Sök 

Duncan O’Finioan och David Corso

Project Camelot LA Awake and Aware:

Vakna och bli medveten

Denna sida är en reformerad version av originalet i Project Camelot publication.


Bill Ryan och Kerry Cassidy intervjuar Duncan O’Finioan och David Corso
Project Camelot LA Awake and Aware Conference

20 september 2009

BILL RYAN (BR): En av de saker som motiverade Dr Pete Peterson att träda fram var hans egen ökande avsmak för projektet som han hade varit inblandad i, och en av de många saker vi talade med honom om var vad som i dagligt tal kallas ”Super Soldier Program.”

Och… att hänvisa till en människa som en sorts tillgång, denna disponibla tillgång i programmet med supersoldater, berättar lite om hur Makten som är betraktar det mänskliga livet och den mänskliga anden.  Duncan kommer att berätta lite om detta själv under den timma som han är tillgänglig.  

Duncan är den första generationen i detta speciella program.  Utanför inspelningen här talade vi med Dr Pete Peterson, och jag måste vara lite försiktig med detta. Men han talade om Duncan O’Finioan som varande den första generationen i det här programmet. 

När vi säger Den första generationen så pratar vi inte om fäder och söner, vi pratar om språng inom teknologin.  Liksom att den första generationen flygplan var bröderna Wright.  Den andra generationen flygplan var ett jaktplan under andra världskriget.  Den tredje generationen flygplan är B-2 bombplanen och den fjärde generationen flygplan är de saker som officiellt inte existerar och som flyger ut i det hemliga rymdprogrammet.

Programmet för supersoldater är nu i sin fjärde generation och vi fick veta några detaljer om detta.

KERRY CASSIDY (KC): Åtminstone.

BR: Och jag försöker fortfarande… jag försöker fortfarande att tänka… ”åtminstone” – jag bara rapporterar (publiken skrattar).  Du säger ”åtminstone” och det kan vara sant.

 

KC: Nej, det är bara det att vi inte säkert vet vilken generation, för de har inte släppt det…

BR: Jag rapporterar bara vad Dr Pete Peterson berättade för oss.

KC: Projekt Talang. Men fortsätt.

BR: Yeah (skratt). Så vad ni får höra just nu är den personliga berättelsen från någon som har beskrivits som det verkliga livets Jason Bourne.  Han försöker att upptäcka sin identitet.  Han försöker att lista ut vem som gjorde detta mot honom och varför, och vad som hände och vilka minnen han fortfarande måste återhämta under processen.  Det finns fortfarande tomrum.

Vi är mycket privilegierade som får räkna honom som en personlig vän.  Han är en man med ett hjärta stort som en planet.  Vi älskar honom och den bästa historien här är berättad av honom själv.  Detta är den viktiga delen av konferenser som den här. När ni tittar på en liten video som är två gånger tre tum på skärmen, eller läser en avskrift, så är det inte detsamma som att höra orden talade från hjärtat hos en man som har varit så djupt påverkad av dessa program.  Duncan O’Finioan, var snäll och kom upp på scenen!

(Applåder och ovationer).

KC: Okej.  Jag vill säga några ord innan vi börjar.  Duncan är ett mycket begåvat medium, bland andra saker. Och jag vill gärna säga att när Bill talade om den första generationen och så vidare, talar vi faktiskt om… den logiska utvecklingen av att bli robotar – okej? – att bli saker som The Terminator, bli saker som människor som är kombinerade med maskiner, som har lemmar som har blivit förstärkta.

Jag är säker på att Duncan kan förklara detta för er, men det är vart vi är på väg med detta.  Så jag ville bara vara lite mer specifik, inte fullt så generell, så att ni förstod vart vi är på väg med detta.  Och det är inget ytligt förhållande mellan några av de saker som Pete Peterson var inblandad i och som vi inte får prata om, och vad dessa andra nivåer som Duncan var den första i, om ni vill, testfallet eller det huvudsakliga testfallet, prototypen, hur ni nu vill beskriva det, den mänskliga prototypen.

Okej, så med dessa inledande kommentarer så kan du ta det vart du vill – Duncan O’Finioan!

DUNCAN O’FINIOAN (DO’F): Tack så mycket.  Jaa, jag förväntade mig inte detta (skratt). Jag tackar er alla för att ni kommit hit den här morgonen, speciellt Bill och Kerry och Project Camelot för att jag får göra detta.

Jag har ingen aning om vad jag skall säga.  Jag går bara upp och låter det komma ut.  Jag vill börja med, som Bill syftade på… generationer av det här projektet är korrekt.  Detta är i princip den fjärde generationen som vi är i nu.

Jag var den första generationen på 60-talet.  Det fanns en tidigare generation under 50-talet som var ett misslyckat experiment.  Så i princip, i min generation, så startade programmet helt från grunden och vi är just nu, om min information är korrekt, i den fjärde generationen.

Vad jag vill göra i kväll, eller den här morgonen… hej, jag är fortfarande på östkusttid! (skrattar) jag vet inte vad klockan är.  Jag vill försöka något annorlunda.  Jag skall prova med att hålla mig borta de första tjugo minuterna eller så från varje vetenskaplig ståndpunkt.

Vad jag skulle vilja är att alla tar några djupa andetag, andas ut långsamt, slappna av. Yeah. Jag skall försöka med ett litet experiment själv och se hur det går.

Vi skall berätta en liten historia.  Berättelsen börjar på vintern 1966 och om någon vet hur östra Kentucky såg ut år 1966, ja, då är ni bättre än vad jag är, för jag minns inte.  Vi talar om tvåfiliga vägar, mestadels av grus.  Östra Kentucky under 60-talet såg ut som en tillbakagång till 20-talet, och det är därifrån jag kommer.

Tja, en vintereftermiddag sattes jag i en lastbil av mina föräldrar och blev tagen till en järnaffär.  Det var den enda järnaffären i hela kommunen och på baksidan av den affären är ett rum som har en dold dörr.  Jag hade promenerat förbi den väggen med den dörren många gånger med min pappa och min farfar, jag visste inte att den fanns där.

Så jag togs in av min mamma och vi gick igenom dörren och in i det här rummet fanns ungefär åtta eller tolv andra barn i samma ålder, jag var sex år gammal.  Och de satt alla vid dessa små, låga bord av dagistyp och alla hade puzzel och de försökte att pussla ihop bitarna.

Promenerande runt i rummet var en dam av europeisk härkomst med en extrem accent.  Hon kom över till mig och hjälpte mig att ta av jackan och satte ner mig och frågade mig om jag ville spela.  Jag var sex år gammal – naturligtvis ville jag spela. Hon ger mig några pusselbitar och säger: Gör en bild av bitarna!

Jaa, under åratal, sedan jag började med att få tillbaka mina minnen, hade vi trott att testet i sig själv var att göra en korrekt bild med pusselbitarna.  Vi tror inte det längre.  Vad vi tror att det var numera var… Damens namn var Helga och hon var en sändare!

Någon i publiken (AM): Kan du tala bara lite högre för oss?  (Hon fortsätter men hennes ord är obegripliga så publiken skrattar).

(DO’F): Okej, hon är en god vän till mig.  Jag vill tillåta det (skrattar).

Vad vi tror nu är att Helga var en sändare, en mikrofon, en psykisk sändare, och testet var för att se om jag skulle vara en tillräckligt stark mottagare, för allteftersom projektet pågick genom åren blev vi parade ihop med varandra, en som sändare och den andra som mottagare, en var utkiken och en var skytten.  Och det är hur vi hamnade i att bli två- och trepersoners team, ibland fem i teamet.  Okej?  Men vi var alltid tillsammans, ett medium till soldat.

Nu kommer jag att bara hoppa runt lite för jag har fått en timma och jag förmodar att de flesta av er har sett intervjun vid ett eller annat tillfälle. Okej?

Projekt Talang – det enklaste sättet att förklara vad Projekt Talang var är i grunden, eller var i grunden, att ta andra människors talanger och använda dem för deras egna syften.  Var och en av oss som togs in i det här projektet hade en specifik talang som regeringen tog, tränade, utökade, förbättrade och exploaterade.  Det var aldrig meningen att vi skulle återfå våra minnen, men de flesta… några av oss har det.

Den grupp som jag befann mig i 1966 innehöll 1 000 personer.  Det är mindre än tjugo idag. Hälften överlevde inte.

Nu har processen… Ja först av allt, hur många vet vad multipel personlighetsstörning är?  Yeah, det är ungefär vad jag förväntade mig.

Vad de gjorde med oss var att de splittrade våra personligheter.  Detta var artificiellt förorsakat och om ni går och tittar på en av målningarna på väggen på baksidan när ni har en chans så kommer ni att se en grafisk beskrivning på vad som gjordes.

Den alternativa personligheten är den som tränades i varenda krigskonst som är känd av mänskligheten.  Vi blev tränade i att flyga alla flygplan som fanns vid den tiden.  Vi blev tränade i varje aspekt ni kan tänka er, varje krigskonst, varje del inom det militära som fanns.

Vi var, i princip, elitsoldater och vi användes över hela världen.  Många av våra uppdrag var att utrota.  En stor del var för underrättelseverksamhet, men i stort sett var vi mördare, rent och enkelt, och någon måste ställas till ansvar för detta. 

Så var börjar vi?  Vem håller vi ansvarig nu?  Jag är 50 år gammal.  Människorna som gjorde detta mot oss i min generation är troligen försvunna för länge sedan.  Men projekten fortsätter under olika namn, olika skepnader, de fortsätter ändå.  Så hur stoppar vi det?  Någon? Hur stoppar vi det?

AM: Genom att människor som du pratar om det.

DO’F: Jag är bara en gaphals på en scen.

AM: (ohörbart).

DO’F: Det var en.  Hur skulle det vara om vi vänder oss mot dem?

(Mängder av röster på samma gång – ohörbart).

DO’F: Vi var skapade för att vara en privatarmé i framtiden.  Folk frågar mig: Om du röjer allt detta, du gick igenom allt detta, varför lever du fortfarande?  Jag lever av två skäl.  Jag var del av ett projekt och projektet har inte avslutats.  Det pågår fortfarande.  

Orsaken till att de flesta av oss fortfarande är i livet är att de hoppas på att kunna aktivera oss en sista gång och vara beskyddarna, privatarmén av eliten i det här landet.  Jag kommer inte att göra det och jag vet inte om någon av oss vill det.

(Applåder).

DO’F: Vad jag skall göra med resten av mitt liv är att på något sätt skicka över det till publiken.  Ni vet, jag har inte så mycket mer nytt att prata om.  Jag har gjort det ganska mycket och det finns en hel del nya saker som fortfarande är på ett hypotetiskt stadium… Jag säger aldrig något som ett faktum såvida jag inte har tre referenspunkter och bevis till att backa upp dem med.

Så vad jag skulle vilja göra är att vända detta till ett slags kvasi- Q&A (kvalitet & försäkran) om ni inte misstycker.  Så, om någon har någonting som de skulle vilja att jag tillägger eller förklarar mer så låt oss göra det under en stund. Yeah, hon hade sin hand uppe före dig.

PC ASSISTENT: Varför har vi inte folk som köar upp hit för att spara tid?

DO’F: Den var bra. Häftigt.  Okej.

AM1: Jag vet att med din multipla personlighet de har ett sätt att trigga dig, du vet, förändra dig – har du funnit ut med någon av de andra personerna, eller med dig själv, något sätt att kunna stoppa det?

Antingen det är som… jag vet att vi har ett tredje öga och ett stort ”I”.  Du vet att på något sätt kan du kämpa emot genom att inte tillåta att det slås på?  Hur skulle du ha kontroll om de satte på någonting som du inte har någon kontroll över?

DO’F: Jaa, vad som hände med mig är att jag var med i en bilolycka för ungefär tolv år sedan och jag var tvungen att ha en MRI gjord på min skalle, och den tyckte inte om chipset jag hade, eller chipset gillade det inte.  Det är inte helt inaktiverat, men det har skadats tillräckligt.

Vad som händer nu för en del av oss är… detta kommer att låta så otroligt.  Våra alternativa personligheter börjar gå ihop med våra ursprungliga personligheter.  De som en gång var två personer börjar nu bli en, och det är något som Illuminati, Eliten, Bankirerna – vad för titel ni nu vill sätta på dem – det är någonting som gör dem dödsförskräckta för de alternativa personligheterna integrerar våra minnen, våra känslor som de inte kan ha.

AM2: Du nämnde i videon att du har visa telekinetiska förmågor.  Kan du medvetet kontrollera dessa i den här personligheten just nu?  Jag skulle absolut älska att få se en demonstration!  (Duncan skrattar).  Och dessutom, kan du träna andra människor i hur man använder några av de saker du lärde dig?

DO’F: Yeah, den otroliga Randi (Eds notering: James Randi är en världskänd superskeptiker inför paranormala fenomen) skulle nog vilja se det också (skrattar).  De flesta av alla psykiska förmågor som jag har är knutna till den alternativa personligheten.  En av orsakerna till att jag var en skytt är för att jag var bäst på att vara en soldat, inte den psykiska spionen, inte fjärrsynaren.  Jag var en av de sämsta fjärrsynarna i världen.  Ni vet, jag var mer lämpad till att vara en fysisk, förstärkt soldat. 

AM3: Yeah. Hej Duncan.  Jag har en bok som heter Mind Control of America och jag förstår att du var programmerad som en soldat.  Den här boken, ämnet i boken, handlar om kvinnor som tränades från det att de var mycket små för att bli, i princip, sexslavar för mängder av människor som är vid makten.

DO’F: Project Monarch

AM3: Användande av mörka ceremonier för att kontrollera en typ av orgasmisk energi in till mörkret.  Jag bara undrar, vet du någonting om detta?

DO’F: Ja, det är kundalinimagi.  Den kopplas in.  Massor av dessa program använder rituell magi och det är mörk magi.  Så yeah, jag är medveten om vad du talar om.

AM3: Ja, eftersom hon påstår sig ha haft sexuella relationer med mängder av människor i maktposition genom åren, hon och ett antal kvinnor som, precis som du, börjar minnas och har splittrade, multipla personligheter, mycket liknande stoff… (slutet ohörbart).

DO’F: Tack.

AM4: Hej, och tack för att du ställer upp här.  Jag läste Ender’s Game och jag vill bara veta, har du läst Ender’s Game och, antar jag, har de försökt att ta människor bort från planeten för att mörklägga det?  Och liksom, hur mycket av det är sant eller är det falskt?

DO’F: Jag förstod inte riktigt.

AM4: Åh, har du någonsin läst boken Ender’s Game av Orson Scott Card?

DO’F: Nej, det har jag inte.  Jag tittar inte på filmer och jag läser inte böcker (skrattar). Jag håller mig borta från det så mycket jag kan.

AM4: Därför att din historia påminner mig om Ender’s Game.  I princip skriver Orson Scott Card om att lära upp en sexåring till att bekämpa utomjordiska inkräktare som skall komma i framtiden.  Men i Ender’s Game, vad som händer där är att, du vet, regeringen önskar dölja allting så att de i slutändan tar ut människor från planeten. Så jag undrade bara om du visste…

DO’F: Jag känner till det du talar om, men jag kan faktiskt inte svara på det.

AM4: Okej, bra. Tack så mycket.

DO’F: Tack själv.

AM5: Jag antar att vi alla har fått böcker av det här slaget som relaterar till detta och min är TRANCE Formation of America.

DO’F: Jag känner till den, yeah.

AM5: I just den boken var pedofili ett av de medel som de använde för att skapa multipla personligheter och jag undrar bara: var pedofili en del av din…?

DO’F: Jag har inga minnen av sexuella övergrepp.  Detta är anledningen till att jag ville göra Q&A. Varje fråga leder mig in till förklaringen som jag ville gå in på.  Min alternativa person var ingjuten på grund av traumabaserad tortyr.  Okej?  Jag var, under en tidsperiod…  

Vad många människor tänker när de ser de tidigare intervjuerna är att så snart jag togs från Kentucky till vart jag nu for, att detta var gjort plötsligt över en dag.  Nej, detta skedde över veckor och månader.  All right?

Vi började med att vara fastspända i en trästol med stroboskop (instrument som ger periodiska ljusblixtar), blev tilltalade, fick smällar runt om.  Jag lärde mig vad waterboarding var när jag var sju år gammal, okej?  Sedan skulle de börja med nålarna under fingernaglarna.  De skulle göra det en gång och sedan några få dagar senare, kanske en vecka senare, två. Syftet för detta var att öka smärttoleransen.  Okej?

De ville att vi skulle ha en smärttolerans som var otrolig, så att de slutligen kunde komma fram till en punkt där de kunde ta alla tio fingernaglarna med nålar under och sedan elektrisk ström som sattes in genom dem.  Sedan fick jag en drog så att jag inte skulle svimma, jag kunde inte slockna.

Så vid den tidpunkten har ditt psyke ett val att splittra till en alternativ personlighet eller dö. Jag splittrade mig.  De flesta av dem gjorde inte det.  Hjälper det där?

AM6: Jag tycker att du är mycket modig att komma till den här sortens möte… Jag skulle tro att du utsätter dig för en risk.  Men i alla fall, du nämnde att det i början var 1 000 rekryter. Gick alla tusen igenom programmet eller… du sa att det bara finns 20 kvar?

DO’F: Det är min uppfattning att bara 20 av oss finns kvar i livet.  De tusen som togs in i projektet 1966 var den första generationens individer.  De var från hela världen.  Jag kommer ihåg barn från Australien, England… när jag säger från hela världen, då talar jag om de Allierade, de allierade länderna som vi hade vid den tiden.

Jag vet att det forna Sovjetunionen arbetade på ett liknande program, såväl som Kina som också arbetade med ett liknande program.  Det var en incident när jag var i tjugoårsåldern då jag gick upp mot en av mina sovjetiska motsvarigheter.  Jag förlorade den.

AM7: Hur reagerade dina föräldrar på detta?  Hade de ett problem med detta?

DO’F: Mina föräldrar?  Jag skall vara diplomatisk (skrattar).  Nej, det är en bra fråga, det är en excellent fråga.  Min far var inom CIA. Det är hur min inblandning gick till.  Detta är ett generationernas projekt.  Jag har inte talat med min mamma eller mina syskon på över tjugo år och jag har ingen önskan att göra det heller.  Vad tycker de om detta? (gör ett avvisande ljud). De skulle antagligen helst se mig under jord just nu. Och det är att vara diplomatisk.

AM8: Duncan, jag sympatiserar mycket med ditt tillstånd, det allvarliga trauma som gör den multipla personlighetsstörningen, och faktum är att de flesta soldater som reser utomlands och upplever trauman upplever något som kallas posttraumatisk stresstörning.

DO’F: Riktigt.

AM8: Du har ett mycket allvarligt fall av det och jag skulle vilja föreslå, om du inte vet om det, att det finns några mycket bra sinne/kropp-medicin-tekniker som kan användas till att verkligen släppa traumat, och känslorna som är förenade med traumat, som möjligen kan leda till ett helande.  Och när du sa att du kände att de olika personligheterna började gå samman, faktiskt tror jag att det är sinnet/kroppen som försöker att bli helad.

Men jag tror att det viktiga är att du vill bli av med den traumatiska stresstörningen, så att du kan gå tillbaka till att bli ditt hela själv.  Så, om du vill ha mer information om detta så kanske jag kan hjälpa dig.

DO’F: Säkerligen, tack så mycket.  Problemet med det, med personligheternas samgående är att när det börjar ske så har vi faktiskt inget val.  Antingen låter vi personligheterna gå ihop, vi låter den implanterade personligheten ta kontroll, vilket inte skulle vara en bra sak, eller vi blir en person på sätt och vis mitt i den ursprungliga, och den utökade… någon som åtminstone har några känslor och någon förståelse för rätt och fel.

Den alternativa personligheten har, vid tidpunkten innan de börjar gå samman, har inga känslor.  Rätt och fel betyder ingenting – okej? – den följer bara order.

 

AM9: Duncan, tack för att du är här och delar detta med oss idag.

DO’F: Tack.

AM9: Det har antagligen gått ett par år sedan jag såg din intervju.  Jag undrar om du kunde tala om upplevelsen när du var i ett team, tror jag?  Ni var ungdomar… när du kom in.  Jag minns inte om ni stod i en halvcirkel eller i en full cirkel, men du tog ut fienden.  Skulle du kunna diskutera ditt perspektiv på den energimekanik som pågick, hur du gjorde det, och kanske några av de andra fenomenen som kanske var liknande?

DO’F:  Yeah… ah… (gör en svepande gest) shhh.  Berätta inte för någon, vi var i Kambodja. Vi skulle inte vara i Kambodja under Vietnamkriget – okej? – men vi var där.  Det finns vissa människor i det här rummet som var där.  Efter att vi är färdiga här, om någon vill tala med dem så skall jag presentera er.

Vi kastades in där som en del av en räddningsoperation.  Några SEAL-team och OSS-team (Ed noterar: Office of Strategic Services) hade fastnat i en eldstrid med Röda Khmererna.  Processen av… ah… Vad vi gjorde, jag har faktiskt ingen förklaring.  Men du har rätt.  Vi kom ut och vi bildade en halvcirkel och stod i riktningen av fiendens eld, och vi har lite mer information om detta sedan vi gjorde intervjun.

Vi var tolv stycken och jag var gruppledare.  Tänk er detta: var och en av oss som individ agerade som ett batteri och vi överförde all den energin in till något annat – det var en trettonde person, men vi vet inte vem den trettonde personen var.  Tretton, återigen, är ett rituellt nummer.  Antalet döda den dagen uppgick till hundratals.  Vi gick sedan tillbaka till helikoptern och flög iväg. 

AM9: Jag antar att det också var en annan aspekt av träningen som en av de andra personligheterna är skolad i.

DO’F: Riktigt, just så, tack.

AM10: Tack Duncan för du är här.  Du är mycket modig.

DO’F: Tack.

AM10: Jag såg videon med Dave Corso och du verkade ha fler minnen än han hade.  Han verkade inte ha de minnen som du har eller… (ohörbart)… Var han i ditt program eller var han generationen som misslyckades?

DO’F: Nej, Corso var inte i mitt speciella projekt.  Han var i ett annat delprojekt.  Okej? Projekt Talang var inte det enda spelet i stan med allt detta.  Det fanns ett dussin delprojekt som pågick.  Till exempel: Projekt Talang föll under paraplyet hos MK UltraMK Ultra är en övergripande fras för allt som rör sinneskontroll.

Det fanns 172 olika delprogram under MK UltraProjekt Talang är ett av dem.  Projekt Talang var det jag började i då jag blev flyttad.  Som jag sagt flera gånger, Projekt Talang är som att gå till skolan – okej? – och jag flyttades från Projekt Talang till projektet för ultimata krigare (Ultimate Warrior Project) därför att jag var mer lämpad till att vara en fysisk soldat än en mental/psykisk soldat.

För att besvara din fråga om Dave Corso så började han få sina minnen precis under den tid han skulle få dem, på sena 50-talet mot 60, 61.  Det är då blocken börjar rivas ner och minnena börja komma fram.  Han fick dem tillbaka i precis rätt tid.

Jag fick tillbaka mina minnen på grund av en bilolycka.  Om jag inte hade haft den olyckan så tror jag inte att jag skulle stått här just nu.  Jag skulle förmodligen fortfarande vara utnyttjad och jag skulle förmodligen vara i Mellanöstern just nu.

AM10: Du skulle fortfarande ha arbetat?

DO’F: Jag tvivlar inte på att jag fortfarande skulle ha varit en del av programmet.

AM10: Tack.

DO’F: Japp.

AM11: Hej, Duncan.

DO’F: Hej.

AM11: Jag växte upp i östra Kentucky så jag är mycket bekant med det området och de människor som lever där.  En av de intressanta sakerna i det området under 50- och 60-talet är att många av de människor som bor i dessa berg och i det området är människor från de brittiska öarna och de var, jag säger inte alla, jag skulle nog säga en del… rymde från lagen, så de befolkade dessa berg och de var nära sammansvetsade, och är fortfarande, i samhället. Och min fråga till dig är, kan du tala om… du nämnde att din farfar var (ohörbart)… kan du tala om det alls och hur det påverkade dig?

DO’F: Jag hade 2 st farfäder vid den tidpunkten.  En hette Bull, han var fullblodig Cherokee. Den andre var min pappas styvfar och jag växte upp mer med min pappas styvfar än jag gjorde någonsin… Vilken del eller vilken stad är du ifrån?

AM11: Ashland. (säger mer… ohörbart).

DO’F: Ashland?  Okej, jag vet var du är ifrån.  Yeah, du har absolut rätt, under den tiden var bergen fyllda med folk som borgensmännen skulle ha älskat att få se (skrattar).  Det gör de troligen ännu.  I ärlighetens namn så har jag inte varit tillbaka där på 17 år.  Det är så längesedan jag var tillbaka där och jag tvivlar allvarligt på att jag någonsin kommer att gå tillbaka dit. Okej?

AM12: Duncan, du talade om hur de två personligheterna för dessa mindre än 20 från din grupp som fortfarande finns här sammansmälter, dessa personligheter.

DO’F: Just det.

AM12: Och Makten som är är rädda för det.  Du sa att de inte vill att det skall inträffa.

DO’F: Just det, det är riktigt.

AM12: Kan du bara gå lite närmare in på detta och varför?  Vad är det som orsakar att dessa två personligheter vid den här tidpunkten går samman?

DO’F: Vad som orsaker sammansmältningen?  Vi har ingen aning och inte heller har de det, för det var inte tänkt att hända.

Vad som skrämmer dem angående de två personligheternas sammangående? Mina alternativa personligheter… en av mina personligheter, jag har fyra.  Två av dem vet vi inte hur de kom dit.  Okej?  Min primära personlighet är känd som Omega Unit 197.  Han vet var alla kropparna är begravda. Han har all kunskapen, alla platser, datum, bankkonton etc etc. Föreställ er när vi slutligen smälter samman, jag kommer att ha den kunskapen i den här personligheten.

Det är bäst att det skrämmer dem för jag kommer att vända det mot dem (applåder).

KC: Hej där.  Jag vill bara hoppa in här och på något sätt hjälpa till med att flytta saker hit. Duncan, du gör ett fantastiskt jobb här.  Här är någon intressant energi i rummet just nu. Miriam Delicado, finns du i publiken?  Är hon där?  Okej, om hon är det, kan hon vara så snäll och komma upp på scenen? Tack så mycket.

Detta är David Corso (applåder) Bill, är du med oss?  Tack. Okej.

DO’F: Jag behöver en liten paus någon minut.

KC: Vi skall bara ge Duncan en liten andningspaus här och jag skulle vilja att Dave Corso säger några få ord till er.  Duncan har mer än en personlighet och han undersöker detta mycket djupt.  Ni måste förstå att så snart någon gör detta, bryter ner dessa väggar, så gör det dem mycket sårbara.

Och om ni har sett den senaste filmen The Terminator, så är det inte en lögn – okay? – så bara följ den karaktärens bana där han försöker ta reda på vad som gjordes mot honom och se hans känslor och ni får en aning om vad det är som pågår här.  Okej?  Så, om ni inte har sett filmen så uppmuntrar jag er att göra det för den är verkligen anmärkningsvärd.

Dave Corso…

DAVE CORSO (DC): Tack så mycket (applåder).

(… oklart) Dave ger Kerry en komplimang) … att vara där du är.

KC: (viskar) Tack så mycket.

DC: Låt mig förklara för er hur jag träffade Duncan i den här omgången av liv.  Vi hade en gemensam vän vid namn John Morrow.  John Morrow var den trettonde medlemmen i gruppen.  När helikoptern landade i … (ohörbart, brutits upp, Duncans röst som fångas upp av mikrofonen överröstar Daves röst).

Det finns en energi som arbetar här inne nu … ta fram den! (applåder).

Mitt team hade sänts för att rädda en annan specialstyrkas team.  Vi hade vissa problem.  Jag ringde efter backup.  Jaa, omkring tio minuter senare landade denna CH-47 Chinook och dessa tolv ungar kom ut… Vad i helsicke var detta?  Kulor flög överallt!  Där var den här lilla ungen med ett stort Afro, ett vitt barn, han var precis där (publiken skrattar).

Jag sa: Vad i helsicke är detta?

Innan jag kunde ställa frågan så bildade dessa barn en cirkel, höll varandras händer och där var en åskknall och en ljusblixt som jag aldrig sett förut.  Jag tittade på helikoptern när min syn kom tillbaka och där var en man, och jag sa: Jag känner inte den här mannen, jag vet inte ens vad hans uniform är.  Han var en officer i armén, tror jag.

För att göra en lång historia kort så flög de iväg, vi fick ihop vårt team som hade kommit för att rädda… och jag frågade överbefälhavaren: Vad vet du?  Vad kommer du ihåg?

Och han sa: En bländande blixt och kulorna stoppade.  Där var hundratals Vietcong-kroppar när vi begav oss på väg tillbaka ut, och vi gick till vår helikopter och flög ut därifrån.

Omkring två veckor senare i Saigon sprang jag på den här officeren igen och han hade det här förskräcka uttrycket i ansiktet.  Han hade ett emblem på sin axel som jag aldrig sett förut.  Okej, detta var 1967.

Låt oss snabbt gå fram till året 1992.  Jag är i Pahrump, Nevada, i min databutik och den här mannen promenerar genom dörren och min första instinkt var att döda honom.  Och jag sa: Varför känner jag på det sättet?

Då han introducerade sig själv för mig – hans namn var John Morrow – då han och jag talade, kunde jag känna att det var något ovanligt med den här gentlemannen.  Jaa, John och jag blev goda vänner och en dag efter att jag hade stängt min butik… John hade kommit över för jag höll på med arbete på hans dator.

Jag sa: Låt mig berätta för dig, John, vad min första upplevelse med dig var. När du först kom in i min butik… Jag säger: … min första instinkt var att döda dig, och John Morrows ansikte blev askgrått-vitt.

Jag sa: Jag känner dig från VietnamNär du introducerade Duncan var du förvånad att vi kände varandra och du var även mer förvånad att Sean och jag kände varandra. Du förväntade dig inte det.

Han sa: Nej.

Han gav mig lite mer bakgrund på Duncan för han var en av Duncans tränare.  John Morrow var en mycket tillbakadragen gentleman.  När du såg på honom tänkte du: vilken stor teddybjörn.  John älskade katter.  John älskade mina hundar.  John var min vän, men han var en robot.

Det finns en eller två robotar här inne idag.  Jag känner inte längre att de är en fara, men när jag mötte Duncan – och jag talar inte om historien om den gula ormen heller (Duncan skrattar) – det är en historia för en annan tidpunkt, men ni skulle inte tro det och jag gjorde inte…

Min son… jag har en son som heter David Thomas.  Han har en ovanlig talang av… han brukar fråga vad jag tycker är dumma frågor tills jag tänker på det. 

Min mardröm började 1983 när min son och jag sitter i den lilla tvåmansgummibåten och fiskar i Strawberry Lake i Kalifornien.  Han tittade på mig och sa: Daddy, jag har en fråga till dig.

Och jag sa: Vad är den?

Han säger: Vad gjorde du i Vietnam?  Vad gjorde du verkligen?  Därför att ibland, pappa du uppförde dig verkligen konstigt!

Jag tänkte: Han är nio år gammal.  Varför frågar han mig vad jag gjorde i Vietnam?

Jag sa: Jag tror att jag gjorde… det här.  Den kvällen började mardrömmarna.

Duncan och jag har gått igenom upprepningar tillsammans, så har Allison och jag, och Laura och jag.  Jag är här för att möta människor, för att berätta det här: Vad än Duncan säger så kan du lita på det.

(Applåder).

DC: Duncan har annan information som jag inte vet om han kommer att dela med er idag eller inte, som jag är insatt i. Han talade om grupper om tre.  Jaa, den tredje medlemmen är här idag. 

Jag är ankaret, Duncan är soldaten och vi har utsikten, denna upprepning av ”utsikt”.  Det finns mer än en.  Jag är så tacksam att jag lever i det här landet.  Jag hade en möjlighet att arbeta för ryssarna efter att min tjänst var över inom den amerikanska militären.  Jag såg på den här mannen och jag sa: Vad du kommer att ge mig? Du gör mig till major under sex månader och får min information och så dödar du mig?  När jag vände mig för att gå därifrån var han försvunnen (snäpper med fingrarna) så här kvickt.  Det hände på en gata i Oakland i Kalifornien.

Ni har alla goda hjärtan och själar, men jag har sett en sak, för min talang gör en mosaik och gör sedan en bild av det.  Många av er har massor av bitarna.  Vi måste sitta ner som grupp och inte designa en kamel som är en häst designad av styrelsen, utan sitta som en grupp och ta fram en sanning.  Sanningen står för sig själv.  Och vad är sanningen?  Jaa, det är någonting som är politiskt acceptabelt idag.  Det kanske inte är politiskt acceptabelt i morgon.

Sanningen är denna, lita på en händelse eller situation exakt som den är utan att ta till eller att tillägga något till den händelsen för att göra någon rätt eller någon fel.  Lita på mig, jag vet att det är sanning.  Folk säger att jag är tokig.  Jaa, jag är inte tokig.  Det är bara så att ni inte är i min normala värld (skrattar).

(Applåder.)

Jag har vargar.  Jag födde upp vargar och jag har en varg som lever i mitt hus. Han är en renrasig varg. 

DO’F: Jag trodde att han var min. 

DC: (till Duncan) Du kan drömma på så mycket du vill (skrattar). Jag har en varg vid namn Herk.  Duncan och jag gjorde en resa på 300 miles, omkring 400 miles tripp ena vägen.  Jag tog Herk med mig för jag kände mig så inspirerad.  Den vargen var, vad, fyra månader gammal?  Han var fyra månader gammal.

Han gick in i bilen precis som om det var normalt.  Hundrafemtio miles nerför gatan ställde han sig upp och tittar på Duncan, han tittar på mig och jag sa: Jag tror det är bäst att vi stannar.  Han måste göra sina saker.  Han gick tillbaka in i bilen och vi fortsatte att köra. Vi kom fram till vår destination och jag tänkte för mig själv: Detta är en renrasig varg… Den här kvinnan hade två små hundar så vitt jag minns.

DO’F: Ja, och en katt.

DC: Och en katt.  Min varg kom bra överens med dem.

(från bakgrunden): Woof! (skratt och applåder).

DC: Tack så mycket, jag uppskattar det!

DO’F: Du måste göra det, eller hur?

DC: Ja, jag har något med hundar. I alla fall, när vi kom hem stoppade vi vid en välkänd smörgåsaffär.  Vi köpte två hamburgare, två till Duncan, två till mig och två för ”hunden”. Vet du vad?  Min hund ville inte äta dem.  Han begravde dem i sätet, jag hittade dem nästa dag.  Så mycket för att gilla dem, gissar jag. 

Men jag har haft en del underbara äventyr med Duncan.  Sittande i mitt vardagsrum, precis som det sägs i min intervju… Nu, stereo och saker var avstängda. De skulle inte göra något ljud.  Eller hur?  Hur skulle det vara med en hög pop som gör ont i öronen?  Har du någon gång upplevt det?  Elektronisk pop? Det är en psykisk attack!

 Jaa, du var där, du borde ju veta.  Antingen det eller din tvillingsyster var där.  Jag har massor av skoj med livet.  Saker verkar bli klarare i här och nu, och om de inte är det, ta fram det … (oklart)… jag är färdig för det.

KC: Det är riktigt.  Okej, låt oss ta några av de andra frågorna här.  Vi har två i publiken och ni kan fråga, vilken som helst av er.  Duncan har fått en mikrofon på sig.  Duncan, säg några få ord så vi kan försäkra oss om att den fungerar.

AM13: Okej.  Hej, jag undrar bara om vi tittar på röntgenbilder av din arm och dina axlar och ditt huvud, skulle vi se något intressant på dessa?

DO’F: Du skulle se metalliska objekt.  Jag har röntgenbilder av implantaten i min vänstra hand, kranieimplantat.  Jag har ingen på axlarna för det verkar inte som om jag kan få min HMO (Health Maintenance Organization) för att betala för det. 

AM13: Tror du att du kan släppa dessa online för oss?

DO’F: Ursäkta mig?

AM13: Skulle du kunna släppa dessa fotografier online för oss?

DO’F: De är där.

AM13: Är de? Finns de någonstans på din webbsida?

DO’F: De finns på min webbsida, ja.

AM13: Tack.

DO’F: Mm-hm. Det är www.duncanofinioan.com

AM13: Kan du säga den webbsidan en gång till?

DO’F: www.duncanofinioan.com

AM14: Först vill jag tacka dig både för att vara här idag och för att vara modig nog att tala med oss och berätta dina historier.  Jag har några få frågor. En är om Project Talent.  Vilka var en del av de andra talangerna som barnen uppvisade och, om du kan, introducera oss för några av dem som återstår idag?

DC: Project Talent, som Duncan sa, är ett långtgående program.  Min talang, bland andra, är att ta en mosaik av små bitar av information och ge dig en mycket klar bild.  Detta har tagits hem det här veckoslutet.  Det finns människor här som det var meningen att jag skulle möta.  Där är tre i rummet här bakom just nu.

Jag togs inte under vissa tidsperioder.  Jag togs under somrarna.  Jag var en sommarskola, så att säga.  Min träning började när jag var sex år gammal när min bror tog hem – som råkade vara en överfurir i Marinkåren vid den tiden – tog hem ett 22 tums målgevär.  Det var en del av min träning för han var också i det tidiga Project Talent, som jag fann ut senare.

Men, jag skulle försvinna på sommaren och kom hem i tid för att gå till skolan. Och jag hade alla dessa minnen av att vara med min farbror Ed, som var en langare.  Stor bedragare.  Jag frågade min mamma en gång innan hon dog, jag sa: Mamma, jag har en fråga till dig.

Hon sa: Vad?

Jag sa: Jag har dessa minnen av att vara med min farbror Ed på sommaren, gående på gatan.

Hon sa: Du var aldrig med farbror Ed.

Jag sa: Vad gjorde jag då?

Hon sa: När du blir äldre kommer du på det.  Och mamma gav mig det där leendet som sa: Du har frågat tillräckligt med frågor.

Mamma, Gud välsigne hennes själ, gick Hem 1993.  Innan hon gick visade hon mig en journal hon hade från tiden jag var i tjänst.  Varje gång jag blev sårad, varje gång något speciellt inträffade under ett uppdrag så skrev hon ner var jag var, vad jag gjorde och var jag blev sårad och vad händelsen var.

Jag sa: Hur visste du detta?

Och hon sa: Jag är ditt psykiska ankare.

Jag sa: Det visste jag inte.

Hon sa: Det är mycket du inte vet.

Min mamma, Gud välsigne henne, var en ängel.  Åh, vilken helig terror hon kunde vara. (Duncan skrattar).  Jag är annorlunda än Duncan.  Jag har inget blod från ursprungsbefolkningen i mig som jag känner till.  Hursomhelst, jag säger att jag är från Sicilien, det är för att min mamma var skottisk-irländsk.  Min pappa var ren sicilianare och var uppfostrad av mina farföräldrar.

Och det är intressant att veta det när jag talade med den tredje medlemmen i vårt team… fredag morgon ligger jag i min säng hos min brorsdotter innan jag kom hit klockan 4.30 i morse och jag sa: Hej Allie, klockan är 4.30, sänd ett meddelande till honom.  Men han fick det aldrig.

Jag frågade Allie, jag sa: Vad hände klockan 4.30 i morse?

Hon sa att jag vaknade ur en skön sömn och satte mig upp och sa: Vad är detta?

Psykiska förmågor är vid liv och mår bra.  Jag håller just på att finna ut vilka mina är.  Jag har aldrig tänkt på att ens ifrågasätta mig själv om detta.

I går natt satt vi på caféet.  Allie och jag tittade på varandra på samma gång och… någon var där.  Någon var där.  Där var en psykisk vampyr, det var det andra vi upptäckte.  Robotar vet inte om att de används.  De vet inte vilken träning de har haft.  De har ingen vetskap, inget minne, så vi kan inte hålla dem ansvariga personligen.  Men förstå att, så många personer som det finns, det är olika program, för alla har olika naturliga ursprungstalanger som måste bli… ah… slå mynt av.  Och jag hoppas jag har besvarat din fråga.

AM14: Ja det gjorde du och jag har två till, faktiskt.

DC: Sätt igång.

AM14: Du faktiskt nästan ledde in på dem. Den andra frågan är hur kan vi lokalisera dem och kommunicera med dem, medlemmarna i de efterföljande programmen, den nästa generationen som de talade om, och hjälpa dem att förstå vad som händer med dem?

DO’F: Det tror jag inte att du vill.  Vi är på det sätt vi är utan förklaring.  Vi har ingen.  Som jag sa tidigare, det var aldrig meningen att vi skulle återfå våra minnen, åtminstone inte vid den här åldern eller tidpunkten.  Jag hjälpte Dave att få tillbaka sina.  Jag fick mina tillbaka tack vare en bilolycka, så jag vaknade upp tidigt.

 

Den generation av människor som är i det här projektet idag, vilket skulle vara den fjärde generationen… Jisses!  Det är en mycket skrämmande tanke: Att försöka lokalisera en av dessa män och kommunicera och försöka resonera med den personen, om de är i en förändrad personlighet…

BR: Vi har någon information om den fjärde generationen som jag tror, i samband med vad du har berättat för oss, vi borde säga några få ord om.  Soldaterna är inte människor.  De kan sitta i ett läkarrum och passera testen och läkaren skulle inte veta om det inte var ett invasivt test.  Läsningen av blodtrycket, EEG, ECG, de passerar testen.  De skulle vara en frisk och stark man, se ut som en ganska stor och muskulös man.

Personen som berättade detta för oss en gång hade ett företag, hade ett korporationsbolag, och namnet på den korporationen var Cyberdyne.  Har någon sett filmen The Terminator?  Okej, detta är en referens till vad vi hörde igår om hur verkligheten smälter in i Hollywoods filmindustri som ett sätt att, tror jag, först och främst som ett sätt att förvanska sanningen, för när någon säger: Hej, vet du, dessa Stargates är verkliga, då skrattar man åt dem för det var just något som kom ut från ett filmmanuskript.  Detta är hur de döljer saker som det där.

Cyberdyne är ett av dessa exempel.  Personen som talade om detta för oss pressade vi ganska mycket.  Vi hade en ganska intressant konversation om det och vi förstod att en av de många funktionerna hos dessa soldater, för brist på ett bättre ord… naturligtvis kan de gå ut i rymden utan några som helst problem.  De behöver ju inte andas. 

Och antalet av dessa soldater, fick vi veta, låg någonstans runt 15 000.  De har aldrig deltagit i strider för då skulle deras existens avslöjas.  Men vem än fienden är, och vi är inte säkra i det här sammanhanget, så ges de uppfattningen att de existerar, men de har aldrig använts.

Detta är ungefär så mycket som jag vet. Jag skulle vilja fråga Dave och Duncan här om detta passar in med vad ni tror att ni förstår.  Detta är en konversation vi inte haft.

DC: Det måste av nödvändighet passa in.  Jag menar, Bill gav en analogi med flygplan när det gäller generationerna.  Låt oss ta en närmare titt, låt oss ta en titt på datorer.  1962 när jag först blev introducerad till datorer så fyllde de nästan det här rummet.   Nu har jag en placerad på mitt skrivbord.  Ja, jag har sex datorer i mitt nätverk hemma.  Jag råkar gilla att leka med datorer.  Den där datorn är tre år gammal.  Den har mer datorkraft än de första fem datorerna de byggde som var lika stora som det här rummet.

Varje… det brukar bli vartannat år, sedan var det varje 1½ år och nu är det varje år som de dubblar kapaciteten och förmågorna på mikrochipsen.  Ett mikroprocessorchips är omkring storleken på en halv dollarsedel.  Det brukade vara så att de hade ett datorchipssystem där inne, sedan blev det två, nu är där fyra.  Samma storlek på chipset.

Så den analogi som han vill ha är: hur ser den fjärde generationen ut? De är förmodligen i femte eller sjätte generationen nu.  Detta är, för mig, absolut skrämmande och jag är rädd för väldigt få saker i den här världen.  Och vi talar inte om den gula ormen heller (Duncan skrattar).  Okej, jag erkänner: Jag hatar ormar (skratt).

DO’F: Lyssna nu, långt och kort: du skapar inte en armé såvida du inte har för avsikt att utveckla den armén.  Den här fjärde generationens supersoldater/krigssoldater, vad du nu vill kalla dem, är några riktigt dåliga människor.  Jag kunde inte stoppa en.  Jag var den bästa vi hade i min generation och jag kan inte stoppa en av dem.  Möjligheten är mycket, mycket verklig att de kommer att släppas lösa på den amerikanska befolkningen.  Vad vill ni göra åt det?  Jag vill stoppa det.

Om de släpper den här fjärde generationen loss på oss, då är vi förlorade.  Och de kommer att försöka att reaktivera varenda en av oss i första, andra och tredje generationen att gå samman med dem.

Om vi inte avslöjar dem nu och försöker att åtminstone sätta upp en blockad, då kommer vi inte att ha en chans.  De är så bra.  De är så starka.  De är så oövervinnerliga.  Vi har mycket, mycket lite tid på oss att lyckas med att stoppa detta.  Så vad vill ni göra åt detta?

BR: Bara en liten datapunkt som jag just kommit ihåg… vi fick veta att två av dessa kan plocka upp en Abrams-tank (skrattar/ohörbara kommentarer).

DO’F: Jag kan göra en 456 kilos marklift vid 49 års ålder och en bruten nacke.  Min nacke var bruten på tre ställen i min bilolycka.  Det var aldrig meningen att jag skulle lyfta något tyngre än en kopp kaffe.  Jag kan marklyfta 456 kg.  Det är första generationen.  Vad Bill just sa om fjärde generationen… tänk på det!

KC: Jag vill bara tillägga att vi har fått höra – okej? – kan inte säga varifrån vår källa kommer, men att Duncan har alldeles rätt i att det amerikanska folket är måltavlor och kan bli målen för en del av den här armén vid något tillfälle i framtiden.

Vi fick också höra att ett krig ”förväntas” om vi säger så, ett med Kina och två med besökande raser, utanför planeten – okej? – och att dessa varelser som är skapade faktiskt har kapacitet att hantera en sådan situation.  Och allt detta är absolut topphemligt, absolut.

Det faktum att Duncan kommer fram och Dave Corso också, och det faktum att de funnit varandra, betyder att det finns en makt högre och mer kraftfull än någonting som skapats av människan.  Det är bevis på det, det faktum att vi finner varandra.

Det finns några andra människor i den här publiken idag som fann oss och fann Dave Corso och Duncan och de är involverade också.  Och de, vissa av dem, vet inte ens om hur djupt ännu, okej?  En del av dessa människor användes, igen, mot deras vilja.

Och jag måste säga att, ni vet, det är en massa soldater där ute som används på väldigt många olika sätt som de inte inser.  Det finns också människor, sovande, runt om oss som används även under natten i deras, om ni vill kalla det så, deras ljuskropp, används och tränas, blir utnyttjade.  Så detta är ett mycket djupt kaninhål, så jag vill bara på något sätt måla upp det för er lite.

AM15: Vad är en blockad?
 
 KC: Säg det igen.

AM15: Vad är en blockad? Han nämnde att vi behöver en blockad?

DC: Vilken blockad?  Blockad?

DO’F: Åh, nej, nej, nej.  Jag sa sätta upp en blockering, som när man spelar fotboll, att försöka att sätta upp ett block så att de inte kan komma åt dig. 

Information!  Vi behöver så många människor som möjligt som kan komma fram.  Vi behöver dig, vadsomhelst som en individ kan göra, även om det är så lite som att nämna vad som talats om här i ett radioprogram.  Även… vara en telefonväktare.  Även så mycket som att skriva till din kongressman.  Jag vet att det är slöseri med tiden, men du kan översvämma deras kontor.  Jag vet, jag har skrivit till presidenten, okej?  Jag får brev från fansen (skratt).

Vad du än kan göra… för, gott folk, detta är ett krig, tro inget annat!  Och vi kommer att få kämpa mot en fiende som ni inte kan föreställa er. Okej?  Så vi behöver hjälp.  Vi behöver din hjälp.

AM1: Kan vi inte bara stoppa dem genom meditation?  Är det inte möjligt att förändra… genom att faktiskt projicera det… (oklart).

DO’F: Just det.

AM16: Jag menar, vi som människor har ingen styrka, men vi har styrkan i våra tankar.

DO’F: Det är väldigt sant, absolut mycket sant och jag uppskattar allting du och andra som jag vet här inne arbetar med just nu.  Okej?  Det är mycket sant.

Men samtidigt behöver vi en fysisk närvaro för att visa en fysisk närvaro som: Vi vet vem ni är, vi vet vad er agenda är, vi kommer att stoppa er på ett eller annat sätt.

All kärlek och allt ljus arbetar med det.  De kompletterar varandra, du kan inte ha det ena utan det andra.  Det är poängen som jag försökte ge.  Och jag har en ful ovana att tala för fort för min hjärna arbetar fortare än min mun och många gånger låter det inte vettigt.  Så ni behöver bara säga till mig att hålla käft, säg det igen, lugna ner dig och gå.

AM17: Det är min sista fråga och efteråt vill jag bara erbjuda en möjlig lösning, men jag är glad att du nämnde att alla har talanger.  Jag var nyfiken på hur resten av alla här såväl som runt om i världen kan identifiera och utveckla sina talanger på ett ansvarsfullt sätt?

DO’F: Det är generellt sett vida accepterat att alla har en viss grad av PSI-förmågor.  Vi är födda med det.  Om du frågar mig hur du skulle göra för att stärka eller öka det, så först och främst, håll dig borta från allting som har ordet ”projekt” i början av det. (skratt från alla i publiken och applåder).

KC: Förutom Project Camelot, naturligtvis.

(Publiken: Skratt från alla).

DO’F: Okej, mitt misstag.  Hitta en lärare!  Hitta en lärare, någon som är en ljusarbetare, en sann ljusarbetare, och arbeta med dem.  Låt dem lära dig.

AM17: Och sedan den möjliga lösningen… det var under en konversation med Cynthia och en annan av gästerna som hon sa något liknande det som den här personen talade om, om vi kan sända vit ljusenergi och kärlek – kalla det bön, kalla det vad du vill, för att… du vet, det är en radikal idé…

… men för Illuminati och för andra ledare där ute, så att de kan hjälpas att förstå, verkligen, vad de håller på med och så att de kommer att ha mer kärlek och faktiskt ändra sig för att förhindra frigörandet av en sådan kraft som finns hos supersoldaterna, såväl som att hjälpa till att skydda dem i samma energier som skyddar dig, så att de negativa energierna som finns runt om dem inte kan fortsätta att finnas.

DO’F: Du tar upp en utmärkt punkt, men dock, tro mig, Illuminati vet exakt vad de gör.  För att plocka upp det du säger: tankar motsvarar handling.  Så, som damen här sa med positiva tankar – absolut kan du manifestera positiva tankar till verklighet.  Vad du säger har sina förtjänster och har möjligen en chans, men under tiden behöver vi ha någon typ av förberedelse om det inte fungerar.

AM 17: Absolut, tack så mycket.

KC: Jag vill säga något här.  Vad vi talar om är medvetenhet – okej? – att vara vaken och medveten, att veta, bli medveten.  Just handlingen med att lära och bli medveten, precis som det vi gör just här, detta skapar makten.  Okej?

Det räcker inte att bara att sända blint ljus, blind kärlek – det måste vara intelligent.  Det måste bifogas en uppfattning eller riktning.  Man måste göra mer än bara ge sitt hjärta, okej?  Du måste förstå det du ser och varför du gör det du gör.  Så, att veta och sätta ihop den där biten tillsammans, det är den saknade biten.  Och då, det är medvetenhet.  Vad du vill förmedla är medvetenhet om alla aspekterna av vad som händer här.  Okej?

Så om du är kärleksfull, du är medvetet kärleksfull, i vetskap om alla parametrar av vad det betyder, inte blint.  Så ge inte bort din energi blint.  Om du vill ge din energi och kraft och ljus och kärlek till Illuminati, vet då vad det är du gör.  Var medveten medan du gör det.

MIRIAM DELICADO (MD): Jag vill säga till dig att, i det där avseendet, det är något jag gjort i det förflutna i en viss situation där det var så många människor involverade, där var så många nivåer av förståelse, jag faktiskt satt och mediterade och frågade mina kontakter: Vad är det som jag kan sända till dem?

Så jag sände ett meddelande: jag bad att alla som var inblandade skulle se sanningen, att förstå den och acceptera den.  För sanningen kommer från universell förståelse och inte bara sanningen på nivån av livet här.  Så sanningen skulle vara att de gör fel och de borde se det, de borde förstå det och de borde acceptera det och sedan finns inget val.  Vid den tidpunkten kommer förändring.  Så sänd till dem och sänd till världen, att världen ser och förstår och accepterar sanningen.  Tack så mycket (applåder).

KC: Så medvetenhet är sitt bästa försvar.  Det är ditt försvar: total medvetenhet.  Det betyder att när Jorden och hela mänskligheten är en vaken varelse, en vaken varelse, då kan ingenting stoppa dig. Okej?

AM18: God morgon, gentlemän.  Tack för att ni är här.  Har någon av er försökt hypnos för att försöka fylla i några av tomrummen eller sammanlänka personligheterna?  Jag vet att det antagligen är en dum fråga, ni har förmodligen…

DO’F: Åh nej, det är inte en dum fråga alls.  Det ett logiskt antagande att vi hade gjort det och svaret på frågan är, yeah, jag gjorde det en gång, men jag försökte döda terapeuten.  Den alternativa personligheten tog över och försökte döda terapeuten.

AM18: Jag var på väg att erbjuda mig frivilligt (skrattar).  Jag skall spara det!

DO’F: Detta är en idé som en del av oss faktiskt har stött och blött under några år, det är att – om vi kan hitta en terapeut som är villig att göra detta – jag skulle behöva vara fastkedjad så att jag inte kunde röra mig och sedan kan du göra vad du gör.  Och om… inte om utan när den alternativa personligheten blir triggad så är du förhoppningsvis säker.

AM18: Det är jag med på.

DO’F: Okej, vi skall definitivt prata om det.

CYNTHIA CRAWFORD (CC): Jag har ett yttrande som kommer att bli mycket djupt för dig.  Jag har kontakt med varelser från andra världar och jag har haft det hela livet.  Jag har blivit… regeringen har försökt att döda mig därför att jag är en produkt av ett hybridprogram som de skapade.

Men nyligen, när jag var i Laughlin, välsignades jag med ett möte med en man som har blivit tagen ur sin säng mot sin vilja, tvingad ombord på dessa skepp och tränad, och detta inkluderar hans familj också, tränad till att använda utomjordisk teknologi för att döda.  Och Barbara Lamb, som en del av er känner till, visste inte hur hon skulle svara annat än: Försökte du använda kärlek och ljus på dessa varelser för att stoppa dem?

Och mannen sa: Där finns ingen mängd kärlek och ljus för att stoppa dem.

Och han fördes till mig och jag sa till honom: Om kärlek och ljus och alla dessa religiösa olika saker folk säger: ”Sänd kraften i Kristi energi till dem” inte fungerar, då kanske de är av ljuset.

Helt plötsligt blev jag nerladdad med information som bara chockade mig.  Jag förstod att där är ett antal tusen och åter tusen av sirianska ljuskrigare som finns på den här planeten nu som har förmågan att använda den utomjordiska teknologin för att skydda ljusarbetare – inte bara skydda dem, de kommer att döda dem (Eds notering: menas att döda supersoldater) om de tvingas till det.  Och de är designade till att gå upp mot övermänniskor och ni skulle inte tro vad de håller på med.

Jag har blivit visad Stargates, då jag vet att ni här känner till om Stargates och vad som kommer att hända med dem.  Vet ni något om det?

DO’F: Den saken vill jag inte vidröra.  Jag känner till Stargates.

CC: Okej.  Jaa, jag har visats vad som kommer att hända i framtiden.  Men jag måste tala om för er att ni måste lita på ljuskrigarna från Sirius.  De är här av en anledning.  Många av dem håller just på att vakna upp.  De har också med sig, förutom armén som kommer att hjälpa till med att kämpa mot supermänniskorna, så har de också folk, inklusive en 13 år gammal flicka som jag har mött, som kan bokstavligt talat göra handpåläggning med healing, och hon är också sirian.

De håller på att vakna upp.  De är redo.  De förbereder sig och de sa att det är brådskande nu – NU – att vakna upp.  Vi måste alla sätta vårt eget ljus och kärlek bakom dem och med dem för vi kommer att få ett hårt jobb.  Det kommer att bli mycket svårt, men vi kan göra det.

Tack så mycket (applåder).

DO’F: Tack själv. 

AM19: Hej och tack för att du är här.  Min fråga… du nämnde igår i panelen en av de positiva saker som du höll på med bara för nästa år, du hade nämnt musik.  Men du har just nämnt att du inte tittar på TV eller någonting som det, eller filmer, och jag förstår att din träning troligen var traumabaserad, men det finns musik som triggar också.  Så jag är bara nyfiken, finns det någon musik som du inte kan… eller om någonting har hänt om du lyssnat till någon musik?

DO’F: Vad jag gjorde igår var att jag använde… jag tror att vad jag sa om att om regeringens kontrollerande utomjordingar, ET Disclosure, att jag inte tycker om musiken hos det partiet. Jag använde bara det som en komisk referens men för att besvara din fråga fullt ut, nej jag tittar mycket lite på TV. Såvitt musik angår så håller jag mig till klassiskt.  Jag gillar keltisk musik.  Det är ungefär allt.

AM19: Okej, tack så mycket.

AM20: Duncan, i ljuset av ändamålet i hela det sätt som Camelot fungerar, vilket är att exponera och att skyddas av exponeringen av sanning, har ni grabbar tänkt på att göra allt ni kan för att få de faktiska minnena med datum, tidpunkter, vem blev dödad, var blev de dödade och en lista på det som skulle fullt ut exponera programmet och skulle ha en… Yeah?

DO’F: Det skulle, i vissa avseenden, definitivt hjälpa till att exponera, men det skulle inte helt och hållet exponera oss.  Vad vi har gjort är, i princip, vi har sänt ut en uppmaning till någon som är involverad i dessa projekt för att komma i kontakt med oss.

Och som jag har hänvisat till för människor under det här veckoslutet – min grupp.  Det är min grupp.  Vi är alla före detta ovilliga deltagare i ett eller annat projekt med detta.  Så vi försöker att komma tillsammans och genom att komma tillsammans och prata och sätta allt detta… det är hur vi får tillgång till datum, platserna och allting i kombination med det.

Vad många människor måste förstå är att de kanske minns en händelse vid en viss tidpunkt. Jag minns exakt samma händelse med ett annat datum.  Sedan har vi någon annan som också var en del av denna exakt samma händelse. Men de minns det på ett helt annat datum.  Och det sker på grund av att när minnet är nedtryckt in i den förändrade personligheten så fick du veta att det hände på det datumet. 

AM20: Men om du kunde kontrollera det mot de faktiska anteckningarna…

DO’F: Och det är vad vi gör.  Det är därför jag sa tidigare, jag talar inte om någonting som ett faktum om jag inte har tre referenspunkter som faktum.

AM20: (skrattar).  Jag gör samma sak.  Jaa, det verkar för mig att folk som kommer upp och säger: Jag var en del av programmet utan att kunna visa vad som gjorts, kommer att få folk att komma mer in i medvetenheten om den här exponeringen.  

DC: Jag har en fråga till dig.  Vad är ditt minne av vad som hände för två timmar sedan?

AM20: Mycket bra.

DC: Är du säker?

AM20: Yeah.

DC: Det är annorlunda än vad mitt är.

AM20: Yeah, jag förstår.

DC: Men gör det att ditt är mindre sant?

AM20: Det finns en fysisk…

DC: Gör det ditt minne av vad som hände för två timmar sedan mindre sant än vad mitt är?  Ja eller nej.

AM20: Jag talar inte om våra minnen.  Jag talar om att kolla det mot det fysiska universum.

DC: Jag skall ge dig ett exempel här, om du bara har tålamod med mig.  Ja eller nej? Förändrar det din uppfattning av vad som hände för två timmar sedan? Ja eller nej.

AM20: Jag skulle faktiskt inte döma min uppfattning på det sättet.  Jag skulle döma det genom att kolla det…

DC: Du har inte svarat på min fråga.

AM20: All right (skrattar).

DC: Frågan är denna: Vad som hände för två timmar sedan, enligt din uppfattning om hur världen är och min uppfattning av hur världen är, är de desamma?

AM20: Nej, det är de inte.

DC: Genom ditt medgivande, gör det din mindre värdefull?

AM20: Det ger inte någon av dem mer värde eller mindre värde för mig.

DC: Tack så mycket.  Du har besvarat min fråga.

DO’F: Faktum är att i princip vad som händer beror också mycket på åldern på individen när minnet kommer tillbaka.  Och, som jag sa, de förstör också minnena när de förtrycker dem, de sätter tillbaka dem in i den alternativa personligheten och de kommer i det minnet att röra till datumen.

AM20: Just det, riktigt.

DO’F: Vad du anspelade på är också att bara för att någon kontaktar oss och säger: Jag var en del i det här projektet eller det där projektet, gör det att det är så?  Nej, det gör det inte.  De måste gå igenom vår egen lilla testprocess för att se om de var eller de inte var det.

Men för att avsluta med varför vi har olika uppfattningar om datumen så har vi faktiskt inte ett korrekt svar på det.  Men det kommer att vara ett dussin av oss, vi kommer att minnas exakt samma händelse, exakt samma människor där, men jag kommer att minnas det, säg, våren, han kommer att minnas det, säg på vintern, men ändå är händelsen densamma.  Året kommer att vara olika, månaden kommer att vara annorlunda.

AM29: Jag förstår.  Det verkade bara för mig som att kontroll mot ett historiskt dokument som är i offentliga domäner skulle ha någon effekt.

DO’F: Jag måste göra detta.  Problemet med det är att det finns en orsak att de kallas för black operations (skrattar).  Det är inte meningen att de skall hända.  Det finns anteckningar, men ingen som vi skulle kunna titta på, så vi kan inte göra det.

KC: Det är också tidsresor iblandade här.  Och det är att bråka med… det finns inplanterade minnen, falska minnen, falska datum.  Där är lager på lager, så, ni vet, gräva in i den här frågan är… att faktiskt leta efter verkliga händelser i livet, det är ett kaninhål.  Det finns så många nivåer, baserat på vad vi hört från olika människor.  Det inkluderar vittnesmål från ”Henry Deacon”, Arthur Neumann.  Okej?

Det finns också något på Internet, Stephanie Relfe, som intervjuade sin man (i en bok) kallad The Mars Records.  Mycket intressant.  Hon använde några Scientologi-tekniker såväl som några andra healingtekniker för att komma till roten av några av hans minnen.  Mycket av vad han gjorde inträffade på andra tidslinjer samtidigt med att han var på andra platser.  Jag menar, det ger en början på en förståelse hur lagren kan hända.

Vi faktiskt… detta är fascinerande och detta har varit fantastiskt.  Tack så mycket båda två, Duncan O’Finioan och Dave Corso (applåder).

Och… ja, absolut.

DC: Om jag kunde få er uppmärksamhet för en minut.  Hur många av er har någonsin fått ett telefonsamtal, ni plockade upp luren och det var ingen där?  Hur många av er använder en nummerpresentatör för att se vem som ringer?

Låt mig berätta om ett litet äventyr jag hade.  Jag fick ett telefonsamtal.  Det såg ut som om min son ringde mig.  Hursomhelst, när jag tog upp luren var det toner som kom ut från luren. Det var inte min son som ringde mig.  De kan manipulera presentatören för att ge dig vilket nummer de vill.

Om ni plockar upp telefonluren och hör något konstigt, eller ni tror att ni hör någonting konstigt, lägg då på luren.  Det är ett mycket vanligt sätt att påbörja utlösare.  Ta det bara som en varning när du får ett samtal och var säker på att du är trygg i att besvara samtalet.

Om jag får ett samtal från ett okänt nummer så svarar jag helt enkelt inte på det.

KC: (till publiken) Yeah, jag måste säga att ni grabbar har blivit sinneskontrollerade – okej? – era TV-apparater, nämn det, de tekniska apparaterna runt om er, skalärvapen.  Det är inte bara dessa två.  Okej?  Det händer för alla.

Ni måste bli medvetna för att kunna stå emot det, så ni behöver veta att dessa saker, telefonsamtal, TV-program, olika onormala händelser som inträffar mitt ibland er, pulser som sänds genom stereoanläggningen.

Faktiskt underliga saker, vi har haft några saker som hänt här uppe med en del av anläggningen.  Samma sak.

Tack så väldigt mycket för att ni varit här för detta.

Tack så mycket för att ni kom hit. 



Klicka här för video intervjun

**Transcript provided by the hard-working volunteer members of the Divine Cosmos/ Project Camelot Transcription Team. All the transcripts that you find on both sites have been provided by the Transcription Team for the last several years. We are like ants: we may be hidden, but we create clean transcripts for your enjoyment and pondering.**







Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits

Google+