.  Men, återigen, när man börjar fundera på magnituden av storleken och innebörden i vad detta betyder, då kan man nästa sympatisera med myndigheterna om: Vi kan inte berätta om dessa saker för människorna.  Nej, nej, nej, de är inte redo för det.

Nej, nej, nej, helvete! De var inte redo för det!  Det är de som var livrädda för detta.  Ni kan antagligen handskas med det, men de kan inte det?  (Applåder).

(Visar nästa bild).  Ah, det var bara början på historien.  Genom åren har jag haft turen i att jag lyckligtvis har hittat smarta människor på de mest osannolika platser.  Jag talar på en konferens på Bay Area för ett antal år sedan och en liten kille vid namn Norman Bergrun kommer upp.  Norman pensionerades från NASA efter nästan 30 år.  Han var ingenjör och expert på fotografering och han och ett antal andra hade ansvaret för att sammanställa vad de kallade Voyager-programmet.  I slutet på 70-talet hade astronomerna på NASA upptäckt några ovanliga saker som hände i ringarna på Saturnus.

Jag älskar ordet anomalous (ovanligheter eller avvikelser).  Saker hände, men de visste inte vad i helsike det var.  De visste inte hur de skulle kunna förklara det.  Så vad de gjorde var att de satte ihop ett multimiljondollarprogram kallat Voyager, och de sände Voyager till Saturnus ringar 1980.

När Voyager One kom in i ringarna på Saturnus började den ta bilder.  Bilderna sändes tillbaka till NASA och folk blev förstummade – bokstavligen talat förstummade.  De hade fått stoff som de inte hade väntat sig.

Nu, innan jag går in på detaljer om dessa fotografier skall jag berätta för er att Norman Bergrun, en liten kille bara 1,50 m, ni vet med skära kinder, liten fluga, lysande som helvete. Förra året när jag träffade honom i Bay Area var han 87 år gammal.

Jag har inte kunnat nå honom.  Jag har försökt över telefon, min fru försökte med datorn – jag kan inte få tag på Norman.  Jag vet inte om han har gått över och gått Hem, eller vad som kan ha hänt.  Allt jag vet är att förra året i Bay Area introducerade jag honom och de mobbade honom.  Den lilla killen hade en box med böcker och efter att jag introducerat honom blev han mobbad och han sålde varenda bok han hade för 50 dollar styck.

Men Norman var vad jag säger: Där finns en del bra människor på NASA, ärliga män som gärna vill berätta för dig allting de har lärt och allting de vet.  Så, i varje fall, Norman, efter frustration och efter att en tid passerat, bestämde sig för att blåsa i visselpipan och publicera fotografierna som Voyager One tog i ringarna på Saturnus.

Han kunde inte få boken publicerad i USA.  Jag undrar varför?  Publicister i USA skulle inte vilja ta i honom, inte ens tala med honom.  Den lilla killen måste gå till Aberdeen i Skottland för att få sin bok publicerad och (pekar på overheadfotot) det där är omslaget på hans bok    the cover of his book. [Ed. note: titled Ringmakers of Saturn]. Den kanske finns att få tag på, ni kanske kan hitta en kopia om ni försöker här, där varsomhelst.  Jag avskyr att tala om för er vad de kanske kostar nu, för de är verkliga samlarföremål.

Men jag var förtjust över att jag kunde upptäcka honom och presentera honom vid konferensen i Bay Area förra året.  Responsen från publiken var överväldigande.  Hans lilla ansikte lyste upp och han gav mig en stor kram med tårar i ögonen.  Men han publicerade sin bok i Aberdeen i Skottland och den är dynamit.

På omslaget ser ni här till höger en del av B-ringen på Saturnus.  Ni vet det är A, B och C, en hel bunt med ringar, gigantiska.  Saturnus är en jätteplanet och dessa ringar är otroliga.  Den här saken close-up of the orange dot på bokens omslag: självlysande, uppenbarligen artificiell konstruktion, tydligen under intelligent kontroll, för den rör sig runt i ringarna på Saturnus. 

De vet inte vad i helsike det är, men det är större än vår Måne – ett intelligent, konstruerat, artificiellt objekt större än vår Måne som flyttar runt igenom ringarna på Saturnus vart än det vill gå.  Vi får en bild av det och vi vet inte vad vi skall säga, vi vet inte vad vi skall göra, vi vet inte hur vi skall svara an på det.  Större än vår Måne!  Ah, detta är bara en del av historien.

(Byter foto).  Nu fortsätter vi, detta är en A-ring This is in the A Ring och statistiken om den kommer att förbluffa er.  Det här objektet är artificiellt konstruerat, som Norman säger: NASA kallade det en elektromagnetisk farkost.  Den är 2 000 miles lång och över 450 miles i diameter.  Men 2 000 miles lång!

Och här är ett annat självlysande, artificiellt objekt med omkring storleken på vår Måne, som tydligen (zoomar in på den stora punkten) förflyttar sig här, där och överallt, vart än det vill gå och uppenbarligen under intelligent kontroll.

Tänk nu på den här saken. Tänk på civilisationen, teknologin och kulturen som kan inte bara bygga något sådant som det här utan sätta ut det i rymden, flytta det hit och dit, vart de än vill och oavsett syfte.  Norman säger att han trodde att de gjorde ringarna, vilket också är titeln på hans bok. 

Jag sa: Norman har du någonsin slutat att tänka dig att de kanske bryter ringarna?  Vi har dragit slutsatsen från flera uppdrag – Voyager One var bara det första av mängder av dem – att ringarna är gjorda av mineraler från kanske, Gud vet hur många eoner tillbaka, när planeterna formades.  Och jag sa: Sluta med att tänka på en avancerad teknologi.  De kunde minera dessa ringar och materialet är guldgruvor, du vet?  Tala om näringsämnen!  Du har fått allt det där goda materialet.

Och han sa: Du vet, jag tänkte inte på det där, att de kanske bryter dem.

Gud, jag önskar att jag visste vad som hänt Norman.  Jag tappade bort honom.  Men hans bok är ett monument till det faktum att där finns några anständiga män inom NASA som vill berätta om sanningen. 

Nu vill jag be om en handuppräckning.  Hur många av er är överväldigade och chockade av dessa fakta om objekten där ute?  Åh, några stycken!  Överväldigade och chockade! Tja, det är bra, det är bra.

Jag var överväldigad och chockad första gången jag såg det och första gången jag började sätta ihop detta och övervägde vad det betydde.  För där kommer vi till det viktigaste: Vad betyder detta?

Jag förmodar att de flesta av er känner till en briljant pedagog, en fysiker i New York vid namn Michio Kaku, en lysande ung man, en kvantfysiker, en teoretisk fysiker.  Michio har kommit fram till vad han anser vara en möjlighet av fyra olika typer av avancerade civilisationer. Typ I, II, III och IV.

Ni, förresten, är medlemmar av en Noll-Noll-typ av civilisation (skrattar). Inte så att ni inte vet det, men ni har inte riktigt nått fram till Typ I ännu.  Slutsatsen som många av oss har kommit fram till är att vi ser på resultaten av åtminstone en Typ II-civilisation (refererar till fotografiet igen).  Så hur ser dessa grabbar där ute på oss?  Verkligen, hur tror ni att de tänker på oss?

Jag har en ganska god idé, för jag har fått en del legitim information från den amerikanska militären och vetenskapsmänniskor som har inte bara mött en del av dem där ute, utan arbetar tillsammans med dem i USAs regerings nationella laboratorier, såsom Sandia, Los Alamos, Brookhaven National Laboratory på Long Island, vilket är ett av de mest superhemliga laboratorierna.

Hursomhelst, vi har forskare och militära grabbar som har arbetat tillsammans med en del av de där männen där ute, och de är mitt ibland oss.  När jag gick i pension kände vi till fyra olika grupper.  De är alla humanoida men de var inte alla den sortens män som kunde promenera upp och ner på gatorna en lördagseftermiddag utan att bli sedda eller ifrågasatta.

Men en av grupperna av fyra ser exakt ut som oss i den meningen att de kan sitta här ibland publiken bredvid er och ni skulle inte veta om det, bredvid er i ett flygplan eller en restaurang eller en teater… 

De finns mitt ibland er gott folk.  Den här gruppen, speciellt, är mitt ibland oss och tydligen sedan 1954 när Ike mötte dem på Muroc Air Force Base i Kalifornien, de har arbetat med oss och försöker hjälpa oss att göra den där övergången från tonåren till vuxenlivet.  Och varför gör de det?  Ja, uppenbarligen är detta samma grupp som hade ett finger med i skapandet av vår genetik för 10 000, 100 000 år sedan.

Om ni vill ha lite historia om det subjektet, läs Zecharia Sitchin, som jag misstänker de flesta av er känner till.  Hans berättelser är chockerande korrekt i att de bokstavligt berättar den väsentliga historien om hur vi började.  De översatte dessa forntida kilskriftstavlor från Sumerien.  Zecharia är inte den enda.  Det fanns en briljant engelsman vid namn Christian O’Brien som gick Hem för ett år sedan eller så.  Christian O’Brian skrev en underbar, otrolig och kraftfull bok som heter The Genius of the Few.  Om ni någonsin kan hitta den någonstans så skaffa den.

Christian O’Brian sa i princip samma sak som Zecharia har sag: Vi var genetiskt byggda och de har kommit och gått och de har varit ibland oss för en helsikes lång tid. Någon sa till Sitchin en gång: Zecharia, när kommer de tillbaka?  Och han sa: Vad är det som får dig att tro att de någonsin har lämnat oss? Och jag tror inte att de någonsin lämnade oss.

Så återigen, detta är, tror jag, en lite chockerande information här.  Åtminstone så chockade det mig av bara den.  Jag var i Tyskland på en konferens för några år sedan och en rysk kosmonaut vid namn Marina Popovich gav mig och Michael Hesemann, en annan forskare och vän till mig, några kopior om vad den sovjetiska Phobos uppdrag var på Mars när den var där ute för 15, 20 år sedan.

Ryssarna sändes på detta fantastiska uppdraget till Mars.  De döpte det till Phobos 2 för Phobos 1 är en av månarna runt Mars, tolv miles i diameter, så de döpte sitt rymduppdrag till Phobos 2 och de tog en hel drös med bilder.

En av bilderna de tog, som Michael Hesemann publicerade i sin tidskrift, är tydligen en stad av Chicagos storlek under ytan på Mars och som genererar en enorm mängd värme, för detta foto togs i infrarött this photo was taken in the infraredDet står tyska på botten här, men Michael hade publicerat det i sin tidskrift.

Från Phobos 2 – en stad under ytan på Mars i storlek som Chicago!  Ni kan se praktiskt taget stenblocken, gatorna och så vidare.  Så ja, Virginia, det finns marsianer, och ja, de bor på Mars.  Och en del av dem är troligen här, för vi ser uppenbarligen inte så annorlunda ut. Men ni kommer aldrig att få se detta publicerat i en amerikansk tidning eller en amerikansk tidskrift.  Det måste bli publicerat i Tyskland av Michael Hesemann.

(Nästa bild): Phobos 2 tog en annan bild medan den var i omloppsbana runt Mars – och den historia jag fick höra var att de bokstavligen planerade att landa på Phobos, månen.  Tja, de kom aldrig dit för medan de var i omloppsbana runt Mars kom den här saken upp från ytan på Mars – gigantisk i storlek – och tydligen träffade Phobos 2 och slog ut den från omloppsbanan och så föll den ner. 

Så det finns någon där uppe som säger: Nej, nej, nej! Ni kan komma tillbaka och kika, men sedan kan du inte stanna särskilt länge och ni får inte ta så många bilder.  Vi kommer inte att tillåta det.   Okej, jag tror att detta var mina fotografier för er den här eftermiddagen (applåder).

 
 Nu, som jag sa till er, jag är pensionär och jag har denna ”Pissed-off-tupp” som är ett verk av glädje och nöje för mig. (Skrattar).  Som jag sa, politiker i toppen, särskilt i USAs Kongress – de är ett gäng clowner.  Bokstavligt talat så driver de cirkusen där borta.

Teologerna är precis samma, nedanför, (kommentarer från publiken).  Ursäkta mig, jag är inte antireligiös, jag gillar helt enkelt inte religionen för den tenderar att dela in människor.  Den separerar människor (applåder).  Min Gud är bättre än din Gud. Min bok är bättre än din bok. Min historia är mer sann än din, och så vidare, och så vidare…

Så jag är inte alls religiös.  Jag har studerat dem alla, jag har studerat Hinduismen, Islam och jag har studerat Judaismen.  Jag uppfostrades till en kristen, jag har studerat kristendomen. Jag anser att den unge mannen från Galiléen är min bästa vän, men det är en annan historia som jag inte tror att vi har tid för att gå in på.  Jag gick igenom en serie av hypnosregressioner till tidigare liv för ett antal år sedan och ett av liven jag upptäckte var i Galiléen för 2 000 år sedan med Honom.  Så, jag säger att han var min bästa vän och han är fortfarande min bästa vän. 

Hursomhelst så är jag inte antireligiös, jag respekterar de människor som är uppriktiga och ärliga när det gäller det, men det tenderar att separera människor – det splittrar människorna – och jag försöker att främja konceptet för ett andligt närmande till livet (applåder).  Om ni människor hade den ringaste aning om vad ni är – Min Gud, ni är otroliga!  Ni är, allihop, mästerverk!

Ni behöver verkligen känna till vad Yogananda sa – ni behöver nå ett tillstånd av självinsikt då ni inser att inom er brinner en gnista av ren gudomlighet, och det spelar ingen roll vilken kyrka ni går till eller vilket språk ni talar eller vilken politik ni för eller vilken färg er hud kanske har – det spelar inte någon som helst roll!  Ni är gudomliga i er själva!  Ni är en del av den Oändliga Gnistan som min vän från Galiléen sa: Himmelriket är inom dig!

Gänget som fanns då förstod inte riktigt vad han talade om, men hans sanningar och hans ord är lika legitima idag som de någonsin varit.  Och ni människor är på väg dit, ni börjar uppmärksamma, ni börjar vakna upp.

Som jag sa, min Pissed-Off-lista (ung. en lista över någon att vara förbannad på) går neråt, ni vet. Vi hade NASA, politikerna, teologerna och sedan finns det den amerikanska massan av människor: publiken.  Vad är det de brukade kalla den?  Den stora otvättade?  Ni vet, Joe sexpack?  (Medelsvensson).

Lyssna nu, jag måste vara snäll mot Joe, för just nu, välsigne honom, han har kanske förlorat sitt jobb, han kanske förlorar sitt hem, han kan inte betala sina räkningar, han har barn att sända till skolan och utbilda och köpa kläder till.  Så jag försöker att vara försiktig med Joe sexpack för han bär en tung börda just nu.

Det finns tiotusentals av dem där ute, över hela landet.  Det kanske finns en del av dem i publiken här ikväll och ni känner antagligen några stycken, och de är förbaskat fina människor.  Så jag försöker inte skuldbelägga dem för mycket – det faktum att de inte är särskilt uppmärksamma.

Jag har lite att bocka av – NASCAR! Basketboll!  Fotboll!  Tennis!  Golf!  Min Gud, denna fixering vid dessa små bollar!  Ni vet? (Applåder och skratt).  Freud skulle ha roligt med detta, ni vet, ingen vits menad här.  Gamle Sigmund skulle ha en verkligt fin tid med att lura ut det.  Okej – ursäkta att jag hoppar, det är viktigt att jag får ut en del av det här stoffet…

En av de saker som jag invänder mot när det gäller den genomsnittliga människan där ute är vidden av hans förmåga till uppmärksamhet.  Han verkar lida – massan av dem – verkar lida av vad man kallar brist på uppmärksamhet.  Det är ett problem som barnen har i skolan.  De verkar inte kunna fokusera på någonting längre än två eller tre minuter och sedan pfft – bort till någon annanstans.

Jag skyller på TV för det, liksom deras föräldrar som tillåter dem att göra det.  Hur många av dem sitter ner och läser en bok i dessa dagar?  Hursomhelst, förmågan till uppmärksamhet är mycket, mycket begränsad.  Allmänheten i stort har begränsad uppmärksamhetsförmåga.

Till exempel, låt mig gå tillbaka lite här, gå tillbaka några få år. Ah!  Wernher von Braun sa 1959 – ta nu det året 1959 – fem år efter 1954.  Vad i helsike hände år 1954?  Tja, någonting ovanligt inträffade på Muroc Air Force Base i Kalifornien 1954 när en åldrande president hade ett möte som bokstavligen nästan dödade honom – för strax efter detta möte 1954 på Muroc hade den stackars gamla kraken en hjärtattack.  Han kunde inte hantera den här saken.

I vilket fall, under 1959, en berömd nazist vid namn Wernher von Braun, som bokstavligen byggt vårt Saturn Five-program från grunden och upp, hade det här att säga, och det kom upp i flera amerikanska tidningar – jag skämtar inte – detta var publicerat i tidningarna.

Wernher sa 1959: Vi finner oss stå ansikte mot ansikte med krafter som är mycket starkare än vi hittills räknat med och vars bas för närvarande är okänd för oss.  Jag kan inte säga mer just nu men vi är nu engagerade i att gå i närmare kontakt med dessa krafter.

Skulle inte ni trott att Wernher skulle ha blivit mobbad?  Förklara detta!  Vad i helsike talar du om?  Vilka är dessa krafter som du refererar till?  Jag menar, du är en av våra främsta vetenskapsmän, du bygger Apollo-programmet för oss! Detta är 1959 och ingen större respons.  Liksom whhitt! – det bara rann ut!

Ah, 1980 – en annan tysk professor vid namn Hermann Oberth sa det här – och detta var citerat och publicerat i flera amerikanska tidningar: Vi kan inte ensamma ta åt oss äran för vårt avancemang inom vissa forskningsområden, vi har fått hjälp av människor från andra världar.

Orsakar detta så mycket som en krusning?  Sa folk: Vad i helsike pratar du om, professorn? Människor från andra världar?  Vad? Det skreks ut för att få ett svar och där fanns inget och ingen gjorde stor sak av det.

Och sedan har vi något från 1987 – en prominent amerikansk senator från Hawaii, Daniel K. Inouye, som sa detta i en kommitté och det är i Kongressens anteckningar: Det existerar en skuggregering med ett eget flygvapen, en egen flotta och en egen mekanism för penninginsamling och förmågan att fullfölja sina egna idéer för nationellt intresse, fritt från alla kontroller och balanser och frihet från lagen själv. – Och detta finns i Kongressens anteckningar.

Orsakade detta något gensvar?  Mobbade folk senatorn och sa: Senatorn, vad i helsike pratar du om?  Detta är ju dynamit!

Allen Hynek sa innan han dog… En serie av händelser inträffade i New York längs med Hudsonfloden för några år sedan, kallade Hudson River Events, där gigantiska trianglar och bumerangformade objekt på 1,6 km och 2 km tvärsöver svävade över Hudsonfloden, rörde sig långsamt upp och ner längs Taconic Freeway där – hundratals människor går upp och ner, och en del kör av vägen och tittar upp och ser den här jäkla saken.

Det var gigantiskt.  Det svävade över Indian Points kärnreaktor i en timma.  Alla larm gick igång, alla säkerhetspersoner svarade an på den här saken – och detta ägde rum – och inte ett ord från myndigheterna om det, utom från några dumskallars idéer om ett gäng grabbar som flög små plan runt i natten i formation.

FAA, till sin eviga skam, sa saker som: Åh, dessa killar flög runt i sina små flygplan, ni vet, i formation på natten – de nämnde aldrig att detta var ett totalt brott mot FAAs regler.  Som om dessa små killar i små flygplan kunde matcha något som är två kilometer tvärs över – en bumerang, en triangel!  Det händer om igen, igen och igen.

Var är jag? Som jag säger så har jag en tendens att hoppa runt i mina anteckningar. Ursäkta mig!  Okej, jag har gett er lite liknelser.  Jag talade om David Froning, jag talade om Ben Rich.  Jag har citerat Inouye, von Braun, Oberth, skuggregeringen.  Åh, jag vill beröra lite andra saker här.  Det finns en rolig situation som inträffade.  Jag tyckte den var både rolig och tragisk.

Det finn en ung britt vid namn Gary McKinnon.  Många av er känner till hans historia.  Gary, verkar det, är en datanörd, han är ett verkligt geni och han är en hacker.  Ja, Gary lyckades hacka sig in på Försvarsdepartementets datorer för något år sedan, lite över ett år nu.  Han hackade sig in på NASAs datorer för lite över ett år sedan och han kom fram med en del material som var dynamit.

Så vad som hände var att vi kom på det och vi fick tag i britten och vi sa: Vi vill ha den här mannen.  Vi kommer att åtala honom och vi kommer att sätta honom i fängelse för 70 år framåt. 

Så, Gud hjälpe mig, britterna gick med på att utlämna den unge Gary McKinnon till USA för en rättegång och dom.  Nu, jag är nyfiken på att se vad för sorts rättegång de planerar att sätta igång för McKinnon.  Det måste vara en offentlig rättegång.  Han är inte amerikansk medborgare.  De åtalar honom för överträdelse av vårt datasäkerhetssystem och hela resten av det.

Så den är ungen har sänts från Storbritannien över till USA och de kommer att sätta hans lilla rumpa framför en domare och en jury och åtala honom för skador genom inbrott i vårt NASA och vårt Försvarsdepartements datorer. 

Jag och andra har sagt att de skulle anställa ungen, för Guds skull, och sätta honom i arbete (applåder).  Om han kan hacka sig in i dessa datorer så måste han ju veta vad fan han gör. Ah, men låt just beröra lätt vad Gary McKinnon kom fram med? Ah… vad laddade han ner för något när han hackade sig in i dessa datorer?

Tydligen laddade han ner en del material, packade in materialet och lämnade över det till en brittisk forskare vid namn Timothy Good.  Många av er känner till Tim för han är antagligen en av de främsta forskarna på planeten.  Han är en briljant ung man.  Jag säger ung – han är omkring samma ålder som min son, omkring 57, kanske närmare 60 år.

Hursomhelst, Timothy Good var tydligen mottagare av en del av detta nedladdade material från McKinnon.  McKinnon säger: Jag har lite dynamit här, och han gav det till Timothy Good med den idén att kanske Timothy så småningom kunde publicera det.  Nu är frågan, kommer de att försöka utlämna Timothy Good till USA och sätta hans rumpa framför en jury och en domare?  Men det vet vi inte.  Britterna jag mötte i Barcelona berättade för mig att den här historien är ganska definitiv, ganska sann.

Ah, men vad laddade McKinnon ner?  Ah, låt mig bara beröra några saker – order, militära order, överföring av en befälhavare från ett fartyg till ett annat fartyg.  Nu, de fartyg som nämns är USSS Curtis Lemay och det andra fartyget som den här killen överfördes till, den här befälhavaren, var USSS Roscoe Hillencotter.

Curtis Lemay – de flesta av er är mycket väl medvetna om det, är död nu. En av våra främsta fyrstjärniga flygvapengeneraler som bombade Japan tillbaka till stenåldern, praktiskt taget, för han var Strategic Air Command.  Det finns ett fartyg med namnet USSS Curtis Lemay och en befälhavare från det överfördes till USSS Roscoe Hillencotter.

Roscoe Hillencotter är död nu, men han var en fyrstjärnig marinamiral som var den första chefen för CIA.  Så killarna, forskarna, gick till anteckningarna och där finns inte någon förteckning över fartyg med dessa namn i hela US Navy Manifest!

Så då uppstår frågan: Min Gud, var är Curtis Lemay?  Var är Hillencotter?  Slutsatsen vi kommer fram till är att, uppenbarligen är de i omloppsbana någonstans där ute.  Och nu talar vi om en av tidernas största hemligheter – vart era försvunna biljoner troligen har gått!

Det finns ett separat rymdprogram som ni betalar för och de berättar ingenting för er om det, och som ett resultat: NASA är lite av ett skämt.  Vi har ett speciellt rymdprogram och det är tydligen kännt som USAs Aerospace Command och det är en gemensam servicetjänst.  Det betyder att de inkluderar Marinen, Armén, Flygvapnet och Marinkåren och det inkluderar också British Aerospace Command.

De skjuter upp satelliter från flera olika positioner på planeten.  De underhåller, tydligen, en helt flotta med farkoster i omloppsbana.  De har antigravitations- och nollpunktsenergi, vilket ni har rätt till, och ni kommer inte att få se den under ytterligare tio år.

Så, dit är vart era försvunna biljoner har gått.  Ni känner historien: 1998, 1999 och 2 000. 1,7 biljoner dollar per år under tre år försvann från böckerna.  Den där bunten av clowner i Kongressen – tror ni att det blev ett uppror?  Tror ni att där fanns ett krav på ansvar?  Vart tog pengarna vägen?  Glöm det!

Dagen innan 9/11 sa försvarsministern: Vi har tappat bort tre biljoner dollar.  Vi kan inte stå till svars för det.  De har försvunnit ur böckerna på något sätt.  Vi arbetar med det kanske ärdet ett räknefel (skrattar).  Ni vet hur de är.  Dubbelspel – George Orwell skulle ha varit lycklig med det här gänget.

Tappa bort tre biljoner, efter att redan ha tappart bort 1,7 biljoner varje år under tre år?  Det är därifrån finanserna kommer för ert Aerospace Command som Daniel Inouye talar om – en separat skuggregering som ni inte hade en aning om existerade.  Och dessa grabbar har fått teknologin som Ben Rich säger är 100 år bortom etablissemangets kunskap.

Och, faktiskt, om man talar om att bli förbannad, den sortens information får mig att klättra på väggarna.  Jag säger till er – och jag hoppas ni är lika förbannade som jag är – vi måste förbaske mig få något slags svar från dessa idioter där borta, eller så är vårt land förlorat för alltid – och jag vill inte se det hända.

När jag gick in i det militära så skrev jag under en ed att dö för den där Konstitutionen om jag måste, och jag tror på Konstitutionen.  Den var ett verk av ett geni, den bästa form av regering som någonsin blivit uttänkt.  De håller på att trasa sönder den och vi står inte upp och försvarar den tillräckligt.  Vi insisterar inte på att de tar ansvar för att de är i regeringen och får dessa stora löner. 

(Suckar).  Okej, gott folk, jag har täckt in massor av material här.  Som jag sa, jag tenderar att hoppa lite.  Jag gissar att det är namnet på spelet och jag har kommit till slutet av min presentation här.

Som jag sa, jag har talat ut ganska rättframt och högt under ett antal år nu om det här ämnet.  Det är den största historien i den mänskliga historien för det ÄR historien OM människans historia.  Det är er historia.  Det är om vem ni är, hur det kommer sig att ni är här och vart ni är på väg.

Och jag säger er att jag är rasande på domedagsprofeterna.  Oh, Gud! 2012, vi är fördömda. Då är allt över!  Asteroiderna!  Vadsomhelst, ett polskifte!  Vi är alla dömda.

Den där Maya-shamanen i Tyskland sa till mig för åratal sedan, han sa: Ni vithudingar, ni gör det varenda gång, ni rör ihop allting.  Han sa: Det är inte alls vad historien handlar om.  Han sa: Jag är en expert på min kalender.  Jag är en expert på mitt folks historia och det är inte slutet på den förbaskade världen – det är början på en ny tidsålder!

Han sa: Vi ser fram emot det med förväntning och spänning.  Den gamla världen går mot sitt slut och ett nytt sätt att tänka är på väg och det kommer att vara så helt olikt allting som någonsin existerat förut, sa han, vi är så upprymda inför framtiden.

2012 – den dagen kommer och går.  Det blir slutet av vår långa räkning, men så vad då?  Vad som är viktigt är att det är en Ny Tidsålder som kommer.  Och ni är alla en del av den!

Och jag säger som avslutning att det kommer att bli några svåra tider framför oss, för vi är bokstavligen i den här överföringen som är en transformativ transformation, inte bara för planeten utan även för den mänskliga rasen.  Och den är i första hand andlig till sin natur.  Det är något mycket hoppfullt att diskutera och förstå och acceptera.

Och, som jag sagt förut, vi fasas ut från ungdomens fas.  Vi går igenom ungdomen och vi kommer att nå vuxenlivet.  Om ni alla minns, jag är säker på att ni gör det, ungdomen var inte alltid bara massor av skoj.  Jag tyckte den var smärtsam som fan när jag gick igenom den, och det gjorde min far och mor också när jag gick igenom den.  Men vi gör nu den transformationen och den är hoppfull och fördelaktig.

Jag vill lämna er med ett tecken eller två som jag tror är viktigt.  Jag är en stor fan av Leo Tolstoy, en av mina favoritförfattare.  Han var en mystiker, en fantastiskt stor författare, filosof. Greve Leo Tolstoy sa, jag citerar:

Det finns någonting i den mänskliga själen som kommer att överleva och bestå.  Där är ett litet och lysande ljus som brinner i hjärtat på människan som inte kommer att brinna ut hur mörk än världen blir.

Och jag vill lämna er i kväll med den där kommentaren om gnistan av gudomlighet som brinner lysande inom var och en av er.  Gud välsigne er och god kväll!

Gud välsigne er och god kväll!

(Långa applåder, visslingar, ovationer).

Tack så mycket! (skakar hand med Bill Ryan). Jag är färdig!



Klicka här för video intervjun

**Transcript provided by the hard-working volunteer members of the Divine Cosmos/ Project Camelot Transcription Team. All the transcripts that you find on both sites have been provided by the Transcription Team for the last several years. We are like ants: we may be hidden, but we create clean transcripts for your enjoyment and pondering.**





Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits

Google+