Sök 

Bob Dean - En Officer och en gentleman

Del 2

 


Phoenix, Arizona i maj 2007

Intervjun gjord av Kerry Cassidy och Bill Ryan

Klicka här för video intervjun



bob_dean_5.jpg Den fullständiga vrede jag kände över vad regeringen gjorde mot folk för att hålla kvar lögnen om detta – det bröt mot varje koncept av hela min uppfattning om liv och heder, om demokrati och ärlighet och anständighet. Och sedan började jag inse att den regering vi tror att vi har fått inte är den regering vi har.

Jag sa detta offentligt till folk på konferenser. Jag sa: ”Ni människor där ute tänker glatt att ni lever i en demokratisk republik… tja, det gör ni inte”. Och sedan, se på allt som kommit ut under åren – skuggregeringen – vi vet inte vilka de är. Vi har ingen aning. Vi har en aning om vilka de kanske är!

Men dessa personer är inte valda. De är inte … de är inte ansvariga, de har inget ansvar i Kongressen, till folket, till landet ... till någonting. Och de styr hela förb-e programmet. Och det driver mig till vansinne! Jag kunde nästan döda… min känsla av ilska är så djup över detta… att dessa självutnämnda så kallade experter som styr detta program och håller denna… den viktigaste historien i människans historia ifrån folket! Människor har rätt att få veta!

Låt mig få tala om för dig varför jag säger detta. Jag delar detta med Bill: Jag har alltid trott att om detta skulle komma ut – totalt – så stort som det är, som dynamit är det, det skulle orsaka en expansion av medvetandet i människor. Att vi skulle sluta upp med att tänka på oss själva som muslimer, kristna, judar, vadsomhelst… vi skulle tänka på oss själva som människor från en pytteliten planet på kanten av en medelklassig, medelstor galax. Och den vetskapen i sig själv skulle föra oss tillsammans som en art och som en ras. Och jag tänkte ”Det är vår överlevnad”. Om vi kan föra samman oss alla och tänka på oss själva som ”en ras, ett folk” – denna vetskap att vi inte är ensamma och vi har aldrig varit ensamma, tror jag skulle göra det.

Kerry Cassidy: Så …

Bob Dean: Men historien är så stor. Låt mig berätta något annat. Genom åren har jag lärt mig… vad jag lärde mig 1967 var ingenting jämfört med vad jag lärt mig sedan dess. Genom åren, grävt lite, talat med folk… talat med människor i höga positioner… människor som skulle – du vet – sitta på en konferens och säga ”Hej, låt oss sitta ner och prata. Låt mig tala om vad jag just lärt mig…”. Jag har nästan kommit till den slutsatsen att historien är så förb-t stor att regeringen kanske har rätt: att massan av folk inte kan handskas med den.

Hur talar man om för folk att denna art, denna ras som vi alla är en del av … är en hybrid ras? Att vi var genetiskt skapade av en utomjordisk intelligens … hur talar du om det för folk? Ha… försiktigt! Du ser dig omkring och du berättar försiktigt, beroende på var du är. Om du är i Bagdad och talar med en Sunni eller Shia, då kan du inte ens ta upp det förb-e ämnet. Hur berättar du för dem att varje stor religion på planeten har initierats och orkestrerats av en utomjordisk intelligens? Hur talar du om för kristna fundamentalister att den där älskvärde mannen från Galiléen för två tusen år sedan var en del av det programmet? Du talar inte om det för dem, såvida du har kollat utgångarna och vet hur i hel-e du kan springa och komma ut från huset.

K: Okej, tja …

B: Du tar inte upp dessa ämnen. Hur säger du till dem, t ex, att denna kontakt och dessa bortföranden är… det genetiska programmet är fortfarande igång?! Att dessa människor som blir dragna ut ur sina sovrum och sina bilar på natten, blir undersökta och prov blir tagna och allt detta… och det är chockerande för dem… och det är skrämmande för dem… och det är en skakande upplevelse för dem. När de slutligen måste konfrontera det, och kanske genom en hypnotisk regression, måste de handskas med det… hur berättar du för dem att det är en del av det pågående genetiska utvecklingsprogrammet?

K: Men hur kan du inte berätta för dem, när de är miljoner, du vet? När där är så många av dem därute, just nu, som är lika medvetna om det som du är… och som jag är, och Bill… du vet, och Marcia, jag menar… vi är inte en minoritet så mycket som vi tror att vi är. Och det är det intressanta i problemet, att regeringen och vad de har planerat att göra under alla dessa år tillbaka när de styrde landet (vilket de inte gör längre) … du vet, var inte det bästa beslutet de gjorde då. Och nu, det är det värsta de kan göra att fortsätta att hålla på hemligheten. Och du tror ju uppenbarligen att det fortfarande är viktigt att väcka upp folk.

B: Jag tror fortfarande att där är…

K: Därför att du är här idag.

B: … en stor massa av människor därute som kan handskas med det. Du ramlade ju inte ner på golvet snyftande när jag just talade om för dig att detta är fakta. Detta är inte bara min idé … detta är fakta som jag har verifikation för.

K: Okej.

B: Du förstår, jag vet att… jag har talat med folk på insidan. Jag har haft folk som kommit och talat med mig, som är på insidan.

K: Det tror jag säkert… säkert.

B: … och säger, ”Låt mig få berätta för dig…”. Jag har haft militära officerare som delat med sig till mig. ”Jag hade män som arbetade för mig”, sa han.  Över i… utanför Las Vegas, ”då när de konfronterades med detta, jag hade vuxna män med militär krigserfarenhet som bröt ihop och grät som barn”. Han sa ”De kan inte handskas med det. Jag måste sända dessa män till andra uppdrag någonstans”. De kunde inte handskas med det. De kom ansikte mot ansikte med en utomjordning och bröt ihop som barn. Nu… du säger att du kan handskas med detta, eller hur?

K: Okej, men… detta är människor som alla… har skaffat en visst tankesätt som massor av människor på utsidan – och jag menar de civila – de har aldrig skaffat detta i alla fall. Jag menar det beror på vem du pratar med, men du och jag vet att vi är i en värld som är… förändras snabbare än någon någonsin kunde tänka sig.

B: Du lever i en värld som inte är alls är som du tror att den är.

K: Precis så är det. Så…

B: Som jag har sagt, många gånger, du lever för närvarande inuti en del av en av galaxens finaste, grönaste, zoologiska trädgårdar! Och om du tror att jag just talade om för dig att du lever i ett zoo… du lever i ett zoo! Jag vet inte hur detta påverkar ditt ego och din självrespekt, och vem du tror själv… du är. Men du är ett djur som lever i ett zoo.

Hur gör en massa av människor, konfronterade med den här verkligheten, när de måste handskas med detta?  Du är ovanligt upplyst när det gäller detta, för jag tror att du har informerat dig själv.

K: Naturligtvis.

B: Du gjorde avsiktligen… försök att lära vad det här handlar om.

K: Det är riktigt.

B: Så du har tagit en liten bit i taget av detta och har absorberat dem och smält dem och tuggat dem och tuggat dem igen, lite åt gången. Så du har en ganska god uppfattning om vad som verkligen händer. Och du vandrar fortfarande omkring som en normal människa.

K: Säkert.

B: Men du är ett undantag. Du vet, du är… jag såg en åhörarskara fylld med folk som du, när jag talade sista gången vid min senaste presentation. Och jag talade till dem… jag var, vad kallar man det… jag sjöng till kören?

K: Jaa…

B: Ja, du är en del av kören.

K: Ok, men hur är det med dig själv? Jag menar, hur är det med Majestic? Du känner väl till Majestic-12?

B: Oh ja, ja, ja.

K: Ja, hur…

B: De kallar inte sig själva det längre… men de existerar.

K: Jag förstår. Vad kallar de sig själva nu? Vad är deras nya namn? Vet du det?

B: Oh, ja, det brukar vara… PI-40 var den sista benämningen jag hörde.

K: PI-40… ok. Ja, det låter fint, så där är fyrtio…

B: Jag vet inte vad i hel-e som menas med det … det är troligen fyrtio medlemmar av det nu.

K: Och har de sökt upp dig?

B: Jag har mött några av dem, ja.

K: Därför att de vet att du är mycket väl informerad …

B: Ja, låt… kan vi gå tillbaka till ämnet här som vi talade om lite lätt tidigare… varför i hel-e har jag kommit undan med det jag gör. Jag har en stor käft, jag har kommit ut rättframt och ärligt och jag har… delat med mig av min ilska.

Men jag tror… och jag har sagt detta offentligt… efter att jag börjat tala över hela världen och över hela det här landet om subjekt så känsliga som de som vi just pratat om… jag drog den slutsatsen att där fanns någon, någonstans som ville att jag skulle göra detta.

K: Säkert.

B: … annars så kunde jag inte kommit undan med det.

 K: Absolut.

 B: Och jag vet inte vem denne någon är… jag kanske har mött honom eller henne… De kanske har varit bland dem som kommit upp till mig på konferenserna och skakat min hand och sagt: ”Förbaskat gott jobb. Fortsätt med det”, du vet, någonting som det.

K: Okay, så… vad Dan Burisch säger är att en del av Majestic vill ha ett avslut, och en del av Majestic vill inte ha det?

B: Ja, men… För tjugo år sedan var de delade på mitten.

K: Ok.

B: Vi vet det här…

K: Right. Så var tror du … var tror du att det är idag? Tror du att…

B: Robert Wood… känner du till vem Bob Wood är?

K: Absolut.

B: Okay, du känner hans son Ryan?

K: Ja.

B: Ok. Bob Wood sa så här till mig vid en konferens i Long Beach för länge sedan… han sa ”Jag vet två medlemmar i Majestic.”  Han sa ”De sa att de hade delat sig i mitten och det är en våldsam fight.” Han sa ”Det är osunt.” Han säger ”Den ena halvan säger ’ja, låt det komma ut’ och den andra halvan säger inte bara ’Nej’ utan ’Hell nej, och aldrig’”. Och den gruppen har fortfarande makten.

K: Okay.

B: Du förstår, vi har fått en skuggregeringssak här… detta är en liten bit av intresse för mig, som amerikan, och det borde vara av intresse för dig.  

KC: Absolut.

B: Vet du hur mycket pengar en biljon dollar är?

K: Inte helt, men jag hör på.

B: Det är massor.

K: Jaa.

B: Okay… i det här landet, för tre år sedan… 98, 99 och 2000… varje år var det 2,7 biljoner dollar som fattades från Pentagons konto som de inte kunde räkna ut vart pengarna hade tagit vägen. De visste att de hade dem och sedan var de borta. Det är 2,7 biljoner per år under tre år. Nu… tror du inte att dessa män är väl finansierade?

K: Skrattar.

B: Åh, de är bättre finansierade än USA's armé, för guds skull. USA's armé har inte den sortens… du vet, vi får pengar i miljarder, men inte i biljoner. Och inte 2,7 biljoner per år under tre år…

K: Right, refererar du till Catherine Fitts, till hennes forskning?

B: Ja, jag inte mött damen… jag har stor respekt för henne…

K: Säkert.

B: Jag har en mycket nära, kär vän, som... jag skall tala om detta för dig och jag kommer att förneka att jag sa det.

K: Okej.

B: Där är en medlem av PI-40 som leder en tankesmedja i Washington DC … (paus)… Nej? (tittar på Marcia utanför skärmen)… ja, det är en källa, hon kanske vill tala med honom. Han är en man jag litar på, en man jag beundrar och respekterar och han är på insidan. Han talade om för Catherine en gång, säger han, ”Du vill möta en utomjording? Jag kan arrangera det…”. Och hon fick… och hon tydligen rusade iväg. Han var aldrig tvingad att uppfylla sitt löfte. Men om du någonsin är i Washington, och då får en chans, säg hej till John från mig, vill du?

K: Det skall jag göra.

B: Okej, Jag...

K: Den historien är på Catherines webbsida.

B: Åh, är den?

K: Hon säger att hon alltid ångrat till denna dag … 

B: … att hon aldrig tog upp det med honom? (skratt)

K: … att hon aldrig tog upp det med honom, ja.

B: Ok. Ja, John är en som inte bara känner utomjordingar utan han har antagligen fått några i sin styrelse.

K: Det tror jag.

B: Det är hur involverade vi alla är med åtminstone en grupp.

K: Absolut.

B: Nu, alla säger ”Vilken grupp är vilken?” Du vet, ”är de ödlorna eller är de reptilerna” eller är de ’detta’ eller är de ’dessa’… det spelar ingen roll … vi har att göra med några grupper därute som… är en miljon år före oss i evolution, teknologi och utveckling. Vi har funnit stjärnor som troligen har planeter som är tre gånger så gamla som vår stjärna … med det menas att antagligen planeterna och det intelligenta livet på dessa planeter runt dessa stjärnor, kanske tre gånger äldre… vi har varit kanske, vad… 11 miljarder?  Jaa, det är ju ingenting!

Universum, det sista de räknade med, var 14 miljarder år. Och sedan hade de en astronom… jag älskar detta  de hade en astronom som en dag sa, ”Vi kan inte räkna ut detta… vi har funnit stjärnor som är äldre än universum”.

K: (skrattar).

B: … och jag tänkte ”Fårskalle, tror du, kanske, att du måste gå tillbaka till ritbrädet? Att du kanske har missat något i Astronomi 101?” I varje fall, jag avviker lite här.

K: Ja faktiskt så…

B: Vad jag försöker tala om för dig är att vi är nedsjunkna i ett universum som är medvetetflödar över med medveten intelligens. Och där är planeter där ute som kornen av sand, fyllda med intelligent liv. Och där finns kulturer, civilisationer, samhällen som är en miljon år före oss!

Nu … jag brukade… jag gillar detta, därför att det är en övning som jag tycker om att slänga ut till barn. Jag satte ihop en läroplan en gång för skolbarn i det här ämnet. De skulle ha stoppat mig på stubben, skolstyrelsen skulle gjort det, om jag någonsin försökt att få dessa saker accepterade.

Men … när du slutar att tänka på dessa realiteter… att dessa arter, i all sin primitiva grymhet, med all sin begränsade hjärtskärande ignorans, dumma sätt att försöka… och går emot livet … att där ute finns kulturer och civilisationer och samhällen… de, om inte perfekt, har nått en nivå så långt bortom vad vi har här. Och jag vet detta och jag anar detta och jag känner detta intuitivt.

Och detta är varför jag plockar upp papperet och jag läser det senaste skräpet… och dödandet och… det är inte att undra på att jag har blivit … en enstöring. Jag kan inte leva i den världen längre, och orsaken till det tror jag att jag gav dig tidigare, det är att min gamla världsbild… mitt paradigm… kollapsade runt mina knän för tjugo år sedan.

K: Säkert.

B: Om detta har gjort att jag blivit en cynisk enstöring, vad skulle det då göra för massorna av människor där ute … som går till sina pyttesmå företag … sina små liv… går och bowlar … går till NASCAR's tävlingsbanor … dricker sina öl … smaskar på sina chips … och tänker att detta är, ”detta är ett gott liv”, … när du och jag vet att det inte är så.

K: Ok. Ja, faktiskt så har du visat en otroligt stor medvetenhet, om kärlek, av … du vet, du har en livfull, vibrerande ande som är mycket häpnadsväckande … du är mycket vältalig … för dig har detta inte varit bara dåligt. Den här informationen har upplyst dig och gjort dig till den du är idag.

B: Ja, det har den verkligen. Vad jag är idag är en total produkt av inte bara 78 år på den här planeten utan jag har alltid tyckt om att säga att, du vet … jag har levat … några hundra livstider, därför att jag är helt övertygad om realiteten av reinkarnation …

K: Bra för dig.

B: Jag har just bestämt mig för att jag inte tänker komma tillbaka hit igen.

K: (skrattar).

B: Vad jag vill komma till är att jag har en kärleks-hat-relation med den mänskliga rasen … det har jag verkligen.

K: Säkerligen … det är förståeligt.

B: Jag har en kärleks-hat-relation med den här arten … och om jag kunde ta den här arten i kragen och skaka den levande skiten ur dem så skulle jag göra det. Men vad jag gör här med dig och din lilla kamera är, till en viss grad, att göra just det.  Om mina ord har någon som helst mening och något värde, inte bara till er här, utan till var och en i framtiden som ser detta, då är det att jag älskar den här rasen … suckar.

 Jag har varit en del av den under 78 år, den här gången. Jag har sett rena helvetet. Jag har gått igenom två krig, jag är inne på mitt tredje äktenskap … jag har uppfostrat två barn, mist ett genom självmord … Jag har sett saker i det här livet som har påverkat mig … påverkat mig mycket. Men, du förstår, jag vet … och säg inte, och be mig inte om att förklara exakt hur jag vet och hur mycket jag vet …

Därför att, jag har aldrig delat med mig av detta tidigare, men jag har blivit kontaktad, (djupt andetag).  Det är väldigt svårt att tala om detta. Jag har blivit bortförd. Jag ser inte på det som ett bortförande … jag ser på det som en invitation, och … jag har varit ombord på en del av dessa skepp flera gånger. Jag har haft vänner som har kommit fram till mig och sagt. ”Oh, min Gud …”.

En vän uppe i Sedona… en läkare … en tandläkare, sa: ”Jag blev bortförd”, och han sa: ”När jag vaknade där uppe såg jag mig omkring och såg dig stående borta i hörnet och pratade med en del av de här männen!” Och jag sa: ”Tja, jag är inte förvånad.” Därför att jag har varit ombord på skeppen flera gånger.

K: Har du medvetna minnen av detta?

B: Oh, ja. Jaa, det behövs ingen hypnotisk regression för det. När det händer dig gör det ett sådant intryck på dig att du inte behöver bli hypnotiskt regraderad för att minnas. Jag menar, det är där. Det är som ett ärr – det finns där. Nej, nej, jag har varit ombord flera gånger och jag misstror mycket av informationen jag fått angående djupet… djupet av samhällena och civilisationerna och kulturerna… som existerar där ute och som gör att jag vet hur strålande en del av dem är…

Och sedan ser jag mig omkring på den här jordklumpen som vi lever på här, och jag tänker, med vetskap om vad den kunde vara… och vad den inte är… och förhoppningsvis vad den kanske kan bli… (känsligt).

Jag har rört vid en nerv här … jag har berört en nerv i och med att jag har delat med mig till dig av några saker jag sällan har delat med någon, utom med den underbara dam jag lever med.

Pausar.

Jag tror inte att jag någonsin, offentligt, i en intervju eller någonstans, har delat med mig av det faktum att jag har varit ombord på deras skepp. Därför att om jag hade gjort det så skulle det ha öppnat en Pandoras ask som jag inte var beredd att handskas med. Nu har hon en annan historia … hon talar med dem och träffar dem hela tiden. Men det är en annan historia. Jag har delat med mig till dig några småsaker den här kvällen.

K: Ja, vi är hedrade.

B: Varför jag känner så starkt att den här sanningen… att vi inte är ensamma, vi har aldrig varit ensamma, att vi är intimt involverade i detta inbördes förhållande. Vi är en familj tillsammans med dem. Och ja, vi är i ”ett zoo” och de är… på en nivå, i en viss utsträckning… våra ”zoovårdare”. Du delar inte med dig av detta till alla därute.

Gamle Jerry Falwell, var han nu befinner sig just nu, Gud välsigne hans själ… Nej, han är inte där, Marcia, det finns ingen sådan plats … hon pekar nedåt.

K: (Skrattar).

B: Nej, helvetet existerar inte. Helvetet är vår egen tillverkning.

K: Ja, jag tror det.

B: Men, det finns människor där ute som jag har… jag talade i Dallas en gång. Det är vad de kallar Bibelbältet. Det är precis i mitten av Bibelbältet i Texas som du vet. Och jag bredde ut några söta, håriga saker framför 800 personer en kväll. Och jag såg på folks ansikten och jag såg deras ögonbryn resa sig och deras munnar öppnas, och… några gamla damer gick upp… (gestikulerar med munnen öppen och händerna på ansiktet)… du vet. Och efter att det var över så kommer nedför gången denna runda lilla baptist, fundamentalistpräst… med sin bibel under armen och han är på väg mot mig. Och jag tänkte ”Oh Gud, vi kommer att rulla runt på golvet inom några minuter, därför att jag har delat med mig av några ganska rättframma saker till den här gruppen mitt i Bibelbältet”.

Jaha… jag fick mitt livs chock. Denna lilla baptistpräst kommer upp … gör … linkar upp på scenen. Det måste ha varit 250 pounds av … du vet … kommer upp på scenen, slänger sina armar runt mig, och, som jag sa, vi kommer att rulla runt på golvet här, och han kommer att slå mig halvt död med sin bibel…

Han kramar mig, kysser mig och säger: ”Oh, Broder Dean, du har sagt det på det sätt det behöver sägas”. Och jag var i ett totalt tillstånd av chock. Men detta har bara hänt en gång.

K: (Skrattar). Detta är otroligt.

B: Det var en intressant erfarenhet för mig.

K: Det är fantastiskt.

B: Men det gav mig mod att fortsätta att vara frispråkig och rättfram. Och som jag har gjort… som jag har sagt, i min senaste presentation i San José bredde jag ut mig ganska rättframt, ganska nära det som jag delar med dig den här aftonen, bara inte helt och hållet.

Och jag talar inte offentligt längre. Jag har varit inviterad många gånger… jag har sagt nej till dessa invitationer. Jag har sagt nej till en resa utomlands... en annan konferens uppe i Laughlin…

Men detta är antagligen min sista intervju. Och jag har gett dig en mängd av… skräp här. Jag har gett dig massor av material, om, inne i den här mängden av stoff jag har delat med mig av, om du kan hitta en eller två delar som är värt att behålla, det är bra. Men som jag sa, jag har en kärlek-hat-relation med den mänskliga arten, och jag bara vet vad vi skulle kunna vara och vad vi inte är.

Jag lärde mig för åratal sedan… innan jag pensionerade mig 1976… regeringen vet, inte bara allting som SHAPE-studien hade 1964… regeringen visste allt om detta och mer, åratal innan detta. De delade bara inte med sig av det till någon.

K: Ok.

B: Vi var… vi konfronterade och handskades med intelligenser från andra planeter, andra stjärnsystem, andra galaxer… och en del av kontakterna vi hade har varit intelligenser från andra dimensioner.

Jag är helt fascinerad av det arbete som Michio Kaku, denna briljanta vetenskapsman i New York, som är en fysiker som är involverad i strängteorin…

K: Ja.

B: Jag tror att deras sista slutsats är… att de drog slutsatsen att där finns åtminstone 11 olika dimensioner. Och jag har alltid sagt att döden… när vi dör… själen, som jag tror är en immateriell, levande varelse i sig själv, helt enkelt går över till nästa dimension, som vi ser på som döden. Tja, det är inte döden, det är bara en högre form av liv.

Och jag har gjort mina planer nyligen för att… att göra övergången. Marcia säger: ”Gå inte upp ensam för att gå iväg ikväll”. Jag har inte lyssnat tillräckligt på henne än.

K: (skrattar). Ja, jag hoppas att du stannar hos oss under ganska lång tid ännu, därför att du är en underbar, upplyst varelse att få vara med…

Okay, jag har en sista fråga, och sedan vill jag låta… om Bill har en fråga så kan han fortsätta.

År 2012… har du fått veta, antingen av dina militära kontakter, folk inom den djupa, svarta, hemliga regeringen, och/eller av dina utomjordiska kontakter, någonting angående den tidsperioden?

B: Det är inte slutet på någonting. Det är början! Min slutsats är, och jag har inte fått ”bla, bla, bla”, du vet, ”detta är vad som kommer att hända”. Jag har dragit slutsatsen att det troligen involverar en betydande kontakt. Jag menar betydande! Om du tänker Phoenix Ljusen, som jag är säker på att du känner till…

K: Absolut.

B: Du känner till Hudson Valley Incident för några år sedan?

K: Mm-hm.

B: … vilket gör att Phoenix Lights ser ut som ingenting… som jag sa, småpotatis. Jag tror att dessa uppvisningar, dessa överflygningar, kommer att försiktigt fortsätta att öka… och jag tror att under 2012, på något sätt… jag räknar med, jag hoppas att jag hänger med så länge… om jag kan få min reumatism att hålla sig lugn.

Jag tror på en stor och betydande kontakt. Jag tror att vi kommer att ha det antingen vi är färdiga för det eller inte. Jag tror att vid den tidpunkten kommer vi att vara så nära att förstöra oss själva med ett termonukleärt utbyte att de kommer att gå in i vårt zoo och… placera orangutangerna här borta… och babianerna över här… och chimpanserna över här… och de kommer att säga: ”Nu, se här, detta är några fakta, gott folk. Det är dags att vakna, dags att växa upp”. Detta är vad Robert Heinlein kallade ”Examensdag”!

K: Har det hänt dig… jag är inte säker på om du har hört Dan Burischs uttalande, eller sett hans intervju… vi gjorde en intervju med honom där han talar om det faktum att, från vad han har hört, en del av aliens som har kommit på besök hit var tidsresenärer, människor från framtiden. Har detta funnits i någon av dina kontakterfarenheter, eller vetskap som du har stött på?

B: Nej, det är alltid… det har varit en… ja, hur skall jag säga detta? Det har varit en självklarhet för mig att tidsresor är en realitet. Nu, jag vet inte on någon sagt det till mig, men det verkar som att jag rent instinktivt har accepterat det och förstått det.

Tid, såsom vi förstår den, och denna dimensionella sak, och tiden och rymd, är så… så primitiv och så fundamental, du vet… Tiden är oändlig, rymden är oändlig och tid och rymd är förenade, så djupt involverade tillsammans … att tidsresor är helt enkelt accepterade… det är självklart.

Nu, detta primitiva lilla samhälle här… som fortfarande tycker om att leka med idén, du vet, göra filmer och allt detta, och berätta historier och… under och… för mig är det faktum att en del av dessa dimensionella människor… det i sig själv är en form av tidsresor.

När du kommer hit från en annan dimension… det är så totalt annorlunda på många sätt än vad vi har här… du bokstavligen kommer från en annan tid. Nu, antingen det är vår tid, eller en annan tid och plats… du förstår, vi är så begränsade i våra begrepp, fysiskt… i termer av fysik och allt det, att vi faktiskt inte ens kan diskutera det.

Vi går in på slutet av det Stora Året (the Great Year) och våra astronomer talar om för oss att vi rör oss… detta lilla solsystem och alla dess små, patetiska små planeter… även den vackra Jupiter… vi rör alla på oss i någon form i galaxen… vi är på kanten och vi håller på att skifta… och vi kommer att nå en punkt där vi kommer att bli inriktade eller justerade på ett eller annat sätt… med centrum av galaxen. Fråga inte mig för en förklaring på hur detta går till, men jag vet… jag tror verkligen att vi håller på att fullfölja det Stora Året. Denna Fiskarnas tidsålder avslutas.

Jag har alltid känt att den vackre, unge mannen från Galiléen var en del av detta, därför att han inledde det… och jag har ofta undrat om han kanske nu hoppar in och leder det ut.

Jag talar inte om religion med dig, jag talar om andlighet. Därför att den unge… den ande, den själ, den fantastiska själ som inkarnerade i Galiléen då… är vid liv och mår bra, och jag har talat om det för en del av mina fundamentalistvänner, som tror att jag är tokig…

K: (skrattar).

B: … att jag… känner honom väl och han var en av mina närmaste vänner och ser fram emot att få se honom igen. Och de… du vet, det är nästan som kätteri för dem.

Men jag sa till dem: ”Bli inte upprörda. Ni kommer att få se honom igen. Samma unge man som vandrade på fälten i Galiléen för två tusen år sedan är troligen på väg tillbaka igen, och det är förbaske mig bäst att ni är beredda då”.

K: Robert Dean, vi har varit otroligt tacksamma för att ha fått ha dig här idag. Och du är verkligen en legend i din egen tid… bland UFO-loger, och jag skulle inte bli förvånad om du är en liten bit ökänd när det gäller den ”hemliga regeringen”, Majestic, och vad var det du kallade dem … PI-40.

B: PI-40

K: I-40?

B: PI-40.

K: PI-40 … ok.

B: Ja, vem vet … vad som gäller för det namnet, du vet?

K: Säkert. Absolut. Är det någonting annat som du vill berätta för oss, eller lägga till?

B: Ok, jag uppskattar möjligheten till att ha fått dela några få saker med dig, och jag ber om ursäkt för en del känslosamheter. Jag känner mycket starkt för allt det vi har pratat om.

Som en avslutning skulle jag vilja säga en sak. Jag har en kärlek-hat-relation till den mänskliga arten… jag har en stor tilltro till framtiden för mänskligheten (klarar strupen). Vi var inte något misstag. Vi var inte en olyckshändelse. Inget av detta är en olyckshändelse. Att den mänskliga arten… den mänskliga rasen… trots alla sin grinighet… är en underbar ras …

(djupt andetag)… och det finns en framtid. Och att jag har en djup, djup tro på att en gång… kommer vi att gå ut dit… och ta vår rättmätiga plats … där vi började… vårt hem i stjärnorna.






Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits