Search

__________________________________________________________

Dr. Pete Peterson

Del 3 - Kerry Cassidy:

This page is a reformatted version of the original Project Camelot publication.


Dr. Pete Peterson Del 3 - Kerry Cassidy

Interior US, 29 Juni, 2009


Introduktion: 

Dr. PETE PETERSON (PP): … jag undrar. Jag tittar på Jorden och jag tittar på de saker vi har gjort för att förstöra detta bräckliga lilla rymdskepp som vi lever på och som rör sig genom rymden.  Ni vet, vi talar om brinnande, vi talar illa om all den här nedbränningen av regnskogarna i Brasilien, och ändå, det mesta av syret är producerat av plankton.  Vårt användande av nickelkadmiumbatterier och blybatterier, och att sätta ut dem i miljön, har dödat en stor del av all plankton.  Valarna landar själva på stränderna så att där skall finns tillräckligt med föda för de andra.

Start på intervjun:

KERRY CASSIDY (KC): Så Pete, vi är mycket, mycket glada över att kunnat få kontakt med dig och du har varit mycket generös med din tid och med din energi.  Jag hoppas att jag har lite mer energi kvar, eftersom jag kommer efter Bill och David och jag bara har några få avslutande frågor som jag vill ställa till dig och vi får se hur det går.

Så en av de inledande sakerna du sa var att du var involverad i robotar.

PP: Det är riktigt.

KC: Jag undrar bara om vi kunde borra oss ner här en liten bit och tala om vad din bakgrund var och hur involverad du egentligen var med robotar.

PP: Ja, jag har varit inblandad i försök att bygga flygande tefat, du ser vanligen att när det gäller flygande tefat – om du tittar på de flesta filmer – så verkar det alltid finnas en robot som är iblandad med det, så jag var mycket intresserad av robotar.

I början när jag byggde en station för satellitspårning, innan det fanns satelliter, och sedan spårade upp den ryska Sputnik när den lanserades, tog jag kontakt med regeringen och talade om satellitens bana och omloppsbana och frekvensen som den överfördes på – under McCarty tiden – då trodde de att jag var en kommunistisk bolsjevik.  Så de kom och fick reda på att jag faktiskt hade en station för satellitspårnig innan det fanns satelliter.  Jag var 17 år på den tiden så jag blev ganska ökänd här i Idaho.

Vid den tiden i Idaho på den östra sidan av staten fanns en plats som kallades Atomic Energy Commission, en plats för testning av atomreaktorer.  Det är där den första generationen för atomkraft gjordes.  Hursomhelst så räknade de med att få vissa atomproblem där och bestämde sig för att de behövde en robotliknande sak som kunde valsas in i en atomhärdsmälta och dra isär reaktorerna så att de inte skulle få ett kinasyndrom där.

Så slutligen fick jag och några av mina vänner kontraktet att göra robotar som kunde göra det. Jag hade, naturligtvis, stor tro på mig själv och sa: Javisst! (skrattar).

Jag kom på en massa saker, det var en fantastisk utbildning.  Jag kom på att material som var elektriska ledare, på insidan av en tung atomsmälta blev isolatorer, och isolatorer blev ledare, och…

DAVID WILCOCK (DW): Verkligen.

PP: … mycket hårda metaller blev som toast och mycket sköra och bröts isär, eller blev som aska.  Materialen som liknade aska blev mycket hårda och smörja blev som svets…

Så småningom byggde vi ett par olika typer av… jag vill inte kalla dem robotar för de var egentligen manipulatorer.  De var enheter som i ena ändan såg exakt ut som det vi tänker oss att en robot ser ut. Den hade ett par armar som kunde röra sig och gripa.  Faktiskt så utformade vi dem så att om du kunde gripa en bägare med vätska så kunde du röra den mycket snabbt och den skulle luta sig därefter och inte spilla ut vätskan. Du kunde nå runtom bakom dig eller framför dig, eller utåt sidan.

Sedan på bottnen av den hade vi något som hade tre rullande hjul och en del hade små larvfötter.  Så, detta var i 1955-6-7-8-regionen tidsmässigt sett.

KC: Vid den tidpunkten, hade de AI?

PP: Nej, det hade inte ens uppfunnits än.  Så i varje fall, i andra ändan på den här enheten som såg ut i ena ändan som en robot, fanns en sak som en person kunde komma in i. De hade ett par små entums bildrör med linser på och de satte på dessa och de kunde se stereoskopiskt.  Sedan hade de ett par små händer så de kunde röra sina armar och händer och roboten kunde röra sig i enlighet med detta – manipulatorn kunde röra sig i enlighet med det.

KC: Och det kunde vara ett avstånd, eller hur?  De kunde vara bakåt till…

PP: Det kunde vara varje avstånd upptill 20 eller 30 miles, men det krävdes kablar vid den tiden.  Senare gjorde vi några som arbetade med radiovågor.

Men för att arbeta med atommaterial kan radiovågor blandas med många saker.  De skulle inte kunna utstå den typen av brist på fysisk säkerhet, så allihop vi gjorde för dem hade kablar

KC: Så låt oss snabbspola till helt nyligen, eller åtminstone, kanske inte ens nyligen.  Jag vet inte när det var du blev verkligt involverad i AI och du började att…

PP: Ja, först blev jag involverad i datorer.  1975-76 byggde vi en dator som användes på flygplatsen i Tokyo för att meddela planens flygningar på ett antal olika språk.  Det var första gången man använde ett mikroprocessorchips som jag vet, i en verklig produkt.

Senare byggde vi ett datoriserat träningsredskap för att lära folk hur man använder mikroprocessorer och hur man använder mjukvaran för att utföra olika uppgifter.  Vi byggde det på ett litet dataföretag vars namn var Cyberdyne och en av de personer som arbetade för oss arbetade senare på Terminator, vad nu det var.

KC: Ja det var min nästa fråga (Pete skrattar).  Så, jag är inte säker på hur du vill svara på det här, men filmen Terminator är inte så långt från basen, eller hur?

PP: Nej, den är inte så långt från basen alls.  Så snart vi fått dem i arbete – och det är intressant att notera att datorchipset vi använde under 70-talet finns i större antal, producerade per månad, än alla de Intel-chips som produceras på ett år, även idag.  Därför att det är ett chips som faktiskt utformades som en dator, medan Intel-chipsen inte är konstruerade som datorer.

Intel betalar en massa royalties till olika människor som arbetade i och på olika chips som växte fram under den riktiga evolutionen av datorchips – vad jag anser vara riktiga.  Vi har nu ett chips som är mycket, mycket litet och har ett antal datorer inbyggda i sig som automatiskt ser på uppgiften och anpassar sig själv.  Så man har kanske 10, 20, 30 datorchips som arbetar på 30 processer samtidigt.

KC: I kroppen på en robot?

DW: I ett chips.

PP: Ja, i kroppen på ett litet, pyttelitet, tiondel av en inch chips.

KC: Det är vad som driver roboten?

PP: Det driver en robot.  Men så snart vi kom på det rätta språket att använda, och den rätta datordesignen att använda, då blev jag inblandad med ett antal människor som arbetade med att bygga ett artificiellt intelligent chips som – vi kan kalla det – i stort sett vad vi kallade det var ett fuzzy logic chips.  

Det visade sig att den enda logik som inte är fuzzy är fuzzy logic.  Det är ett chips som kan titta på ett antal olika ingångar och därifrån göra ett beslut som är korrekt. 

Så med roboten kan du titta på en bula på golvet, du kan titta på en dörröppning jämfört med en vägg.  Du kan titta på någon som står mellan dig och dörren, du kan titta på dörrens bredd och höjd och bestämma huruvida den kan gå genom dörren eller inte.  Den kan gå över dit och manipulera sig runt personen, gå genom den, inte snubbla över katten på golvet, etc etc, allt med användande av fuzzy logic.

Sedan på grund av att ett chips gjorde digital beräkning – ett fuzzy logic chips gör antingen en digital (om det är snabbt nog) eller en analog beräkning – det ser på saker och ting som vi ser dem i verkligheten.   Golvet kan ses på ett digitalt sätt.  Som om det hade miljoner och åter miljoner av pyttesmå bulor, eller större bulor, eller det kan ses på ett analogt sätt, för det kan känna utförandet av golvet och flytta hjulen och så vidare så att den inte tippar över.

KC: Men var inte japanerna verkligt avancerade när det gäller robotteknik?

PP: Ja, jag kan tala om att jag reste till Idaho National Engineering Labs, vilket är vad Atomenergikommissionen blev och som var ett av nationens största forskningscentrum, beläget i östra Idaho. Jag tror att det finns 2 200 doktorer i fysik som arbetar där.  Hela staden är byggd runt… faktum är att flera städer är byggda runt det centret och mycket pågår där.

När vi kom dit på besök tillsammans med super-kondensatorer som jag tagit ut från Ukraina så fick jag tala med en del människor som förstod att jag var den som byggt manipulatorerna och de sa att de hade en stor sammansättning av japanska robotexperter.  Detta var omkring 1987, -88, någonstans där.  De hade en stor japansk konferens för att försöka sälja dem, både manipulatorer och robotar, och när de såg mina robotar sa de: Min Gud, vi har ingenting som det här. Var i all världen kom dessa ifrån?

Vi sa: Åh, vi har haft dem i 50 år (skrattar).  Så… det visade sig vara bara omkring 43 år vid den tiden, men…

KC: Så, i princip arbetade du i Black Projects, eller hur?

PP: Jaa, det kan man säga.

KC: Jag har bara en nyfiken fråga och vi har inte gått igenom detta tidigare, så jag vet inte om du ens kan tala om det, men det är inte diaboliskt eller så.  Men jag är nyfiken för jag brukade älska robotar och gick in på Nätet och på sätt och vis studerade det och var intresserad i hur långt vi hade kommit med allt detta. Ett av de största problemen de brukade ha var att när de ville att de skulle gå upprätt som människor så ramlade de.  Hur löste du det?

PP: Ja, vi gjorde mycket på samma sätt som Dean Kamen byggde sin tvåhjuliga scooter.  Känner du till de…

KC: Oh ja… vad kallade de det?

DW: Segway.

PP: Segway, The Segway. Den är mycket enkel att göra.

KC: Vilket är? Om du kan säga…

PP: Ja, bara du har en sensor som känner av antingen den är upprätt eller inte.  Och om du inte är upprätt då använder du fuzzy logic för att rätta till det.

BR: Förmodligen, det är den sortens saker de lägger i F-117.  Den skulle ha fallit ner från himlen om den inte hade haft den typen av…
 
PP: Ja, det skulle den.

BR: Riktigt.

PP: Till exempel programmeringsspråket som vi använder är FORTH (stavar det). Det borde ha kallats FOURTH för det var det fjärde stora språket, men på den tiden tog inte datorerna fem tecken, snarare sex tecken, så de hade FORTH.

KC: Okej, så denna typ av övergång till mindcontrol, för jag vet också att du arbetade med SRI (Stanford Research Institute) och du arbetade med Hal Puthoff, eller hur?  Och jag förstår att du antagligen känner Ingo Swann och många av de personer som är involverade i fjärrsyn.

Så vad jag undrade... jag tror att du var inblandad i MK Ultra och du kan troligen tala om det sedan det blev offentliggjort, eller hur?

PP: Ja, du kan tänka på det så mycket som du vill tänka på det och vem vet om det är sant eller inte.  Jag vet inte om det är sant.

KC: Okej.

PP: Jag vet att jag arbetade i många mycket intressanta områden.

KC: Men du vet att MK Ultra är offentliggjort.

PP: Jag vet ingenting om MK Ultra.

KC: Okej.

PP: Jag menar, jag har hört om det och hört om det och hört om det. Jag vet ingenting om det. Jag vet att något har kommit ut av det, och jag vet att jag undersökte några av dessa saker, och jag byggde saker som jag trodde var bättre och överlämnade dem till myndigheterna. Men annat än det vet jag verkligen inte.  Jag vet egentligen inte så mycket om det.

KC: Okej.  Är det sant att du fortfarande kallas på från regeringen?

PP: Ja, jag gör saker hela tiden som jag får samtal om, från ett antal olika regeringar, faktiskt. Jag är faktiskt en medlem i Astronautics Association for Mankind, vilket är den tyska motsvarigheten till NASA.  Jag sitter i styrelsen där.

KC: Så, varför sitter du inte i styrelsen för NASA om du är i den ryska styrelsen?

PP: Jaa, i huvudsak för att jag inte har någon önskan att vara med ett gäng clowner.

KC: Okej…

PP: Om jag ville vara med clowner skulle jag vara med i en cirkus.

KC: Så du är verkligen medveten om det hemliga rymdprogrammet, i huvudsak, och du vet att NASA är något av en front för… nästan som en distraktion?

PP: Jag har inte satts i samband med dem under åratal, så jag har ingen aning om vad de gör.

KC: Okej, men du sa att NASA är ett gäng clowner. Varför säger du det?

PP: Ja, därför att allt jag behöver göra är att titta på de produkter de har.

KC: Varför är de fortfarande…?  Jag menar, jag vet att de håller på att pensionera rymdskytteln vilken dag som helst, men den är i grunden en plåtburk som går upp i rymden.  Varför håller de på med den tekniken vid den här tiden?  Vet du något om det?

PP: Därför att de har den och den fungerar.  De hade omkring, kanske… det beror på hur du ser på verkligheten.  De har vad jag anser vara omkring 10 % av den budget de egentligen borde ha.

Om man tittar på de saker som kommer ut av rymdprogrammet genom NASA, förmodligen 50 till 60 procent av den teknik vi använder idag i alla industrier som kom ut från NASA, metallurgiteknik och legeringar, temperaturmotståndskraftiga plaster och metaller, storskaliga integrerade kretsar, ni vet, i princip även hela transistorteknologin.

Jag arbetade med sådana saker.  Min kusin och jag gjorde ett ganska stort antal spionsatelliter Vi gjorde slutprovtagningen på armen som gick på Viking Lander till Mars, vilket för övrigt drevs av en FORTH-programmerad dator. Så jag arbetade i och runt om det området.  Jag arbetade med North American Rockwell.

KC: JPL?

PP: JPL.  Ett antal olika platser, och jag fick se de saker som kom ut därifrån.  Jag fick se helt nya saker som var 20 år före något som någon på Jorden faktiskt tillämpade, och saker som var gjorda från dem, och de hade sänts ut i rymden och de spelade in saker från rymden.  Kameran som du fotograferar mig med, bildsensorn i den var i princip gjord för användning i yttre rymden.  Det är därifrån de kom.

Så om du ser på avkastningen på investeringar så finns det inte ett företag som någonsin i mänsklighetens historia fick så mycket tillbaka på sin investering, även 10 % av avkastningen på investeringen som kom ut från NASA.  Det bokstavligen transformerade våra liv in till ett nytt århundrade.

Ändå tar de det, vilket är den enda framgångssagan som jag tror man faktiskt har.  En del av orsaken till detta var att de inte ville betala den lämpliga mängden pengar för att få den hjärnkraft som de behövde.  Folk arbetade tidigt för NASA, inte för att de betalades bra utan för att de fick möjlighet att utföra sin dröm.  När slutligen Kongressen uppfyllde deras dröm så slutade de arbeta för NASA, så nu hade man clowner som arbetade för NASA.  Det borde ha varit en cirkus.

Inte för att det inte var fantastiska människor där, och inte för att det inte är fantastiska människor där, men de är totalt frustrerade, det är jag säker på.

KC: Just det, men där finns också massor av Black Projects som pågår under bordet.

PP: Jag vet inte att det pågår på NASA.

KC: Verkligen?

PP: Det kanske det gör, jag vet inte.

KC: Hur är det med din kunskap om saker som superluminala (ljusresor) resor?

PP: Min kännedom… hmm… ja, nej jag vet ingenting om superluminala resor.

KC: Ja, vi har vittnesmål från Henry Deacon och från Jake Simpson, ett par som vi kallar whistleblowers, vilket egentligen är vad du är just nu i din karriär, på ett sätt.

PP: Mmm… ja, på ett sätt.

KC: Okej, du trampar på en fin linje.

PP: Trampar på en fin linje (skrattar).

KC: Och de intygar att vi har superluminala resor, att vi har farkoster som går på utsidan av solsystemet.  Kan du säga någonting om det?

PP: Jag vet ingenting om det.

KC: Okej.  Du berättade för oss, eller åtminstone så talade du med mig om att vara en spionmästare.  Är det verkligen sant?

PP: Jag vet inte någonting om det.

KC: Okej, okej. Ja, vi slår omkring oss här på något sätt.  Vart tror du att vi kan gå vidare med allt det här?

PP: Jaa, jag berättade för dig om de saker som jag inte är villig att tala om (skrattar).  Nu försöker du få mig att tala om dem, och uh…

KC: All right.  Vad vet du om en UFO-detektor?

PP: Jag blev ombedd att bygga en UFO-detektor när jag var omkring 14 år gammal och så småningom byggde jag en.

KC: Okej, och fungerar den?

PP: Jag har ingen aning när den är i drift.  Så vitt jag vet så slog de sönder den omedelbart.

KC: Vem är ”de”?

PP: Regeringen.  Faktiskt, presidenten i USA vid den tiden.
 
KC: Verkligen?  Okej.

PP: Det är ett problem med detta.  Jag skulle verkligen gilla att göra någonting med den. Det är en mycket enkel och billig teknologi.

KC: Den är baserad på Wilhelm Reichs teknologi?

PP: Nej, den har ingenting att göra med Wilhelm Reich.  Den är baserad på forskning.  Problemet med den är att den fungerar på så sätt att den kommer att upptäcka så gott som varje enskild typ av sak i universum.  Vad detta innebär är att den skulle vara den bästa antikollisionsutrustning som någonsin togs ombord på ett flygplan, för den skulle se vartenda annat flygplan i skyn.  Det är den goda nyheten. 

KC: Okej.

PP: Den dåliga nyheten är att den kan se varje smygande plan lika lätt som den kan se ett förbaskat luftskepp.

KC: Så det är därför de förstörde den?

PP: Jag har ingen aning om varför de förstörde den.

KC: Ja men kan vi anta att det är därför de förstörde den?

PP: Jag har ingen aning.  Jag vet inte att den blev förstörd.  Jag talar bara om för dig att det är en känsla jag har, därför att jag aldrig…

KC: Ja, du berättade för mig att de tog den.

PP: Jag har aldrig sett någon.

KC: Jag trodde att du…

PP: Yeah, de tog den.  Så vad gjorde de med den?  Jag vet inte om de stoppade den i fickan eller la den i resterna av Smithsonian.  Jag vet inte vad som hände med den.  Men jag har aldrig sett någon i operation där ute.  Jag skulle kunna tala om om där var någon i drift.

KC: Men hur kan du veta?

PP: På grund av hur den fungerar.

KC: Ja, jag menar…

PP: Jag håller inte på att berätta hemligheter om den. 

KC: Jag förstår det, men du…

PP: Jag kan inte prata om det utan att tala om hemligheten med den.

KC: Du skulle veta om någon opererade med din utrustning?

PP: Jag skulle veta om någon opererade med en av dem.

KC: Hur skulle du veta det om inte du opererar…

PP: Jag skulle veta på grund av hur den fungerar.

KC: Okej, kan du fjärrskåda dem, eller skulle du vara…

PP: Nej, inte alls.

KC: Du har en spårutrustning på din uppfinning?

PP: Den sänder ut något som är absolut unikt för enheten.

KC: Åh, wow. Okej.

BR: Det finns en annan typ av detektor som var förstörd på order från presidenten efter vad jag förstår.

PP: Ja, det var det.

BR: Har du möjlighet att tala om det? För det är en fantastisk historia.

PP: Antagligen inte.  Det är troligen inte hälsosamt för er att tala om det.

KC: Okej, ja, jag förstår att du – och jag vet inte om du kan tala om detta – men vad jag förstår är att när det gäller robotar, med vilken sorts utrustning som du opererar med och använder AI eller någon form av, som du säger, manipulator eller vad det nu är, att det på något sätt måste vara en felsäker eller något som åsidosätter att… du kallar det en portvakt, tror jag.

PP: Nej, en portvakt är en produkt som tillåter det hela att äga rum.

KC: Eller att inte äga rum.

PP: Eller inte äga rum. Och ja, det finns en… uppenbarligen är det som med atombomber och vätebomber, kärnladdningar och kryssningsmissiler och vad det nu är, en sak du inte vill är att din fiende får tag i det och använder det mot dig.  Så det måste finnas någon slags metodik i att handskas med detta.

KC: Har du möjlighet att säga att du hade en hand i skapandet av några portvakter?

PP: Åh, jag skapade portvakter och om de använder dem eller inte har jag ingen aning om. Jag vet bara att de köper mängder av portvakter, eller köpte mängder av portvakter.  Jag vet att just nu är vi i en process av att förhandla fram en mycket stor order för portvakter – vad jag kallar portvakter.  Vad de kommer att använda dem till kan jag faktiskt inte nämna.

KC: Skulle du kalla dig själv en typ av en uppfinnare?  Hur skulle du…?  

PP: Jag har alltid betecknat mig själv som en instrumentmakare.
 
KC: Okej.

PP: Jag bygger instrument som ser saker, eller hör saker, eller mäter saker som hittills ingen annan har byggt.  Vem som helst bygger någonting, jag kopierar det inte ens.  Jag återuppfinner inte någon annans hjul, jag uppfinner mina egna hjul.

KC: Okej.  Jag skulle vilja på sätt och vis gå in på ett annat område som vi egentligen inte har tagit upp för ögonblicket och jag vill veta om… för uppenbarligen, jag inser att det finns massor som du inte talar om, och det är en del saker som vi har fått utanför kameran och allt det där.  Men känner du att du är beskyddad?

PP: Ja.

KC: Känner du att du är beskyddad på en jordisk nivå eller på andranivåer också?

PP: Definitivt på en jordisk nivå. Jag har ingen aning om andra nivåer. Men när du säger känner, i motsats till att veta, då kan jag tala om för dig att jag har haft ett förtrollat liv.

KC: Okej.

PP: Jan kan minnas en tid i Vietnam, jag står i en eldstrid… Och kom ihåg att i stort sett är det bara maskingevär som skjuter spårljusprojektiler.  Varje femte omgång, i varje fall i våra maskingevär, finns ett spårämne så att maskingevärsskytten kam sikta sitt vapen, för de vickar och studsar så mycket att du inte kan använda siktet så bra, så du vill se vart kulorna går och placera dem där du vill ha dem.  Så var femte kula går ut och du ser ett litet rött sken där kulan skall gå.

Jag var i eldstrider där spårämnena var så tjocka att det var som om du var mitt i en 30-feet eldstrid som gjort allt till aska, med en gräsätare som piskar upp gnistor.  Jag minns att ungefär den tredje gången tittade jag upp och sa: Du och jag, Big Al, hela vägen (skrattar) för jag visste att jag hölls vid liv.  Det fanns ingen anledning till att jag skulle vara vid liv.  Femtio procent av sjöbefälen som jag reste till Vietnam med dödades medan de var där.  De var där i 13 månader, jag var där under 23 eller 24 månader.  Men, i alla fall…

KC: Och fortfarande idag känner du att du är beskyddad?

PP: Ja, jag har varit på andra platser som var till och med ännu mer skrämmande än det.  Och jag har gjort tokiga saker hela livet, att uppfinna saker snabbt snarare än långsamt, och ta det den tuffa vägen istället för den lätta vägen och så vidare, och på något sätt levde jag igenom allt det där.

Du vet, jag fick den största kicken idag av… några barn spillde ut en pytteliten flaska med kvicksilver i en stad här i närheten, och de kom och grävde en olympisk simbassäng på framsidan på gården och halade upp all smuts och betalade dem tusentals och tusentals dollar för att bli av med kvicksilvret.  Jisses, jag spillde två eller tre centiliter kvicksilver en dag i mitt labb, vilket var nere i källaren, och det enda jag gjorde, troligen, är att jag sänkte mitt IQ med 30 eller 40 punkter, men…
 
KC: Men det spelade egentligen ingen roll med tanke på hur högt det är.
 
 PP: Jag brukade gå runt med en bit blylödning hängande ut från min mun.  Jag måste ha tillbringat 20 år med en bit lödning stickande ut ur mungipan när jag fick en så bra lödning. Allt det gjorde var att det sänkte mitt IQ ytterligare 10 eller 20 punkter.

KC: (skrattar).

PP: Så, yeah, jag har varit beskyddad.

KC: Har du hotats någon gång?

PP: Oh, ja, jag har varit hotad ett flertal gånger men bara av varenda sorts personer som skulle vilja hota mig.

BR: Du kan skämta om Bastard School också.  Den är bra.

KC: Ja, det var dit ja ville komma, men…

BR: Du kan tala om Bastard School.

DW: Också kallad Terroristskolan.

KC: Kan vi tala om Bastard School alls?

PP: Jaa, yeah.

KC: Okej, och vad var din erfarenhet av den?

PP: Ja, jag kallar den Bastard School.  När jag var en officer i det militära, mycket tydligt, blev jag tränad i militära saker. Jag fick lära mig att vara den största S.O.B. (gnällspiken) i kvarteret. Jag blev så bra på det att de slutligen vände och fick mig att göra andra saker för det skrämde livet ur dem.  För jag var en elak, grön dödsmaskin.

Så istället för att lära ut terroristsaker fick de mig att lära ut anti-terroristiska saker.  Sedan – i båda fallen – var de rädda för att fienden skulle lära sig vad jag gjorde som var otäckt, då de trodde att fienden skulle lära sig det jag gjorde för att avbryta att vara otäck.  Så då flyttade de mig vidare till andra uppgifter.

KC: Du har handskats med tankekontroll på sätt och vis.  Du vet något om sinnet, helt klart, och om det här informationsfältet.  Jag undrar om det finns något inom informationsfältet och/eller interaktion med kropp och själ som kan startas för att skydda sig själv mot, låt oss säga, anordningar för sinneskontroll som den digitala televisionen som nu projicerar – du vet möjligheten att kommunicera med folk i deras hem och så vidare.

PP: Ja, det är ett antagande som vi gör.

KC: Just det, jag gör det antagandet, inte du.  Så jag frågar bara, finns det något, någon teknik?

PP: Det finns saker som utformades speciellt.  Som ett exempel, troligen på 80-talet, hade ryssarna en sak som var… eftersom det lät som en hackspett på kortvågsradion så kallades den för Hackspetten.

De hade tre stora platser som troligen sände flera miljoner watt per plats, och de fasades i ett visst område så att de kunde flytta dit där toppen av den där elektromagnetiska vågen skulle falla.  Det visade sig att en av platserna här som den föll på var i en stad kallad Eugene i Oregon.

Människorna där fick solbränna medan de sov på natten och de fick huvudvärk och de fick fosterskador och så vidare.  Hackspetten hade en mycket stark signal där och en i högsta grad störande signal.  Den var också på en psykologiskt aktiv frekvens så att den skulle störa den normala tankekapaciteten i hjärnan.

KC: Detta är dokumenterat, förresten, på nätet.

PP: Oh, ja.  Allt är dokumenterat på nätet.  Även en god vän till mig var mannen som upptäckte att de bombarderade Moskvas ambassad med mikrovågor som hade mycket liknande frekvensinnehåll.

Så det var en man som utformade en liten apparat som du kunde bära under kragen, vilken gavs till alla i vår personal som vi behövde säkerställa ett klart tänkande hos, som de kunde bära med sig och den skulle sända en signal, en näraliggande signal… och minnas att de elektromagnetiska vågorna minskar med avståndet.  Efter en mycket kort sträcka blev signalen mycket, mycket svag.

Så du kör en svag signal nära personen, och driver deras sinne in till en grad av hjärnvågor som skulle vara godartade eller till och med fördelaktiga.  De fann ett mycket enkelt sätt att ta reda på vad som var fördelaktigt, och sedan ett mycket enkelt sätt att tona in apparaten så att den skulle slå ut dessa vågor.  De bars av alla typer av diplomater och militär personal under åratal, år efter år.

KC: Så vi kan förmoda att presidenten och olika människor använder dessa apparater än i dag?

PP: Jag skulle absolut tro att det är så.  Jag vet att jag bär runt på en.

KC: Okej, och du säger att den här personen som uppfann den… du säger att du inte är den person som uppfann den?

PP: Jag sa ingenting om det.

KC: Okej, men det är också en teknik involverad så att man kan göra det utan apparaten om man lär sig det?

PP: Ja, man kan lära sig att hålla sinnet ganska mycket i det tillstånd man vill.

KC: Det har att göra med informationsfältet, är det riktigt?

PP: Nej det har att göra med det elektromagnetiska fältet.

KC: Åh, verkligen.

PP: Japp.

KC: Så du använder ditt sinne till att påverka det elektromagnetiska fältet?

PP: Nej, du använder bara ditt sinne till att generera dess eget elektromagnetiska fält på en godartad frekvens, eller till och med en användbar frekvens.

KC: För att motverka det?

PP: För att motverka det.  Jag skall ge dig ett exempel. Du har tre eller fyra personer som är mycket nära, eller två personer som är ännu närmare, och vad du får är att du får en synkronisering av hjärtslagen – som bara uppstår – och sedan får du en synkronisering av hjärnvågorna.  Då, tyvärr, eller lyckligtvis, beroende på situationen, får du en hormonproduktion, och hormoner är mycket, mycket kraftfulla budbärare, och sedan hamnar du i trubbel (skrattar) eller inte.

KC: Det är en form av påverkan, eller hur?

PP: Det är en sorts påverkan och du får en synkronisering.  Så, en mycket svag signal kan ge dig en kraftig påverkan.

Nicola Tesla gjorde en anordning som använde tryckluft och den vägde lite.  Han kunde sticka ner den i marken utanför en skyskrapa i New York och den här saken kunde känna markvågors svängningar och tona in sig själv till dem.

Så, den skulle starta mycket kvickt och sakta ner, och sedan skulle den finna ut var det var någonstans som miljön påverkades.  Den skulle ge respons till det.

Det är som om du har ett vinglas här och du spelar upp en skala på din fiol och så småningom kommer du att finna var, om du slutar riktigt snabbt, du hör vibrationerna i vinglaset.  Sedan, om du spelar den där tonen exakt, ganska snart kommer vinglaset att spricka därför att… bara en liten bit… det är som att knuffa på en gunga.  Om du knuffar gungar i fas så kommer den att gå väldigt högt.  Om du knuffar den ur fas så stoppar den, den går inte särskilt högt, den kommer att gå högt och sedan lågt – ett antal saker.  Du vill få den i resonans eller i fas.

Så, det där var vad Teslas anordning kunde göra.  Den kunde flytta en vikt upp och ner, upp och ner, upp och ner genom användande av pneumatiskt tryck och pneumatisk ventilering, och han kunde göra att en skyskrapa viftade som en hundsvans… i New York.

KC: Är inte detta liksom kärnan bakom mindcontrol?  Att få en mycket långsam resonans och sedan påverka det på ett eller annat sätt?  Inte?

PP: Nej, nej… nej.  Har inte mycket att göra med mindcontrol.  Men en del av vad du vill göra, kanske, med mindcontrol, är att få ditt sinne i en viss frekvens.  Men det är den gamla sortens mindcontrol.  Vad du vill göra nu… i grund och botten om du ser på neuro-lingvistisk programmering, använder neuro-lingvistisk programmering, så är den mycket kraftfullare än att få en synkronisering av hjärnvågorna.

En synkronisering av hjärnvågorna sänker IQ, det sänker uppmärksamheten, det förändrar minnet så det finns ett antal saker som kan göras här.  Men, vad vi använder numera är en sak som förändrar sättet som hjärnan är kopplad till sig själv och sättet som hjärnan krokar sig tillsammans, och vi bara förändrar nervbanorna.

Du kan orsaka att en person glömmer, du kan orsaka att en person gör saker som de inte har någon avsikt att göra.  Du kan göra en stimulans som skulle orsaka en sak, som en stimulans som skulle orsaka mig att gå ut och ta lite vatten och ta en drink för att jag var törstig, du kan mycket kvickt och lätt förändra den stimulans som gjorde att jag blev törstig, jag sträcker mig efter ett glas vatten och häller det nedför halsen och låter det rinna ner på framsidan av min kostym.

KC: Så hur är det med idén du talade om för oss om biten av hjärtat?  Du kunde skära av en bit av hjärtat och ge det till någon som skulle känna igen det – en läkare – som skulle känna igen det som en bit av hjärnan, eller ha resonans på…

PP: Det skulle visa sig vara hjärnvävnad.

KC: Och detta är ett medicinskt faktum, eller hur?

PP: Det är ett medicinskt faktum.  Det finns en bra bok som alla som har ett barn som inte läser den här boken borde vara i fängelse (Kerry skrattar).  Jag är allvarlig.  Den heter The Magical Child och är skriven av Joseph Chilton Pearce och han har efterföljare till den.  T ex The Magical Child Matures berättar om varför ett faderlöst barn från centrum av en stad någonsin kommer att räknas till någonting, någonsin. De kan inte det eftersom deras hjärna inte har formats på rätt sätt.

KC: Verkligen?

PP: Japp.

KC: Ett faderlöst barn?

PP: Ja, eller moderlöst.

KC: Ett föräldralöst.

PP: Ett barn som växer upp utanför ett normalt familjeliv, låt oss säga det på det sättet.  Det är mycket mer noggrant att säga så. Jag skall tala om för dig varför det inte kan inträffa, varför de faktiskt inte kan bli till nytta för samhället.

KC: Jaa, är detta det som du berättade för oss om hjärtat?  Att vara nära sitt hjärta?

PP: Det är en del av det, det är bara en del av det.  Det finns ett antal olika faktorer. Men en av de saker som Pearce skriver om i The Magical Child är, t ex, att under de första 16 dagarna eller så efter att fostervattnet gått är barnet utsatt för det elektromagnetiska fältet från moderns hjärtslag och det fältet är modulerat av vad som är i hjärncellerna i hjärtat, vilket är känslorna, och dessa känslor överförs till barnet.

Så de tänkte: Jaa, det kanske är sant.  De reste till Europa där massor av kvinnor låter sina barn växa upp hos sköterskor som matar barnen vid sitt eget bröst, och de kom på att barnet tar in det känslomässiga innehållet från sköterskan.  Eller barn som växer upp utan en far aldrig får de känslomässiga – de manliga känslorna – från fadern, som en jämförelse till kvinnliga känslor.

KC: Men du säger att det händer under de första 16 dagarna, efter att…

PP: Den största delen av det händer under de första 16 till 18 dagarna.

KC: Otroligt.

PP: Det visar sig, t ex. ryssarna gjorde en lysande och massiv forskning på detta.  De fann att om barnet föds under vatten i en vätska – kom ihåg att barnet redan är i en vätska, det kommer inte att skada det att vara under vatten för en stund.  Barnet föds under vatten i vätskan av kroppstemperatur och flyttades upp, med kontakt med modern, till bröstet.

Där, om du ser på hur du skulle naturligt hålla dina armar och mata ett barn, kommer moderns hjärta och barnets hjärta att vara helt nära varandra.  Barnet börjar plocka upp saker.  Om barnet hålls i den positionen under de första 12-14 timmarna så utvecklar barnet vanligtvis sitt tal vid sex månaders ålder och kan stå för sig själv vid sex månaders ålder.

KC: Kan du tala om den ryska läkaren?

PP: Jag… tyvärr… jag skulle kunna om jag mindes hans namn.  Jag kan inte komma ihåg hans namn.  Han togs till USA… jag kan berätta att hans teknik användes av Madonna när hon fick sina barn.

BR: Vi talar om att skapa ett IQ så högt som 275 i barnen.

PP: Just det.  Jag kan tala om att hennes barn är några av de mest briljanta barnen på Jordens yta på grund av detta.  Jag vet att hon arbetade med dessa tekniker under ett eller ett och ett halvt år innan befruktningen, bara för att vara förberedd.  Det där kan mycket väl vara en privilegierad information, men det läckte ut till mig och jag vet att det är sant. 

DW: Så du säger att hjärtat har en informationsfältkomponent som på något sätt synkroniserar utformningen av nervsystemet?

PP: Nej, jag säger inte någonting om informationsfältet.  Jag säger att hjärtat har en elektromagnetisk komponent som är där för att hjärtat slår och det fordras mycket elektrisk ström att få hjärtat att slå.

DW: Okej.

PP: Kroppen är bioelektrisk.  Allting i närheten av ett magnetfält eller ett elektriskt fält som är ledande har komponenter som kommer från sakerna runt om det som är elektriska eller magnetiska eller ledande.

KC: Okej.

PP: Så du kan se det materialet i hjärtfältet.  Informationen – inte informationsfältet – informationen överförs till – precis som programmeringen av ett ROM-chips – överförs till hjärtat hos barnet.

Som ett exempel, det slutliga beviset på detta är: Det var en man som absolut hatade odören, synen av och smaken på senap. Han genomgick en hjärttransplantation och helt plötsligt så kunde han inte få nog av senap.  Bara av en slump fick hustrun till donatorn tala med honom och berättade för honom att hennes man älskade senap. Så han hade hjärtat som kom tillsammans med det.

Många människor som i grunden var känslokalla eller mycket spända individer och fick ett hjärta från en människa som var en mycket lugn person, helt plötsligt så visste inte fruarna och barnen ens vem de var.  De var en totalt annan person.

Den informationen var inkodad där och när nerverna syddes ihop och några av dem växte tillbaka så gick den informationen ut ur hjärtat.  Det kan mycket väl vara så att det magnetiska fältet i hjärtat överfördes och hjärnan plockade upp det.

Jag vet inte det, men jag vet att vi instruerade människors hjärtan och skulle låta dem se saker som skulle uppröra dem.  Hjärtslagen ökade, adrenalin producerades, kanske att vad de ser orsakar rädsla eller ångest.  Och om du söver den delen av hjärtat så har de inte dessa rädslor eller denna ångest, och så vidare.

Så den känslomässiga informationen och en del saker som preferenser i smak eller färg är överförda och överförs dit in.  Så det är mycket viktigt att få upp barnet in till en fostrande position.  Barn som fostras av både mamma och pappa har både maskulina och feminina komponenter.  Barn som fostras av den ena eller den andra har bara en komponent i sin känslomässiga make up.

BR: Och det är de första 16 dagarna som gör det, är det riktigt?

PP: Ja, läs boken.  Den största delen av den handlar om de första 16 till 18 dagarna.  Och ja, kanske det är 30 %.  Kanske ytterligare 10 % uppstår under de nästa 50 dagarna, kanske ytterligare 10 % under de nästa 180 dagarna.

KC: Okej, men mycket tidigt i motsats till senare…

PP: Mycket tidigt.  Du får in detta mycket tidigt.

KC: Okej, jag skulle vilja gå i en annan riktning.

DW: Vänta nu en minut – är det någon annan vävnad i kroppen förutom hjärtat som fungerar som neurologisk vävnad?

PP: Oh, absolut. Om du vill kan du kalla tallkottkörteln en del av hjärnan.  Även då den inte har någon hjärnfunktion så är den en del av hjärnan.  Tallkottkörteln och hypofysen är till största delen en substans som kallas melanin.  En typ av melanin gör hudens pigment, men det är en något annorlunda typ av melanin.

Jag har i min forskning funnit att melaninet i tallkottkörteln – vilket i österländsk medicin är det tredje ögat, sätet för det tredje ögat – är mycket, mycket, mycket bra på att plocka upp signaler för information och lägga till en tidsfaktor där och således minska icketidsinnehållet. Så det har alltid tillskrivits klärvoajans, kläraudians och så vidare.  Detta är signaler som tas ut av en signal som tycks vara överallt.  Det hålls samman för den personen och de har vissa förmågor som de inte skulle ha.

Tibetanerna borrar ett hål i pannan med en liten stenborr och sedan kör de in ett bambuspett och manipulerar tallkottkörteln till att ”öppna” tredje ögat.  Vad det gör är att det ger ett hål genom Faraday Cage, om vi talar i vetenskapliga termer, och det ger en sensitivitet genom att skapa en bit ärrvävnad som öppnar upp, eller öppnar det tredje ögat, eller öppnar för klärvoajans eller kläraudians, eller fjärrsyn, eller fjärrpåverkan, eller ett antal olika saker.

KC: Är det inte sant att fluor dämpar eller gör att tallkottkörteln hårdnar?

PP: Absolut, men vad det främst härdar…

KC: Och eftersom vi har fluor i vårt vatten, kan du i princip se på detta som en komplott från Illuminati för att dämpa intelligensen och de psykiska förmågorna hos befolkningen.

PP: Vad jag försöker göra som vetenskapsman är att mäta efter vetenskapliga normer. Jag förmodar ingenting om vad Illuminati önskar göra.

KC: Okej.

PP: Men jag kan berätta för dig att det viktigaste som halogenider – vilket är klor, fluor och brom – främst vad de gör i kroppen är att stelna kolesterolet till arteriellt plack.  Jag menar att detta är väl känt.

KC: Så det fördröjer blodflödet i artärerna.

PP: Yeah, det stänger av artärerna.  Det finns många andra sätt att sterilisera vatten än med klor och fluor.  Det finns många sätt, t ex så säger de: Ja, vi använder fluor för tandkaries.

Man har en hel flotta av båtar upp och ner för USAs västkust och USAs östkust som inte kan fiska längre därför att vi har dödat alla fiskar, förutom att där är bottenätare som kallas… jag vill inte tala om namnet på fisken, men de är bottenätare. Det är en fisk som består av… 60 % av vikten på fisken är lever och omkring 60 % av levern på just den fisken är fiskleverolja som innehåller ett ämne som kallas ”Aktivator X” av Price hos Price-Pottenger Foundation, känd sedan många år.

Han kom på strax efter andra världskriget att en droppe av den där… Jaa, du kan ta den där fiskoljan som smakar mycket som fisk.  Ta den kall, vaxet och falska isomerer får den att stelna.  Man kan filtrera ut detta och oljan som blir över har mycket lite eller ingen smak alls. Den oljan kan man sätta i solsken och den kommer inte att härskna under hundratals år.  Den borde ha använts istället för valolja för smörjning av klockor, men de använder den inte till det.

KC: Är detta torskleverolja?

PP: Nej, det är inte torskleverolja.  Det är en annan slags olja, men dessa båtar kunde gå ut och ta hem båtlaster med den här fisken.  Den växer från Antarktis till Arktis och överallt däremellan.
 
KC: Vad har detta att göra med fluor i vattnet?

PP: Vad det har med det att göra är att den oljan, en droppe läggs på en brödskiva – som äts dagligen – och du kommer inte att få någon karies överhuvudtaget, det finns ingen tandröta. Det eliminerar tandröta.  Och de gjorde detta på tusentals och hundratusentals barn i Europa efter andra världskriget.

KC: Och på samma sätt kan du skydda dig mot att ådrorna hårdnar, åderförkalkning.

PP: Ja, eftersom du inte får åderförkalkning från fluor eller klor.  Det som hände var… och jag tar smällen för detta, låt oss uttrycka det så här.  Det är min gissning att det enda skälet till att vi använder klor i vattnet var för att politikerna redan har spenderat alla pengar i socialbidragspotten så du måste ha någonting där så att folk dör vid pensionsåldern.

KC: Skrattar.

PP: Sedan, på grund av att hälsovården blivit bättre, måste vi ha någonting annat som gör att det händer ännu snabbare, så vi hällde fluor i vattnet.

KC: Wow, det är något det.

PP: De kunde ha blivit av med tandröta med en absolut ofarlig substans som vi hade en hel industri här som kunde gå ut och föra tillbaka allt vi någonsin kunde använda för hela världen. Mycket billigt och totalt ingenting som är negativt för kroppen.  Men vi gjorde inte det.

Orsaken till att fiskolja inte härsknar är, tydligen, på grund av att den är en antioxidant. Det är den bästa antioxidant som människan känner till så vitt jag vet. Price kallade den Activator X och den har en bestämd kemisk formel.  Den kunde definitivt säljas därute.  Men den skulle eliminera det mesta av hjärtkirurgi, den skulle eliminera tandröta, så den läggs inte ut där för det är inte lämpligt i vårt kapitalistiska system.

KC: Jaa, du talar då om hela världen också, eller hur?

PP: Yeah, det skulle vara världsvitt.  Som jag säger, vi gjorde det i Europa efter andra världskriget under många år, men vi tog den där Activator X… Förresten så finns det en liten mängd av den i vetegroddsolja så den togs från vetegroddsolja.  Nu har vi funnit – jag har funnit – att ratfish (typ av haj) hade detta ämne i massiva mängder. 

BR: När du sa Price, menade du då Dr Weston Price?

PP: Weston Price, ja.  Så det är min gissning att de är bara… jag menar den enda orsaken som jag kunde se att vi skulle använda detta är att döda folk.  Varför skulle man annars göra det?

DW: Du säger, om tallkottkörteln, eftersom jag har en hel lång sektion i min video som alla har sett, de flesta i publiken har sett den, allt är om tallkottkörteln.  Så du säger att den här oljan, om man tar den, skulle hjälpa till att avkalka tallkottkörteln, eller på något sätt öka dess känslighet?

PP: Om tallkottkörteln är förkalkad av halogenider, ja, det skulle den.

DW: Okej.

KC: Men du vill inte namnge fisken?
 
PP: Jag namngav egentligen inte fisken.

KC: Annat än ratfish som du just talade om?

PP: Nej, och det där är inte…

KC: … inte den huvudsakliga källan.

PP: Nej, det är vad den kallas i vissa områden i världen.

KC: Hmm, okej. Men jag var nyfiken.  Du sa något om, du vet, det finns läger som byggts runtom i USA.  Vet du avsikten bakom dem?

PP: Ja. Det är läger för att fängsla människor.

KC: Är detta något som kommer på sluttampen… för jag letar efter agendan som ligger bakom kraschen av dollarn som du säger kommer vid någon tidpunkt i framtiden, ganska säkert.  Eller hur?  Det är vad dina källor säger?  

PP: Jag tror att det är en stor möjlighet.  Jag planerar för det.

KC: Okej, och sedan, på toppen av det, finns det läger som byggts, och du kan bekräfta det?

PP: Ja, de ger även turer i några av dem och om du går in på Internet kommer du att upptäcka att där finns ett antal platser där människor säger: Tja, här är ett lägger som byggts!

KC: Okej, och hur är det med den roll som virus har för eliminering av befolkningen?  Är det någon slags giltighet i det?

PP: Jag har ingen aning. Det är inte mitt område av expertis.  Jag har antaganden.

KC: Ja du är ju helt klart en healer så har du fått råd om hur folk kan skydda sig själva från virus?

PP: Jaa, jag tror att alla råd finns tillgängliga om du bara laddar ner det från FDAs webbsidor eller de olika webbsidorna av t ex FEMA och Säkerhetspolisen.

KC: Verkligen?

PP: Oh, absolut.  Bär en mask, tvätta dina händer, de har absolut rätt.

KC: Okej. 

PP: En annan bra sak att göra är att gå någonstans där det inte är så mycket folk.  Vi sitter här och filmar i ett område där det är massor av människor.  Staden säger Gå in i staden på ena sidan av skylten och på den andra sidan av den sägs det Utgång från staden och 1st Street är någon stor stad någon annanstans, för (skrattar) det finns inte någon annan gata.

KC: Okej. Jaa, så vad är det som du tror kommer i framtiden i termer av… Låt oss tala om yttre rymden en stund.  Tror du att där är någonting där ute som vi behöver vara medvetna om?

PP: Ja, jag tror att det finns alla sorters saker där ute som vi behöver bli medvetna om.

KC: Okej.  Jag menar, är det enda hotet… Med andra ord, är det enda hotet…

PP: Jag det är ett stort hot som vi just nu inte har något avskräckningsvapen för.

KC: Vilket hot?

PP: Ett hot utifrån de planetariska gränserna.

KC: Jaha, och hur är det med satelliterna som nyligen har hemligstämplats, sådant som de inte vill berätta för oss om inkommande kroppar?  Allt detta är hemligstämplat helt plötsligt.

PP: Ja, detta vet jag ingenting om.  Jag visste inte att detta hade gjorts, men om det har gjorts så är det uppenbarligen gjort av någon orsak.  Och den orsaken kanske är för att stoppa panik.

Jag vet att regeringen har en kolossal tro på: Vad du än gör, orsaka inte panik hos folket.  För, när du orsakar panik hos folket, då drar det uppmärksamhet till lagstiftare, Senaten, Kongressen, Presidenten och det styrande partiet.  Och de ser inte till…

Du vet, det är som den gamla kinesiska förbannelsen: Hoppas du får leva i intressanta tider!  Du vet, försök att leva i tider som är allt utan intressanta, de är urtråkiga som hel-e – ingenting kommer att hända.

Så jag tror att vad som än kanske händer som skulle orsaka att folk börjar tänka: Ja, varför görs ingenting här?  Vi har inga pengar, vi har varit utan pengar under åratal.  Så vi har inte pengar att göra någonting åt det, så varför låta folket oroa sig?

KC: Okej, men du berättade något för mig om det faktum att du tror att det faktiskt är bara tio månader kvar till en sorts utspel av vad som skulle kunna vara en vändning på agendan. Jag menar, jag vet inte ens om du tror att det är möjligt att vända agendan som har rullats ut för ögonblicket.  Du har sagt att vi har omkring tio månader kvar, därför att Jorden… vi har förgiftat vårt eget bo.

PP: Okej. Här är bara några få saker som du kan slå upp, och de saker jag talar om är saker som är öppet tillgängliga på Internet, Kongressbiblioteket eller mängder av saker nu på YouTube, mängder av saker på, du vet Ask.com och Google.com, och så vidare. Du kan gå in där och börja söka och titta efter och du kan hitta massor av information.  Där finns en enorm mängd information.

KC: Om?

PP: Om de saker som du just talade om, och speciellt kan du finna att – åh, det var bara för några veckor sedan som vi hade en mycket näraliggande förbiflygning av en enorm asteroid som skulle ha orsakat, beroende på var den hade träffat, tusentals, om inte miljoner dödsfall på Jorden, om den hade träffat Jorden.  Och det var en näraliggande förbiflygning.

Kanske den var så nära som 100 000 miles, men 100 000 miles är annorlunda än distansen mellan här och Mars, eller här och Pluto.  Den kom väldigt nära.  Den kunde ha blivit en av de saker som träffar Jorden, och vi har ingenting för att stoppa någonting som det.

KC: Okej, du säger att vi har inget att stoppa någonting med.  Är det möjligt att svarta människor i svarta projekt har någonting att stoppa det med?  (Ingen referens till African-Americans var avsikten).

PP: Nej, jag tror inte det.

KC: Okej, och hur är det med…

PP: Om de hade det så tror jag inte att de skulle haft de pengarna att bygga det.

KC; Och hur är det med positiva utomjordingar? Tror du att de kanske ingriper med något av det slaget?

PP: Ja, om det finns något sådant som positiva utomjordingar så tror jag det, ja.  Jag undrar, jag ser på Jorden, och jag ser på de saker vi har gjort för att förstöra detta bräckliga lilla rymdskepp som vi lever på som går genom rymden.  Du vet, vi talar om bränning, vi talar dåligt om all nedbränning av regnskogarna i Brasilien, och ändå, det mesta av syret är producerat av plankton.

Vårt användande av nickelkadmiumbatterier, och blybatterier, och att släppa ut dem i miljön har dödat en stor del av allt plankton.  De stora valarna går upp på land av sig själva så att där finns tillräckligt med föda kvar för de andra djuren.

KC: Därför att de är så kloka.  Och självuppoffrande.

PP: Ja jag tror att de är det, och naturligtvis, man måste ha arbetat med dem i något av de militära programmen för att förstå hur kloka de är.

KC: Okej, jag måste blåsa upp det här.  Jag skulle gilla att prata med dig hela natten och hela dagen och speciellt om du kunde komma ut med några av de mer fascinerande saker som du är involverad i.

Men Projekt Camelot vill tacka dig så väldigt mycket.  Jag vill tacka dig för din service till mänskligheten. Du har helt klart varit inblandad i några saker som är healing för befolkningen där ute.  Du är här och försöker att vittna om någonting som kommer att ske och att du starkt tror på att folk behöver bli medvetna om det, så jag vill tacka dig.

PP: Jag uppskattar ditt intresse – allt som kan få ut information till människorna.  Och mitt förslag till människorna är… därför att det här stoffet är egentligen inte dolt.  Det kanske är lagrat någonstans, men det finns där, och du kan gå ut och hitta informationen själv. Mitt förslag är att ni gör det.  Mitt förslag är att ni förbereder er själva för ett nödläge, för det spelar ingen roll vad ni gör i era liv, ni kommer att hamna i ett nödläge.  Om ni kan förbereda er för det så har ni en mycket god chans att överleva det, och om ni inte förbereder er själva för det så har ni en mycket god chans att inte överleva det.

KC: Okej. Tack så mycket, och Pete Peterson, jag vill verkligen tacka dig igen.  Bill, du vill säga några avslutande ord själv?

BR: Jag tror att detta är den viktigaste intervjun vi någonsin gjort. 

KC: Okej, och David, du har någonting du vill tillägga?

DW: Ja, Pete, jag vill bara säga att jag uppskattar ditt mod att invitera oss hit ut. Jag tror att de data som du har gett oss om medvetenhets- och informationsfältet är verkligt instrumentala i mitt arbete och jag hoppas att vi kan fortsätta den diskussionen.

PP: Ja, jag tror att vi antagligen kommer att fortsätta vår relation under lång tid och jag är helt villig att dela med mig av den informationen.  Jag är vid en punkt i mitt liv där det enda jag kan göra nu för att göra livet värdefullt är att dela med mig av den visdom som jag har inhämtat som en sten som rullar genom den här intressanta upplevelsen av livet på Jorden.

(musik rullar in)… varit involverad med försök att bygga flygande farkoster, du vanligen finner att med flygande tefat, om du tittar på de flesta av filmerna, det alltid verkar som om det är en robot inblandad med det…



Klicka här för video intervjun

**Transcript provided by the hard-working volunteer members of the Divine Cosmos/ Project Camelot Transcription Team. All the transcripts that you find on both sites have been provided by the Transcription Team for the last several years. We are like ants: we may be hidden, but we create clean transcripts for your enjoyment and pondering.**







Support Project Avalon - make a donation:

Donate

Thank you for your help.
Your generosity enables us to continue our work.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits