Marcia Schafer med Bob Dean - Del 3
Phoenix,
Arizona
i
maj
2007
Intervjun
gjord
av
Kerry
Cassidy
och Bill Ryan
Klicka här för video intervjun
|
|
Kerry Cassidy:
Vi vill gärna introducera Marcia Schafer, och hon är hustru till Robert
Dean såväl som författare och professionell. Vad vill du kalla dig
själv?
Marcia
Schafer: Jag är faktiskt en MBA affärskonsult, men jag arbetar i två
världar, därför att jag använder mina psykiska förmågor likaväl som min
affärsexpertis till att hjälpa klienter. Men jag tar alltid in den
utomjordiska komponenten för vi kan inte komma ifrån det och det har
massor att göra med vår framtid.
K: Och
du har skrivit en bok – och namnet på boken är…
M: jag
skrev Confessions of an
Intergalactic Anthropologist och till min stora
förvåning, blev jag totalt överraskad att den gick runt om i världen,
lästes i femton länder och vann pris. Jag hade aldrig velat göra
någonting med den. Jag annonserade aldrig eller något annat, jag ville
bara gå och gömma mig någonstans, och alldeles av sig själv så gick den
runt världen. Den
blev
ganska
populär.
K: Och så…
och skrev du den efter att du hade en relation till Robert Dean?
M: Före, ja.
K: Kan du
tala om för oss lite om dig själv – hur det började med dina
kontakterfarenheter?
M: Jag har
haft kontakt sedan jag låg i krubban. Så det har funnits med mig hela
livet, men jag föddes på sena 50-talet så det fanns inget sätt att
definiera eller förstå vad det var som hände. När jag växte upp var det
enda som fanns tillgängligt för en sån som mig Rod Serlings ”Twilight
Zone” som sändes på kvällarna, ”Outer Limits” – och så försöka räkna ut
”Hur i all sindar kunde detta hända mig när samhället säger att det
inte ens existerar?” Det är inte verkligt!
Det var
mycket svårt för mig att förlika mig med och även tolka alla de
erfarenheter jag hade. Så vad jag gjorde var att jag helt enkelt
tryckte ned dem i en ”box” och bara behöll det där och så gick jag
vidare och levde ett så normalt liv som möjligt… tills några årtionden
senare då jag kunde ta ut dem igen och sätta det hela i ett sammanhang
och inte bara erkänna för mig själv vad som hade hänt utan också börja
se på det med totalt nya ögon och totalt ny
förståelse.
K: Så, vad
jag förstår är att dina kontakterfarenheter var medvetna – fullt
medvetna.
M: De var
fullt medvetna. Och det är en av de saker jag vill lämna över till
människor, därför att allteftersom vi flyttar oss framåt och tittar på
den utomjordiska realiteten, mängder av informationen som sipprar in i
samhället är baserad på folk som har undersökt detta, eller folk som
har intervjuat någon som har blivit ”bortförd”.
Men det är
stor skillnad i vad som finns tillgängligt för oss som information. Jag
har haft kontakt med många olika raser genom hela min livstid. Och, när
det är medvetet, och det är lika verkligt som att jag nu är här med
dig, då är det inte riktigt vad människor tror. Många, många gånger
tänker folk ”Oh, jösses – det är precis som att gå ner till Starbucks
och ta en kopp kaffe”. Men det är det inte!
Så vad jag
har gjort är att jag har försökt att förbereda människor för realiteten
av detta. Inte bara realiteten av det, utan innebörden för oss som
samhälle, allteftersom vi går framåt och vi blir färdiga att möta våra
närmaste släktingar och våra vänner i Kosmos. Och vad detta betyder för
oss människor och hur vi behöver ändra våra liv. Därför att jag är helt
säker på att under vår livstid kommer detta att ta ett annat språng i
avslöjanden och vara mycket mer integrerat i vårt samhälle.
K: Så, tror
du eller har du fått information angående 2012 och till den övergång vi
nu håller på att genomgå?
M: 2012 har
tagit på sig en stor del av media och det betyder många saker för många
människor. Jag ville ge dig ett mycket snabbt och rakt svar, men det är
inte så snabbt, därför att en av de saker jag har lärt genom mina
erfarenheter och genom träning med dessa andra raser är, att vår
förståelse av tid och rymd är mycket begränsad och mycket olik
verkligheten av det. Det är en mycket barnslig typ av vetenskap som vi
har. Vad som potentiellt drabbar oss år 2012 är något som kommer att
låta som något utanför verklighetens spelrum för de flesta människor,
men en av de saker som vi ändå måste ta till oss är att vi möjligtvis
kan få olika resultat och en annorlunda framtid för olika människor på
planeten. Vi brukar tänka oss som ett kollektiv och att vi kommer att
ha samma resa.
Vad de har
hjälpt mig att förstå är, att en viss befolkning på planeten kanske går
nedför en väg, allteftersom din tid uppenbaras, och din art
fortsätter att växa, och har ett visst resultat och vissa erfarenheter.
Men tid är så annorlunda från vad du upplever den och vad du förstår
att den är, att det kan vara en andra befolkningsgrupp som kan ha ett
totalt annat utfall och så gå vidare till en annorlunda typ av
verklighet, och så en tredje som kan gå till ytterligare en annan
verklighet.
Så det är
mycket skilt från när folk säger ”Oh, 2012…” och jag blir tillfrågad om
detta ofta, på grund av vad jag gör. Vad jag försöker att påminna
människor om är att det kvittar vad som händer med oss, du är här för
att delta i spelet. Så det är viktigt att göra det bästa av dagen
och göra en skillnad i ditt liv och i några andras liv också. Du och
jag kanske inte gör detta, men där är grupper av människor som tänker:
”Jättestor kataklysm… det går åt skogen… hur förbereder jag mig? Lyssna
här: du har blivit född, levat och dött förut och du kommer att göra
det igen. Så varför leva för döden? Lev för livet istället!
Så 2012… jag
tror också att det kommer att bli en ny början, men jag tror att det
finns en del människor som kanske får uppleva några katastrofiska,
miljöbetingade typer av situationer, precis som förutsagts. Jag tror
att där är andra människor som bara fortsätter, och samhället kommer
att avancera med en mer teknologiorienterad art. Och det kanske blir en
annan gångstig för andra att vandra på också. Jag tror att vid den
tiden, som en följd av vad vi talade om tidigare, är det ideala –
förhoppningsvis – att vi kommer att ha någon slags vision om vad som är
vår verkliga plats i Kosmos.
Vi har
faktiskt… där är vanligtvis tre steg som tas när en planet börjar
genomgå sin förändring, då invånarna inte är den enda rasen i ett
stort, stort fält av liv, och vi redan genomgått ett. De tre stegen som
vanligen företas… Det första är att man inser att det finns andra
världar därute, när en planet har varit isolerad. Och som du har sett
genom de sista fem åren så har det varit vetenskapliga avslöjanden av
”Oh Gud!, titta på det här, där finns andra solsystem, andra planeter
just som Jorden”. Det finns ganska många där ute.
Den andra
fasen… och när den andra fasen kommer då vet du att du är mycket nära
avslöjandet. Den andra fasen som vanligtvis händer under en
indoktrineringsperiod är att där kommer att finnas bevis för en
tidigare civilisation på en annan planet som inte längre existerar. Så
du kommer att få se att era vetenskapsmän kommer tillbaka och säger:
”Oh Gud!, där var liv på Mars! Vi fann bevisen för en forntida
civilisation”.
Vad det gör
är att det blir en chock för människor, att behöva handskas med det
faktum att det fanns liv därute, skilt från dem själva, en intelligent
civilisation, men det finns inte det nu, så det är OK. Snart
efter det kommer det att bli, ”Woops! Gissa vad, de är fortfarande
där…”
K: (skrattar).
M: Så
vi på planeten Jorden, på grund av att vi har varit isolerade, vi tror
att detta aldrig hänt förut, även människor som är fångade i den
utomjordiska verkligheten. Men verkligheten är att där finns andra
planeter, precis som vår, som har behövt växa upp snabbt, som har levat
isolerade i sin egen verklighet under långa tidsperioder.
Men när tiden
kommer och de förenas med det kosmiska samhället, varelserna där, de
som arbetar för att göra detta, är alla erfarna människor och de vet
vad de gör. Så, du vet, vi har bevis från människor som sett skepp och
befolkningen har upplevt kontakt, mer och mer och mer allteftersom det
har blivit inpräntat i kulturen. Men det är vanligen de tre steg du
kommer att få se innan avslöjandet.
K: Okej, och
om du skulle summera vad du tror att ditt uppdrag är, och jag förmodar
att du har ett övergripande koncept för varför du är här vid den här
tiden, vad skulle du säga att det är?
M: Ja, för
min del tror jag att det är viktigt att människor kan förstå sig själva
bättre, så att de kan förstå vem de är i samband med verkligheten i
universum. Och, om jag kan ge till människor, baserat på mina egna
erfarenheter, detta ”Jaa, detta är verkligt. Det händer verkligen”.
Det finns
normala vardagsmänniskor, som fortfarande lever mycket jordade,
praktiska och värdefulla liv i samhället, som har upplevt kontakt och
kan berätta för dig vad det betyder för andra raser att vara där ute,
hur känslorna är, vad några av de inter-kulturella implikationerna är,
och, beroende på om du har haft chansen till läroplanen, en del av de
saker som de har lärt dig eller vill lära dig, att det är där och det
är OK och det finns ingen orsak att bli rädd för det.
Så jag tror
på grund av min bakgrund, vilken är högst teoretisk – jag har en
vetenskaplig/medicinsk bakgrund, en forskningsbakgrund och en mängd av
referenser som gör det lättare för folk att säga: ”Se på henne, hon är
en av oss. Hon är ganska normal.” Folk har varit förvånade över att jag
inte kom ut i en ”new age klädsel” eller bärande kristaller eller
hylade mot månen, mässande Startrek sången när jag trädde fram…
K: Ok
(skrattar).
M: Det gör
det mer acceptabelt för den vanliga människan och de är mer villiga att
lyssna, därför att när jag vanligen talar är det till i huvudsak
vanliga människor, inte folk som du finner i en UFO-publik. Inte så att
de skulle vara emot det – det är bara inte inom deras sfär av
verklighet. Men de är nyfikna och de vill ha mer information.
Mitt bekymmer
är att det finns så mycket missinformation därför att vi inte ser detta
som en del av vår kultur. Vi har inte detta som en del av vår
utbildning. Du kan inte ta upp ”Encyclopedia för utomjordisk kontakt”
och känna att detta är giltigt. Så vad jag vill göra är att
indoktrinera dem in till världarna och göra dem klara för hur detta
faktiskt kommer att förändra vår värld, socialt, våra livsstilar, vår
kultur.
Och,
speciellt vad jag gör är att jag har affärsentreprenörer som mål, för
rymdrevolution, som redan är här. Och du vet, vi har fått Richard
Branson, en av många av de högteknologi billjonärer, som de har blivit
kallade, som investerar stort i rymdkommersialisering. Så, när vi går
ut på en affärstripp, med en entreprenörsanda, kan vi gå ut där utan
att se vem som är där ute – det är oundvikligt också.
K: Så du
säger att du har haft mellanhavanden, jag antar med, en del av dessa
entreprenörer?
M: Inte den som jag just… inte just den på den nivån, men jag arbetar
med privata entreprenörer och får dem klara, deras strategiska planer,
får dem klara för alla de mängder av möjligheter som kommer att finnas
där när vi åter kan göra rymdresor, och inta vår roll i det. Detta är
”Sutters Mill” i vår generation.
K: Ok, detta
är fantastiskt. Ja det är faktiskt väldigt trevligt att möta någon som
är involverad i detta. Kan du namnge några speciella människor eller
interaktion som du har haft som skulle göra det du gör lite mer klart
för publiken?
M: Umm… jag
måste signera… där finns ett konfidentiellt kontrakt som alltid är…
K: Jag
förstår, okej…
M: Men på
mitt internet finns människor som har varit villiga att ge vittnesmål,
och det har satt deras namn däruppe, men det finns ingen riktigt stor
som du skulle känna igen.
K: Bob Dean
och Marcia Schafer, tillsammans, framför kameran för, jag vet inte,
kanske för första gången.
M:
Förmodligen, ja.
K: Och vi
vill väldigt gärna veta någonting om hur ni två möttes och vad som
hände, för ni är två uppenbarligen mycket, mycket medvetna varelser.
Och det måste ha varit fascinerande för er att få kontakt med varandra.
M: Det var
ett omedelbart igenkännande. Vi hade talat om själen och minnen,
och um… den första gången jag såg honom var mina första ord till honom:
”Jag hade ingen aning om att du var i livet och på Jorden vid den här
tidpunkten.” Och han sa: ”Jag visste inte att du var här heller.” Jag
menar det var ett omedelbart igenkännande. Vi kommer ihåg många av våra
livstider tillsammans och skojar om det: ”Minns du i Sumer när du
gjorde detta?” Eller ”Minns du tillbaka i den här tiden?” och det är
som… Oh, snälla…
K: (skrattar).
M: Så där är
en stor förtrolighet… så det var som oh, du vet, början på allt… det
var inte som att börja om helt igen, det var bara att plocka upp var vi
lämnade.
Bob Dean: Jag
hade en serie av hypnotiska tidigare liv regressioner för några år
sedan, som jag tror mycket bidrog till även slutet på mitt första
äktenskap. Därför att när du en gång går igenom det, så är det nästan
som om en UFO-kontakt eller en ombordupplevelse. En incident på en
TV-show eller en film eller en bok som jag läser kan trigga dessa
minnen av det förflutna. Och första gången jag mötte den här unga damen
satt jag i mitt kök och jag tänkte ”Oh jeez… ”, jag hade känt igen
henne och jag…
M: Ok, det är
nog om det. (skrattar).
Bob Dean:
Nej, jag är allvarlig, jag kände igen henne från en annan tid och en
annan plats.
M: Jaa, han
var en kär gammal vän. En av de saker som verkligen är förbryllande är
att under kursen av min upplevelse med utomjordisk verklighet, när jag
var mycket ung, var en av de första saker som de måste vara säkra på
att jag förstod, att vi är en evig själ. Så vad de gjorde var att de
började låta mig få se mina andra livstider, vilket var ganska
chockerande.
Du vet, jag
såg mig själv som en slav i det forntida Egypten, jag såg mig själv som
en ung initierad och att bli uppskuren när kungens soldater kom (Faraos
faktiskt, den gången) kom in och tog oss… blev… gick nerför en gångstig
i Afrika och blev uppäten av en leopard. Men vad det gjorde är att det
tillät mig att veta att ”Hej, jag är fortfarande här. Jag är
fortfarande här, och i en annan form.”
Så det är
mycket viktigt för oss att förstå livet som en evigt pågående
kontinuerlig cykel. Och vad det gör är, att det tillåter dig att leva
ditt liv utan rädsla. Därför att du inte kan leva livet om du
är rädd för döden. Du kan inte bara omfamna det och ta dina
möjligheter, och när någonting stirrar dig i ansiktet… om du är rädd så
kan du inte stiga upp till plattan.
Så det är
förbryllande från det utomjordiska perspektivet, och de som kom och
arbetade med mig så att jag skulle förstå saker och ting senare när jag
växte upp, var det en av deras första prioriteringar att göra det.
Och vad
jag lämnades med, förbryllande nog, är att nu kan jag se på någon
omedelbart… inte bara har jag totalt minne av mina egna andra
livstider utan jag kan se på någon omedelbart i en bild eller i
verkligheten, och jag kan se alla deras andra resor som har gjort
intryck på den här. Och… knyta ihop allt tillsammans för dem för att
veta varför de är här nu.
K: Så det
måste verkligen vara till hjälp i ditt arbete.
M: Oerhört,
oerhört!. Därför att det går direkt ner till den enda frågan: ”vad
handlar allt verkligen om?”. Allt annat är bara ovidkommande, men vad
lär du dig från situationen, eller vad har du fortfarande att lära från
resterna av en situation? Du vet, vad som räknas är vem vi är här och
vad vi gör nu, och människor blir verkligen fast i… jag kallar dem
andra livstider, därför att de är inte egentligen det förflutna.
Där är egentligen inget som är det förflutna. Det går hela tiden vidare
på olika nivåer samtidigt, men faktum i det hela är att en del av dessa
andra livstider har enorm inverkan på vem vi är nu och vad vi gör, och
allting som händer professionellt och personligen.
B: Människor
kunde fatta detta i detta ögonblick, vid denna tid och plats, att du är
summan totalt av allting du någonsin erfarit, varje liv du någonsin
levat, allt det goda och allt det dåliga, hela vägen tillbaka till
början, var nu början var. Men just nu är du totalsumman av allt det.
Och att du lär dig att det finns en kosmisk lag, känd som karma.
Och att vad
du sår får du skörda. Det är inte ett straff, du vet, att sända dig
till fängelse eller du får ett ruttet liv därför att du var en rutten
person i en annan livstid, den kosmiska lagen av karma är en
verklighet. Och om människor kunde fatta det… att de själva är källan
till allting i deras egna liv… Gud, vilken värld det kunde vara, huh!
M: Men det är
ju att ta självansvar, och många människor vill fortfarande inte göra
det.
B: Åh,
ansvar? Naturligtvis.
M: Jaa.
B: De flesta
människor vet inte ens vad det ordet betyder.
K: Detta är
mycket kloka ord, faktiskt från er båda.
M: Jag menar,
se på oss. Jag menar, detta är ett osannolikt par (skrattar).
B: Nej, ordet
är ”konstigt”, du vet?
M: Men vad vi
ser hos varandra är själen.
K: Säkerligen.
M: Dessa är
kroppssäckar – dessa är bara tillfälliga förvaringskärl (pekar på
kroppen) och du vet att vi ser och kommer ihåg själen.
B: Hon
orsakade mig mängder av problem i Sumer, för omkring fem tusen år sedan…
M: Han drog
på sig det själv. Skyller på, skyller … (skratt).
K: Så ni
måste ha underbara konversationer som involverar dessa multidimensioner.
M: Det har
vi. Som jag alltid säger, detta skulle vara den ultimata
verklighetsshowen om det fanns kameror som spelade in oss i vårt hem.
The Osbornes skulle inte ha en chans mot oss.
B: Du vet,
jag kommer inte ofta hit. Jag är verkligen en fegis när det kommer till
inkarnering på planeten Jorden. Jag har hört, och du har antagligen
hört, att det är det vanliga ordet som sägs, att om du kan komma till
planeten Jorden och gå igenom ett liv eller två där, då får du ett
examenscertifikat, därför att du har avslutat en av de svåraste
skolorna i hela Universum. Planeten Jorden är uppenbarligen
känd över hela galaxen som en tuff skola. Så jag kommer inte hit ofta.
K: (skrattar).
B: Jag kom
motvilligt sista gången. Och låt mig säga dig att jag kommer att vara
förbaskat motvillig nästa gång - jag kommer inte att komma tillbaka
snart igen. Jag kommer bara tillbaka, du vet, efter kanske två tusen år
eller så.
M: Så han
säger… (skratt).
B: Nej, jag
berättar för dig om mina minnen. Mitt sista levande minne var i det
trettonde århundradet som en tempelriddare. Och det var, du vet… det
orsakade mig mängder av plågor och bekymmer där. Och gången innan det
var för två tusen år sedan, och innan det var det fem tusen år sedan.
Så jag kommer inte hit så ofta. De måste dra mig hit, sparkande och
skrikande så att säga.
K: Jaa, det
är underbart att se er båda tillsammans…
M: (skrattar).
K: … att få
tala med er båda. Det har varit underbart, det har varit stimulerande
och underhållande, och jag vill tacka er så väldig mycket.
B: Ja, tack
själv, det har varit en glädje.
M: Vi tackar
dig, det har varit roligt.