|
|
 |
 |
|||
|
||||
Framtidsprat 5: Tid för sanningen!
Bob
Dean, Henry Deacon, Alfred Webre:
Med Bob Dean, Henry Deacon, Alfred Webre i Barcelona, Spanien, 26 juli
2009
Klicka
här för video
presentationen
Bill Ryan (BR): Detta är Bill Ryan och Kerry Cassidy från Project Camelot och datumet är… vi kan aldrig få datumet rätt! Vad är det för datum?
Kerry Cassidy (KC): Den 26:e.
BR: Den 26 juli 2009. Vi är på Exopolitics Summit (Expolitikers möte) i Barcelona i Spanien, och det är vårt mycket stora privilegium personligen, måste jag säga… jag vill be Kerry om ett ögonblick att göra ett tillägg till min introduktion här. Jag vill introducera dig, Alfred Webre, som aldrig visat sig framför en kamera med oss förut. Alfred, det är ett privilegium att få tala med dig.
Alfred Webre (AW): Tack så mycket.
BR: Jag har varit en beundrare av dig under många år. Bob Dean, som har blivit en mycket nära personlig vän de senaste åren, och han skyller helt och hållet på oss för sin nyfunna popularitet bland alla de unga damer i världen som följer Exopolitics. (Kerry skrattar).
Bob Dean (BD): Fy skäms!
BR: Det är antingen du eller Sean Connery. Han är bara inte tillgänglig längre.
KC: All right, absolut.
BR: Oaktat alla dessa skämt så vill vi introducera någon som vi har presenterat för världen över de senaste tre åren, någon som vi också känner och älskar mycket och som har blivit en personlig vän, till och med längre än Bob har.
Vi har kallat honom
”Henry Deacon”, vilket syntes vara en god idé vid den tidpunkten.
Jag kan inte ens börja med att kalla honom vid hans verkliga namn,
därför att jag inte kan komma ihåg det och för mig är han för alltid Henry.
Och
Henry,
det
beror
helt
och
hållet på dig om du vill blottlägga ditt
egentliga namn.
‘HENRY DEACON’ / ARTHUR NEUMANN (HD/AN): Jag vill bara säga att mitt
namn är Arthur (Arthur Neumann)
BR: Han namn är Arthur. Okej. Vill du bli – och detta är en allvarlig fråga – känd som Arthur eller Art?
HD/AN: Ja, bara Arthur, tack. Jag är trött på Henry-namnet.
BR: Du är trött på namnet Henry. Henry är död. Länge leve Arthur!
HD/AN: Och Camelot.
BR: Och Camelot, exakt så. Det har något att göra med King Arthur.
KC: Se där, han stal ditt namn. Så är det… i det här livet.
BR: Jag tar upp värdefull tid här… för vi har begränsat med tid och det beror på att Bob är efterfrågad, som jag just sa, och han måste skynda sig till sitt nästa möte.
En av anledningarna
till varför detta är en så viktig konversation, är för att igår kväll
vid Exopolitics Summit när Bob Dean gav, vad jag har satt in på
vår webbsida och beskrivit som den mest magnifika presentationen på
någon UFO-konferens jag någonsin hört, och jag vill säga detta igen
skriftligt. Det är fabulöst och ni kommer att få en länk dit här.
Han bekräftade att det verkligen finns baser på både Månen och Mars och
visade oss foton som aldrig förut har visats, såvitt jag vet i alla
fall, och det är ett extremt viktigt vittnesmål. Om en minut kommer Bob
att berätta för folk, är jag säker på, hur han känner sig nu då han är
”under order” från någon, någonstans, att tala ut som han aldrig har
gjort tidigare. Vi saluterar dig för det. Detta är en
mycket modig sak som du gör och det är otroligt viktigt.
En av de saker som länkar ihop de tre vittnen vi har här – vi kan kalla er för vittnen – är någonting vi skulle kunna döpa till The Martian Connection, och med det så lämnar jag över till Kerry, för jag pratar alldeles för mycket redan. Kerry…
KC: Okej, ja, ett ögonblick bara. Låt oss börja med Arthur…
HD/AN: Bara något verkligen enkelt, innan jag glömmer bort det. Jag satt bland publiken under konferensen och kameramannen var strax intill mig och något poppade upp på nyheterna som var på C-Span, som jag sänt till er, och jag ville bara påminna om det. Det var en av astronauterna som talade om det också.
KC: Buzz Aldrin talade om att ha något som var en…
HD/AN: En monolit på en av Mars månar.
KC: En monolit på
Månen.
HD/AN: Och det bara poppade upp under de senaste två, tre dagarna.
KC: På Månen?
HD/AN: Nej, på Phobos.
KC: Åh, på Phobos, en av Mars månar, eller hur. Okej. Och du visste det, eller hur?
HD/AN: Nja, nej jag var inte medveten om det, nej.
KC: Var du inte?
HD/AN: Nej, det var jag inte…
KC: Men du berättade för oss om en monolit vid något tillfälle. Minns du det?
HD/AN: Ja, det gjorde jag. Uh huh.
BR: Det var en annan monolit. De finns överallt där.
KC: Där ser man (skrattar).
HD/AN: Jag hoppades att du hade haft en chans att träffa Arthur Clarke för några år sedan.
KC: Oh, det önskade vi också.
HD/AN: Men det blev inte så.
BR: Nej det blev inte så.
KC: Det är faktiskt intressant att du nämner honom för vi talade just med en annan whistleblower (tipsare) i morse och han kände Arthur Clarke också, så ni två har något annat gemensamt.
HD/AN: Mm hm…
KC: Okej, så här är vi nu. Jag är Kerry Cassidy, detta är Bill Ryan. Vi är Project Camelot, för de av er som inte vet det, och detta kommer att bli en öppen konversation. Vad vi vill göra är att tala om framtiden, därför att vad detta verkligen är, är vad vi kallar ett Framtidsprat. Det är en konversation. Med det menas att Bill och jag kommer att göra något verkligen störande – vi kommer att prata från tid till en annan, mer än normalt.
Men vi vill verkligen höra från er tre. Och vad vi önskar tala om är era visioner av vad som kommer att ske i framtiden, i den närmaste framtiden vore idealiskt, men ni kan gå så långt fram som ni vill. Och varför inte börja med Alfred Wehre?
AW: Åh, tack så mycket. Ja, jag ser på framtiden som att den formas av två fundamentala krafter, kanske tre. Den ena är en serie av kosmiska cykler som händer synkroniskt på samma tidpunkt vid solcykel 24, vilket är mellan åren 2009 till 2020, med solens maximum runt år 2013… 2012 till 2013.
Den andra är tidsaccelerationsmatrisen, vilken är en bearbetning av Mayakalendern. Så när vi rör oss in mot år 2011 kommer det svarta hålet i centrum av vår galax, vilket faktiskt förmedlar en mängd av våra tankar, att “hoppa in” till det Universella medvetandet, vilket innebär slutet på dualism.
Och slutligen, vad en del kallar “galaktisk, genetisk ingenjörskonst”. Det är kraften i det svarta hålet i centrum av galaxen som faktiskt ”stöts in” för att aktivera vårt DNA, 97 % av vilket, efter vad jag förstår, är inaktivt nu – de kallar det ”skräp”.
BD: De kallar det skräp, men det är inte skräp.
AW: Exakt rätt. Så dessa krafter medverkar till att öka kapaciteten hos inte bara människorna utan hos alla levande varelser, till en ny frekvens, en ny förståelse, en ny sorts socialt kontrakt, om du vill kalla det så.
KC: Ja, och jag tror, Arthur, du kan kanske säga det så därför at du väl har en annorlunda… jag vet inte om du kallar dig själv officiellt för en fysiker.
HD/AN: Nej, nej.
KC: Men, du har säkert någon sorts expertis inom området.
HD/AN: Ja, jag har väl inte någon expertis. Men i en del av det du just sa så tog du vissa ord från min mun. Så du har redan sagt en del av vad jag skulle ha sagt om allt detta, ja, som David Wilcock talar om. Han håller på att göra en film kallad Convergence och detta är vad som händer. Alla dessa olika saker är just converging – dvs de löper samman.
Jag såg ett litet barn igår, en liten flicka, och att se hennes ögon och jag bara… jag kunde se skillnaden, du vet, av den nästa generationen. Du kan se det. även hos någon som kanske är 20 år gammal, att de redan är mycket försigkomna, medvetet försigkomna.
BR: Arthur, när vi träffade dig första gången, vilket är nästan tre år sedan, minns jag mycket, mycket klart att detta var en av de första sakerna du berättade för oss. Du sa att den stora frågan just nu är att allting händer på en gång eller nästan i alla fall.
HD/AN: Ja.
BR: Skulle du kunna skissa, eller lista, vad dessa faktorer är som händer på en gång? Bara så att folk vet vad vi talar om här.
HD/AN: Ja, de fysiska faktorerna har jag just nämnt: de cykliska faktorerna, mycket långa cykler och korta cykler, effekten av stjärnorna, Solen, här… de spektrala förändringarna i Solen och saker som jag gissar inte kan mätas. Jag vet inte det. För mig är det en intuitiv typ av känsla och inte en vetenskaplig sak. Jag är inte säker.
BR: Men det finns väl saker som du har blivit informerad om?
KC: Ja, du har redan
talat om miljön. Du talade om vad som hade planerats när det
gäller virus som planterats ut runt om i världen, en sorts tidsbomber
på något sätt. Och du talade också om planer på något som ger
effekt på vår ekonomi, etc, etc.
HD/AN: Jaa, detta är något som skiljer sig från förändringarna… Okej,
jag nämnde Novelty Theory, vilken Terence McKenna
framförde. Han levde på den stora ön i Hawaii. Han talade om,
tror jag, att han hade en kalkylering för det och den matematiska
ekvationen kan man hitta på Internet, tror jag. Och du kan se att
den kommer ner till noll år 2012 ungefär, från vad jag kommer ihåg.
KC: Och med det menas vad? Att nyheten går ner till noll?
HD/AN: Jaa, nyhet. Det blir mer som en nymodighet, enligt min åsikt.
KD: Okej, det var det jag frågade.
HD/AN: Jaa, för mig betyder det mer en nymodighet… ja, nymodighet för mig är – jag skulle skratta åt det men det är inte – jag har inte orden. Jag har inte förmågan att sätta ord på saker som en del av dessa män gör, att sätta ord på dem.
BR: Låt mig få översätta det här för dig, sedan kan du se över min reflektion.
HD/AN: Okej.
BR: Jag läste en bok som hette Future Shock av Alvin Toffler för många, många år sedan, som sa att graden på förändringar accelererar.
HD/AN: Oh, ja.
BR: Så du har en logarytmisk förändring här på så sätt att allting börjar förändras.
HD/AN: Exakt så.
BR: Och det är som om det är statistiskt, som jag inte kan citera direkt. Men det är som att 99 procent av alla förändringar under den mänskliga historien har hänt under det senaste året.
HD/AN:Jaa.
BR: Eller något sådant. Och allting går vertikalt.
HD/AN: Min känsla är att, som för ungefär två månader sedan, bara för att det inte finns någon direkt markering, det kanske är två månader sedan, när jag började vänja mig av med morfin för fyra år…
BR: Därför att? Du tog morfin för att…? Bara för nedteckningens skull.
HD/AN: Jag vet inte hur jag skall säga det. De kunde inte komma fram med något test som var jämförbart, så det var genom uteslutning, och de sa att det bara var en perifer neuropati (nervsjukdom) och utmattning. Men det hände helt plötsligt när jag lämnade mitt senaste hemliga arbete, bara sammanföll med det. Vad som menas med det vet ingen, det är bara en gissning.
BD: Är inte det ett
intressant sammanträffande?
HD/AN: Ja.
KC: Jag höll på att säga: Vilket sammanträffande!
HD/AN: Men när jag sa adjö plötsligt och sprang iväg, istället för att de kontrollerade mig, så hade jag den här chocken, chocken för mitt system. Men saken är den, angående det som hände för två månader sedan, att någonting i mitt undermedvetna… jag hade bara väntat tålmodigt, i min bädd i det här rummet för tre eller fyra år med allvarliga smärtor, skrikande av smärta så gott som varje dag… och Bill fick köra mig runt i en rullstol en gång. Men, jag tänkte: Bara ha tålamod, ha tålamod – och genom att jag använde mina tankar så kom jag igenom det.
Sedan, för två månader sedan sa någonting mig: Du måste stoppa detta. Ingen annan tar dig ur den här medicineringen. Så, jag gjorde ett kalkylblad med varje timma av dagen som jag tog medicinen, därför att jag tappade räkningen på hur mycket jag tog. Det var ca 180 mg morfin, antagligen, per dag. Det var helt ur kontroll. Och något sa mig: Du måste komma ur det nu… och jag önskar inte någon att få gå igenom det.
Men jag kom ur det långsamt, och ungefär två dagar innan, helt plötsligt inträffade Konferensen i Zṻrich, vilket var för en vecka sedan eller så? Jag hade just kommit ur morfinet och visste inte ens om att jag skulle gå på konferensen eller någonting. Det bara hände. Så tajmingen är sådan att det är ett meddelande till mig, att nu är tiden inne då allting verkligen börjar röra sig framåt kvickt.
KC: Arthur, jag måste säga att för två månader sedan, jag håller med dig om att det verkade vara en övergång som inträffade. Det finns ingen markering i t ex Nyheterna men där var en känsla att saker och ting började eskalera, nästan som att rulla nedför en sluttning snabbare. Det var den känsla jag fick och det är intressant att du säger det. Och det gjorde du, du blev liksom vaken och började agera på ett sätt som satte dig på scenen två gånger om.
HD/AN: Men någonting… någonting hände mot någonting som var obotligt… helt plötsligt så kom jag tillbaka till det normala.
AW: Från synpunkten på Tidsaccelerationsmatrisen så skulle det ha varit den sjätte dagen av den Galaktiska eran, och, i det här speciella fönstret, som går från november 2008 till november 2009, finns det många, många sorts genombrott.
Så om vi alla känner den där generella genombrottskänslan i våra individuella liv så kanske det kommer från programmeringen som utgår från elektromagnetiska utflöden från det svarta hålet i galaxens centrum, som Mayafolket kallade Hunab-Ku, vilket är alltings centrum.
Jag förstår – och jag frågar särskilt Bob Dean och Arthur, därför att de har handskats så mycket med saker och ting inom den hemliga arean – jag ser på mig själv som en som inte växte upp i en kultur med hemligheter, men ser hemlighet som en av de mäktigaste krafter mellan den Öppna kulturen och denna utbrytningscivilisation som är den Hemliga civilisationen.
Jag har funnit att en av de aspekter som mest ökar medvetenheten, för mig, är att höra talas om hemligheter, såsom t ex korridorerna för teleportering till Mars såsom de framtida positionerna på Mars, Stargates till Australien. Att bara börja förstå alla dessa hemliga program är verkligen en expandering av medvetenheten.
KC: Jaa, exakt så. Information… jag menar att informationen i sig själv, bara att höra den, som vad som hände för dessa människor igår uppe på estraden när du visade fotografier som verkligen var revolutionerande därför att de hade dolts så länge. Och sedan ha en person som faktiskt går upp på scenen och säger: Jag har varit på Mars och här är jag – en människa! Det var, tror jag, en medvetenhetsexpansion för publiken på ett sätt som vi inte ens kan föreställa oss.
BR: Det är historiskt, eller hur?
KC: Ja, och självklart så vet jag inte ens om det kommer ut runt världen annat än därför att Camelot gör vad vi kan, eller hur? Men detta är den sortens saker som förändrar medvetandet. Och en av de saker jag måste säga är att medvetandet förändras drastiskt, helt plötsligt. Det är inte som en långsam, gradvis… det går framåt långsamt, långsamt och, från vad jag förstår, förändring händer faktiskt som det här (visar med handen 90 grader med tummen uppåt).
HD/AN: Ja, även större och snabbare än logaritmiskt, som jag känner det.
BR: Stegen förändras.
HD/AN: Jag vet inte om stegen förändras eller inte. Jag vet inte om det liknar det eller inte. Men det… digitaliserat eller inte.
KC: Så Bob, vad skulle du säga? För du har en lite mer pragmatisk syn – rätta mig om jag har fel, tillsammans med en andlig insikt – men, jag tror att du ser dessa förändringar eller du känner till saker som kommer fram och som är mycket pragmatiska för människors liv.
BD: Ja, jag tycker att hemlighetsmakeri, faktiskt, är nedbrytande på den mänskliga själen och att en av orsakerna till att jag har talat ut så rättframt och så ljudligt under de senaste fem åren.
Jag har lagt märke till hos många människor som jag har konfronterat på konferenser här och där, en känsla av rädsla, och hemligheterna hade tagit ut sin tribut hos dessa människor. De var ångestfyllda och de trodde inte på att de hade en framtid. De började tänka att det inte finns någon framtid, att vi alla är dömda.
Det är en av orsakerna till att jag kom till den här konferensen – och jag tänkte igenom det noga innan jag accepterade inbjudan – därför att jag inte tycker om att resa längre. Jag tycker verkligen inte om att flyga i flygplan längre.
Jag kom hit, tror jag, för att på något sätt mildra hemligheten som jag observerat är nedbrytande för den mänskliga själen, och jag ville tala om det för folk i den här publiken speciellt… att möta människor som Alfred här, som är en man som jag har respekterat och beundrat under många år. Det finns hopp, trots allt mörker, trots all rädsla och ångest.
Jag skulle vilja säga till människorna som är intresserade och som lyssnar, att det finns en morgondag. Det finns en framtid, och de och deras barn och barnbarn och så vidare, de generationer som kommer har, verkligen, en framtid och den är strålande. De måste hålla fast vid den gnistan av tro. De måste hålla fast vid det hoppet.
Detta är varför jag citerade Tolstoy igår när jag talade, när han nämnde att där är någonting inom den mänskliga själen som kommer att bestå och uthärda. Det finns en låga som brinner i det mänskliga hjärtat som inte kommer att brinna ut, hur mörk världen än blir.
Jag har försökt på mitt lilla sätt att framföra detta till folk. Och jag var så belönad av den respons jag fick. De kom upp till mig, bokstavligen i hundratal. Jag menar, jag säger inte detta med en negativ avsikt, men de ville inte lämna mig!
Att jag sa något hoppfullt genom att berätta för dem att de har en morgondag, en framtid, att deras barn och barnbarn kommer att resa till stjärnorna… det är det enda de behöver hålla fast vid. Där finns en framtid. Där finns ett öde for den mänskliga rasen i stjärnorna. Och detta är varför jag är här. Detta är varför jag kom för att lägga mina små två eller tre cent till hela den här saken.
KC: Jaa, jag skulle också vilja säga en annan sak som du sa till dem – att de har rätt att veta.
BD: Oh, Gud, det har de verkligen!
KC: Och jag tror att just det fick en eld att brinna inom dem.
BD: Ja, jag har varit
rasande. Elden som har brunnit inom mig har exploderat många
gånger, och det är farligt. Min hela natur… på den tiden när jag
var en man i infanteriet under många år, då var jag inte en
gentleman. Om du tryckte på mina knappar, drev mig bara en liten
bit för långt, då hade jag en tendens att bli som en explosion och,
behöver jag säga det, blev ganska
farlig.
Det är en av orsakerna till varför folket inom Black Ops har lämnat mig
ifred. (Kerry skrattar) För jag spred ut ordet att… du vet, jag hade
blivit förföljd av svarta sedanbilar under en lång tid. På natten
fick jag telefonsamtal. Jag hade svarta helikoptrar över
mitt hus.
Jag talade om för folk att jag var en veteran från två krig. Jag led av posttraumatiskt stresssyndrom och man kunde inte lita på mig rent känslomässigt, och om man drev mig lite för långt, jag var ju en expert på prickskytte och jag bar en pistol. Se upp för mig, du vet. Annars kanske det slutar med att jag skjuter en bunt av er killar.
Och ni vet, de svarta limousinerna slutade upp med att följa efter mig, de svarta helikoptrarna försvann och telefonsamtalen mitt i natten upphörde. Så, ordet gick slutligen fram att… reta inte upp den här gamla bastarden för det kan bli farligt, förstår ni?
KC: Förutom att du också hade White Hats bakom dig.
BD: Oh, lyssna nu! Låt mig berätta för dig, sötnos, jag har massor av goda vänner på höga platser och jag erkände på den här konferensen saker som jag aldrig har erkänt officiellt förut. Jag har verkligen goda vänner på höga platser och jag försöker hålla tungan rätt i mun, därför att dessa höga platser…
KC: De går upp och upp och upp.
BD: De går ut och ut och ut, yeah.
HD/AN: Yeah, konferensen… ni vet att under de sista få veckorna har de – vad de nu är – den osynliga delen av hela den här saken är… vad det nu är, det är mycket mäktigt och alla känner det på konferensen. På konferenserna uttrycker alla samma känslor tror jag, åtmonstone 98 %
BD: Arthur, den mänskliga rasen är ett arbete i framåtskridande.
HD/AN: Yeah.
BD: Och vem har kört det här experimentet? (pekar uppåt).
HD/AN: Vem har kört…? Jaa, men de har gett oss frihet också, på samma gång.
BD: Oh, ja, du vet, vi är en infantil ras. Vi har inte tagit examen ännu.
HD/AN: Vi behöver bara lära oss att vi skall arbeta som en familj istället för att slåss mot varandra.
BD: Vi är inte riktigt fullvuxna ännu. Vi är som bråkiga ungdomar, nästan på gränsen till att bli vuxna… men vi kommer att klara det.
AW: Nu, bara att plocka upp tråden här av hemligheter, och med rekonstruktionen som innebär att göra hemligheterna offentliga, igår här på mötet var höjdpunkten när, efter att Bob hade talat och avslöjat ett antal fundamentala hemligheter, Arthur kom upp på scenen helt spontant och avslöjade ett antal hemligheter han också.
HD/AN: Inte så mycket.
AW: Nej, men jag menar…
KC: Tillräckligt.
AW: I klartext så var det ett avslöjande att vårt solsystem är bebott och att Jorden är en del av det fungerande sociala systemet. Och det var höjdpunkten i den här konferensen. Bokstavligt talat blev medvetenheten i konferensen höjd.
KC: En total förändring.
AW: Ja, och detta var accepterat – eller hur? – av publiken. Folk godtog det. Jag tror, just som du kom in, att det var accepterat och godtaget. Så, om vi tar detta, avslutar hemligheterna, så kommer det att bli en viktig funktion för medvetenhetsökningen, och att Henry och Bob kommer fram så här för att avslöja hemligheter som de har levat med under så många år, det är som ett dop för folket, och ett berättigande.
BR: Ja.
AW: Därför att hemligheter gör oss maktlösa.
KC: Det är riktigt.
HD/AN: Bob var en högre själ i mina ögon, för jag talade med Bob privat bara en kort stund, då han hade varit mycket upptagen med alla dessa andra människor som önskade tala med honom, och vi har haft något samband genom tiden, olika platser vi arbetade på… i Belgien och på andra platser. Och vi har båda haft en militär bakgrund på olika platser vid olika tidpunkter. Men du är som… det var en bekräftelse för mig, du vet. Jag mötte slutligen någon som kunde på ett sätt förstärka min bakgrund. Och – innan dess – så kände jag mig ensam, du vet.
BD: Så, så. Du är i goda händer. Du är i goda händer (skratt).
Den här erfarenheten har för mig varit, och jag säger det utan hätskhet, som när en katolik går till bekännelsen (skratt). Du vet, de säger att bekännelse är bra för din själ.
Ja, att tala rent ut om hemligheter och vissa saker som har dolts under så lång tid gör att jag känner en överväldigande våg av lättnad att äntligen ha gått ut officiellt med några saker som jag har funnit vara sanna och verkliga. En av dem är att djupa, underjordiska faciliteter utanför Las Vegas, där denna kapten i Luftvapnet, en vän till mig, gick genom en dörr i Nevada och på två minuter var han i Pine Gap i Australien.
Den sortens hemligheter, den teknologin som gör det möjligt att sådant kan hända, förstummar människor. Menar du att vi har gjort det? Vi har det? Vi kan göra saker som det? Vad har de hållit hemligt för oss?
KC: Okej, ja…
HD/AN: Jag tycker inte om att vifta med betyg eller något sådant, men det är mitt betyg. På insidan av det här passet som jag stal från mitt jobb, finns händelsevis en… vad kallar ni det?
KC: En stämpel.
HD/AN: Är det så enkelt.
BR: Kan du visa det för kameran?
HD/AN: Det är en stämpel här inne som säger: The bearer is a member of the civilian component as defined by Article One of the Agreement between Australia and United States forces in Australia signed at Canberra on May 9, 1963. (Bäraren är en medlem av den civila komponenten som definieras av överenskommelsen mellan…). Det är bara ett av de visa som finns i det här passet. Det här är för Japan.
BR: Kan du visa enbart framsidan av passet för kameran? Det är brunt, ett officiellt pass. Det är inte ett normalt pass.
KC: Och vi vill säga framför kameran att vi faktiskt har varit vid… jag kan inte säga att vi gick in, men på utsidan av den här personens arbetsplats, en av dem. Jag säger inte var på klotet det var eller något annat, så oroa dig inte Arthur. Men jag vill säga att vi har fått en solid verifikation att Arthur är den han säger att han är.
BR: Jag skulle säga total verifikation så långt som vi har möjlighet till.
KC: Och det var ganska enastående.
HD/AN: Jag försökte verkligen… jag uppmanade dem, var nu den här platsen var, vid en tidpunkt när vi reste, uppmanade dem att komma och möta säkerhetspersoner som jag känner vid deras förnamn, och de var motvilliga till att göra det (skrattar) vid den tidpunkten.
BR: Det var när vi var
lite mer nervösa än vi är nu. Vad vi gjorde, just för
protokollet… det var ganska skojigt. Vi följde med Arthur in till
en bar där de anställda i det här etablissemanget brukade gå på
kvällarna och vi satt bara I ett hörn och tittade på alla hans gamla
kollegor som välkomnade honom och sa: Hej, vi har inte sett dig på
ett tag. Och det var ganska skojigt att göra det.
KC: Yeah.
BR: Hursomhelst… jag är lite bekymrad här, Bob, att du blev avbruten just nu för du höll på att berätta historien om två saker som du kände gav dig en stor känsla av lättnad när du avslöjade dem igår. En av dem var verklighetens stargate, portalen, maskhålet, hopprummet, nätverket som gjorde att du kunde i ena ögonblicket vara i Area 51 och i nästa ögonblick i Pine Gap. Och det fick Arthur att visa hans australiska visa i hans… var det ett visa?
HD/A: Det är ett visa.
KC: Mer än det.
BR: Och den andra tanken? Var snäll och fortsätt för jag vill
höra det här.
BD: Det är sak som är av intresse för mig och det har det alltid varit, att en av de största av nationella säkerhetstjänstens anläggningar i världen ligger vid Pine Gap, men vad de flesta människorna inte har någon förståelse för är att under jorden vid Pine Gap är en av de största utomjordiska anläggningarna på planeten! Våra fjärrsynare har sett in på den platsen under år, efter år, efter år.
Och vad jag finner otroligt lustigt – inte för att det är så mycket humor i hela den här förb-e saken – men den anläggningen i Australien vid Pine Gap är uppenbarligen ett utomjordiskt R & R-center. Och folk säger: Vad menar du, R & R? Det är en militär term som menar Rest and Relaxation (Vila och avkoppling).
Och jag tänkte, naturligtvis, ni vet. Det låter ju förnuftigt. Utomjordingar är här och måste handskas med den mänskliga rasen, de behöver ju vila och avkoppling!
BR: De behöver någon…
BD: Jag tacklar den mänskliga rasen och jag behöver vila och avkoppling! Vilket är vad jag får när jag kommer hem i morgon, förstår ni. Men jag finner det ganska lustigt, av alla de fyra större faciliteterna på planeten, att den i Australien är ett R & R-center för grabbarna som kommer därutifrån.
BR: Arthur, har du varit där? Eller skulle du hellre fixera mig med ett stålöga och inte svara?
HD/AN: Ja, låt oss tala om något annat! (skratt).
KC: Jaha, låt mig säga att du nickade, så jag trodde att det var…
HD/AN: Jag skulle vilja säga någonting – det är bara i enkelhet – det kanske blir lite utanför ämnet här, men några saker. En är att vi pratar om hemligheter och sådant, att mängder av stoff blir klassat som “Hemligt” eller något sådant, bara därför att man fått en stämpel där och man måste göra något med det. (Kerry skrattar). Ni vet, det är inte…
BD: Det har gått för långt med detta, de har blivit tokiga.
HD/AN: Och de stämplar allting och det blir ivägskickat och sedan måste stämpeln tas bort, ni vet. Det är bara rutin att sämpla allting.
BD: Marinen håller på hemligheterna från armén. Armén håller på hemligheterna från Luftvapnet, FBI håller på hemligheterna från CIA, och allt ledde till 9/11. Det är dit som hemligheterna leder oss, till katastrofer som den.
HD/AN: Och saken är den att någon behöver medla mellan alla dessa grupper och försöka att hjälpa dem att kommunicera med varandra medan de respekterar sina egna gränser.
KC: Och är du villig att hålla med mig om att du var en av dessa människor som på sätt och vis krossade en del av dessa linjer?
HD/A:
Ja.
Yeah.
KC: Mellan de olika instanserna?
HD/AN: Ja. Mina ”kunder” var hela spektrumet.
KC: Vilket är orsaken till att du på sätt och vis har nivån av kunskap om hela bilden, som vi kallar den.
HD/AN: Det är därför att jag är en person med en stor bild och alltid en vanlig person och inte fokuserad på ett område. Och jag bad inte om det, tro mig. Det bara hände. Ni vet, man får bara ett telefonsamtal en dag och man bara… ingenting annat än ett telefonsamtal. ”Skulle du vilja ha ett jobb?” ”Ja”. Okej. “Vad är det”? “Well, du måste bara ha tålamod och komma på vad det är.” Den sortens sak är det.
Den andra saken är på någon nivå, folk säger att regeringen – som presidenten eller vem det nu är, eller ledarna för ett land – skulle avslöja dessa hemligheter. Men de har inte tillgång till den här informationen. De vet en del av vissa saker, men det är mycket begränsat. De måste se blinkande ljus eller något sådant, som… ni vet, och det är så långt det går, såvitt jag någonsin blivit medveten om.
BD: Arthur, incidenten som involverade president Carter för några år sedan, där USAs president blev tilltalad av chefen för CIA: Mr President, ni har inte säkerhetsklassifikation hög nog för att vi skall tala om för er all den här informationen, sir, ni har inget behov av att veta.
Vem var chef för CIA vid den tidpunkten? George Herbert Walker Bush, som sedan blev president – det är hur förb-t dåligt det har blivit under åren. Det är hur förstörande hemligheter kan vara, inte endast för den mänskliga själen, utan för det konstitutionella systemet av regering. Det är förödande som hel-e och det måste stoppas! Och jag vet att ni håller med mig.
HD/AN: Ja, de ångestladdade sakerna måste stoppas och vi måste dämpa ångensten hos folk, för alla dessa saker, de flesta ser vi i pressen, är bara skapade och planerade för längesedan – fiktiva och påhittade fiender.
Där finns fiender, men massor av dem är fabricerade och en del av dem är inte ens verkliga. Okej? Och där finns en lång lista, och de är nästan i slutet på sin lista. De är i absolut sista delen på sin lista nu, tidpunkten, så där finns inget annat, inga fler kaniner att dra ut ur hatten.
KC: Vänta en sekund. Jag vill verkligen säga… (till Arthur) vad var din nivå av säkerhet? Därför att hans (Bob Deans) var Kosmisk Top Secret.
HD/AN: Kosmisk Top Secret, därför att det är en NATO-klassificering.
BD: Det är NATO. Och det finns nivåer ovanför den. Det finns två ”Q”-säkerheter ovanför den.
KC: Du hade en ”Q”?
HD/AN: Min första var en “Q”-säkerhet, med vissa bokstäver.
BD: Special Access Programs.
HD/AN: Yeah, men det var “Q”-säkerhet och det var genom Energidepartementet, det var the Energy Research and Development Agency. Innan det så var det the Atomic Energy Commission, och de fortsatte med att ändra namnen och du måste fortsätta med att trycka upp papper och allting. Jag vet inte varför.
Men, ja, det var en ”Q”-säkerhet, och sedan blev det… i grund och botten var det därifrån det började förändras. Det gick upp och ner från Secret upp till Top Secret och över en period av 30 år eller mer. Och sedan slutade det med Top Secret SCI och sedan Top Secret med en bunt brev som jag fortfarande… jag vet inte. Det spelar ingen roll. Men de var…
KC: Du är inte säker på om du inte kan tala om vad det var.
HD/AN: Jaa… det spelar ingen roll, det betyder ingenting.
KC: Okej.
BR: Jag skulle vilja fråga – därför att detta är på sätt och vis menat att bli ett Futuretalk som det var… jag förstår fullkomligt och håller med dig när du talar om agendan med rädslor och ångest för att göra människor mer lätta att kontrollera. Men låt oss fråga alla er tre: Vad är värt att bekymra sig för och vad är en distraktion?
Vad borde vi fokusera
på som fråga eller ämne för den mänskliga rasen under de närmaste åren?
Och vad som bara är någonting som är en vilseledning, som en
magiker på scenen som vi inte ens skulle oroa oss för, men som de
försöker få oss att tänka i den riktningen? Hur kan ni separera
ut dessa saker för människor? Detta är verkligen ett viktigt
tillfälle att göra ett uttalande!
BD: Alfred är antagligen bäst kvalificerad att svara på det.
AW: Ja, som ett
generellt svar på detta skulle jag vilja säga att allt som associeras
med den nuvarande världsekonomin, vilken är en ekonomi som baseras på
manipulation av fiendens dialektik, är en fundamental distraktion så
att den militära rasens helhet, helheten av den strategiska balansen av
krafter som använder hot om krig, är en distraktion.
BR: Så, fall inte för krigsretoriken?
AW: Riktigt. Och nummer två, det område som de här gentlemännen har arbetat i, tror jag, är den springande punkten i att människans medvetenhet rör sig mot nästa nivå och att det är…
HD/AN: Jag tror att det är du som arbetar i arean av mänsklig medvetenhet!
AW: Jaa, nej, men att förstå att en utomjordisk närvaro är inte bara en abstraktion utan hellre är en mänsklig ras som är mycket lik vår egen…
HD/AN: De är en utvidgning av vår familj.
AW: Ja… som lever under ytan på Mars och som vår hemliga regering nu har kontakt med. Så vi har rättigheter, vi har ärvda rättigheter på samma sätt som jag tror under naturlagar, som åberopar det, vilket uttrycktes i USAs lag Declaration of Independence.
De uttalades i US Constituion, the Canadian Charter of Rights, i Universal Declaration of Human Rights, varierande dokument i vår jordiska, mänskliga kultur. Och dessa inkluderar rättigheter som suveräna medborgare i Universum. Därför, om våra myndigheter nu är engagerade i långtids… jag menar att dessa saker går tillbaka åtminstone 20 eller 30 år. Detta är bara från människor som jag har talat med.
KC: Avtal har gjorts…
HD/AN: Jag måste påminna dig om att ”regeringen”… det är inte presidenterna och neråt, eller drottningen och neråt. Det är instanser ovanför det. Så, du kan inte skylla på myndigheter som vi normalt kallar myndigheter.
AW: Nej, nej. Säkert. Men antingen de är eller inte är supermyndigheter, de är fortfarande subjekt för naturens lagar och universums lagar och de kan åtalas i domstolar, bemyndigade under naturens lagar, för att stå till svars för krigsförbrytelser. Men vi vill inte gå i den riktningen. Den riktning vi vill gå är den att få den hemliga världen att bli transparant och integrerad med vår värld, för vilken vi har en nedärvd rättighet under naturens lagar.
BR: Bob, du har höjt din hand. Du ville säga något?
BD: Jag måste helt
enkelt be om ursäkt för jag har ett möte som jag accepterat för en
intervju om ungefär fem minuter och jag vill säga att jag är ledsen,
men jag måste lämna era lysande personligheter här för en stund. Jag måste gå, jag är ledsen, Kerry.
KC: Okej, det är okej. Är det någonting du vill säga
innan du lämnar oss, Bob, angående slutet på hemligheter och början på
vad som kommer härnäst? För just som jag gick iväg för att hämta
dig idag nämnde du en grupp, och du sa att det kommer att hända inom de
nästa 12 till 18 månaderna, några saker som människor behöver
förberedas på.
BD: Jaa, den gentleman jag talade med var en ekonom och lite av en
bankir och han hade sett på statistik, data, och han har tittat på vad
som har pågått på världsmarknaden och han är bekymrad över vad han
ser. Han är övertygad om att vi inte är ”ute ur skogen” ännu när
det gäller ekonomin. Han frågade mig vad jag helt ärligt kunde
tro kommer att hända under nästa år eller så.
Jag sa, som jag sa igår, vi står inför dåliga tider. Vi har inte sett det värsta av det ännu, och jag hatar att säga det, men det är sant. Vi har inte sett det värsta. Den andra skon har inte fallit än.
Det enda jag kan säga är att, inom nästa år (2010) eller halva året därefter, kommer vi att få uppleva händelser på världsskalan som kommer att göra 9/11 blek i jämförelse. Och det är sorgligt och tragiskt.
Men att lämna er med detta, jag måste lämna er med något positivt för de läsare som kommer att se detta, och som Tolstoy sa: Det finns en gnista som brinner djupt inom var och en av oss. Den kommer inte att brinna ut hur mörk än världen blir.
Jag vill lämna detta
till de människor som kommer att se den här videon: Det finns en
morgondag. Framtiden för den här arten är strålande, den är i
stjärnorna. Och de måste ha hopp och inte vara rädda. Detta
är allt jag kan säga som avslutning.
KC: Okej, tack så mycket Bob.
BD: Tack, sötnos.
KD: Det är en ära, som alltid.
BR: Tack så mycket Bob.
BD: Det är alltid ett nöje. Läs den här gentlemannens bok (Alfred Webre: Exopolitics: Politics, Government, and Law in the Universe).
KC: Absolut, jaa. Ja, jag har läst hans arbete. Faktiskt så läste jag hans bok för länge sedan. Innan organisationen av Expolitiker ens var skapad, den här mannen hade visionen av något.
BD: Han är en sann visionär.
HD/AN: Jaa.
KC: Oh ja. Absolut. Jag tror inte att folk ens inser att den här mannen är en sann futurist.
BD: Ja, om någon kunde vara vänlig nog…
KC: Och, han borde bli
lyssnad till på det sättet, därför att vad han säger idag är ofta något
som inte förstås, men jag tror att det alltid är den här sortens saker
som åratal innan, åratal senare, de kommer att säga att han var en av
de första, om inte den första, i vissa områden. Det är en gåva.
BD: Vi behöver våra profeter och vi behöver våra visionärer. Och
här sitter en.
KC: Just det.
HD/AN: Jag känner att vi behöver inse att resten av vår familj har varit här och besökt oss och också lite utanför planeten, och andra platser däri. De är intresserade av att titta och de skulle inte ha överlevt så länge som de har gjort om de inte hade gått genom den här övergången som vi nu håller på att gå igenom. Och så, ni måste också inse att de är vänliga och inte elaka eller onda kreatur därute, såsom i vissa science fiction-filmer.
BR: Allihop?
HD/AN: Alla som överlevde. Generellt sett, alla som överlevde som är värdefulla, jag menar, majoriteten. I annat fall skulle de har utrotat sig själva.
BR: Ja, du säger inte att 100 % av utomjordiska raser är vänliga.
HD/AN: De har ett annorlunda sätt att… de har en annorlunda väg.
KC: En del av dem är själviska och tjänar sig själva medan andra tjänar andra. Att tjäna sig själv betyder att de… vad du är… vad de är… för du har inte mött dem egentligen, eller hur?
HD/AN: Nej, det är omöjligt.
KC: Du var bara utsatt för några få.
HD/AN: Ja, jag menar, du talar om speciella grupper. Men saken är den att generellt… jag menar, där var denna Typ 0 som talades om, och Typ 1? De skulle inte ha överlevt denna Typ 0-Typ 1-transformationen om de inte hade höjt sin medvetenhet till en viss grad.
Generellt sett så är detta fallet. Och sedan kanske det har varit några undantag, men de är så i minoritet att… (Googla på ”Kardashev scale” för att lära mer om Typ 0-teorin).
KC: Vår regering är
faktiskt ofta i förbindelse med dessa som tjänar sig själva.
HD/AN: Ja det är riktigt.
BR: Och de onda krafterna på den här planeten gör inte allt själva, eller hur? De tänkte inte ut allt det här av sig själva.
KC: Vi, faktiskt… mänskligheten gör inte allt av sig själva. De har knuffats och blivit pådrivna av några osynliga krafter och osynliga varelser. Det kanske är en filosofisk skillnad.
HD/AN: Det är en filosofisk skillnad, det är vad det är, ja.
BR: Genom att känna
till deras existens så ger jag dem inte någon makt. Jag säger
bara att vi måste tala om sanningen här. Där finns ondska där ute
i universum. Det stoppar inte bara vid
Illuminaterna.
HD/AN: Ja, där är mörker, men mörker är för mig… jag ser
det som ignorans eller som en avsaknad av ljus, eller inblandning…
BR: Jag talade om funktionalitet här.
KC: Okej, så kanske vi kan faktiskt… även du kunde tala om, Alfred, vad vi har talat om utanför kameran en liten bit, i termer av att där är forskning just nu angående några av de relationer som pågår bakom scenen med olika raser.
AW: Ja, säkerligen. Bara för att hålla det nere vid specifika datapunkter, vi vet vad Arthur har sagt här, att han har varit på Mars. Vi har också en annan mycket pålitlig whistleblower som vi har talat om, som 1980 reste till Mars två gånger.
BR: Det är Andrew Basiago.
AW: Ja, i sällskap med
en CIA-tjänsteman Courtney Hunt, bara så vi får det till protokollet,
genom ett hopprum till mars, ett teleortationshopprum. Från El Segundo
i Kalifornien till en sorts bas av bunkertyp rakt ut på ytan av Mars,
och som promenerade omkring på Mars yta.
Och som 1971, tillsammans med sin far som var en typ av
kontraktanställd på CIA, mötte tre Mars-astronauter som var på en
sambands- och koordineringsvisit vid Curtis Wright Luftvapenbas. (Denna referens är oklar. Google: Curtiss-Wright är
en tillverkare av jetflygplan. I Barcelonas
paneldiskussion kallade han detta Wright AFB in New Jersey.
Där
är
ingen
lista
över
detta
i NJ, men där är en McGuire AFB i
Wrightstown, NJ.)
Så vi vet att från åtminstone 1971 har det varit en koordinations- och sambandstypfunktion för relationer mellan marsianer och USAs regering.
Från vad vi har läst så är civilisationen på Mars en positiv, etisk civilisation. Så för att medverka, skulle vår strategi vara som medborgare att uppmuntra en öppen strategisk allians mellan vår kultur, vår Öppna Kultur, och den marsianska kulturen. Och för att få detta tillgängligt omedelbart på högsta nivå, vilket är ett president-medgivande, av existensen och relationerna med civilizationen på Mars.
BR: Och det är en av de grundläggande principerna hos Expolitikerna.
AW: Exakt.
KC: Ja, men jag skulle vilja säga att du (Arthur) nickar, så du känner på något sätt igen ett av vittnesmålen…
HD/AN: Ja, jag har aldrig hört om detta förrän nu, den här personen eller någonting, och det är som: Ah! Någon annan! Du vet?
BR: Någon annan… yeah.
HD/AN: Det låter som ett mycket liknande sorts arbete, också. Mycket likt.
KC: Men, jag vill säga – och jag slänger bara ut det här – jag känner till, därför att jag har
haft personlig kontakt med någon, vad jag känner som Anunnaki, och att där är någon positiv Anunnaki och där är någon mer negativt orienterad. Du vet, precis som där är människor, goda och dåliga så finns det olika slag av Anunnaki.
Och jag måste säga att de interagerar med individer, därför att jag har haft en slags interaktion. De har gjort sin närvaro känd för mig. Och jag vet att Bob inte är här för att tala om detta, men Bob har haft sin egen interaktion med Anunnaki som han har talat om med oss, och jag tror att han har mött dem.
HD/AN: Well, Anunnaki är undantaget som jag talade om, där det är… men jag hade faktiskt inte någon tid till att ens verkligen kommunicera, därför att det är alltid vid ett bord i ett rum och det är bara… Det var inte min funktion att få lära känna allihop på ett intimt sätt, du vet.
KC: Right.
HD/AN: Men det var detsamma som vad du, Alfred, talade om, samband och
sådana saker.
BR: Men, bordet du talar om är ett bord som är omgivet av människor som inte är från den här planeten, eller hur?
HD/AN: Yeah, ja de ser ut som människor i allmänhet. Ja, Uh huh.
KC: Och detta inträffade också på Mars, eller hur?
HD/AN: Det är där allt hände för mig. För mig.
KC: Mötte du någonsin dessa människor här? För som Bob sa, han träffade, en forskare var…
HD/AN: Nej, inte här.
KC: Jag förstår.
BR: Jag ville bara hoppa in innan slutet på bandet för att säga att vi…
HD/AN: Ursäkta mig, jag gjorde ett misstag. Mötte jag dem någonsin i mitt arbete? Ja. Men det är en annan historia, för lång tid tillbaka.
BR: Det är en annan intressant historia.
KC: Oh, right. Okej.
BR: Jag vill bara säga för protokollet att den person som Alfred Webre talar om är Andy Basiago. Vi träffade honom för 18 månader sedan. Vi har inte mött honom personligen, men jag personligen talade med hon för 18 månader sedan under fyra timmar i ett sträck, vilket är en av de mer extraordinära konversationerna jag har haft i mitt liv. Jag har haft ganska många extraordinära konversationer numera.
KC: Och jag väntade i två timmar. Jag kunde inte vänta hela tiden, om jag skall vara ärlig.
BR: Och så vitt vi har möjlighet att utröna, och jag talar bara kunskapsteoretiskt här, så stödjer vi fullt ut Andys historia och vi stödjer också fullt ut hans egen avsikt att publicera sin historia för världen. Han har bara berättat en liten del av det hittills.
Vad som är verkligt intressant här är att detta passar in helt och hållet med Arthurs personliga erfarenheter med tidsresor, med maskhål och relationerna med aktiviteter på Mars samt en hel komplexitet här som är väldigt svårt att svälja, men det är extremt viktigt att förstå.
Jag ville bara tillägga vårt eget stöd och support till det. Det här är någonting som vi vill plocka upp och ventilera senare för det är långt bortom vidden av den här konversationen.
KC: Okej, men jag hade en konversation idag med en av våra tipsare och han talade faktiskt om mängden strålning på Mars och ifrågasatte…
BR: Nej det gjorde han inte. Han talade om strålningen i Van Allen-bältet.
KC: Nej, han talade faktiskt om strålningen på Mars och jag frågade honom om det och han sa att basen var under jorden. Finns där strålning på Mars i överskott jämfört med vad vi har här på Jorden, t ex?
HD/AN: På grund av vad jag gjorde där så fokuserade jag inte ens på att tänka på dessa saker. Jag gick helt enkelt dit för en timma – (skrattar) det låter konstigt – för en timmas möte och sedan lämnade jag Mars och kom hit. Så för mig var ingenting ovanligt på grund av hur mitt liv har varit under lång tid, du vet. Jag tänkte inte ens på de här sakerna, om det fanns strålning eller inte. Sådana saker togs om hand av systemet som var skapat där, eller är igångsatt där, eller kommer att bli igångsatt. Jag vet inte ens vilken tidsperiod det är nu. Det är ett annat subjekt.
KC: Ja, du hade en psykologisk reaktion efter att du hade gått igenom den processen, eller hur?
HD/AN: Det är riktigt, ja. Det är en annan sak, på grund av något som liknar jetlag. Jag tog en medicin som, när jag slutade, jag faktiskt glömde bort, därför att allting hände så plötsligt när jag slutade att den inte längre var tillgänglig. Men det är ytterligare ett subjekt.
BR: Jaa, det är tufft att vara, ja… tidigare, i början på den här konversationen, skämtade Arthur och sa att han sprang iväg. Det är inte sant, och jag vill inte att det skall bli missförstått. Det var efter en meningskiljaktighet på arbetet – du lämnade helt enkel in en uppsägning.
HD/AN: Det var en sorts… det var inte ens en meningskiljaktighet, det var…
BR: Det var en konflikt.
HD/AN: Mm… det var bara… jag blev väldigt trött för saker och ting blev mer och mer begränsade i mitt liv, till en punkt där jag inte ens kunde ringa upp mina vänner längre eller skicka e-mail till mina vänner. Och istället för att bara försöka hålla ut och gå igenom allt det massiva pappersarbetet och andra saker, och vänta, jag helt enkelt bestämde mig för, du vet, jag tog ett beslut istället.
BR: Så i grunden var det en relativt plötslig avgång.
HD/AN: Mycket plötslig.
BR: Hellre än att bli gradvis uppdragen med rötterna, och det involverade att du plötsligt inte tog mer av en speciell medicin.
HD/AN: Vilket jag glömde bort, därför att jag bara… jag bokstavligen lämnade allting bakom mig i mitt hem och reste till ett annat land.
BR: Ja. Vad jag vill
göra klart här är att den medicin du tog var något som kallas
”Lorenzil”. Det är en medicin som, om du plötslit slutar med den…
sorry. Det är effekterna som Lorenzil är designad till att
förbättra någonting som kallas transdimensional
disorder.
HD/AN: Ja, det är något som jag förstod från någon annan och som jag
inte visste något om.
BR: Okej, detta är en annan sak som är bortom ämnet för den här konversationen. Det måste handla om en nolltids-referens som Peter Moon talade om i hans första Montauk-bok och så vidare. För kroppen är det mycket desorienterande när den går igenom hopp-portar eller hopprum eller vad du nu vill kalla dessa saker. Där är en viss medicinering som man måste ta för att förbättra det. Om du plötsligt slutar med den hamnar du i stora svårigheter och detta är ett av de problem du står inför.
KC: Det är riktigt. Och jag tror att, vid ett annat tillfälle, vi kan tala lite djupare om detta. Men för anledningen till att vi har den här konversationen så måste vi verkligen tala om mänsklighetens framtid och vår interaktion med, ja, helt säkert Anunnaki på Mars.
Men vi har ett uttalande som gjordes, vilket faktiskt gjordes till oss av Robert Dean och också en del andra whistleblowers, eller tipsare, att Anunnaki styr saker och ting från bakom scenen här på Jorden. Och jag undrar om du, Arthur, kunde uttala dig något om det.
BR: Eller försöka att göra det.
AW: Okej, ja visst har jag hört att det är flera… det är, för att ta en modell av hur beslut fattas här på Jorden, så finns det varierande modeller som har vissa bevis för dem.
En modell är en mer drastisk modell än Anunnakis modell. Den involverar – antingen det är en sann modell eller inte, eller är den modell som är baserad på desinformation – involveras existensen av en reptilras från fjärde densiteten, som är en densitet högre än vår. De har mer kontroll över tiden och den densiteten har legat bakom fenomenen med utomjordiska bortföranden.
Det finns forskare, som
Dr Steven Greer, som tror att alla bortföranden… Roper Poll visar att
omkring två procent av USAs befolkning, eller omkring 6 miljoner
människor, har blivit bortförda, vilket är ett betydande antal
personer.
Och det finns forskare, som Dr Greer, som tror att alla bortföranden är
psy-ops, och är egentligen utförda av element inom USAs regering, som
psykologisk krigföring både mot den mänskliga befolkningen och mot den
etiska utomjordiska befolkningen, för att stigmatisera dem.
Antingen detta är sant eller inte så finns det säkerligen bevis för att
både små grå varelser och reptilvarelser har varit engagerade i
utomjordiska bortrövanden av ett stort antal människor, med ett högst
egendomligt motiv. Och dessa har gjorts med hemliga kontrakt.
KC: Men den fjärde dimensionens aspekt, vilket är den interdimensionella kvaliteten av den här sortens interaktion och närvaron av dessa varelser, är lite annorlunda skulle jag vilja säga, än vad vi interagerar med när det gäller Anunnaki – i varje fall i teorin.
AW: Ja, yeah, detta är en annorlunda sorts samspel.
BR: En sekund – vi måste stoppa här. Vi har en minut kvar.
KC: Okej, låt oss då göra någon sorts summering och jag skulle vilja att du (Alfred) tar hand om det, om du inte har något emot det.
AW: Okej, ja, först av allt så tror jag att vi har fastställt att avslöjandet av hemligheter som vi vet empiriskt från gårdagen, är en stor händelse för medvetandehöjning och det kommer att bli en rekonstruktion av hemligheter med dessa stora kosmiska cykler som kommer att förmedla en positiv mänsklig framtid.
BR: Det var fint sagt.
HD/AN: En naturlig, nästan naturlig händelse.
AW: Jaa.
BR: Arthur, Alfred, tack så mycket för att ni har spenderat så mycket av er tid med oss. vi vill fortsätta den här konversationen senare. Och vi måste avsluta här för vi har inga fler siffror. Och, Kerry, du skall ha tack också.
KC: Absolut, tack så
hemskt mycket. Detta har varit en trevlig och upplysande händelse
som vi fått uppleva här, och vi kommer att fortsätta den här
konversationen under åratal framåt, det är jag säker på.
Klicka
här för video presentationen
Dessa avskrifter av videointervjuerna tillhandahålles av de hårt arbetande frivilliga medlemmarna av Project Avalon's översättningsteam. Vi är som myror: vi kanske är dolda, men vi skapar rena avskrifter till glädje och begrundan för er.
|
Bill Ryanbill@projectavalon.net |
