Klaus Dona:
Den dolda historien om den mänskliga rasen
Klicka härför PDF versionen av intervjun (20
sidor)
Klicka härför video presentationen
Mars 2010
BILL RYAN (BR): Detta är Bill Ryan från
Project Camelot och
Project Avalon. Idag är det den 20 februari 2010 och det är mitt
stora
privilegium att få möta Klaus Dona igen. I den här
videopresentationen kommer
det att bli en intervju som är annorlunda, för jag kommer inte att
prata så
mycket här, kanske inte alls!
Klaus kommer att göra en ljudkommentar på en
av hans extremt
speciella, ovanliga och fascinerande diabildsshow på de artefakter och
de olika
fenomen som han har forskat i, undersökt och utrett personligen över
hela
världen, allt relaterat till vad jag tror man kan rättmätigt kalla Den
Dolda
Historien om den Mänskliga Rasen. Skulle du säga att det var
en bra
summering, Klaus?
KLAUS DONA (KD): Det är en mycket bra
summering, ja.
BR: (skrattar) Så jag kommer att dra mig tillbaka här och
vad som nu följer - bara slå er ned och njut av denna
diapresentation. Klaus
kommer att ta er genom sin egen resa… ni kan resa med honom på hans
egen resa
genom hans egna upptäckter. Och sätt igång, Klaus! Vad är
det vi ser här? Jag
kan se en hel uppställning av pyramider. Vad är innebörden i det?
KD: Innebörden är att du kan finna
pyramider över hela
världen, på varje kontinent. Frågan är när och vem som byggde
dessa
pyramider? Varför många av dessa pyramider över hela världen ser
ut på ett
liknande sätt?
En annan fråga är: Existerade det verkligen en global
civilisation? Jag tror att många av våra vetenskapsmän faktiskt talar
om för
oss att en gång för mycket länge sedan existerade en global
civilisation, men
för hur många tusen år sedan vet vi inte.
De flesta i Project Camelots publik
kanske känner till
historien om en stenpyramid som hittades 1984, 25 meter under havsnivån
i Japan
på ön Yonaguni som är den sydligaste av de japanska öarna och
hör till Ryukyu
Island Group.
Det pågår fortfarande en strid bland
vissa internationella
arkeologer, som säger att dessa monument gjordes av naturen. Men
min vän,
professor Masaaki Kimura, har under flera år sedan dess gjort
forskningar inte bara på detta monument utan också funnit flera andra i
närheten. På den högra sidan nertill har du en modell.
Och en sak som naturen definitivt inte gör… på toppen av två
plattformar på det här monumentet är en enorm stensköldpadda och en
enorm
stenfågel – som en örn. Naturen gör många saker, men inte ett
sådant exakt,
perfekt monument.
Och frågan är, var är alla
stenarna? Om naturen skulle ha
gjort dem… brutit ner… var är dessa stenar? Där är också gator och där
finns
även en stenstadium som Roms Colosseum med sittplatser i stenrader och
stentrappor. Naturen är fantastisk, den gör många, många
fantastiska saker,
men inte sådana här perfekta byggnader!
Här har ni en enorm stensköldpadda och
ni kan se också hur
liten dykaren är jämfört med det här stora monumentet. (lägre vänster
bild).
Här har ni en gata med steg som går
uppåt.
Här igen en mycket nära bild, bara för
att se storleken på
det här enorma monumentet
Forntida Världskarta
Här kan man se en del kartor över
världen. På toppen, på
den högra sidan (förstorad, höger) kan man se Piri Reis-kartan som
användes
redan lång tid före Kristoffer Columbus anlände till Amerika och ni kan
se hur
perfekt den här kartan var redan i början av 1500-talet där den visar
delar av
Europa, av Spanien, Portugal, Västafrika och också en del av
Sydamerika. Vi
vet inte ens nu vem som kunde göra en så perfekt karta redan för
århundraden
sedan.
På resten av Piri Reis-kartan, som vi inte visar i den här
bilden, kan man också se Antarktis utan is. 1956 fann forskare
att Jorden
under ismassan på Antarktis är exakt likadan som Piri Reis-kartan
visade, så
den här Piri Reis-kartan borde vara åtminstone äldre än 10-12 000
år. Men
nästa fråga skulle vara: Vem kunde göra en så underbar världskarta?
På vänster sida, längst upp, ser ni
Atlantis (förstorad till
vänster) gjord av Althanasius Kircher, och kartan är på baksidan.
Han gjorden
den på andra sidan och ni kan se kontinenten mellan Europa, Afrika och
också
Amerika.
Och ni kan se på den vänstra sidan
nertill (på det första
fotot av olika kartor, förstorad till vänster) olika sidor av en enorm
världskarta i sten.
Denna
världskarta i sten hittades 1984 i Ecuador när man grävde efter guld.
Den hittades i ett tunnelsystem under jorden med 350 andra artefakter
som inte passar in i någon känd och existerande sydamerikansk forntida
colombiansk kultur.
På den här stenkartan (vänster) är en
naturlig kvartslinje, en vit sådan. Detta är framsidan av
världskartan i sten och ni kan se ungefär till Främre Asien, nära
Saudiarabien. Ni kan se en inläggning av ett öga och från det
ögat till höger och till vänster är en naturlig kvartslinje som går på
den högra sidan över Indien och Thailand. Och där är också en
lång ö på den högra sidan, vilken professor Kimuras forskning gav honom
föreställningen att från den nordligaste japanska ön till längst ner
efter Taiwan existerade en gång en enorm kontinent… men då måste den
här världskartan vara äldre än åtminstone 10-12 000 år.
Här är baksidan och ni kan se på den
högra sidan när kvartslinjen passerar i Atlanten en kontinent,
Atlantis, som i våra dagar inte existerar längre. Sedan korsar
den vita linjen en del av Sydamerika.
Här har ni en närbild och ni kan se
exakt Bay of Guayaquil och en inläggning som går upp till norr
och en rund inläggning som visar exakt platsen där man fann dessa
artefakter. Och där är också den bästa kvalitén på vatten som
existerar i världen.
Ecuador
En annan mycket intressant artefakt som
hittades på samma plats i Ecuador är den så kallade Pyramiden med
Ögat. Ögat är en inläggning. Stenen är grå och vit och den
har tretton steg. Den ser exakt likadan ut som Pyramiden med det
Skinande Ögat på endollarsedeln.
Om man sätter den här pyramiden under
svart ljus så lyser ögat mycket starkt och det ser verkligen ut som ett
öga, men inte särskilt likt ett mänskligt öga. Här är en närbild
på ögat och ni kan se färgerna på inläggningen.
På bottnen av den här pyramiden ser man inläggningen av små guldplattor
som visar Orions stjärnkonstellation och man ser en okänd skrift.
Översättning som professor Kurt Schildmann gjort, han var president av German
LinguisticAssociation och talade perfekt mer än 40 språk…
han kunde översätta den här skriften. Han kallade den
för-sanskrit för den är äldre än den äldsta skrift.
Översättningen av dessa fyra bokstäver som ni kan se här är: The
son of the creator comes – Skaparens son kommer.
Vi har funnit samma skrift på stenar i
flera länder som t ex
Ecuador, Colombia, Illinois i USA, Glozel i Frankrike, Malta i
Medelhavet,
Turkmenistan, Australien i Sydcalabrien och i Italien bara för några få
år
sedan. Det finns alltid stenar och keramik – terrakotta – med
samma skrifter.
Det betyder att dessa skrifter
existerade en gång över hela
välden och det betyder också att det måste ha funnits en global
civilisation
äldre än sanskrit. Äldre än 6 000 år. Professor Schildmann
berättade
också för mig att de här skrifterna liknar lite den indiska skriften
och även
skrifterna på Påskön. Och han sa att detta är äldre än
sanskrit. Han kallade
dessa skrifter för-sanskrit.
På den här stenen kan ni se två ögon på toppen och sedan kan
ni se att den högra handen håller pyramiden och lägger den vänstra
handen på
toppen av pyramiden. Det betyder att man visar hur man använder
den här
pyramiden med ögat.
På den här stenen ser man en inristning: en sittande man på
en sten som håller pyramiden exakt som visades på den förra
artefakten. Från
hans ögon går det ut strålar och på den högra sidan ser man två bugande
personer. På sitt huvud har han något som liknar en liten hjälm
och från
hjälmen går det upp något som liknar en antenn till ett underligt
föremål
ovanför.
Och här är ett foto av den upptäckta
hjälmen. Vi kan ännu
inte göra en metallundersökning eller få fram vad för sorts metall som
använts,
men ni kan se att i centrum på hjälmen fattas någonting och det kan ha
varit
den här sortens antenn som visades på den förra artefakten.
Ett annat egendomligt föremål som
hittats på samma plats är
en stor jadekopp och tolv små jadekoppar. De tolv jadekopparna är
gjorda av
människor, och var och en är lite annorlunda i storlek, om man fyller
dem med
vatten helt upp och man sedan fyller vattnet i den stora koppen, då
blir den
stora koppen komplett fylld.
Nästa underliga sak är att man kan se
på de små kopparna
nummer som ser ut som mayanska nummer, men om man jämför dem med Mayas
nummer
finner man att där är en viss skillnad.
På den stora koppen kan man se en
perfekt inlagd
stjärnkonstellation som också visar Orion och andra stjärnor. Och
på insidan
av den stora koppan är det mycket, mycket magnetiskt och på utsidan av
koppen
nästan ingenting. Professionella geologer säger att detta är
omöjligt för om
en sten har metallpartiklar på insidan så måste den vara lika magnetisk
på båda
sidor.
Här har ni en närbild av den stora koppen och ni kan se en
perfekt inläggning av stjärnkonstellationer och de lyser mycket ljust
om man
sätter svart ljus på den.
Här är några små koppar som man kan få fram mer klart stilen
på numren som är inlagda i ett besynnerligt material som också lyser
under
svart ljus.
En annan bit (till vänster), en jadeplatta med samma
stjärnkonstellation inlagd som på den stora koppen och två personer som
tittar
upp mot skyn. Och på nästa bild (till höger) kan man se att också
deras ögon
på de här två statyerna och stjärnkonstellationen lyser mycket starkt
under
svart ljus.
Det här var en gång en hårt formad brun sten som ändrade
färgen i centrum av stenen till svart, vilket vanligen i naturen inte
kan ske.
Ni kan se… om ni tittar mycket nära kan ni se ett ansikte med stängda
ögon, med
en mun, näsa, ett långt skägg och långt hår. På den vänstra sidan
är ansiktet,
och även stenen, trasig.
Detta är baksidan på stenen. Ni kan se en spiral och en
triangel. Centrum på triangeln är mycket magnetiskt och också
lysande under
svart ljus.
Här har vi baksidan av en kobra. Kobran existerade aldrig i
Sydamerika, men den här hittades på samma plats.
På den här sidan av kobrans huvud (till vänster) finns 33
linjer på längden, så 33 är också ett mycket mystiskt nummer sedan
lång, lång
tid tillbaka. Och på den vänstra sidan och den högra sidan
har ni sju punkter
inlagda och kanske dessa är chakrana. Även den här kobrans huvud
är lysande
starkt om man sätter svart ljus på den (till höger).
Ett annat föremål. Här har ni ett perfekt arbetat
delfinhuvud och även denna artefakt lyser under svart ljus.
Här (till vänster) har ni en sorts stenhjälm. Man kan sätta
den här granitstenshjälmen på skuldrorna eller man kan lägga sitt huvud
på
insidan av den. Och de inlagda punkterna, som ni ser på den här
hjälmen, sägs
av en del experter vara exakt de akupunkturpunkter som finns på det
mänskliga
huvudet. Här (höger) kan ni se hur det kanske har använts.
För några få månader sedan fann man på
samma plats en
oavslutad stenhjälm (vänster). Så det betyder att även en del av
dessa
artefakter gjordes direkt i Ecuador, men för många, många år
sedan. Och även
inläggningen på det här objektet är lysande under svart ljus, mycket
ljust
(höger).
Detta är en fantastisk jadeorm. Och även de inlagda
punkterna lyser under svart ljus.
Här (vänster) har vi en artefakt som är
mycket perfekt
ristad på baksidan, så det betyder att den kanske har använts till att
sätta på
framsidan av någons panna. Ni kan se de två ögonen inlagda.
Och på andra
sidan (höger) är det så kallade tredje ögat. Kanske den här
artefakten
användes för någon ceremoni eller för meditation.
Här (vänster) har vi en jadeplatta med en inläggning av en
spiral, också lysande starkt under svart ljus. En annan är här
(höger). Ni
kan se sju ringar inlagda i jadeplattan och också lysande under svart
ljus.
Kanske den här också kunde vara en representant för de sju chakrana
Här är en av de keramikfigurer som hittats där. Det är ett
fantastiskt mästerverk och frågan är: hur kan man göra den här
artefakten ur en
enda bit keramik?
Här har vi en annan pyramidsten, funnen också den i Ecuador.
På toppen kan ni se pyramiden med ögat och där nere har ni flera
spiraler och
symboler. En del av dem är mycket lika Churchward Naacal-plattorna
som
hittades 1880 i Indien och översättningen talade om den sjunkna
kontinenten Mu.
Detta är marmor med en annan inläggning
av en spiral, också
lysande mycket starkt under svart ljus.
En annan sten (vänster) i pyramidform
med inläggning av ett
öga. Här (höger) kan ni åter se pyramiden med ögat och på bottnen
ser ni
Orions stjärnkonstellation, de tre Orion-stjärnorna, vilken kanske
sätter fokus
på de tre pyramiderna i Egypten.
Här (vänster) ser ni en
keramikstaty. Ni kan se att stilen
på den sittande inte är för-columbiansk stil. Det ser mer ut som
Lotusställningen från Asien. På toppen av den här statyn har vi en hatt
med
några punkter och det liknar ganska mycket många av de Buddha-statyer
som
finns. Han håller en orm i munnen. Ormen är ett mycket,
mycket mystiskt och
ofta presenterat objekt, så det betyder att den här statyn inte är från
någon existerande
eller känd för-columbiansk kultur.
Även den nästa (höger ovanför) kan ni se hur statyn sitter.
Det ser mer ut att peka på Asien. På toppen av hans huvud, igen, en
mycket
underlig hatt. Och i centrum kan ni se som ett huvud av en
groda. Även grodan
är ett mycket mystiskt djur i den gamla sydamerikanska för-columbianska
kulturen, men även i Afrika och Asien.
Här (vänster) en annan keramikstaty som håller en slags
platta i sin vänstra hand och det ser inte heller ut som den
för-columbianska
kulturen. Detta är en annan mycket underlig artefakt (höger) som
håller en
påle med en orm. Återigen har vi en orm här och frågan är var och
vem gjorde
den här statyn?
Bolivia
Detta är ett foto av Altiplano i Bolivia. Arkeologer och
forskare har upptäckt att åtminstone före 4 000 år sedan hände ett
mycket
stort nedslag i Argentina och chockvågen av det här nedslaget förstörde
många
stenbyggnader i Altiplano i Bolivia.
Här är en bild av Puma Punku, en mycket besynnerlig plats
nära Tiahuanaco i Bolivia, och ni ser ton av stenplattor med ett
perfekt arbete
på dem, förstörda. Kanske var detta reaktionen på det stora
nedslaget i
Argentina.
Här till vänster ser ni min vän Giancarlo Bonfanti, en
italiensk forskare, i centrum av det så kallade Sun Gate i Tiahuanaco i
Bolivia.
En del forskare skrev att statyetterna på toppen av den här sidan av
Sun Gate
(höger) visar Venus kalender.
Här ser ni en av de stora stenplattorna från Puma Punku och
ni kan se hur perfekt detta stenarbete var gjort. Frågan är nu,
kan man göra
ett så perfekt arbete med enkla verktyg?
I
närheten av det här området fann man skelett med en storlek av 2,6
meter.
Bilden på toppen (vänster) visar skallen på ett av skeletten och det
ser ut som
om det är deformerat. Men dessa skallar är definitivt inte
deformerade, de är
naturligt skapade som ett ägg.
På
det här fotot (till höger) ser ni hur stark käken på dessa skallar var.
Detta
är en bild på framsidan (längst ner till höger).
Och
det mest intressanta fotot är det här, för ni kan se att toppen på
skallen inte
har de tre plattorna som vi har som Homo sapiens! Detta
visar oss att
dessa skelett inte är Homo sapiens. Vad vi möjligen kan göra är
en
DNA-undersökning och en åldersdatering på dessa skelett, för vi undrar
väldigt
mycket vad för typ av människor som existerade för länge sedan, och för
hur
länge sedan.
På
de nästa bilderna skall jag visa er en del artefakter som hittats i
närheten av
de verkliga jättarna. När jag för första gången fick den
här masken
(vänster) i min hand så försökte jag se genom de två ögonen. Vid
den tiden
visste jag inte att de hade tillhört ett 2,6 meter högt skelett, jag
undrade
bara varför de gjorde masker som man bara kunde se ut från ett
öga? Men efter
vetskapen om att dessa människor var över 2,5 meter så kunde jag
föreställa mig
att deras skalle naturligtvis var större än vår skalle och det var
därför som
de här maskerna var, för oss, överdimensionerade.
Detta
är en annan mask från Bolivia (höger). En annan (i mitten) med
mycket vackra
inristningar, många spiraler och många symboler, som vi också hittade i
många
andra kulturer,
Detta
är en mycket tung stenstatyett och återigen kan ni se på toppen ett
ormhuvud
som går nedåt till baksidan på huvudet.
Detta
är den andra sidan. Ni kan se ormen här igen, så det betyder att
ormen måste
ha varit ett mycket, mycket viktigt djur i vår historias förflutna.
Här
ser man en stenflöjt. Det underliga här är att vibrationen av
ljudet i dessa
stenflöjter är exakt detsamma som våra hjärnvågor. Så det betyder
att dessa
flöjter kanske användes för meditation eller för healing. Och
varje två hål är
perfekt förenade med varandra. Det betyder att man kan
göra perfekta
hål in i denna mycket, mycket hårda sten, men hur kopplar man, med
enkla
verktyg, ihop de två hålen på botten? Detta skulle även i våra
dagar vara ett
svårt arbete att genomföra.
BR:
Därför att den har formen av ett ”U” och det böjer sig runt insidan på
stenen?
KD:
Det är riktigt och med enkla verktyg kan du definitivt inte göra ett
sådant
arbete, och även hålen är mycket exakta.
Detta
(vänster) är formen av en båt och man har tre flöjtpipor i
slutet. Här (höger)
kan man se hur perfekt de är gjorda.
Detta
är en annan flöjt, mycket liten. Man kan endast använda den med
ett mycket
mjukt blåsande och ljudet är som ljudet hos en delfin.
Detta
är en artefakt som vi inte har en aning om hur den användes.
Colombia
Nu
är vi i Colombia. På de nästa få fotografierna skall jag visa er
mycket
underliga artefakter från Colombia i Sydamerika.
Den
mest berömda industridesignern och arkitekten i Colombia, professor
Jaime
Gutierrez, samlar på underliga artefakter från århundraden tillbaka
från sitt
land.
Hans
mest betydelsefulla stycke är den så kallade Genetiska disken.
Här kan
ni se en disk som är gjord av lydite, en mycket hård
sten. Den har
nästan samma hårdhet som granit men strukturen i lydite är som löv, så
det
skulle vara ganska omöjligt att göra samma disk i våra dagar ur samma
material.
Diametern
på den här disken – vi kallar den för den Genetiska disken – är
omkring
27 cm. På den här disken finns flera saker presenterade som vanligen
bara kan
ses med mikroskop.
Till
exempel, på den vänstra sidan runt klockan 11 kan man se ett ägg,
mänskligt ägg
utan och ett annat med spermier. På den högra sidan ungefär vi
klockan 1 ser
man spermier. Och sedan har man flera mycket underliga
presentationer som vi
inte kan förklara.
Men
här, på den vänstra sidan, har man ett mikroskopiskt foto från insidan
av en
kvinna, gjort av en svensk fotograf, och ni kan se att ägget utan och
med
spermier ser exakt likadana ut som presentationen av den här Genetiska
disken.
På
den andra sidan har ni, på toppen, flera presentationer av foster i
olika
storlekar, olika åldrar, slutar med… ser ut som ett litet barn.
Ni kan också
se att vid slutet på plattan runt klockan 6, en kvinna och en man. Och
även på
den högra sidan runt klockan 9 ser man presentationen av en man, kvinna
och ett
barn. Men det underliga är hur de presenterar dessa människolika
huvuden.
Här
ser man en kniv som är gjord av samma material, lydite. På toppen
av kniven på
handtaget finner man moderns huvud, bakom har man barnets huvud och
navelsträngen går runt nacken på barnet. Så det betyder att den
här kniven
borde ha använts för att klippa av navelsträngen för att rädda barnets
liv.
Detta
är en uppslutning: Moder, barn och navelsträng.
Detta
är ett instrument. Det har kanske använts till att hjälpa barnet
att komma ut
när det skall lämna modern, om det var några komplikationer. Det
är också
gjort av samma material, lydite.
Ni
har här (till vänster) en vagina och barnets huvud som kommer ut.
Och på den
andra sidan (höger) kan man föra in endast en tumme. Det betyder
att man bara
kan använda det här instrumentet med fingrarna – med det menas att man
inte kan
använda kraft. Så det betyder att det kanske är säkrare att
hjälpa barnet
lämna modern än våra instrument som vi använder idag, för ibland kan
moderna
instrument skada barnets huvud när de används.
Det
här tror vi är ett medicinskt instrument (vänster). Det är också
gjort av
lydite och det har en perfekt form.
Här
är några andra, och här är ytterligare några (i mitten). De är
mycket mindre
än de som visas på det här fotot. När vi gjorde
materialundersökningen i Wien
checkade en världskänd expert de här bitarna. Först och främst
materialet: var
och en är gjord av lydite.
Och
formen i sig själv, han undersökte dem och slutligen sa han: ”Jag
kan inte
tala om hur de har gjorts, vem som gjorde dem. Det enda jag kan
definitivt
säga dig… från samma material i våra dagar kan vi inte göra samma
instrument.”
Så
hur gamla de är vet vi inte. Eftersom de hittades i Colombia och
de inte
passar in i någon existerande för-colombiansk kultur, så måste vi
överväga att
dessa artefakter är åtminstone äldre än 6 000 år, men vi kan inte
förklara
vad för sorts teknologi de använde för att kunna göra sådana instrument
och
sådana verktyg gjorda av lydite.
Ni
kan se att varje bit passar exakt i varje typ av hand, det kvittar hur
stor
handen var. Varje instrument, varje verktyg passar exakt varje
hand som
använde dessa instrument.
Detta kallar jag på skämt Tandläkarens stol… perfekt gjord, men
återigen samma material: lydite. Och frågan är varför, om de
kunde göra sådana perfekta statyetter från detta mycket svåra material,
varför visade de alltid det mänskliga ansiktet med stora, runda ögon
och en liten näsa och en stor mun? Det finns ingen möjlig,
verklig förklaring till detta.
Ansiktet (vänster) liknar lite grann Moai, de stora stenstatyerna på
Påskön. Här (höger) ser ni en närbild.
Detta är återigen en sak från Colombia i lydite. På framsidan kan
man se modern som håller babyn och på baksidan ser man mannen med
rustning, mycket troligt för jakt.
Den här stenstatyetten hittades i Colombia. Den ser exakt likadan
ut som Moai-statyerna från Påskön, men den är bara omkring 30 cm i
storlek.
Detta är ett annat mästerverk av ett stenarbete. Vi har på både
sidor en presentation av en fågel, men om vi tittar på framsidan
(vänster) kan man se att de två fåglarna återger ett ansikte. Och
på den vänstra sidan (höger) mellan fåglarnas huvuden och vingarna, ser
man återigen en okänd skrift som vi har funnit på stenar från runt om i
hela världen.
Detta är modern som håller ett barn, mycket underligt ansikte, och
gjort av en sorts jade.
Den här är en annan sten från Colombia som visar en bälta. På
toppen av bältan ser man ett underligt ansikte med långa öron och två
horn längst upp.
På den här artefakten ser man ett leende ansikte på toppen. Där
är två trianglar på den här sidan (vänster) och på andra sidan, på den
högra sidan (höger) ser man ett ansikte. Om igen ett djuransikte
på den högra sidan och några okända symboler.
Och på botten av det här objektet ser
ni ett djur… ser ut som en krokodil.
Guinea, Västra Afrika
Nu flyttar vi till Guinea i Västafrika, mycket nära gränsen till Mali.
På ett enormt granitberg har man funnit ett
halvporträtt av en dam som gjorts i granit.
Storleken på den här statyn från toppen på huvudet
till mitten av torson
mäter exakt 150 m. Så detta är en verkligt stor fråga: Vem kan möjligen
ha
kunnat göra ett så enormt stort halvporträtt i granit i ett berg för
åtminstone
10-12 000 år sedan?
Den italienske
geologen, professor Pitoni, var på platsen och han gjorde dessa
fotografier. Han tittade på Jorden i botten av det här berget och
hans uträkning var att detta stenmonument måste ha gjorts för minst
10-12 000 år sedan. Men sedan har vi den verkligt stora frågan:
Vem kan ha gjort ett så stort stenmonument? Även i våra dagar skulle
det vara omöjligt, eller det skulle kosta så mycket pengar att det
aldrig skulle kunna göras.
Och om ni
tittar på det uppåtvända ansiktet – en del experter sa att detta
ansikte definitivt inte är europeiskt, men inte heller, naturligtvis,
svart afrikanskt. Det måste antingen vara sydamerikansk eller
asiatisk kultur. Men igen, vi är vid en punkt av 10-12 000
år tillbaka i tiden. Det kanske är från den förlorade
civilisationen från Atlantis?
Nära det här
området i Sierra Leone var professor Pitoni chef för en
diamantgruva. Och han hade hört en legend i det här området att
Allah en gång, då han var arg på några änglar, så förvandlade han dem
till sten och slängde ner dem på Jorden. Han tog även himlen… och
gjorde den till sten och slängde den ner till Jorden. Och han tog
stjärnorna och slängde också dem ner till Jorden.
Legenden
säger att himlen, ni kan se den i den här stenen – de kallar dem
Himmelssstenar, himmelsblå stenar som hittats i det här området under
jorden.
Vi
gjorde undersökningar i
Wien… detta är definitivt en artificiell sten, den är inte en naturlig
sten,
och andra material kan också hittas här. Men det enda de inte kunde
informera
oss om är vad för färg de använde för att få den här verklighetstrogna
himmelsblå färgen.
Stenstatyetterna
hittades från 20 meter ner till även 50 meter. Professor Pitoni
tog alltid ett
organiskt material från fyndplatsen och åldersdateringen på dessa
stenartefakter är från 2 500 år upp till den äldsta på 17 000
år.
Här (botten höger) har ni en granitsten, så kallad Nomoli, med en
mycket snygg
inristning.
Här
har vi en man som sitter på en elefant, men det finns också legender om
jättar
över hela Afrika. Ni vet hur stor en elefant är! Det är ett
underbart
stenarbete, det är mycket hårt och mycket tungt.
Där
finns också en del artefakter som visar halvmänniskor, eller människor,
med
huvud av en reptil och hållande en slags kruka i handen och de kunde
sätta
något inne i den här krukan. Och också på toppen av flera Nomolis finns
ett hål
för att sätta något på insidan, och det troligaste är att de användes
för
ceremonier.
Här
är en sorts djur… det ser ut som en dinosaur. När professor
Pitoni fann den
här statyn så gjorde den ett konstigt ljud. Så han öppnade statyn och
fann på
insidan en liten svart boll. Ni kan se på botten av statyn (ovan till
höger)
och detta var gjort i järnmaterial.
När
vi gjorde undersökningen på den här artefakten och speciellt då på
metallbollen, så kallade professorn på mig nästa morgon och berättade
att någon
måste ha gjort ett dåligt skämt för mig. Jag frågade: Varför?
Därför
att resultatet av undersökningen visade att den här metallen var
kromstål och
kromstål hittades första gången i början på 1900-talet i
Österrike. Det
betyder att det var omöjligt att finna det på insidan av en staty med
en ålder
av ungefär 17 000 år!
Men
när jag omedelbart kallade på professor Pitoni skrattade han och sa: Jag
är
en geolog.Om en staty gör underliga ljud så öppnar jag
den inte
ögonblickligen, men jag tog flera röntgenbilder.
Ni
kan se här på den högra bilden (ovan) en av röntgenbilderna och ni ser
att på
insidan av den stängda statyn, den runda bollen, kromstålbollen,
existerade.
På
det här röntgenfotot kan ni se exakt. Och även professor Pitoni
såg att den
här stenstatyn, under tidigare år, redan var öppnad och perfekt stängd
igen.
Han kallade på en specialist som öppnade den exakt enligt fotot, den
lilla
stenbollen som låg tätt inpå hålet på insidan, och ni kan se att
metallbollen
redan existerade.
Giants
En
del av er kanske har tittat på flera bilder, fotografier på internet av
jättar,
jätteskelett som hittats i öknen i Indien, i Kina och på andra
platser. De
flesta av dessa foton var konkurrenter till foton som presenteras i Photoshop…
perfekt
gjorda. Jag var också ganska imponerad när jag mottog ett av de
här fotona
för första gången…
Men
de fotografierna jag nu visar er är definitivt inte från
Photoshop. Dessa
foton är verkliga skallar och skelett.
Den
här skallen hittades inuti ett tunnelsystem under jorden i
Colombia. Skallen
är daterad till upptill 11 000 år. Skallen är större än en
normal skalle
och framtänderna i käken sitter på ett annorlunda sätt än våra tänder.
BR:
Något som drar uppmärksamheten till mig här är att det är en mycket
starkt
utpräglad käke. Det är en mycket framträdande käklinje och en
mycket
framträdande haka.
Och
här kan man se ett foto som visades för oss av en Project
Camelot-insider.
Detta är inte ett riktigt fotografi, detta är en scen från den gamla
filmen med
Arnold Schwarzenegger, Conan the Barbarian. Vad ni ser
här är en specialeffekt
på skådespelaren James Earl Jones. Det viktiga här är formen av
käklinjen.
Vårt
vittne, som hade tillbringat tid med Anunnaki i nutid, sa att detta är
en av de
saker som karaktäriserade dem, frånsett deras storlek som han säger var
mellan
2,50 och 2,70 cm långa. Han sa att de var mycket stora och de var
mycket starka
och de såg större ut än det. Men detta är ungefärlig längd,
vilken matchar
exakt de 2,6 meter som Klaus har talat om. Han sa att det var en
mycket
framträdande stark käklinje och detta är det som slår mig angående
dessa
skelett, dessa skallar som vi ser på just nu.
KD:
Det visste jag inte…
BR:
Nej, men du behöver veta detta! Tillbaka till Klaus…
KD:
Så återigen, här har ni ett mycket gammalt foto som gjorts i ett museum
i La
Valletta på Malta. Det visar flera långa skallar och förklaringen
till detta
är ”deformerade skallar”, men de går väldigt långt bakåt.
Detta
är en av flera mycket, mycket konstiga skallar.
De
är utställda i ett litet museum i Ica i Peru. Ica ligger nära de
kända Nazca
Lines och museet kallas Museo Maria Reiche, efter den tyska
dam som
hela livet forskade i Nazca Lines. Och i detta museum kan man se de
underligaste skallar jag någonsin sett, alla funna i det här området i
närheten
av Nazca Lines. Så frågan är: Vad för sorts människor levde här
och hur fick
de dessa skallformer?
Speciellt
den här. Flera
doktorer och experter sa till mig att det inte skulle vara möjligt att
skapa en
sådan sorts deformering, för genom deformering får man inte det dubbla
benmaterialet
på skallen. Och på den här skallen, där vi också har partiklar av
skinn och
hår, tror jag inte att det skulle vara svårt att göra en
åldersdatering, och
speciellt en DNA-analys.
På
det här fotot visar jag er legendariska skelettformer av jättar.
Under år
1964, i södra Ecuador, i provinsen Loja, bröts en del av en bergsplatå
ner och
Father Carlos Vaca, som arbetade som präst på sjukhus, kallades till
den här
platsen och han fann de brutna benen av en jätte.
BR:
Bra, ja Klaus, jag frågade om du ville ta oss med på en resa och under
den
sista timmen har du tagit oss med på en fascinerande resa, inte bara
runt om i
världen utan också genom tiden så långt tillbaka som till 17 000
år.
Det
är en verklig påminnelse om hur lite vi vet om hur vår verkliga
historia är.
Detta är viktiga bitar i ett viktigt puzzel och du gör ett enormt
arbete för
att öka människors medvetenhet om vad det är som vi inte får se på
många museer,
vad det är som vi inte läser om i antropologiska böcker och vad det är
som
många universitetsprofessorer fortfarande vägrar att inse.
Tack
så mycket för din del i att hjälpa till med att öka vår egen förståelse
av vår
historia på planeten Jorden, Klaus. Tack så mycket.
Klicka härför PDF versionen av intervjun (20
sidor)