Sök 

Dan Burisch - Stargate Hemligheter - Del 2

Las Vegas, Juni 2007

Klicka här för video intervjun



stargate_secrets_med.jpg Dan Burisch: Inga roterande ringlika manicker där män med militär utrustning går igenom och möter Ra på den andra sidan och tar med sig sina atomvapen… Nej.  

De användes för att skicka information och invånare i den här riktningen.

Kerry: Oh, så andra kulturer kan komma den här vägen men vi kan inte gå…

Dan: Av P-45or och P-52or, både Orions och J-Rods.

Avtalen, eller traktaten, var i grunden ålagda oss av de från Orion.  Eftersom de tvingades på oss av Orion, att vi måste göra det vi måste göra, var när de kom på att vi inte kunde ta hand om saken själva.  De tittade på sin egen historia och sa: ”Huh, se på de där grottmännen och grottkvinnorna”.

Sedan kom jag på att, för att han hade den attityden, The Magi inte tittade närmare på någonting, som att de inte tittade på NEOs, du vet, the Near Earth Orbiting asteroiderna, eller något liknande.  De brydde sig inte om det alls.  Tja, senare under en konversation, fick jag veta att de faktiskt gjorde det.

Informationen från hennes släktningar var faktiskt att de var medvetna om att det skulle bli en islamisk attack på USA som tidigare, med det menas att de var medvetna om det redan tidigare, på mitten av 90-talet, och att det skulle komma någon gång på det nya århundradet. Jaha, precis rätt. Mitt i prick.

Folket från Orion kunde lita så mycket på oss att de kunde överlämna Kuben till oss och vi gjorde misstaget att överlämna den till staten som missbrukade den, därför måste de införa ett avtalssystem för oss.

Kerry: Men Månen är inte som, du vet, den mest beboeliga planeten, jag menar…

Dan: Nej, men den är den plats där vi har tillåtelse att vara … just nu .  Låter jag som om jag väger mina ord?

… att våra känslor påverkar vårt tillstånd, vårt psykiska tillstånd.  Att vår attityd till energierna som är tillgängliga från kosmos, om du vill, påverkar tillståndet hos vårt DNA, påverkar vårt hälsotillstånd, och de applicerar detta som ett experimentellt protokoll, en formel, för att förändra tillståndet hos folk ombord, så att de kan samla in prover på dem till biologiskt material.  

 

Start på intervjun

Bill Ryan: Jag har en fråga om sannolikheterna, Dan… de mindre sannolikheterna.

Dan Burisch: När du ställer en fråga, jag verkligen… (skratt).

B: … den mindre sannolikheten, enligt vad jag förstår av vad du sagt tidigare, är 19 %.  Är den siffram fortfarande korrekt?  Därför att det är fortfarande att spela rysk roulett med en kula i en cylinder med fem.

D: Det är det inte.  Faktum är att det är något värre än det.  Helt ärligt, så är det något värre än det, därför att där är bara en 85 procentig tillitsnivå på de 19 %.

B: Så det låter inte alls som som vi alla kan slappna av.

D: Jag tror inte att det är… Jág tror inte att det är en fråga.  Jag tror att vi behöver göra de rätta sakerna. Och där var en korrelation till det framgångsrika och icke så framgångsrika resultatet som involverade världens befolkning till att förenas för överlevnad och för omsorg om vår värld.  Och det är orsaken till varför vi gjorde den hhär tokiga saken.

Och du vet, det lät tokigt, det såg tokigt ut, men vi gjorde det därför att det var det rätta att göra och det slutade med att jag måste sända ut ett team med folk, värvade vanliga människor i världen och delade ut flyers, påstod att tiden nu kommit för oss att be för enighet och sammanhållning.  Och jag vill fortfarande uppmuntra till det allvarligt och seriöst.  Du vet, jag förlorade folk.  Jag var chef över ett team och en del av dem dog som ett resultat, ja, en del av dem i olyckor, och så, du vet som kan hända var som helst, men några av dem blev dödade för omvändelse.  Och jag bär det på min själ nu.

K: Var dödade för omvändelse…

D: I ett land där…

K: Du menar Kina?

D: Ah… där var faktiskt två dödsfall i Kina och vi förlorade också en del folk i Saudiarabien och några på andra platser.  Jag gick inte ut till allmänheten och talade om hur många allt som allt vi förlorade, men de gjorde sitt jobb och informationen gick ut och vi gjorde det bästa vi kunde.  Hursomhelst, du frågade om Stargate, möjliga platser och allt det.

(läser från ett dokument) Den 16 juni 2003 i RV nummer 0403, var Deborah uppmanad att göra en session med remote viewing, (fjärrsyn) en enskild, en serie av dem gjorde hon faktiskt, och hon fann flera platser och bland dem var faktiskt Volochanka och hon sa också: ”i norr vid tundran” i Ryssland och i sydvästra tibetanska bergen… Tibetan Mountains (jag är ledsen, jag är fortfarande lite… jag tänker på mina män och kvinnor). Uh, jag vet inte hur man uttalar det. I… Mosjoen i Norge, och det var ett stort, stort rabalder.  Där var faktiskt en… Utrustningen blev faktiskt borttagen därifrån.  Syrien, Turkiet.

K: Du säger att hon använde fjärrsyn för att lokalisera platserna för Stargaten.

D: Det gjorde hon faktiskt och det var anledningen till varför jag reagerade och drog ut denna. I din fråga nr 9 står det:”  Hur många Looking Glasses är/var där?  Hur många Stargates finns som är tillverkade av människor? Var finns de?”  Och du gav mig en lista på möjliga länder.  I den listan nämnde du Bulgarien.

K: Det är riktigt.

D: Tja, på andra sidan av det har hon listat Pirin Mountains i Bulgarien, så jag vill bara låta dig veta det.

K: Tack.

D: Och några punkter i Egypten, och hon nämnde faktiskt inte Irak på den här sidan, därför att hon arbetade separat med Irak.  Den 4 februari 2003 gjorde hon en special RV som säger: ”Jag kom fram till följande i min session.  Jag såg en plats 10 mil syd-sydöst om Bagdad.”

Detta är förresten den platsen där vi slutligen slog till och tog bort vad de trodde var ringar för vad de kallade ”Vapen för massförstörelse”.  Ja, där fanns ringar men det var ett annat slags vapen av massförstörelse.  ”Jag såg ett stort träd på markens yta på den här platsen.”  Tänk nu på hur Saddam till slut hittades.

K: Ja

D: ”Bakom trädet var ett hål i marken och en träbit låg över det.  Jag såg en man som såg ut och kändes som Saddam.  En vakt lyfte på träbiten över hålet.  Saddam gick in i hålet och justerade träbiten så att det skulle se ut som en plattform på toppen av några trappor.  I fjärrsyn (jag kan inte fjärrsyn), men i fjärrsyn, från allt vad jag kan förstå från hennes tid blev helt sammanblandat, överlagt och ibland omändrat, och hon såg helt klart Saddam i spindelhålet.  Hon indikerade också att hon fann arbetsområdet där nere och faktiskt tecknade det arbetsområdet som de slutligen fann.  Intressant stoff, huh?

K: Jaa, absolut.  Så nu kommer vi en liten bit från ämnet…

D: Den var bra. (skrattar).

K: … om Stargates och allt det där.

D: Orsakade jag det?

K: Jag ber om ursäkt.

D: Jag sade, har jag orsakat det?  Det hoppas jag inte.

K: Vi vet att Chi'el'ah försvann genom en Stargate, med din hjälp, därför att det beskrevs i en av dina senaste videor.

D: ET gick hem.

K: Ja, ET gick hem.

D: Yep!

K: Och jag… den intressanta saken när det gäller det är att du också hade en upplevelse där du på sätt och vis föll in i Stargaten och sedan på något sätt inte gick hela vägen, utan stannade i den här verkligheten.

D: Ja, på sätt och vis.

K: På sätt och vis?

D: Jag blev utslängd flera meter bort till en hög med… det var antingen kalksten eller granit, jag är inte riktigt säker, sandsten.  Allt jag vet är att det var hårt (skrattar) när jag landade på det och det var på andra sidan av presenningen över… Området var separerat, människa/ET-sida, för den faktiska ställningen runt om Stargaten.  Det var en militär operation och jag hamnade på den andra sidan av barriären, som såg ut som trasiga förhängen, så att folk runt om området, som faktiskt var invånare i området, inte kunde se, och jag landade på det och jag jämrade mig eller stönade där jag låg och sedan närmade sig faktiskt några män med gevär, som var uppretade på mig.  Men…

K: OK, men då såg du insidan på ett maskhål, eller hur?  För ett ögonblick?

D: Oh… jag kan egentligen inte säga det.  Där var ett grått skynke, nästan en dimmig gardin, mycket lik det som jag kommer ihåg från den tiden jag var i koma under 70-talet.  Och jag såg vissa saker på den andra sidan, men det var som en flash, det var bara det och egentligen ingenting märkvärdigt att prata om.

K: Så du gick aldrig igenom, hela vägen igenom? Jag menar, jag frågar… gjorde du eller har du?

D: Nej.  Jag var bara… Nej, jag slutade inte med… jag minns inte att jag slutade någon annanstans.

K: Har du någonsin gått igenom en Stargate?

D: Nej, nej, nej, nej.  Nej, och där finns ingen roterande ringlik anordning där män med militär utrustning går igenom och möter Ra på den andra sidan och tar med sig sina atomvapen, nej, nej.  Där är… ja, det blir nedsättande gentemot Serpo.

K: Jag trodde att vi pratade om Stargates?

D: Ja, det är därifrån som Serpo kommer… jag menar, den här listan på ”Vi har tagit våra atomvapen med oss” och allt det där.  Och de kunde ha tagit något bättre än namnet Serpo om de skulle fortsätta med det, men… Serpo är en reptilpark i, var är det? Argentina?  Eller är den i Holland?  Det är namnet på en reptilpark.

K: Uh huh.

D: Och jag tror att det var framplockat mer av de tidigare ops som faktiskt plockade ihop desinformationen och vad de gjorde var, att de helt enkelt tog ett namn och vände på det. Det var OPRES, som är en K-4-kod.

K: Där finns inga Stargates i Serpo, i historien om Serpo, som det sagts till folk.

D: OK.

K: OK. Men… (utanför kameran: Det är vad jag sa).  Så vad jag frågar är… vi har Stargates, OK, som har tagits bort, som ger tillgång till tekniken för tidsresor.

D: Yeah.

K: OK. Dessa Stargates, innan de togs bort, måste vi förmoda, blev använda.

D: De användes för att skicka information och invånare i den här riktningen.

K: Oh, av andra kulturer som kommer hit den här vägen, men inte för oss att gå…

D: Genom… av P-45or och P-52or, både Orions och J-Rods.

K: Hur är det med de andra…? Jag menar, jag vet inte om du är en del av detta, men hur många andra raser är det därute?

D: Jag är medveten om en interdimensionell art som inte ville tala med oss direkt och de kommunicerade via Orion, P-52 Orion.  Det är allt.  Du vet jag har varit 20 år… det är förvirrande för mig, därför att jag har känt så många människor med en så stor vishet, och jag har varit 20 år runt dessa människor och, antingen de var de största doldisarna i världen, även när de drack, och en del av dem drack och drack för rekreation.  (Och det är det sätt och… bästa… jag skulle säga det på… kommer med stora mängder pengar.  Ibland betalade de för produkter för att få dem att känna sig bra, eller vad det nu var…).

Jag har aldrig… Det har blivit ett skämt.  Jag hatar att säga det så här, men många inom UFO-samhället, liksom, för dem har historierna blivit ett skämt och masor av dem har blivit utbjudna av den folkloristiska enheten inom Majestic.  De ofentliggjorde faktiskt mängder av dessa historier och nu överlämnade de en bag till mig för att jag skulle komma ut och vara, du vet: ”Ledsen, men The boogey man (ung. spöket) är inte verklig.”

Jag gissar att det enda som jag är medveten om är P-45or och P-52or.  P-52or J-Rods och Orions är jag medveten om, och P-45 J-rods.  Vid tiden när P-45orna var här, så var de omedvetna om att P-52 Orions, vilket sedan borde vara P-45 Orions, ens existerade.  De visste inte ens att de fortfarande överlevt, vid den tidpunkten.  Och de visste bara det som en konsekvens av att de kom hit och förhandlade för avtalen. 

K: OK, men hur är det med… du säger att Stargaten bara användes åt ett håll av…

D: Användes två vägar, men en väg av transport in för delegater. 

K: OK, och det var…

D: Och det var bara under extrema omständigheter som involverade internationellt bråk när det var problem med avtalen.  Bortsett från det så blev produkter bytta fram och tillbaka och information byttes, men det bedömdes vara för farligt att skicka människor fram och tillbaka regelbundet.  Dessa saker kollapsade, från vad jag kan förstå, spontant.  Och om de kollapsar och du inte är på varken den ena eller andra sidan – då är du ingenstans!

K: OK, så du säger att dessa människor har ett sådant samvete att de inte ville offra amerikaner eller andra, du vet, eller militära personer, för att testa Stargaten?

D: Nej.  Avtalen var i grunden pådyvlade oss av Orions.  Eftersom de tvingades på oss av Orions och vi måste göra det vi måste göra, när de kom på att vi inte hade förmågan att handskas med saker och ting själva.  De tittade på sin egen historia och sa: ”Huh, titta på grottmännen och –kvinnorna.” OK? Efter att vi handlat på det sätt vi gjorde, involverande Kuben och allt det där.  De tvingade på oss avtalssystemet och de sa: ”Ni skall bete er på det här sättet!”  Vi hade inte förmågan att bara ta en Stargate och hoppa igenom till den andra sidan utan att äventyra avtalet.  De ville inte ha oss därute.  Vi är farliga för oss själva, så varför skulle vi inte vara farliga för en annan kultur?  De är f-n så säkra på att de inte kommer att låta oss lämna den här planeten.

K: OK, kan jag fråga dig…

D: (utanför kameran): Du borde fråga om Montauk och Henrys upplevelse.

K: Jaha, ja.

D: Fortfarande har jag inte, tro det eller ej, läst om vad Montauk är.  Sittande här just nu så har jag inte en aning om ens vad det är.

 K: OK, det är lugnt.  Hur är det med Philadelphiaexperimentet?  Känner du till det?

D: Jag känner till rapporterna om USS Eldridge.

K: OK.

D: Jag känner till teorin om de integrerade fälttesterna som pågick.  Faktum är att testen pågick men något hände som var, från vad jag förstår, radarosynligt men involverade inte allting som jag hörde… alla dessa andra filmer om folk som gick tillbaka till 1941 och innan Pearl Harbor och allt det där som hände, promenader i tidstunnlar och sådant. Informationen som jag hörde från militära källor – beroende på att jag frågade när jag var där inne, därför att jag visste om Philadelphiaexperimentet från långt tidigare då jag hörde om det – det var ett legitimt experiment som pågick men det gav radarosynlighet och var ett tidigt maskeringssystem. Och det var en elelktromagnetisk maskering.

K: OK. Nu undrar jag vad… Säkerligen gav Chi’el’ah dig ett slags dolda kort i din hand som tillät dig att få information från Majestic.  Eller för att byta information med Majestic så att du kunde lära dig vad som pågick angående Stargaten och allting.

D: Det är rätt, och om jag talar om för dig, det betyder att jag säger till kameran precis här… (pekar in i linsen).

K: OK, och om… nyligen… du vet, jag vet inte om detta är inom offentliga domäner, men nyligen fick du reda på att MJ-1 inte hade talat om allting för dig om en viss incident.

D: Ja, det är sant.

K: Vilket var en meteor, inkommande meteorer…

D: Ja. Det var Apophis och den stora saken här är den edsförsäkran jag skrev.  Och det bråk som hände mellan honom och mig grundade sig på det faktum att han sa… och jag sa till honom att inte ljuga för mig igen, och orsaken till att jag sa till honom att inte ljuga för mig igen… det involverade tidsperioden när jag var tillsagd att hålla käft totalt på grund av tidslinjerna.

Sedan kom jag på att det var i grunden en bunt skräp för att manipulera mig till att hålla tyst. Och efter att det hände togs flera beslut och sedan blev jag ombedd att tala.  Jag fick order att tala.  Jo-jo.  OK? När detta inträffade sa jag till honom: ”Ljug inte för mig igen.  Säg till mig ’Det är inget som angår dig’ om du måste.  Jag kan acceptera det bättre än att du ljuger för mig.” Det är ju mer ärligt.  Och han sa: fint.

Sedan förstod jag att, därför att han hade haft den attityden, The Magi inte alls iakttog noggrant någonting som neods, de asteroider som går i en bana nära Jorden, eller något liknande.  De brydde sig inte om det alls.  Sedan, under en konversation, kom jag på att de faktiskt var intresserade.   Detta orsakade ett milt utbrott som sedan hettades upp på grund av information från hennes släktning (Marcia var utanför kameran).  Informationen från hennes släknting var i verkligheten den att de var medvetna om att det skulle bli en islamisk attack på USA som tidigare – att de var medvetna om det som tidigare sagts – i mitten på 90-talet, att det skulle komma någon gång under det nya årtusendet.  Tja, det var mitt i prick!

Det gjorde det hela värre.  Jag hade talat om för honom att om han någonsin ljög för mig igen så skulle jag låta honom få betala ett pris för det.  Det enkla priset var att nämna hans namn.

K: OK, men…

D: Och efter det jag, du vet… Vi sände… Där har varit konversationer med just den personen sedan dess och alla är överens med alla.  Jag menar, du vet, 20 år, mer än 20 år… Först mötte jag den här gentlemannen bakom LAMS, muséet, under mer än 20 år, sedan 70-talet.  Relationen upplöses inte på grund av ett gräl.     

Notering till anteckningar från Marci McDowell:

LAMS: Los Angeles Microscopical Society.

K: Säkert, jag förstår. Men vad jag… Orsaken till att jag hänsyftar till det där är att här är ett fall…

D: Jag vet vad du hänsyftar på.

K: OK. Då du inte vet allting…

D: Det gör jag inte.

K: … om vad som hände.

D: Tack gode Gud.

K: Och du har inte nödvändigtvis blivit vägledd in till allting.

D: Nej det har jag inte.

K: Och du talar om för mig att vi inte går båda vägarna i Stargaterna och detta är vad som har berättats för dig.

D: Uh huh.

K: OK?  Och du sager till mig att där är bara två raser, kanske en tredje, men du vet…

D: Tre raser plus oss, möjligen en fjärde.

K: OK. Så allt jag kan säga då är… Detta är intressant därför att vi har fått vittnesmål från många olika vittnen, människor som har olika typer av förmågor, som har kommit från insidan, från Black Ops, som vår Henry Deacon, och berättat för oss att vi har en konstant tillgång till Stargates och går faktiskt mellan Jorden och Mars och går mellan Jorden och Månen och möjligen andra platser också.  Med andra ord, vi stannar inte bara ute i rymden eller utanför Stargaten för att Orions säger till oss att göra det.

D: De var utnyttjade.  De användes i tidslinje nr 2 för att gradvis få tillgång till Månen och Mars.  Numera finns en möjlighet att den information han har, eller hade, har att göra med en framtida tidslinje.  Det låter vettigt för mig på den nivån, men inte på nivån av ”Hej älskling, låt oss ta barnen med oss till Olympus månar idag”.

K: Nej, men hur är det med att militären sänder utrustning fram och tillbaka, etc etc?

D: Tja, OK.  Orions kunde lita så mycket på oss att de gav oss Kuben och vi missbrukade den till den grad som vi gjorde.  Så att de sedan måste pådyvla oss ett avtalssystem.

K: Styr de vårt land?  Styr de över vår värld?

D: Nej, nej.  De helt enkelt begränsar vad vi kan göra. Nej, vi styr över vår egen show här nere.  Med det menas att, när jag säger vi, då talar jag inte om de vanliga människor som håller på att svälta ihäl varje dag.  Vi styr vår egen show politiskt här nere.  Påståendet om… tja, dessa är tankekontrollerade för det och det, du vet, robotar som arbetar för ETs och för regeringen… nej nej nej nej nej.  De är godhjärtade och mörkhjärtade människor – båda – som bekämpar varandra för att få styra det geopolitiska scenariot, det är en ärlig bedömning från vad jag har sett är på gång.  Men vi är begränsade till vad vi har tillåtelse att göra.  I den meningen vart vi för närvarande är tillåtna att gå utanför vår planet.

K: Jag förstår.

D: Du vet… mycket fint, mycket snällt placerade vi våra händer på höfterna och underdånigt sattes den amerikanska flaggan på Månen och vi visade upp oss själva, så underbart det var, för Sovjetunionen.  Men det betyder inte att vi kan just nu slå läger därute någon längre tid.

 K: OK, så nu talar du om för mig varför vi inte, teoretiskt sett… har gått tillbaka till Månen. Åtminstone är vi…

 D: Just det, vi är fullt upptagna med att kasta stickor och stenar på varandra. Och en annan orsak till varför vi inte kan gå tillbaka dit är att en del av avtalssystemet tillåter oss att ha ett visst förråd någonstans på Månen, och att det förrådet för närvarande finns där.

K: OK.

D: Och det är ifall att T2-tidlinjen skulle inträffa, eller där skulle bli en gelogisk eller en global katastrof av samma storlek.

K: OK. Var det detta du kallade the Ark?

D: Ja, yeah.

K: OK, något, från vad jag har förstått, som brukade existera här på planeten.

D: Ja, i flera bitar.

K: OK, så de tog upp detta till Månen på något sätt.

D: Yeah, det var hopsamlat och det…

K: Använde de en Stargate?

D: Nej, nej.  Det skulle… Faktum är att de byggde utrustningen uppe i norr och det slutade med att det hamnade ungefär tre fjärdedelar utanför vägen som byggts.  Jag berättade faktiskt för Bill Hamilton om detta när vi promenerade på Jeep Road ute på Frenchman Mountain en kväll. ”Well, vart skall det ta vägen?” Jag såg ut som (gör en grimas) och pekade uppåt och där hängde globen. Och han säger: ”Ah.”

K: OK, men du kallar den för en Ark. Är detta någonting…

D: Ja, det är ett smeknamn på den.

K: Men det låter som något som skall rädda djur.

D: Det har fått genetik och vävnad och andra produkter.

K: Från oss?

D: Ja.

K: OK. Andra djur på planeten som…?

D: Oh ja, ja.  En mycket god biomångfald, ja.

K: Jag förstår.  Och det befinner sig på Månen ifall att det är någonting mycket dåligt som kommer att hända här.  Är det idén?

D: Ja.

K: Ok, så från Månen, vart tar det vägen?

D: Det gör det inte.

K: Åh verkligen? Men Månen är ju inte, du vet, den mest beboeliga planeten…

D: Nej, men det är den plats vi har tillåtelse att vara på… just nu.  Låter jag som om jag väger mina ord?

K: (skrattar) ja, ja.  OK… jag menar…

D: Det är ditt jobb att ställa frågorna och det är mitt job att besvara dem så ärligt och sanningsenligt som möjligt medan jag är hedervärd och till nytta.

K: OK, och vi tackar dig verkligen för det, du vet, oavsett vad andra människor tänker.

D: Tja, jag menar, du vet, jag… (stor suck).

K: Det finns en enorm mängd…

D: Jag vet den exakta platsen var saken är placerad där.  All right?  Jag vet vad det verkar som, jag vet hur många bitar det finns.  Jag var involverad i att se på, och assistera med, biosfären där.  Jag vet exakt var det finns och vad som händer om jag säger exakt var det finns och något händer med det.

K: Säkert.

D: Jag kan inte ta på mig det ansvaret.

K: Jag förstår.

D: Gå tillbaka till 50-talet för en sekund.

K: All right.

D: En intressant sak hände.  Du vet, vi talade om Kuben och allt det och mötena med Eisenhower och The Orions, delegaterna… En intressant sak… (plockar upp dokument).  Och jag skall bara referera till detta, naturligtvis för att det refererar till underrättelsetjänsten, den ändamålsenliga händelsen, låt vara att det blev sagt vid den tidpunkten i ett annat sammanhang. 

Detta refererar till ett förhör i Senate Select Committee on Intelligence, nominerandet av Mike McConnell till att bli Direkctor of National Intelligence.  Och detta var klockan 2.30 på eftermiddagen torsdagen den 1 februari 2007.  Och mr McConnell, den ärevördige vice amiralen, sa följande:

Citerar: “Senatorer, för några år sedan, jag tror under 50- och 60-talet, var det en strid i samhället med hänvisning till myndigheterna för signalspaning”. (Naturligtvis… signalspaning… kommunikation, och… folk kan läsa mellan raderna, tror jag). ”och beslut togs slutligen för att ge skäl till att chefen för NSA fick ansvaret för signalspaning, eller SIGINT, som vi refererar till det, avseende en etablering av prioriteringar för översyn av teknologin och försäkra att den utförs på lämpligt sätt.  Och att träningsstandarden är rätt och investeringarna är korrekta, och så vidare.”

Jag har fått en liten rapport här som släpptes den 17 februari 2003.  Denna var faktiskt sänd till mig av… Bill Hamilton!  Och den var skriven av en person vid namn Matt Guza.  Jag vet inte vem den personen är, bortsett från Director IC USUFOIC.  Och han rapporterar följande:

Notering till anteckningar från Marci McDowell:

Matt Guza är/var Director I.C., USOFOIC. Fil-ID som Dan refererar till, kommer från Bill Hamilton och varAQPR17FEB0301-03.

“Aquarius bakgrund. Aquarius och annan information.”  Det står: “Aquarius fynd beskrivs i korthet nedan.”  Därför att det höll på att… Av någon orsak blev Project Aquarius stängt mycket tidigt vid den tiden.

“Nummer 1: Från vad vi har funnit så tror vi att det startade 1953 tillsammans med Project Blue Book eller Deal.”

Nu.. 1953… vad hände 1953?  Detta är ganska mycket runt samma tid… samma tidsram som Eisenhower-saken… inom ett år?  1953 var också den tiden när en viss farkost damp ner i Arizona, efter vad jag minns, helt nära Kingman, involverande två P-45 JRods och en P-52a. P-45an var den som möttes av Bill Uhouse och naturligtvis så var P-45an den P-52a… jag hade den stora äran.

Men… (fortsätter att läsa): ”Teorin på ritbordet vid den här tiden är att det började som en USAF svart projekt och togs över av underrättelsetjänsten på grund av innehållet och hemligheten.  Från att ha undersökt de senaste intressena av USAF i UFOs, verkar det som om USAF lade för stor vikt vid icke-vetenskapliga data för sin undersökning.  Detta skulle förklara behovet av underrättelsetjänstens undersökning.”  (Vi kan läsa mellan raderna här). ”Härefter, efter fynden, eller att ha sett detta, eller på grund av andra saker, tog underrättelsetjänden bort Aquarius ur händerna på USAF.”

Är det inte lustigt hur dessa två saker koordinerar med varandra?

K: Ja, vad säger du… OK. Vad är det du försöker säga?  Försöker du säga att…

D: Att det var en uppenbar syftning… och uppenbar anspelning här, i vittnesutsagorna till den ärevördiga viceamiralen McConnell, två situationer som pågick under 50-talet som involverar den nuvarande relationen mellan oss och utomjordiska raser. Yep!

K: OK.

D: Det verkar vara ett ganska direkt samband här.  Och sedan har vi det faktum att senare under underrättelstjänstens intervju av Mr McConnell fanns det också en hänsyftning till förändringar i tidslinjerna.

(fortsätter att läsa): ”Senator Rockefeller: (ler och gestikulerar: gör gott i hjärtat att säga hans namn) ”Jag beklagar att behöva säga att min tid har runnit ut och jag tror att någon manipulerar den här klockan.  Därför att så lång tid har inte förflutit.  Oh, milde himmel.”  Och sedan kom en kvinna in som var från en annan kommitté, och det var Susan Collins, tror jag.  Men det faktum att det var en manipulation av kommentaren om klockan som pågick och… där är flera… ja, jag har fått det inprickat (refererar till papper i handen) för relationerna här.  Men vad jag försöker göra, gissar jag, är att visa folk hur saker och ting sägs offentligt.

K: Ja, absolut.  Så, men vad som är intressant här är, hur många i Kongressen vet vad som verkligen har sagts?

D: Tja, huvuddelen i kommittén här… den här kommittén hade (refererar till dokumentet) John D. Rockefeller IV, demokrat, från West Virginia som chef.  Och där är en…

K: Jag tvivlar inte alls på att Rockefeller är i toppen

D: Ja, jag har, jag har lite tvivel på att han är i den inre cirkeln också och kanske har varit i en större krets i motsats till Majestic-12-kretsen… hursomhelst…

K: Han är en medlem inom Illuminati?

D: Oh nej. Nej, nej, nej, nej, nej.  Det fanns en större grupp som existerade mellan 1963…-67 och ungefär till 2002, som kallade sig Committee of the Majority.

K: OK, OK. Och sedan…

D: Jag menar, du har människor som Rockefeller som kan kalla kriget som inträffade 1991 för Proceduren i Persiska Gulfen. (ler).  Det är rätt, han kallade det faktiskt så.

K: Fascinerande.

D: Det var inte en procedur som jag var med i, men hursomhelst…

K: Jaha, OK. Men vi har hört att sedan dess är det numera kallat… Det är 40 medlemmar som kallas… är det inte PI-40?

D: Det är ett gammalt namn.

K: Det är ett gammalt namn?

D: Det är ett gammalt namn på det.

K: Så du sager, eller vad som sagts här, är att där är någon katastrofisk händelse som har mildrats till viss grad, förhoppningsvis, genom en viss mängd av enighet på planeten och en viss mängd av ansträngning mot det positiva.  Och jag förmodar…

D: Och borttagande av utrustning, ja.

K: OK, men de avlägsnade utrustningen därför att utrustningen sa åt dem att avlägsna den? Med andra ord…

D: De avlägsnade utrustningen därför att historien indikerade att utrustningen opererade under tiden för katastrofen och var en trolig orsak till katastrofen genom ökandet av energi in i vår atmosfär och orsakade på så sätt en global katastrof av geo…

K: Ja, det, i den meningen att utrustningen berättade… Du vet, det är nästan som…

D: Jaa, det var utrustningen och det var delegaterna.  Det var också delegaterna för avtalen och representanterna, inklusive Chi’el’ah.

K: The Orions sa: ”Hej. Hej, grabbar, det är utrustningen.  Stäng av den och du kommer att ha bättre tur”?

D: De var… de var den ledande kraften i det, ja.

K: Verkligen? OK. Nu skall jag fråga dig något som kanske kommer in på en lite kontroversiell, men…

D: (skämtsamt) Nej.  Vi har talat om så prosaiska ting hela kvällen… jag är inte säker på att…

K: Vad får dig att tro att de har vår bästa framtid i tankarna när de säger åt oss att stänga av utrustningen?  Med andra ord, varför skulle vi tro på dem?

D: Ja, vi skall tro på dem helt enkelt på grund av möjligheten, och därför att vi talar om ungefär fyra och en halv miljarder, upptill 5 miljarder människor här, all right?  Så låt oss tänka på detta för ett ögonblick.  Om vi lämnar utrustningen på plats och ingenting hander. Så, vad då?  Vad är så farligt med att ta bort den?

K: Right.

D: Det skulle vara en följdfråga efter den fråga du just ställde.  Om de inte har vårt bästa intresse i sinnet, hur skulle vårt borttagande av den utrustningen förhindra katastrofen som vi hört om från tre olika kulturer?  Med det menas the Orions, J-Rods och J-Rods från en tidigare tid.  Hur skulle borttagandet av utrustningen närma oss katastrofen?  Bara att lämna utrustningen på plats skulle vara farligt.  Så där finns ingen skada i att ta bort… i att inte ladda geväret, men där finns en möjlig skada i att ha det laddat. 

K: Säkert, det är som skämtet med att tro på Gud.  Det är som 60-talets skämt om att tro på Gud eller inte.  Om du tror på Gud och det inte finns någon Gud, så är ingen skada skedd. Men om du tror på Gud och där finns en Gud, så blir det något gott i slutändan, eller hur?

D: Ja, det kanske tar dig några steg bakåt, men…

K: (skrattar) OK. Så…

D: Jag vet inte, det är upp till Gud. (skratt)

K: Ja, på sätt och vis är det ju det du säger.

D: Du vet att detta är en fråga om praktiskhet.  Du vet, om vi har en bit utrustning där som möjligtvis kan orsaka oss skada.  Låt oss säga att de har fel och den kan inte det.  Det är bäst att du plockar isär den ändå. Vi talar om, du vet, konsekvensen för nära 5 miljarder människor. Vi skulle vara dumma om vi inte gjorde det, med andra ord.

K: OK, hur är det med de naturliga Stargaten som fortfarande existerar på vår planet?

D: Vad som blivit sagt från min bakgrund angående den naturliga Stargate-frågan är det som pågick vid Frenchman Mountain och för att få tillgång till det använde de en av Stargatens anordningar.  De bogserade ut den där.

K: OK. I betydelsen, till exempel, att Sedona har flera vortexar.

D: Ja, just det, de finns över hela den platsen.

K: Ja, och där är flera naturliga vortexar, du vet… även en cyklon eller en orkan skapar en sorts vortex.

D: Ja, just det.

K: Genom vilka vissa raser kan resa i sina skepp, som det sägs. OK?

D: OK.

K: Har du något att säga angående det?

D: Nej…

K: De är naturliga Stargates…

D: I meningen att det är en portal som inte fordrar några verktyg?

K: Ja.

D: Ja, det vet jag inte.

K: OK.

D: Jag vet inte.  Men jag gissar att jag kanske kan göra en slags kommentar relativt till Lotus. Där finns en möjlighet att portalerna som vi såg under Project Lotus kanske är mikro-maskhål.  Och säkerligen har åtminstone information skickats genom dessa portaler från någonstans till hit, och det har orsakat en effekt i miljön.

För närvarande gör vi en värdering för att se om de är naturligt producerade eller inte.  Och i augusti, enligt vissa omständigheter, planerar vi att göra tester vid Frenchman Mountain för att bestämma om det är ett normalt fenomen eller inte.  Möjligtvis.

K: OK.

D: Jag menar, du vet, du kunde säga att en resa i tid kunde vara en warp, producerad av en tyngdkraftsenhet från en farkost och som kunde förflytta sig över långa distanser under mycket liten eller ingen tid.  Så jag är inte så säker på vad skillnaden är fysiskt eller matematiskt mellan det och vad som har kallats en Einstein-Rosen Bridge.  Du behöver en fysiker för det. Jag är van vid att arbeta med celler, och…

K: Men, du vet… och i den meningen att, om Lotus skapar någon sorts Stargate-effekt…

D: Det är underbart.

K: … eller mikro-maskhål…

D: Det är underbart om det är så.

K: Det är underbart, men på ett sätt kanske du också har släppt Lotus i den meningen att om det kommer att påverka…

D: Oh, det har jag.  Men av mer handgripliga orsaker.  Vi tog med oss dessa portaler för en demonstration till en forskare.  Vi visste exakt vad vi skulle göra… visste precis vad som skulle göras… för att propagera dem med nästan 100 % effektivitet. 

De inordnas i storlek, så vitt vi har sett, mellan ca .02 mm eller ca 20 microner, upp till 1 mm. När vi producerar dem nu i fältet är de omkring en millimeter i diameter och det släpper in en massa energi, 50 gånger mer energi än vad vi skulle göra genom mikroskopet.  Men vi tog det till punkten där det var en underbar sak, där jag kunde haka på rätt optikkabel på teleskopet, propagera med användning av en laser och elektricitet… och vända omedelbart på ytan av silicat.

Och sedan började vi få saker som kom igenom på den här ändan. Eller åtminstone resultat i mitten runt kristaller eller runt silikatmaterialet som vi använde, vilket inte var normalt. Celler av onormalt ursprung.  Självorganiserande celler som föreföll vara organiserade.  I ett fall gjorde vi en variant på det urgamla Lazaro Spallanzani-experimentet – ett historiskt experiment – gällande köttsoppa, för att rulla ut en spontan alstring.

Och vi hade mycket fina AB/AB neuronala typer av mönster, formade av celler som var självorganiserande och där var helt klart… Morfologiskt föreföll de likna neuroner i soppan som vi hade. Och så hade vi en del verkliga problem som utvecklades.  Vi hade två andra konsekvenser, där vi hade det som producerats, där onormala celler av okänd kvalitet och…

K: … kommer igenom…

D: Ja, vad vi hade var en organisation, tror jag, som pågick, i den här ändan. Nu kommer vi mycket nära och mer kommer att bli sagt inom ett år om detta, men vi är mycket nära att bestämma mekanismen och vad verkar som så här långt är att det är en… en öppning till ett någonstans, vilket sedan placeras i kommunikation med vår miljö akustiskt och sedan är där en serie av reaktioner med mikrokort av silicatmaterial eller mikrokort av kvarts i vår miljö, som sedan blir faktiskt spontant, eller nästan, inkapslat med material från vår miljö. Och de flyttar till varierande mikropositioner och faktiskt har effekter på målceller i vår miljö. Och så - det är uppenbarligen grundat akustiskt.

K: Ja det är förståeligt, men det är komplext och jag är ingen biolog så jag kan inte låtsas att jag förstår allt av det.  Men jag förstår vart du vill komma med detta.  Men fortfarande så … i grund och botten, för att gå tillbaka till Stargaten för de är subjekten av den här…

D: Verkligen!  Är jag fortfarande…

K: Nej, du är där, men saken är den att vad jag är så nyfiken på är…

D: Jag håller på att tappa locket på kameran så det dras… (skratt)

K: … är… jag är faktiskt nyfiken på om eller inte dessa naturliga Stargate som finns i naturen inte används av varelser, antingen de är Orions eller vad de nu är, med avsikt, in i den här dimensionen.

D: Ja, jag har inte fått någon information att P-52 Orions eller P-52 J-Rods eller P-45 J-Rods har tillträde till ett sådant system för att spara användandet av tidsresors teknologi, portar som rör sig från en punkt till en annan och sedan användningen av farkost för förflyttning från där till här… med det menas till… från en plats i Reticulum t ex, till en plats i Aquariussystemet, Gliese… eller hur det nu är rätt uttalat… och sedan, vilket är ursprunget så vitt jag förstår, av Project Aquarius självt, därför att de var kända för att komma från den riktningen.  Och det är, tror jag, i Aquarius’ konstellation.  Men …

K: Därför att de inte är…

D: De använder farkoster för att förflytta sig från där till här, men de använder en gravitationsteknologi för att förvränga tid-rymd, så jag förmodar att det kan vara samma användning.  Men jag tror inte att det är en situation liknande, du vet, du går ut i vildmarken och ser en hel parad av människor som kommer genom en Stargate med, du vet, 4 huvuden och 16 ögon, och saker liknande det.

K: Och hur är det med en parad av farkoster?

D: Jag vet inte.  Det är det bästa svar jag kan ge.  Det är det mest ärliga svar jag kan ge.  Jag vet inte.  Jag har inte under 20 år… av historia med Majestic hört någonting som det från dem, som en del av antingen ett avtalssystem eller en pågående operation.  Emellertid, jag har också hört rapporter om farkoster som har setts i skyn.  Jag har sett farkoster i skyn som jag inte var direkt involverad i, som incidenten i Mae Boyar Park 1973.  Jag har sett vad jag tror … ja, jag måste säga ljus i skyn, inte farkoster. 

K: Vi har sett ljus…

D: Hon (menar Marci) har sett farkoster och, du vet, hon matar mig inte med en massa lögner.

K: Många nätter kan du stirra upp mot himlen och se farkoster flippa omkring.

D: Ja, där är meteorer också, och där finns även experimentella flygplan av olika typer. Där är även tillbakakonstruerade flygplan som har setts också.

K: OK, men enligt vad du säger så finns ett avtal i vilket vi har Stargates eller tillträde till maskhål som vi mekaniskt öppnade och stängde…

D: Ja.

K: … baserat på ett avtalssystem i vilket vi hade tillåtelse att få information, och sända information fram och tillbaka, men som vi inte använde för att gå ut genom, men som de använde för att komma in…

D: Konkret, ja.

K: OK, men vi stängde av alla dessa, enligt vad du säger till oss…

D: Ja.

K: Så nu frågar jag…

D: Var finns the Yellow Book? (skrattar).

K: Nej, nej.  Men om där är naturliga Stargates där ute, som de kan använda närsomhelst, så att de inte längre har användning av våra Stargates.  Så i den meningen av ett avtal, de har tillträde överallt, vid vilken tid som helst…

D: OK, om de gör det, låt oss säga att de gör det för ett ögonblick.  Det enda som vi behöver bekymra oss för då skulle vara P-45or, därför att de vill rättfärdiga sin egen historia.  De skulle bli mycket lyckliga, bortsett från att bli konstant befriade, de skulle bli mycket lyckliga att få se deras egen historia bli rättfärdigad.

K: Hur är de befriade?

D: De blir befriade med teknologin, med assistans.  I det förflutna fick de betalningen genom ett antal bortrövanden per år.

K: Vad skulle de göra med dessa människor?

D: Bortsett från en longitudinell genetisk driftstudie?  Det är tillräckligt.  Du vet, människor var, en del av dem var, bokstavligt överlämnade och jag anser det olagligt och jag anser att det är en överträdelse mot internationell lag.  Jag anser det vara ett brott mot mänskligheten och det är därför jag gjorde vad jag gjorde för att stå upp mot det så gott jag kunde.  Och få bort det från böckerna.

K: Hur är det med idén att en del P-45or är ”shape-shifters”, du vet (ursäkta terminologin) men, till mänskliga former som är här och arbetar inom regeringen under en mänsklig form och främjar sin egen, du vet…

D: Det är en betydande sannolikhet att de har den förmågan, därför att jag har arbetat med några som skenbart såg ut som människor och jag tycker egentligen inte om att tala om de så kallade Männen i svart, eller fenomenet Män i svart.  

K: Men när du talar om Män i svart, detta var människor som, eller varelser som… och du gick in, i vår sista diskussion, till en beskrivning av den sortens saker.  Men jag talar om någon som agerar som dig och mig, ser ut som oss, absolut omöjliga att upptäcka…

D: Nej.

K: … och fortfarande kan främja ELLER kunde även vara…

D: Om de är det, då är de inte J-Rods.  Om de är det, då är det inte J-Rods.  Orions?  Möjligt. Möjligt.  De är mycket, mycket briljanta människor.  De korta interageranden jag hade med dem gjorde mig mycket imponerad… Alltmedan jag inte alls ville spendera så mycket tid runt P-45orna, skulle jag ha varit förtjust, faktum är att jag skulle ha känt mig priviligierad att få tala med dem.

K: Talar du om… När du säger Orions, talar du då om de Nordiska?

D; Jag tror att det är hur de är vanligtvis… De har kallats Talls.  De är i grunden, du vet, de antropomorfistiskt mycket långa människorna med blont hår, mycket stora ögon, mycket blå och vackra ögon.  Större än dina ögon, i proportion till huvudets storlek.  Ögongloberna är större, etc.

De är helt briljanta, helt enkelt absolut briljanta människor.  Och vad jag finner mest intressant och förbryllande när det gäller dem är hur de modulerade vad jag antar är deras briljans genom känslor.  De känslor som kom från dem var så föga rudimentära, de var så mer komplexa än vad till och med jag upplevde med Chi’el’ah.  Jag skulle verkligen ha njutit av att ha fått spendera lite mer tid med dem.

K: OK, men de är här på den här planeten för att interagera med oss, är det inte så?

D: Ja, de interagerade med oss. Jag är inte säker på om någon är här just nu på Jorden.  Jag skulle säga att de är 50 000 år eller lite mer än så före oss, men likheten mellan oss och dem, kroppsbyggnad, även mellan storlek och kroppsbyggnad, med undantag för bröstproportionen… är de tillräckligt lika oss.

Jag tror att de antagligen, om deras ögon inte såg ut som de gör, skulle kunna promenera omkring bland oss.  Men deras ögon är mycket större än våra.  Och de ser i grunden ut som dessa Bratzdockor som de små tvillingflickorna vill ha i dessa dagar.  Du vet, deras ögon är alldeles för stora.  Du ser dessa ögon, dessa hyperstora ögon, jag menar, det är fina på en Bratzdocka, men om du går omkring på gatan med sådana ögon kommer det att synas mer.

K: OK.

D: Jag tror bara inte på det.  Men på samma gång måste jag säga… så är de smarta nog att antagligen komma på hur? Kanske, kanske.  Personligen tvivlar jag på det, därför att, du vet… jag har mött mängder av mycket intressanta, men mängder av… några få konstiga människor under de senaste fyra och halvt åren som talat med allmänheten, som tror att där är bokstavligen reptilmänniskor som går omkring och bär mask och liknande saker. Nej.

Du vet, jag är lite mer rotad i verkligheten.  Jag hatar att säga det så, men nej!  Jag skämtade med henne (gestikulerar mot Marci utanför kameran) om att jag ville göra någonting på den första platsen vi var på för min avrapportering.  Jag sa, när rapporteringen var klar, vad jag ville göra, och det var att jag ville hyra några specialeffektspersoner (Kerry skrattar) och vi skulle avsluta avrapporteringen, sedan skulle vi stoppa och filma med en annan kamera.  Jag skulle… jag föreslog bara ett skämt.  Det blev aldrig genomfört.  Någon… (Marcia säger utanför kameran: ”No way”. Dan skrattar).  Vad jag skulle göra var att ha en specialeffektsperson som skulle arbeta med mitt ansikte till ett reptilansikte. Och jag skulle slita av det och gå. ”Gud, vad jag är rädd för dessa mänskliga masker!”  Och bara ha det här lilla segmentet utlagt där som ett skämt.  Men hon sa till mig att folk skulle ta det på allvar.

 (Marci utanför kameran: Du kan inte göra så… folk skulle tro på det!).

K: Det är sant.

D: Jag vet inte.  Jag har fått en underlig känsla för humor gissar jag.

K: OK, men du har haft att göra med P-45or och P-52or och dessa varelser är… deras avtalssystem har hållit därför att de är här i underjordiska baser, övervakande oss hela tiden, därför att hur skulle de annars veta att vi böjer oss för The Tau Treaty?  Därför att vi antas bryta avtalet, eller hur?

D: Ja, vi har… vi har, ah, ansträngt…  Oh-ho, jag har…  Vi har ansträngt avtalssystemet mer än en gång, och så har även P-45orna.

Faktum är att vi har kommit i konflikt med varandra vid vissa tidpunkter.  Dessa konflikter har blivit vänskapligt lösta och vi är för närvarande i ett vänskapligt förhållande med varandra.  Vi är inte de enda med Looking Glass-teknologi som kan titta in i varandras tidslinjer.  Med andra ord, de har utrustningen också, så det är inte svårt för dem, som kanske önskar att tvinga avtalet på sina gamla förfäder för att se in i den nuvarande tiden, som ett uttryckssätt för dem att se in i sitt eget förflutna och se det förändras.

K: OK, så på ett sätt säger du att de vet vad vi kommer att göra innan vi gör det.

D: De vet möjligheterna och då är de avsevärt mer kapabla att interagera med oss, om de känner att dessa möjligheter rör sig mot att äventyra deras egen historia, då de har det i skrift framför sig.

K: OK.

D: P-52orna definierar detta som ett oacceptabelt resultat.

K: Så de använder sitt försprång när de kan?

D: De driver på sitt försprång av att inte rättfärdiga sitt eget förflutna, så att de kanske skiljs från sin egen tidslinje, men så att deras egen historia inte skulle utfalla i en katastrof.  Om du nu tänker över formuleringen att driva på sitt eget försprång, säkert.   Nu har vi P-45orna… Karaktäristiken att du säger – driver på sitt eget försprång – jag skulle nog säga att det var en lämplig karaktäristik.

K: Ja, jag var…

D: Yeah. Yeah, P-52orna är mycket mer vänskapliga och lite mer framåt.  Jag vill bara säga att de är lite mer andliga, P-52 Orions, helt säkert mer än P-45 J-Rods.  De är extremt mekaniska, mycket, mycket logiska, till och med grymma.  Extremt…

K: Du talar om P-45orna?

D: Ja, de har inga problem med att plocka upp någon som mig från mitten av en park och köra upp en sond i honom för att testa honom, yeah.  Och de har inga problem med det alls.  Jag har emellertid ett betydande problem med detta och jag tror att andra personer som har blivit bortförda, inte alla, men ett ganska stort antal av dem, också har problem med detta.

K: Hur är det med idén att… Vi har någon… Jim Sparks.  Jag vet inte om du vet vem han är. Han har skrivit en bok kallad The Keepers?

D: Jag känner till Jim Sparks då han är personlig vän till några människor som vi har blivit nära bekanta med, och… OK

K: Så han talar om att han har medvetna minnen av upplevelsen att ha blivit bortförd.

D: Uh, huh.

K: Och att de grupperna av människor blev bortförda av vad som låter som P-45or, de har verkliga problem med kontroll, och satte in…

D: Åh, det var sagt på ett snällt sätt!

K: (skrattar)… och blev satta framför en dataskärm och visades bilder av Jorden… först en underbar Jord, och en möjlig, fantastisk framtid, och sedan visades motsatsen av det, så att det  som skulle framkallas inom dessa människor var en kärlek till planeten och en önskan att göra den till en bättre plats.

D: Uh huh.  Och där är också en avsikt med detta.  De är medvetna om att våra känslor påverkar vårt tillstånd, vårt psykiska tillstånd.  Att vår orientering till energierna som är tillgängliga från kosmos, om du så vill, påverkar tillståndet i vårt DNA, påverkar tillståndet av vår hälsa, och de använder det som ett experimentellt protokoll, en formel om du vill, för att förändra tillståndet hos folk ombord så att de kan ta prover på dem för biologiskt material.

De fakta vi får fram genom det vi tar bort från det är betydelselös.  Det är bara vad det nu är vi tar bort på en person, som sedan går in i vår värld, och säger hur han eller hon känner inför experimentet eller om vad de var utsatta för eller vad som visades för dem.  Men det är en kall, hård, grym verklighet involverad här, att vi blir upplockade för biologiskt material som ett experimentellt protokoll.

K: OK, med det menas att vad dessa människor som har blivit bortförda gör, är att de förser dem med DNA, ägg och spermier så att de kan göra vad?  Experimentera eller skapa deras egna framtida människor?

D: Vad de försöker göra är att de försöker förbättra deras egen neuropatologi, vilket redan har börjat, och har blivit ett problem inom deras befolkning på deras tidslinje vad gäller reproduktion.

K: Så hur många människor behöver de för att räkna ut det?

D:  Jaa, så många som de ville ta till dess de kunde räkna ut svaret , och de bryr sig verkligen inte om vilket, därför att det är det gamla problemet med myrstacken vid sidan av vägen i Afrika.  Du vet att vi är för dem, från deras perspektiv, myrorna i myrstacken och hur skulle vi känna om vi trampade på en eller två eller några få miljoner myror i en myrstack?  Det kanske orsakar några få människor med vad jag anser högre intelligens, några moraliska problem med att trampa på dem, men du vet, hur mycket skulle vi egentligen bry oss om det? De känner på det sättet för oss.  De vill använda oss som biologiskt material, se oss bli förstörda för att rättfärdiga sin egen bakgrund, sin egen historia, och på samma gång ta det biologiska materialet från oss och lösa sitt eget personliga, nuvarande problem.

K: OK, men hur kämpar vi mot dem?

D: Hur menar du?

K: Med andra ord, du har just berättat för mig att de har enorm kontroll, de för bort ett stort antal personer, och de fortsätter med sina experiment.

D: Ja, de har gjort det.  Antalet personer som blivit bortförda nu är inte relaterade till avtalet. Med andra ord, det är ingen som för närvarande blir bortförd… zero… auktoriserat genom avtalet.  Jag kan inte stoppa dem från att ta folk ur deras bäddar på natten, men jag påverkar de andra.

Till Kerry: Rullar den?

K: Jag rullar… (mumlande röster).

D: H.G. Wells… epilogen I hans bok Tidsmaskinen… jag har den på mitt skrivbord.

K: OK.

D: Den säger: ”Man kan inte låta bli att undra: Kommer han någonsin att återvända?  Det kanske är så att han sveptes tillbaka till det förflutna och föll ner bland de bloddrickande, håriga vildarna från tidsåldern med opolerad sten, in i djupet i Cretaceous hav, där bland de groteska ödledjuren, de enorma reptilerna från Jurassisk tid, han kanske även nu, om jag får använda den frasen, vandrar på några svanödlejagade korallrev eller vid sidan av den salthaltiga sjön av Triassisk ålder.  Eller gick han framåt in i en mer närliggande tidsålder i vilken människan fortfarande är en människa, men med gåtorna från vår egen tid besvarade och dess tröttande problem lösta, in i rasens mandom? För jag, för min egen del, kan inte tänka mig att dessa sista dagar av ett svagt experiment, fragmentarisk teori, och ömsesidig oenighet verkligen är människans kulminerande tid.  Jag säger det för min egen del. Han, jag vet, för frågan hade diskuterats bland oss långt innan tidsmaskinen gjordes, tänkte på avancerandet av mänskligheten och såg i den växande högen av civilisation bara en dåraktig stapel som oundvikligen måste falla tillbaka på, och förstöra, sina skapare i slutändan. Om det är så, så kvarstår för oss att leva som om det inte är så.  Men för mig är framtiden fortfarande svart och blank som en enorm okunnighet, upplyst på några få obetydliga platser genom minnet av den här berättelsen. Och jag har med mig, för min komfort, två ovanliga, vita blommor, skrumpnade nu, och bruna och platta och spröda för att vittna om att även när sinne och kraft har försvunnit, tacksamhet och en gemensam ömsinthet ännu levde i människornas hjärtan.”

Detta betyder mycket för mig.  Jag håller faktiskt fast vid det.  Jag håller fast vid det så mycket, som en förutseende bit av tanke, att jag faktiskt behåller blommorna från min mormorsmors grav där inne i det.

Du vet, jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden, och allt jag kan göra är att hoppas precis som alla andra och be som alla andra.

K: OK. Ja, tack så mycket Dan.  Jag förstår att vi faktiskt har övertaxerat dig och frågat dig om, du vet, en otrolig mängd information här, och du har varit mycket generös.  Och jag vill verkligen tacka dig för det.

D; Ja, det är mitt ansvar att säga sanningen.

K: OK, ja du har definitivt gjort det och vad jag skulle vilja säga också är… Hur bekämpar vi dem?  För de människor som är därute, och vad vi vet är, enighet är en väg på vilken vi fortskrider ut ur en viss tidlinje in till en annan, eller hur?

D: Ja.

K: OK, men om du har något annat att tillägga för människorna…

(Marci, utanför kameran). Jag skulle vilja tillägga något.

D: För mig är det enighet…

Marci: Konstant vaksamhet.

D: Ja, det är bra, mycket bra.  Konstant uppmärksamhet.  Dessutom så finns det många operativa, inte just som Marcia och jag, utan många operativa som kommer ut från det gamla Majestic, som har haft erfarenheter som detta.  De flesta operativa är inte villiga att säga någonting.  Hursomhelst så menas inte det att de inte gör någonting.  Vi arbetar i samförstånd med en del av dessa operativa och med andra grupper för att försöka motivera informationen från insidan, vilket kunde användas för en förmånlig applikation för mänskligheten.  Vi gör vårt bästa för att motivera det genom, och en del av det har vi redan sett, mycket lite fragment av det… projekt som vi föreslår som kommer att komma i framtiden, som AARGO och ISIS.

Jag gissar att det enda jag kan säga, bortsett från konstant uppmärksamhet, är att agera för det rätta.  När något som är fel behöver rättas till eller man behöver ta ställning för vad som är rätt eller fel, att vår nuvarande tid inte betyder att vi måste… att vi är så tidsenliga att vi måste göra oss av med idealet för verkligheten.  Vi skapar vår egen verklighet, och det skall vi göra, enligt min åsikt, agera i enlighet med idealet för att skapa en bättre verklighet för oss själva.



(klicka här för del 1)






Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits