Dr. Pete Peterson
Del 3 - Kerry Cassidy:
Dr. Pete Peterson Del 3 - Kerry Cassidy
Interior US, 29 Juni, 2009
|
Introduktion:
Dr. PETE PETERSON (PP): … jag undrar. Jag tittar på Jorden
och jag
tittar på de saker vi har gjort för att förstöra detta bräckliga lilla
rymdskepp som vi lever på och som rör sig genom rymden. Ni vet,
vi talar om
brinnande, vi talar illa om all den här nedbränningen av regnskogarna i
Brasilien, och ändå, det mesta av syret är producerat av
plankton. Vårt
användande av nickelkadmiumbatterier och blybatterier, och att sätta ut
dem i
miljön, har dödat en stor del av all plankton. Valarna landar
själva på
stränderna så att där skall finns tillräckligt med föda för de andra.
Start på intervjun:
KERRY
CASSIDY (KC): Så Pete, vi är mycket, mycket glada över att kunnat få
kontakt
med dig och du har varit mycket generös med din tid och med din
energi. Jag
hoppas att jag har lite mer energi kvar, eftersom jag kommer efter Bill
och
David och jag bara har några få avslutande frågor som jag vill ställa
till dig
och vi får se hur det går.
Så
en av de inledande sakerna du sa var att du var involverad i robotar.
PP:
Det är riktigt.
KC:
Jag undrar bara om vi kunde borra oss ner här en liten bit och tala om
vad din
bakgrund var och hur involverad du egentligen var med robotar.
PP:
Ja, jag har varit inblandad i försök att bygga flygande tefat, du ser
vanligen
att när det gäller flygande tefat – om du tittar på de flesta filmer –
så
verkar det alltid finnas en robot som är iblandad med det, så jag var
mycket
intresserad av robotar.
I
början när jag byggde en station för satellitspårning, innan det fanns
satelliter, och sedan spårade upp den ryska Sputnik när den lanserades,
tog jag
kontakt med regeringen och talade om satellitens bana och omloppsbana
och
frekvensen som den överfördes på – under McCarty tiden – då trodde de att jag
var en kommunistisk bolsjevik. Så de kom
och fick reda på att jag faktiskt hade en station för satellitspårnig
innan det
fanns satelliter. Jag var 17 år på den tiden så jag blev ganska
ökänd här i
Idaho.
Vid den tiden
i Idaho på den östra
sidan av staten fanns en plats som kallades Atomic Energy Commission,
en
plats
för testning av atomreaktorer. Det är där den första
generationen för
atomkraft gjordes. Hursomhelst så räknade de med att få vissa
atomproblem där
och bestämde sig för att de behövde en robotliknande sak som kunde
valsas in i
en atomhärdsmälta och dra isär reaktorerna så att de inte skulle få ett
kinasyndrom
där.
Så slutligen
fick jag och några av
mina vänner kontraktet att göra robotar som kunde göra det. Jag hade,
naturligtvis, stor tro på mig själv och sa: Javisst! (skrattar).
Jag kom på en
massa saker, det var
en fantastisk utbildning. Jag kom på att material som var
elektriska ledare,
på insidan av en tung atomsmälta blev isolatorer, och isolatorer blev
ledare,
och…
DAVID WILCOCK
(DW): Verkligen.
PP: … mycket
hårda metaller blev
som toast och mycket sköra och bröts isär, eller blev som aska.
Materialen som
liknade aska blev mycket hårda och smörja blev som svets…
Så småningom
byggde vi ett par
olika typer av… jag vill inte kalla dem robotar för de var
egentligen manipulatorer.
De var enheter som i ena ändan såg exakt ut som det vi tänker oss att
en robot
ser ut. Den hade ett par armar som kunde röra sig och gripa.
Faktiskt så
utformade vi dem så att om du kunde gripa en bägare med vätska så kunde
du röra
den mycket snabbt och den skulle luta sig därefter och inte spilla ut
vätskan.
Du kunde nå runtom bakom dig eller framför dig, eller utåt sidan.
Sedan på
bottnen av den hade vi
något som hade tre rullande hjul och en del hade små larvfötter.
Så, detta var
i 1955-6-7-8-regionen tidsmässigt sett.
KC: Vid den
tidpunkten, hade de
AI?
PP: Nej, det
hade inte ens
uppfunnits än. Så i varje fall, i andra ändan på den här enheten
som såg ut i ena
ändan som en robot, fanns en sak som en person kunde komma in i. De
hade ett
par små entums bildrör med linser på och de satte på dessa och de kunde
se
stereoskopiskt. Sedan hade de ett par små händer så de kunde röra
sina armar
och händer och roboten kunde röra sig i enlighet med detta –
manipulatorn kunde
röra sig i enlighet med det.
KC: Och det
kunde vara ett
avstånd, eller hur? De kunde vara bakåt till…
PP: Det kunde
vara varje avstånd
upptill 20 eller 30 miles, men det krävdes kablar vid den tiden.
Senare gjorde
vi några som arbetade med radiovågor.
Men för att
arbeta med
atommaterial kan radiovågor blandas med många saker. De skulle
inte kunna
utstå den typen av brist på fysisk säkerhet, så allihop vi gjorde för
dem hade
kablar
KC: Så låt oss
snabbspola till
helt nyligen, eller åtminstone, kanske inte ens nyligen. Jag vet
inte när det
var du blev verkligt involverad i AI och du började att…
PP: Ja, först
blev jag involverad
i datorer. 1975-76 byggde vi en dator som användes på flygplatsen
i Tokyo för
att meddela planens flygningar på ett antal olika språk. Det var
första gången
man använde ett mikroprocessorchips som jag vet, i en verklig produkt.
Senare byggde
vi ett datoriserat
träningsredskap för att lära folk hur man använder mikroprocessorer och
hur man
använder mjukvaran för att utföra olika uppgifter. Vi byggde det
på ett litet
dataföretag vars namn var Cyberdyne och en av de personer som
arbetade
för oss arbetade senare på Terminator, vad nu det var.
KC: Ja det var
min nästa fråga
(Pete skrattar). Så, jag är inte säker på hur du vill svara på
det här, men
filmen Terminator är inte så långt från basen, eller hur?
PP: Nej, den
är inte så långt från
basen alls. Så snart vi fått dem i arbete – och det är intressant
att notera
att datorchipset vi använde under 70-talet finns i större antal,
producerade
per månad, än alla de Intel-chips som produceras på ett år, även
idag. Därför
att det är ett chips som faktiskt utformades som en dator, medan
Intel-chipsen
inte är konstruerade som datorer.
Intel betalar
en massa royalties
till olika människor som arbetade i och på olika chips som växte fram
under den
riktiga evolutionen av datorchips – vad jag anser vara riktiga.
Vi har nu ett
chips som är mycket, mycket litet och har ett antal datorer inbyggda i
sig som
automatiskt ser på uppgiften och anpassar sig själv. Så man har
kanske 10, 20,
30 datorchips som arbetar på 30 processer samtidigt.
KC: I kroppen
på en robot?
DW: I ett chips.
PP: Ja, i
kroppen på ett litet,
pyttelitet, tiondel av en inch chips.
KC: Det är vad
som driver roboten?
PP: Det driver
en robot. Men så
snart vi kom på det rätta språket att använda, och den rätta
datordesignen att
använda, då blev jag inblandad med ett antal människor som arbetade med
att
bygga ett artificiellt intelligent chips som – vi kan kalla det – i
stort sett
vad vi kallade det var ett fuzzy logic chips.
Det visade sig
att den enda logik
som inte är fuzzy är fuzzy logic. Det är ett chips som
kan titta på ett
antal olika ingångar och därifrån göra ett beslut som är korrekt.
Så med roboten
kan du titta på en
bula på golvet, du kan titta på en dörröppning jämfört med en
vägg. Du kan
titta på någon som står mellan dig och dörren, du kan titta på dörrens
bredd
och höjd och bestämma huruvida den kan gå genom dörren eller
inte. Den kan gå
över dit och manipulera sig runt personen, gå genom den, inte snubbla
över
katten på golvet, etc etc, allt med användande av fuzzy logic.
Sedan på grund
av att ett chips
gjorde digital beräkning – ett fuzzy logic chips gör antingen
en digital
(om det är snabbt nog) eller en analog beräkning – det ser på saker och
ting
som vi ser dem i verkligheten. Golvet
kan
ses på
ett digitalt sätt. Som om det hade miljoner och åter miljoner av
pyttesmå
bulor, eller större bulor, eller det kan ses på ett analogt sätt, för
det kan
känna utförandet av golvet och flytta hjulen och så vidare så att den
inte
tippar över.
KC:
Men var inte japanerna verkligt avancerade när det gäller robotteknik?
PP:
Ja, jag kan tala om att jag reste till Idaho National Engineering Labs,
vilket
är vad Atomenergikommissionen blev och som var ett av nationens största
forskningscentrum, beläget i östra Idaho. Jag tror att det finns
2 200
doktorer i fysik som arbetar där. Hela staden är byggd runt…
faktum är att flera
städer är byggda runt det centret och mycket pågår där.
När
vi kom dit på besök tillsammans med super-kondensatorer som jag tagit
ut från
Ukraina så fick jag tala med en del människor som förstod att jag var
den som
byggt manipulatorerna och de sa att de hade en stor sammansättning av
japanska
robotexperter. Detta var omkring 1987, -88, någonstans där.
De hade en stor
japansk konferens för att försöka sälja dem, både manipulatorer och
robotar,
och när de såg mina robotar sa de: Min Gud, vi har ingenting som
det här.
Var i all världen kom dessa ifrån?
Vi
sa: Åh, vi har haft dem i 50 år (skrattar). Så… det visade sig
vara bara
omkring 43 år vid den tiden, men…
KC:
Så, i princip arbetade du i Black Projects, eller hur?
PP:
Jaa, det kan man säga.
KC: Jag
har bara en nyfiken fråga och vi har inte gått igenom detta tidigare,
så jag
vet inte om du ens kan tala om det, men det är inte diaboliskt eller
så. Men
jag är nyfiken för jag brukade älska robotar och gick in på Nätet och
på sätt
och vis studerade det och var intresserad i hur långt vi hade kommit
med allt
detta. Ett av de största problemen de brukade ha var att när de ville
att de
skulle gå upprätt som människor så ramlade de. Hur löste du det?
PP:
Ja, vi gjorde mycket på samma sätt som Dean Kamen byggde sin tvåhjuliga
scooter. Känner du till de…
KC:
Oh ja… vad kallade de det?
DW: Segway.
PP:
Segway, The Segway. Den är mycket enkel att göra.
KC:
Vilket är? Om du kan säga…
PP:
Ja, bara du har en sensor som känner av antingen den är upprätt eller
inte.
Och om du inte är upprätt då använder du fuzzy logic för att
rätta till
det.
BR:
Förmodligen, det är den sortens saker de lägger i F-117. Den
skulle ha fallit
ner från himlen om den inte hade haft den typen av…
PP: Ja, det skulle den.
BR:
Riktigt.
PP: Till
exempel programmeringsspråket
som vi använder är FORTH (stavar det). Det borde ha kallats FOURTH för
det var
det fjärde stora språket, men på den tiden tog inte datorerna fem
tecken,
snarare sex tecken, så de hade FORTH.
KC: Okej, så
denna typ av övergång
till mindcontrol, för jag vet också att du arbetade med SRI (Stanford
Research
Institute) och du arbetade med Hal Puthoff, eller hur? Och
jag
förstår att du antagligen känner Ingo Swann och många av de personer
som är
involverade i fjärrsyn.
Så vad jag
undrade... jag tror att
du var inblandad i MK Ultra och du kan troligen tala om det sedan det
blev
offentliggjort, eller hur?
PP: Ja, du kan
tänka på det så
mycket som du vill tänka på det och vem vet om det är sant eller
inte. Jag vet
inte om det är sant.
KC: Okej.
PP: Jag vet
att jag arbetade i
många mycket intressanta områden.
KC: Men du vet
att MK Ultra är
offentliggjort.
PP: Jag vet
ingenting om MK Ultra.
KC: Okej.
PP: Jag menar,
jag har hört om det
och hört om det och hört om det. Jag vet ingenting om det. Jag vet att
något
har kommit ut av det, och jag vet att jag undersökte några av dessa
saker, och
jag byggde saker som jag trodde var bättre och överlämnade dem till
myndigheterna. Men annat än det vet jag verkligen inte. Jag vet
egentligen
inte så mycket om det.
KC:
Okej. Är det sant att du
fortfarande kallas på från regeringen?
PP: Ja, jag
gör saker hela tiden
som jag får samtal om, från ett antal olika regeringar, faktiskt. Jag
är
faktiskt en medlem i Astronautics Association for Mankind,
vilket är den
tyska motsvarigheten till NASA. Jag sitter i styrelsen där.
KC: Så, varför
sitter du inte i
styrelsen för NASA om du är i den ryska styrelsen?
PP: Jaa, i
huvudsak för att jag
inte har någon önskan att vara med ett gäng clowner.
KC:
Okej…
PP: Om jag
ville vara med clowner
skulle jag vara med i en cirkus.
KC: Så du är
verkligen medveten om
det hemliga rymdprogrammet, i huvudsak, och du vet att NASA är något av
en
front för… nästan som en distraktion?
PP: Jag har
inte satts i samband
med dem under åratal, så jag har ingen aning om vad de gör.
KC: Okej, men
du sa att NASA är
ett gäng clowner. Varför säger du det?
PP: Ja, därför
att allt jag
behöver göra är att titta på de produkter de har.
KC: Varför
är de fortfarande…? Jag menar, jag vet att de håller på att
pensionera
rymdskytteln vilken dag som helst, men den är i grunden en plåtburk som
går upp
i rymden. Varför håller de på med den tekniken vid den här
tiden? Vet du
något om det?
PP:
Därför att de har den och den fungerar. De hade omkring, kanske…
det beror på
hur du ser på verkligheten. De har vad jag anser vara omkring 10
% av den
budget de egentligen borde ha.
Om
man tittar på de saker som kommer ut av rymdprogrammet genom NASA,
förmodligen
50 till 60 procent av den teknik vi använder idag i alla industrier som
kom ut
från NASA, metallurgiteknik och legeringar, temperaturmotståndskraftiga
plaster
och metaller, storskaliga integrerade kretsar, ni vet, i princip även
hela
transistorteknologin.
Jag
arbetade med sådana saker. Min kusin och jag gjorde ett ganska
stort antal
spionsatelliter Vi gjorde slutprovtagningen på armen som gick på Viking
Lander
till Mars, vilket för övrigt drevs av en FORTH-programmerad dator. Så
jag
arbetade i och runt om det området. Jag arbetade med North
American Rockwell.
KC:
JPL?
PP:
JPL. Ett antal olika platser, och jag fick se de saker som kom ut
därifrån.
Jag fick se helt nya saker som var 20 år före något som någon på Jorden
faktiskt tillämpade, och saker som var gjorda från dem, och de hade
sänts ut i
rymden och de spelade in saker från rymden. Kameran som du
fotograferar mig
med, bildsensorn i den var i princip gjord för användning i yttre
rymden. Det
är därifrån de kom.
Så om
du ser på avkastningen på investeringar så finns det inte ett företag
som
någonsin i mänsklighetens historia fick så mycket tillbaka på sin
investering,
även 10 % av avkastningen på investeringen som kom ut från NASA.
Det
bokstavligen transformerade våra liv in till ett nytt århundrade.
Ändå
tar de det, vilket är den enda framgångssagan som jag tror man faktiskt
har.
En del av orsaken till detta var att de inte ville betala den lämpliga
mängden
pengar för att få den hjärnkraft som de behövde. Folk arbetade
tidigt för
NASA, inte för att de betalades bra utan för att de fick möjlighet att
utföra
sin dröm. När slutligen Kongressen uppfyllde deras dröm så
slutade de arbeta
för NASA, så nu hade man clowner som arbetade för NASA. Det borde
ha varit en
cirkus.
Inte
för att det inte var fantastiska människor där, och inte för att det
inte är
fantastiska människor där, men de är totalt frustrerade, det är jag
säker på.
KC: Just det,
men där finns också
massor av Black Projects som pågår under bordet.
PP: Jag vet
inte att det pågår på
NASA.
KC: Verkligen?
PP: Det
kanske det gör, jag vet inte.
KC:
Hur är det med din kunskap om saker som superluminala (ljusresor) resor?
PP:
Min kännedom… hmm… ja, nej jag vet ingenting om superluminala resor.
KC:
Ja, vi har vittnesmål från Henry Deacon och från Jake Simpson, ett par
som vi
kallar whistleblowers, vilket egentligen är vad du är just nu i din
karriär, på
ett sätt.
PP:
Mmm… ja, på ett sätt.
KC:
Okej, du trampar på en fin linje.
PP:
Trampar på en fin linje (skrattar).
KC:
Och de intygar att vi har superluminala resor, att vi har farkoster som
går på
utsidan av solsystemet. Kan du säga någonting om det?
PP:
Jag vet ingenting om det.
KC:
Okej. Du berättade för oss, eller åtminstone så talade du med mig
om att vara
en spionmästare. Är det verkligen sant?
PP:
Jag vet inte någonting om det.
KC:
Okej, okej. Ja, vi slår omkring oss här på något sätt. Vart tror
du att vi kan
gå vidare med allt det här?
PP:
Jaa, jag berättade för dig om de saker som jag inte är villig att tala
om
(skrattar). Nu försöker du få mig att tala om dem, och uh…
KC:
All right. Vad vet du om en UFO-detektor?
PP: Jag blev
ombedd att bygga en
UFO-detektor när jag var omkring 14 år gammal och så småningom byggde
jag en.
KC: Okej, och
fungerar den?
PP: Jag har
ingen aning när den är
i drift. Så vitt jag vet så slog de sönder den omedelbart.
KC: Vem är
”de”?
PP:
Regeringen. Faktiskt,
presidenten i USA vid den tiden.
KC: Verkligen? Okej.
PP:
Det är ett problem med detta. Jag skulle verkligen gilla att göra
någonting
med den. Det är en mycket enkel och billig teknologi.
KC:
Den är baserad på Wilhelm Reichs teknologi?
PP:
Nej, den har ingenting att göra med Wilhelm Reich. Den är baserad
på
forskning. Problemet med den är att den fungerar på så sätt att
den kommer att
upptäcka så gott som varje enskild typ av sak i universum. Vad
detta innebär
är att den skulle vara den bästa antikollisionsutrustning som någonsin
togs
ombord på ett flygplan, för den skulle se vartenda annat flygplan i
skyn. Det
är den goda nyheten.
KC:
Okej.
PP:
Den dåliga nyheten är att den kan se varje smygande plan lika lätt som
den kan
se ett förbaskat luftskepp.
KC: Så
det är därför de förstörde den?
PP:
Jag har ingen aning om varför de förstörde den.
KC:
Ja men kan vi anta att det är därför de förstörde den?
PP:
Jag har ingen aning. Jag vet inte att den blev förstörd.
Jag talar bara om
för dig att det är en känsla jag har, därför att jag aldrig…
KC:
Ja, du berättade för mig att de tog den.
PP:
Jag har aldrig sett någon.
KC:
Jag trodde att du…
PP:
Yeah, de tog den. Så vad gjorde de med den? Jag vet inte om
de stoppade den i
fickan eller la den i resterna av Smithsonian. Jag vet inte vad
som hände med
den. Men jag har aldrig sett någon i operation där ute. Jag
skulle kunna tala
om om där var någon i drift.
KC:
Men hur kan du veta?
PP:
På grund av hur den fungerar.
KC:
Ja, jag menar…
PP:
Jag håller inte på att berätta hemligheter om den.
KC:
Jag förstår det, men du…
PP:
Jag kan inte prata om det utan att tala om hemligheten med den.
KC:
Du skulle veta om någon opererade med din utrustning?
PP:
Jag skulle veta om någon opererade med en av dem.
KC:
Hur skulle du veta det om inte du opererar…
PP:
Jag skulle veta på grund av hur den fungerar.
KC:
Okej, kan du fjärrskåda dem, eller skulle du vara…
PP:
Nej, inte alls.
KC: Du har en
spårutrustning på
din uppfinning?
PP: Den sänder
ut något som är
absolut unikt för enheten.
KC: Åh, wow.
Okej.
BR: Det finns
en annan typ av
detektor som var förstörd på order från presidenten efter vad
jag
förstår.
PP: Ja, det
var det.
BR: Har du
möjlighet att tala om
det? För det är en fantastisk historia.
PP: Antagligen
inte. Det är
troligen inte hälsosamt för er att tala om det.
KC: Okej, ja,
jag förstår att du –
och jag vet inte om du kan tala om detta – men vad jag förstår är att
när det
gäller robotar, med vilken sorts utrustning som du opererar med och
använder AI
eller någon form av, som du säger, manipulator eller vad det nu är, att
det på
något sätt måste vara en felsäker eller något som åsidosätter att… du
kallar
det en portvakt, tror jag.
PP: Nej, en
portvakt är en produkt
som tillåter det hela att äga rum.
KC: Eller att
inte äga rum.
PP: Eller inte
äga rum. Och ja,
det finns en… uppenbarligen är det som med atombomber och vätebomber,
kärnladdningar och kryssningsmissiler och vad det nu är, en sak du inte
vill är
att din fiende får tag i det och använder det mot dig. Så det
måste finnas
någon slags metodik i att handskas med detta.
KC: Har du
möjlighet att säga att
du hade en hand i skapandet av några portvakter?
PP: Åh, jag
skapade portvakter och
om de använder dem eller inte har jag ingen aning om. Jag vet bara att
de köper
mängder av portvakter, eller köpte mängder av portvakter. Jag vet
att just nu
är vi i en process av att förhandla fram en mycket stor order för
portvakter –
vad jag kallar portvakter. Vad de kommer att använda dem till kan
jag faktiskt
inte nämna.
KC:
Skulle du kalla dig själv en typ av en uppfinnare? Hur skulle
du…?
PP:
Jag har alltid betecknat mig själv som en instrumentmakare.
KC: Okej.
PP:
Jag bygger instrument som ser saker, eller hör saker, eller mäter saker
som
hittills ingen annan har byggt. Vem som helst bygger någonting,
jag kopierar
det inte ens. Jag återuppfinner inte någon annans hjul, jag
uppfinner mina
egna hjul.
KC:
Okej. Jag skulle vilja på sätt och vis gå in på ett annat område
som vi
egentligen inte har tagit upp för ögonblicket och jag vill veta om… för
uppenbarligen, jag inser att det finns massor som du inte talar om, och
det är
en del saker som vi har fått utanför kameran och allt det där.
Men känner du
att du är beskyddad?
PP:
Ja.
KC:
Känner du att du är beskyddad på en jordisk nivå eller på andranivåer
också?
PP:
Definitivt på en jordisk nivå. Jag har ingen aning om andra nivåer. Men
när du
säger känner, i motsats till att veta, då kan jag tala
om för dig
att jag har haft ett förtrollat liv.
KC:
Okej.
PP:
Jan kan minnas en tid i Vietnam, jag står i en eldstrid… Och kom ihåg
att i
stort sett är det bara maskingevär som skjuter
spårljusprojektiler. Varje
femte omgång, i varje fall i våra maskingevär, finns ett spårämne så
att
maskingevärsskytten kam sikta sitt vapen, för de vickar och studsar så
mycket
att du inte kan använda siktet så bra, så du vill se vart kulorna går
och
placera dem där du vill ha dem. Så var femte kula går ut och du
ser ett litet
rött sken där kulan skall gå.
Jag
var i eldstrider där spårämnena var så tjocka att det var som om du var
mitt i
en 30-feet eldstrid som gjort allt till aska, med en gräsätare som
piskar upp
gnistor. Jag minns att ungefär den tredje gången tittade jag upp
och sa: Du
och jag, Big Al, hela vägen (skrattar) för jag visste att jag hölls
vid
liv. Det fanns ingen anledning till att jag skulle vara vid
liv. Femtio
procent av sjöbefälen som jag reste till Vietnam med dödades medan de
var där.
De var där i 13 månader, jag var där under 23 eller 24 månader.
Men, i alla
fall…
KC:
Och fortfarande idag känner du att du är beskyddad?
PP:
Ja, jag har varit på andra platser som var till och med ännu mer
skrämmande än
det. Och jag har gjort tokiga saker hela livet, att uppfinna
saker snabbt
snarare än långsamt, och ta det den tuffa vägen istället för den lätta
vägen
och så vidare, och på något sätt levde jag igenom allt det där.
Du
vet, jag fick den största kicken idag av… några barn spillde ut en
pytteliten
flaska med kvicksilver i en stad här i närheten, och de kom och grävde
en
olympisk simbassäng på framsidan på gården och halade upp all smuts och
betalade dem tusentals och tusentals dollar för att bli av med
kvicksilvret.
Jisses, jag spillde två eller tre centiliter kvicksilver en dag i mitt
labb,
vilket var nere i källaren, och det enda jag gjorde, troligen, är att
jag
sänkte mitt IQ med 30 eller 40 punkter, men…
KC: Men det spelade egentligen
ingen roll med
tanke på hur högt det är.
PP: Jag brukade gå runt
med en bit blylödning hängande
ut från min mun. Jag måste ha tillbringat 20 år med en bit
lödning stickande
ut ur mungipan när jag fick en så bra lödning. Allt det gjorde var att
det
sänkte mitt IQ ytterligare 10 eller 20 punkter.
KC: (skrattar).
PP: Så, yeah,
jag har varit beskyddad.
KC: Har du
hotats någon gång?
PP: Oh, ja,
jag har varit hotad
ett flertal gånger men bara av varenda sorts personer som skulle vilja
hota
mig.
BR: Du kan
skämta om Bastard
School också. Den är bra.
KC: Ja, det
var dit ja ville
komma, men…
BR: Du kan
tala om Bastard
School.
DW: Också
kallad Terroristskolan.
KC: Kan vi
tala om Bastard School
alls?
PP: Jaa, yeah.
KC: Okej, och
vad var din
erfarenhet av den?
PP: Ja, jag
kallar den Bastard
School. När jag var en officer i det militära, mycket
tydligt, blev jag
tränad i militära saker. Jag fick lära mig att vara den största S.O.B.
(gnällspiken) i kvarteret. Jag blev så bra på det att de slutligen
vände och
fick mig att göra andra saker för det skrämde livet ur dem. För
jag var en
elak, grön dödsmaskin.
Så istället
för att lära ut
terroristsaker fick de mig att lära ut anti-terroristiska saker.
Sedan – i
båda fallen – var de rädda för att fienden skulle lära sig vad jag
gjorde som
var otäckt, då de trodde att fienden skulle lära sig det jag gjorde för
att
avbryta att vara otäck. Så då flyttade de mig vidare till andra
uppgifter.
KC: Du har
handskats med tankekontroll
på sätt och vis. Du vet något om sinnet, helt klart, och om det
här
informationsfältet. Jag undrar om det finns något inom
informationsfältet
och/eller interaktion med kropp och själ som kan startas för att skydda
sig
själv mot, låt oss säga, anordningar för sinneskontroll som den
digitala
televisionen som nu projicerar – du vet möjligheten att kommunicera med
folk i
deras hem och så vidare.
PP: Ja, det är
ett antagande som
vi gör.
KC: Just det,
jag gör det
antagandet, inte du. Så jag frågar bara, finns det något, någon
teknik?
PP: Det finns
saker som utformades
speciellt. Som ett exempel, troligen på 80-talet, hade ryssarna
en sak som
var… eftersom det lät som en hackspett på kortvågsradion så kallades
den för Hackspetten.
De
hade tre stora platser som troligen sände flera miljoner watt per
plats, och de
fasades i ett visst område så att de kunde flytta dit där toppen av den
där
elektromagnetiska vågen skulle falla. Det visade sig att en av
platserna här
som den föll på var i en stad kallad Eugene i Oregon.
Människorna
där fick solbränna medan de sov på natten och de fick huvudvärk och de
fick
fosterskador och så vidare. Hackspetten hade en mycket stark
signal där och en
i högsta grad störande signal. Den var också på en psykologiskt
aktiv frekvens
så att den skulle störa den normala tankekapaciteten i hjärnan.
KC:
Detta är dokumenterat, förresten, på nätet.
PP:
Oh, ja. Allt är dokumenterat på nätet. Även en god vän till
mig var mannen
som upptäckte att de bombarderade Moskvas ambassad med mikrovågor som
hade
mycket liknande frekvensinnehåll.
Så
det var en man som utformade en liten apparat som du kunde bära under
kragen,
vilken gavs till alla i vår personal som vi behövde säkerställa ett
klart
tänkande hos, som de kunde bära med sig och den skulle sända en signal,
en
näraliggande signal… och minnas att de elektromagnetiska vågorna
minskar med
avståndet. Efter en mycket kort sträcka blev signalen mycket,
mycket svag.
Så
du kör en svag signal nära personen, och driver deras sinne in till en
grad av
hjärnvågor som skulle vara godartade eller till och med
fördelaktiga. De fann ett
mycket enkelt sätt att ta reda på vad som var fördelaktigt, och sedan
ett
mycket enkelt sätt att tona in apparaten så att den skulle slå ut dessa
vågor.
De bars av alla typer av diplomater och militär personal under åratal,
år efter
år.
KC:
Så vi kan förmoda att presidenten och olika människor använder dessa
apparater
än i dag?
PP:
Jag skulle absolut tro att det är så. Jag vet att jag bär runt på
en.
KC:
Okej, och du säger att den här personen som uppfann den… du säger att
du inte
är den person som uppfann den?
PP:
Jag sa ingenting om det.
KC:
Okej, men det är också en teknik involverad så att man kan göra det
utan
apparaten om man lär sig det?
PP:
Ja, man kan lära sig att hålla sinnet ganska mycket i det tillstånd man
vill.
KC:
Det har att göra med informationsfältet, är det riktigt?
PP:
Nej det har att göra med det elektromagnetiska fältet.
KC:
Åh, verkligen.
PP:
Japp.
KC:
Så du använder ditt sinne till att påverka det elektromagnetiska fältet?
PP: Nej, du
använder bara ditt
sinne till att generera dess eget elektromagnetiska fält på en godartad
frekvens,
eller till och med en användbar frekvens.
KC: För att
motverka det?
PP: För att
motverka det. Jag
skall ge dig ett exempel. Du har tre eller fyra personer som är mycket
nära,
eller två personer som är ännu närmare, och vad du får är att du får en
synkronisering
av hjärtslagen – som bara uppstår – och sedan får du en synkronisering
av
hjärnvågorna. Då, tyvärr, eller lyckligtvis, beroende på
situationen, får du
en hormonproduktion, och hormoner är mycket, mycket kraftfulla
budbärare, och
sedan hamnar du i trubbel (skrattar) eller inte.
KC: Det är en
form av påverkan,
eller hur?
PP: Det är en
sorts påverkan och
du får en synkronisering. Så, en mycket svag signal kan ge dig en
kraftig
påverkan.
Nicola Tesla
gjorde en anordning
som använde tryckluft och den vägde lite. Han kunde sticka ner
den i marken
utanför en skyskrapa i New York och den här saken kunde känna
markvågors
svängningar och tona in sig själv till dem.
Så, den skulle
starta mycket
kvickt och sakta ner, och sedan skulle den finna ut var det var
någonstans som
miljön påverkades. Den skulle ge respons till det.
Det är som om
du har ett vinglas
här och du spelar upp en skala på din fiol och så småningom kommer du
att finna
var, om du slutar riktigt snabbt, du hör vibrationerna i
vinglaset. Sedan, om
du spelar den där tonen exakt, ganska snart kommer vinglaset att
spricka därför
att… bara en liten bit… det är som att knuffa på en gunga. Om du
knuffar
gungar i fas så kommer den att gå väldigt högt. Om du knuffar den
ur fas så
stoppar den, den går inte särskilt högt, den kommer att gå högt och
sedan lågt
– ett antal saker. Du vill få den i resonans eller i fas.
Så, det där
var vad Teslas
anordning kunde göra. Den kunde flytta en vikt upp och ner, upp
och ner, upp
och ner genom användande av pneumatiskt tryck och pneumatisk
ventilering, och
han kunde göra att en skyskrapa viftade som en hundsvans… i New York.
KC: Är inte
detta liksom kärnan
bakom mindcontrol? Att få en mycket långsam resonans och sedan
påverka det på
ett eller annat sätt? Inte?
PP: Nej, nej…
nej. Har inte
mycket att göra med mindcontrol. Men en del av vad du vill göra,
kanske, med
mindcontrol, är att få ditt sinne i en viss frekvens. Men det är
den gamla
sortens mindcontrol. Vad du vill göra nu… i grund och botten om
du ser på
neuro-lingvistisk programmering, använder neuro-lingvistisk
programmering, så
är den mycket kraftfullare än att få en synkronisering av hjärnvågorna.
En
synkronisering av hjärnvågorna
sänker IQ, det sänker uppmärksamheten, det förändrar minnet så det
finns ett
antal saker som kan göras här. Men, vad vi använder numera är en
sak som
förändrar sättet som hjärnan är kopplad till sig själv och sättet som
hjärnan
krokar sig tillsammans, och vi bara förändrar nervbanorna.
Du kan orsaka
att en person
glömmer, du kan orsaka att en person gör saker som de inte har någon
avsikt att
göra. Du kan göra en stimulans som skulle orsaka en sak, som en
stimulans som
skulle orsaka mig att gå ut och ta lite vatten och ta en drink för att
jag var
törstig, du kan mycket kvickt och lätt förändra den stimulans som
gjorde att
jag blev törstig, jag sträcker mig efter ett glas vatten och häller det
nedför
halsen och låter det rinna ner på framsidan av min kostym.
KC: Så hur är
det med idén du
talade om för oss om biten av hjärtat? Du kunde skära av en bit
av hjärtat och
ge det till någon som skulle känna igen det – en läkare – som skulle
känna igen
det som en bit av hjärnan, eller ha resonans på…
PP: Det skulle
visa sig vara
hjärnvävnad.
KC: Och detta
är ett medicinskt
faktum, eller hur?
PP: Det är ett
medicinskt faktum.
Det finns en bra bok som alla som har ett barn som inte läser den här
boken
borde vara i fängelse (Kerry skrattar). Jag är allvarlig.
Den heter The
Magical Child och är skriven av Joseph Chilton Pearce och
han har
efterföljare till den. T ex The Magical Child Matures
berättar om
varför ett faderlöst barn från centrum av en stad någonsin kommer att
räknas
till någonting, någonsin. De kan inte det eftersom deras hjärna inte
har
formats på rätt sätt.
KC: Verkligen?
PP: Japp.
KC: Ett
faderlöst barn?
PP: Ja, eller
moderlöst.
KC: Ett
föräldralöst.
PP: Ett barn
som växer upp utanför
ett normalt familjeliv, låt oss säga det på det sättet. Det är
mycket mer
noggrant att säga så. Jag skall tala om för dig varför det inte kan
inträffa,
varför de faktiskt inte kan bli till nytta för samhället.
KC: Jaa, är
detta det som du
berättade för oss om hjärtat? Att vara nära sitt hjärta?
PP: Det är en
del av det, det är
bara en del av det. Det finns ett antal olika faktorer. Men en av
de saker som
Pearce skriver om i The Magical Child är, t ex, att under de
första 16
dagarna eller så efter att fostervattnet gått är barnet utsatt för det
elektromagnetiska fältet från moderns hjärtslag och det fältet är
modulerat av
vad som är i hjärncellerna i hjärtat, vilket är känslorna, och dessa
känslor
överförs till barnet.
Så de tänkte: Jaa,
det
kanske
är sant. De reste till Europa där massor av kvinnor låter
sina barn växa
upp hos sköterskor som matar barnen vid sitt eget bröst, och de kom på
att
barnet tar in det känslomässiga innehållet från sköterskan. Eller
barn som
växer upp utan en far aldrig får de känslomässiga – de manliga
känslorna – från
fadern, som en jämförelse till kvinnliga känslor.
KC: Men du
säger att det händer
under de första 16 dagarna, efter att…
PP: Den
största delen av det händer
under de första 16 till 18 dagarna.
KC: Otroligt.
PP: Det visar
sig, t ex. ryssarna
gjorde en lysande och massiv forskning på detta. De fann att om
barnet föds
under vatten i en vätska – kom ihåg att barnet redan är i en vätska,
det kommer
inte att skada det att vara under vatten för en stund. Barnet
föds under
vatten i vätskan av kroppstemperatur och flyttades upp, med kontakt med
modern,
till bröstet.
Där, om du ser
på hur du skulle
naturligt hålla dina armar och mata ett barn, kommer moderns hjärta och
barnets
hjärta att vara helt nära varandra. Barnet börjar plocka upp
saker. Om barnet
hålls i den positionen under de första 12-14 timmarna så utvecklar
barnet
vanligtvis sitt tal vid sex månaders ålder och kan stå för sig själv
vid sex
månaders ålder.
KC: Kan du
tala om den ryska
läkaren?
PP: Jag…
tyvärr… jag skulle kunna
om jag mindes hans namn. Jag kan inte komma ihåg hans namn.
Han togs till
USA… jag kan berätta att hans teknik användes av Madonna när hon fick
sina
barn.
BR: Vi talar
om att skapa ett IQ
så högt som 275 i barnen.
PP: Just
det. Jag kan tala om att
hennes barn är några av de mest briljanta barnen på Jordens yta på
grund av
detta. Jag vet att hon arbetade med dessa tekniker under ett
eller ett och ett
halvt år innan befruktningen, bara för att vara förberedd. Det
där kan mycket
väl vara en privilegierad information, men det läckte ut till mig och
jag vet
att det är sant.
DW: Så du
säger att hjärtat har en
informationsfältkomponent som på något sätt synkroniserar utformningen
av
nervsystemet?
PP: Nej, jag
säger inte någonting
om informationsfältet. Jag säger att hjärtat har en
elektromagnetisk komponent
som är där för att hjärtat slår och det fordras mycket elektrisk ström
att få
hjärtat att slå.
DW: Okej.
PP: Kroppen är
bioelektrisk. Allting
i närheten av ett magnetfält eller ett elektriskt fält som är ledande
har
komponenter som kommer från sakerna runt om det som är elektriska eller
magnetiska eller ledande.
KC: Okej.
PP: Så du kan
se det materialet i
hjärtfältet. Informationen – inte informationsfältet – informationen
överförs
till – precis som programmeringen av ett ROM-chips – överförs till
hjärtat hos
barnet.
Som ett
exempel, det slutliga
beviset på detta är: Det var en man som absolut hatade odören, synen av
och
smaken på senap. Han genomgick en hjärttransplantation och helt
plötsligt så
kunde han inte få nog av senap. Bara
av
en slump
fick hustrun till donatorn tala med honom och berättade för honom att
hennes man
älskade senap. Så han hade hjärtat som kom tillsammans med det.
Många
människor som i grunden var känslokalla eller mycket spända individer
och fick
ett hjärta från en människa som var en mycket lugn person, helt
plötsligt så
visste inte fruarna och barnen ens vem de var. De var en totalt
annan person.
Den
informationen var inkodad där och när nerverna syddes ihop och några av
dem
växte tillbaka så gick den informationen ut ur hjärtat. Det kan
mycket väl
vara så att det magnetiska fältet i hjärtat överfördes och hjärnan
plockade upp
det.
Jag
vet inte det, men jag vet att vi instruerade människors hjärtan och
skulle låta
dem se saker som skulle uppröra dem. Hjärtslagen ökade, adrenalin
producerades, kanske att vad de ser orsakar rädsla eller ångest.
Och om du
söver den delen av hjärtat så har de inte dessa rädslor eller denna
ångest, och
så vidare.
Så
den känslomässiga informationen och en del saker som preferenser i smak
eller
färg är överförda och överförs dit in. Så det är mycket viktigt
att få upp
barnet in till en fostrande position. Barn som fostras av både
mamma och pappa
har både maskulina och feminina komponenter. Barn som fostras av
den ena eller
den andra har bara en komponent i sin känslomässiga make up.
BR:
Och det är de första 16 dagarna som gör det, är det riktigt?
PP:
Ja, läs boken. Den största delen av den handlar om de första 16
till 18
dagarna. Och ja, kanske det är 30 %. Kanske ytterligare 10
% uppstår under de
nästa 50 dagarna, kanske ytterligare 10 % under de nästa 180 dagarna.
KC:
Okej, men mycket tidigt i motsats till senare…
PP:
Mycket tidigt. Du får in detta mycket tidigt.
KC:
Okej, jag skulle vilja gå i en annan riktning.
DW:
Vänta nu en minut – är det någon annan vävnad i kroppen förutom hjärtat
som
fungerar som neurologisk vävnad?
PP:
Oh, absolut. Om du vill kan du kalla tallkottkörteln en del av
hjärnan. Även
då den inte har någon hjärnfunktion så är den en del av hjärnan.
Tallkottkörteln och hypofysen är till största delen en substans som
kallas
melanin. En typ av melanin gör hudens pigment, men det är en
något annorlunda
typ av melanin.
Jag
har i min forskning funnit att melaninet i tallkottkörteln – vilket i
österländsk medicin är det tredje ögat, sätet för det tredje ögat – är
mycket,
mycket, mycket bra på att plocka upp signaler för information och lägga
till en
tidsfaktor där och således minska icketidsinnehållet. Så det har alltid
tillskrivits klärvoajans, kläraudians och så vidare. Detta är
signaler som tas
ut av en signal som tycks vara överallt. Det hålls samman för den
personen och
de har vissa förmågor som de inte skulle ha.
Tibetanerna
borrar ett hål i pannan med en liten stenborr och sedan kör de in ett
bambuspett och manipulerar tallkottkörteln till att ”öppna” tredje
ögat. Vad
det gör är att det ger ett hål genom Faraday Cage, om vi talar
i
vetenskapliga termer, och det ger en sensitivitet genom att skapa en
bit
ärrvävnad som öppnar upp, eller öppnar det tredje ögat, eller öppnar
för
klärvoajans eller kläraudians, eller fjärrsyn, eller fjärrpåverkan,
eller ett
antal olika saker.
KC:
Är det inte sant att fluor dämpar eller gör att tallkottkörteln hårdnar?
PP:
Absolut, men vad det främst härdar…
KC:
Och eftersom vi har fluor i vårt vatten, kan du i princip se på detta
som en
komplott från Illuminati för att dämpa intelligensen och de psykiska
förmågorna
hos befolkningen.
PP: Vad
jag försöker göra som vetenskapsman är att mäta efter vetenskapliga
normer. Jag
förmodar ingenting om vad Illuminati önskar göra.
KC:
Okej.
PP:
Men jag kan berätta för dig att det viktigaste som halogenider – vilket
är
klor, fluor och brom – främst vad de gör i kroppen är att stelna
kolesterolet
till arteriellt plack. Jag menar att detta är väl känt.
KC:
Så det fördröjer blodflödet i artärerna.
PP:
Yeah, det stänger av artärerna. Det finns många andra sätt att
sterilisera
vatten än med klor och fluor. Det finns många sätt, t ex så säger
de: Ja,
vi använder fluor för tandkaries.
Man
har en hel flotta av båtar upp och ner för USAs västkust och USAs
östkust som inte
kan fiska längre därför att vi har dödat alla fiskar, förutom att där
är
bottenätare som kallas… jag vill inte tala om namnet på fisken, men de
är
bottenätare. Det är en fisk som består av… 60 % av vikten på fisken är
lever
och omkring 60 % av levern på just den fisken är fiskleverolja som
innehåller
ett ämne som kallas ”Aktivator X” av Price hos Price-Pottenger Foundation,
känd
sedan många
år.
Han
kom på strax efter andra världskriget att en droppe av den där… Jaa, du
kan ta
den där fiskoljan som smakar mycket som fisk. Ta den kall, vaxet
och falska
isomerer får den att stelna. Man kan filtrera ut detta och oljan
som blir över
har mycket lite eller ingen smak alls. Den oljan kan man sätta i
solsken och
den kommer inte att härskna under hundratals år. Den borde ha
använts istället
för valolja för smörjning av klockor, men de använder den inte till det.
KC:
Är detta torskleverolja?
PP:
Nej, det är inte torskleverolja. Det är en annan slags olja, men
dessa båtar
kunde gå ut och ta hem båtlaster med den här fisken. Den växer
från Antarktis
till Arktis och överallt däremellan.
KC: Vad har detta att göra med
fluor i vattnet?
PP:
Vad det har med det att göra är att den oljan, en droppe läggs på en
brödskiva
– som äts dagligen – och du kommer inte att få någon karies
överhuvudtaget, det
finns ingen tandröta. Det eliminerar tandröta. Och de gjorde
detta på
tusentals och hundratusentals barn i Europa efter andra världskriget.
KC:
Och på samma sätt kan du skydda dig mot att ådrorna hårdnar,
åderförkalkning.
PP:
Ja, eftersom du inte får åderförkalkning från fluor eller klor.
Det som hände
var… och jag tar smällen för detta, låt oss uttrycka det så här.
Det är min
gissning att det enda skälet till att vi använder klor i vattnet var
för att
politikerna redan har spenderat alla pengar i socialbidragspotten så du
måste
ha någonting där så att folk dör vid pensionsåldern.
KC:
Skrattar.
PP:
Sedan, på grund av att hälsovården blivit bättre, måste vi ha någonting
annat
som gör att det händer ännu snabbare, så vi hällde fluor i vattnet.
KC:
Wow, det är något det.
PP:
De kunde ha blivit av med tandröta med en absolut ofarlig substans som
vi hade
en hel industri här som kunde gå ut och föra tillbaka allt vi någonsin
kunde
använda för hela världen. Mycket billigt och totalt ingenting som är
negativt
för kroppen. Men vi gjorde inte det.
Orsaken
till att fiskolja inte härsknar är, tydligen, på grund av att den är en
antioxidant. Det är den bästa antioxidant som människan känner till så
vitt jag
vet. Price kallade den Activator X och den har en bestämd
kemisk
formel. Den kunde definitivt säljas därute. Men den skulle
eliminera det
mesta av hjärtkirurgi, den skulle eliminera tandröta, så den läggs inte
ut där
för det är inte lämpligt i vårt kapitalistiska system.
KC:
Jaa, du talar då om hela världen också, eller hur?
PP:
Yeah, det skulle vara världsvitt. Som jag säger, vi gjorde det i
Europa efter
andra världskriget under många år, men vi tog den där Activator X…
Förresten
så
finns det en liten mängd av den i vetegroddsolja så den togs från
vetegroddsolja. Nu har vi funnit – jag har funnit – att ratfish
(typ av haj)
hade detta ämne i massiva mängder.
BR:
När du sa Price, menade du då Dr Weston Price?
PP: Weston
Price, ja. Så det är
min gissning att de är bara… jag menar den enda orsaken som jag kunde
se att vi
skulle använda detta är att döda folk. Varför skulle man annars
göra det?
DW: Du säger,
om tallkottkörteln,
eftersom jag har en hel lång sektion i min video som alla har sett, de
flesta i
publiken har sett den, allt är om tallkottkörteln. Så du säger
att den här
oljan, om man tar den, skulle hjälpa till att avkalka tallkottkörteln,
eller på
något sätt öka dess känslighet?
PP: Om
tallkottkörteln är
förkalkad av halogenider, ja, det skulle den.
DW: Okej.
KC: Men du
vill inte namnge
fisken?
PP: Jag namngav egentligen inte
fisken.
KC:
Annat än ratfish som du just talade om?
PP:
Nej, och det där är inte…
KC: …
inte den huvudsakliga källan.
PP:
Nej, det är vad den kallas i vissa områden i världen.
KC: Hmm,
okej. Men jag var nyfiken. Du sa något om, du vet, det finns
läger som byggts
runtom i USA. Vet du avsikten bakom dem?
PP:
Ja. Det är läger för att fängsla människor.
KC:
Är detta något som kommer på sluttampen… för jag letar efter agendan
som ligger
bakom kraschen av dollarn som du säger kommer vid någon tidpunkt i
framtiden,
ganska säkert. Eller hur? Det är vad dina källor
säger?
PP:
Jag tror att det är en stor möjlighet. Jag planerar för det.
KC:
Okej, och sedan, på toppen av det, finns det läger som byggts, och du
kan
bekräfta det?
PP:
Ja, de ger även turer i några av dem och om du går in på Internet
kommer du att
upptäcka att där finns ett antal platser där människor säger: Tja,
här är
ett lägger som byggts!
KC: Okej,
och hur är det med den roll som virus har för eliminering av
befolkningen? Är
det någon slags giltighet i det?
PP:
Jag har ingen aning. Det är inte mitt område av expertis. Jag har
antaganden.
KC:
Ja du är ju helt klart en healer så har du fått råd om hur folk kan
skydda sig
själva från virus?
PP:
Jaa, jag tror att alla råd finns tillgängliga om du bara laddar ner det
från
FDAs webbsidor eller de olika webbsidorna av t ex FEMA och
Säkerhetspolisen.
KC:
Verkligen?
PP:
Oh, absolut. Bär en mask, tvätta dina händer, de har absolut rätt.
KC:
Okej.
PP:
En annan bra sak att göra är att gå någonstans där det inte är så
mycket folk.
Vi sitter här och filmar i ett område där det är massor av
människor. Staden
säger Gå in i staden på ena sidan av skylten och på den andra
sidan av
den sägs det Utgång från staden och 1st Street är någon stor
stad någon
annanstans, för (skrattar) det finns inte någon annan gata.
KC:
Okej. Jaa, så vad är det som du tror kommer i framtiden i termer av…
Låt oss
tala om yttre rymden en stund. Tror du att där är någonting där
ute som vi
behöver vara medvetna om?
PP:
Ja, jag tror att det finns alla sorters saker där ute som vi behöver
bli
medvetna om.
KC:
Okej. Jag menar, är det enda hotet… Med andra ord, är det enda
hotet…
PP:
Jag det är ett stort hot som vi just nu inte har något
avskräckningsvapen för.
KC:
Vilket hot?
PP:
Ett hot utifrån de planetariska gränserna.
KC:
Jaha, och hur är det med satelliterna som nyligen har hemligstämplats,
sådant
som de inte vill berätta för oss om inkommande kroppar? Allt
detta är
hemligstämplat helt plötsligt.
PP:
Ja, detta vet jag ingenting om. Jag visste inte att detta hade
gjorts, men om
det har gjorts så är det uppenbarligen gjort av någon orsak. Och
den orsaken
kanske är för att stoppa panik.
Jag
vet att regeringen har en kolossal tro på: Vad du än gör, orsaka
inte panik
hos folket. För, när du orsakar panik hos folket, då drar det
uppmärksamhet till lagstiftare, Senaten, Kongressen, Presidenten och
det
styrande partiet. Och de ser inte till…
Du
vet, det är som den gamla kinesiska förbannelsen: Hoppas du får
leva i
intressanta tider! Du vet, försök att leva i tider som är
allt utan
intressanta, de är urtråkiga som hel-e – ingenting kommer att hända.
Så
jag tror att vad som än kanske händer som skulle orsaka att folk börjar
tänka: Ja,
varför görs ingenting här? Vi har inga pengar, vi har
varit utan
pengar under åratal. Så vi har inte pengar att göra någonting åt
det, så
varför låta folket oroa sig?
KC:
Okej, men du berättade något för mig om det faktum att du tror att det
faktiskt
är bara tio månader kvar till en sorts utspel av vad som skulle kunna
vara en
vändning på agendan. Jag menar, jag vet inte ens om du tror att det är
möjligt
att vända agendan som har rullats ut för ögonblicket. Du har sagt
att vi har
omkring tio månader kvar, därför att Jorden… vi har förgiftat vårt eget
bo.
PP:
Okej. Här är bara några få saker som du kan slå upp, och de saker jag
talar om
är saker som är öppet tillgängliga på Internet, Kongressbiblioteket
eller
mängder av saker nu på YouTube, mängder av saker på, du vet Ask.com
och Google.com,
och så vidare. Du kan gå in där och börja söka och titta efter och du
kan hitta
massor av information. Där finns en enorm mängd information.
KC:
Om?
PP:
Om de saker som du just talade om, och speciellt kan du finna att – åh,
det var
bara för några veckor sedan som vi hade en mycket näraliggande
förbiflygning av
en enorm asteroid som skulle ha orsakat, beroende på var den hade
träffat,
tusentals, om inte miljoner dödsfall på Jorden, om den hade träffat
Jorden.
Och det var en näraliggande förbiflygning.
Kanske
den var så nära som 100 000 miles, men 100 000 miles är
annorlunda än
distansen mellan här och Mars, eller här och Pluto. Den kom
väldigt nära. Den
kunde ha blivit en av de saker som träffar Jorden, och vi har ingenting
för att
stoppa någonting som det.
KC:
Okej, du säger att vi har inget att stoppa någonting med. Är det
möjligt att
svarta människor i svarta projekt har någonting att stoppa det
med? (Ingen
referens till African-Americans var avsikten).
PP:
Nej, jag tror inte det.
KC:
Okej, och hur är det med…
PP:
Om de hade det så tror jag inte att de skulle haft de pengarna att
bygga det.
KC;
Och hur är det med positiva utomjordingar? Tror du att de kanske
ingriper med
något av det slaget?
PP:
Ja, om det finns något sådant som positiva utomjordingar så tror jag
det, ja.
Jag undrar, jag ser på Jorden, och jag ser på de saker vi har gjort för
att
förstöra detta bräckliga lilla rymdskepp som vi lever på som går genom
rymden.
Du vet, vi talar om bränning, vi talar dåligt om all nedbränning av
regnskogarna i Brasilien, och ändå, det mesta av syret är producerat av
plankton.
Vårt
användande av nickelkadmiumbatterier, och blybatterier, och att släppa
ut dem i
miljön har dödat en stor del av allt plankton. De stora valarna
går upp på
land av sig själva så att där finns tillräckligt med föda kvar för de
andra
djuren.
KC:
Därför att de är så kloka. Och självuppoffrande.
PP:
Ja jag tror att de är det, och naturligtvis, man måste ha arbetat med
dem i
något av de militära programmen för att förstå hur kloka de är.
KC:
Okej, jag måste blåsa upp det här. Jag skulle gilla att prata med
dig hela
natten och hela dagen och speciellt om du kunde komma ut med några av
de mer
fascinerande saker som du är involverad i.
Men
Projekt Camelot vill tacka dig så väldigt mycket. Jag vill tacka
dig för din
service till mänskligheten. Du har helt klart varit inblandad i några
saker som
är healing för befolkningen där ute. Du är här och försöker att
vittna om
någonting som kommer att ske och att du starkt tror på att folk behöver
bli
medvetna om det, så jag vill tacka dig.
PP:
Jag uppskattar ditt intresse – allt som kan få ut information till
människorna. Och mitt förslag till människorna är… därför att det
här stoffet
är egentligen inte dolt. Det kanske är lagrat någonstans, men det
finns där,
och du kan gå ut och hitta informationen själv. Mitt förslag är att ni
gör
det. Mitt förslag är att ni förbereder er själva för ett nödläge,
för det spelar
ingen roll vad ni gör i era liv, ni kommer att hamna i ett
nödläge. Om ni kan
förbereda er för det så har ni en mycket god chans att överleva det,
och om ni
inte förbereder er själva för det så har ni en mycket god chans att
inte
överleva det.
KC: Okej. Tack
så mycket, och Pete
Peterson, jag vill verkligen tacka dig igen. Bill, du vill säga
några
avslutande ord själv?
BR: Jag tror
att detta är den
viktigaste intervjun vi någonsin gjort.
KC: Okej, och
David, du har någonting
du vill tillägga?
DW: Ja, Pete,
jag vill bara säga
att jag uppskattar ditt mod att invitera oss hit ut. Jag tror att de
data som
du har gett oss om medvetenhets- och informationsfältet är verkligt
instrumentala i mitt arbete och jag hoppas att vi kan fortsätta den
diskussionen.
PP: Ja, jag
tror att vi antagligen
kommer att fortsätta vår relation under lång tid och jag är helt villig
att
dela med mig av den informationen. Jag är vid en punkt i mitt liv
där det enda
jag kan göra nu för att göra livet värdefullt är att dela med mig av
den visdom
som jag har inhämtat som en sten som rullar genom den här intressanta
upplevelsen av livet på Jorden.
(musik rullar
in)… varit
involverad med försök att bygga flygande farkoster, du vanligen finner
att med
flygande tefat, om du tittar på de flesta av filmerna, det alltid
verkar som om
det är en robot inblandad med det…
Klicka här för video intervjun
**Transcript provided by the hard-working volunteer members
of the Divine Cosmos/ Project Camelot Transcription Team. All the
transcripts that you find on both sites have been provided by the
Transcription Team for the last several years. We are like ants: we may
be hidden, but we create clean transcripts for your enjoyment and
pondering.**