Sök 

Marcia Schafer med Bob Dean - Del 3


Phoenix, Arizona i maj 2007

Intervjun gjord av Kerry Cassidy och Bill Ryan

Klicka här för video intervjun



bob_dean_marcia_schafer_med.jpg Kerry Cassidy: Vi vill gärna introducera Marcia Schafer, och hon är hustru till Robert Dean såväl som författare och professionell. Vad vill du kalla dig själv?

Marcia Schafer: Jag är faktiskt en MBA affärskonsult, men jag arbetar i två världar, därför att jag använder mina psykiska förmågor likaväl som min affärsexpertis till att hjälpa klienter. Men jag tar alltid in den utomjordiska komponenten för vi kan inte komma ifrån det och det har massor att göra med vår framtid.

K: Och du har skrivit en bok – och namnet på boken är…

M: jag skrev Confessions of an Intergalactic Anthropologist och till min stora förvåning, blev jag totalt överraskad att den gick runt om i världen, lästes i femton länder och vann pris. Jag hade aldrig velat göra någonting med den. Jag annonserade aldrig eller något annat, jag ville bara gå och gömma mig någonstans, och alldeles av sig själv så gick den runt världen.  Den blev ganska populär.

K: Och så… och skrev du den efter att du hade en relation till Robert Dean?

M: Före, ja.

K: Kan du tala om för oss lite om dig själv – hur det började med dina kontakterfarenheter?

M: Jag har haft kontakt sedan jag låg i krubban. Så det har funnits med mig hela livet, men jag föddes på sena 50-talet så det fanns inget sätt att definiera eller förstå vad det var som hände. När jag växte upp var det enda som fanns tillgängligt för en sån som mig Rod Serlings ”Twilight Zone” som sändes på kvällarna, ”Outer Limits” – och så försöka räkna ut ”Hur i all sindar kunde detta hända mig när samhället säger att det inte ens existerar?” Det är inte verkligt!

Det var mycket svårt för mig att förlika mig med och även tolka alla de erfarenheter jag hade. Så vad jag gjorde var att jag helt enkelt tryckte ned dem i en ”box” och bara behöll det där och så gick jag vidare och levde ett så normalt liv som möjligt… tills några årtionden senare då jag kunde ta ut dem igen och sätta det hela i ett sammanhang och inte bara erkänna för mig själv vad som hade hänt utan också börja se på det med totalt nya ögon och totalt ny förståelse.

K: Så, vad jag förstår är att dina kontakterfarenheter var medvetna – fullt medvetna.

M: De var fullt medvetna. Och det är en av de saker jag vill lämna över till människor, därför att allteftersom vi flyttar oss framåt och tittar på den utomjordiska realiteten, mängder av informationen som sipprar in i samhället är baserad på folk som har undersökt detta, eller folk som har intervjuat någon som har blivit ”bortförd”.

Men det är stor skillnad i vad som finns tillgängligt för oss som information. Jag har haft kontakt med många olika raser genom hela min livstid. Och, när det är medvetet, och det är lika verkligt som att jag nu är här med dig, då är det inte riktigt vad människor tror. Många, många gånger tänker folk ”Oh, jösses – det är precis som att gå ner till Starbucks och ta en kopp kaffe”. Men det är det inte!

Så vad jag har gjort är att jag har försökt att förbereda människor för realiteten av detta. Inte bara realiteten av det, utan innebörden för oss som samhälle, allteftersom vi går framåt och vi blir färdiga att möta våra närmaste släktingar och våra vänner i Kosmos. Och vad detta betyder för oss människor och hur vi behöver ändra våra liv. Därför att jag är helt säker på att under vår livstid kommer detta att ta ett annat språng i avslöjanden och vara mycket mer integrerat i vårt samhälle.

K: Så, tror du eller har du fått information angående 2012 och till den övergång vi nu håller på att genomgå?

M: 2012 har tagit på sig en stor del av media och det betyder många saker för många människor. Jag ville ge dig ett mycket snabbt och rakt svar, men det är inte så snabbt, därför att en av de saker jag har lärt genom mina erfarenheter och genom träning med dessa andra raser är, att vår förståelse av tid och rymd är mycket begränsad och mycket olik verkligheten av det. Det är en mycket barnslig typ av vetenskap som vi har. Vad som potentiellt drabbar oss år 2012 är något som kommer att låta som något utanför verklighetens spelrum för de flesta människor, men en av de saker som vi ändå måste ta till oss är att vi möjligtvis kan få olika resultat och en annorlunda framtid för olika människor på planeten. Vi brukar tänka oss som ett kollektiv och att vi kommer att ha samma resa.

Vad de har hjälpt mig att förstå är, att en viss befolkning på planeten kanske går nedför en väg, allteftersom din tid uppenbaras, och din art fortsätter att växa, och har ett visst resultat och vissa erfarenheter. Men tid är så annorlunda från vad du upplever den och vad du förstår att den är, att det kan vara en andra befolkningsgrupp som kan ha ett totalt annat utfall och så gå vidare till en annorlunda typ av verklighet, och så en tredje som kan gå till ytterligare en annan verklighet.

Så det är mycket skilt från när folk säger ”Oh, 2012…” och jag blir tillfrågad om detta ofta, på grund av vad jag gör. Vad jag försöker att påminna människor om är att det kvittar vad som händer med oss, du är här för att delta i spelet.  Så det är viktigt att göra det bästa av dagen och göra en skillnad i ditt liv och i några andras liv också. Du och jag kanske inte gör detta, men där är grupper av människor som tänker: ”Jättestor kataklysm… det går åt skogen… hur förbereder jag mig? Lyssna här: du har blivit född, levat och dött förut och du kommer att göra det igen. Så varför leva för döden? Lev för livet istället!

Så 2012… jag tror också att det kommer att bli en ny början, men jag tror att det finns en del människor som kanske får uppleva några katastrofiska, miljöbetingade typer av situationer, precis som förutsagts. Jag tror att där är andra människor som bara fortsätter, och samhället kommer att avancera med en mer teknologiorienterad art. Och det kanske blir en annan gångstig för andra att vandra på också. Jag tror att vid den tiden, som en följd av vad vi talade om tidigare, är det ideala – förhoppningsvis – att vi kommer att ha någon slags vision om vad som är vår verkliga plats i Kosmos.

Vi har faktiskt… där är vanligtvis tre steg som tas när en planet börjar genomgå sin förändring, då invånarna inte är den enda rasen i ett stort, stort fält av liv, och vi redan genomgått ett. De tre stegen som vanligen företas… Det första är att man inser att det finns andra världar därute, när en planet har varit isolerad. Och som du har sett genom de sista fem åren så har det varit vetenskapliga avslöjanden av ”Oh Gud!, titta på det här, där finns andra solsystem, andra planeter just som Jorden”. Det finns ganska många där ute.

Den andra fasen… och när den andra fasen kommer då vet du att du är mycket nära avslöjandet. Den andra fasen som vanligtvis händer under en indoktrineringsperiod är att där kommer att finnas bevis för en tidigare civilisation på en annan planet som inte längre existerar. Så du kommer att få se att era vetenskapsmän kommer tillbaka och säger: ”Oh Gud!, där var liv på Mars! Vi fann bevisen för en forntida civilisation”.

Vad det gör är att det blir en chock för människor, att behöva handskas med det faktum att det fanns liv därute, skilt från dem själva, en intelligent civilisation, men det finns inte det nu, så det är OK. Snart efter det kommer det att bli, ”Woops! Gissa vad, de är fortfarande där…”
 
 K: (skrattar). 

 M: Så vi på planeten Jorden, på grund av att vi har varit isolerade, vi tror att detta aldrig hänt förut, även människor som är fångade i den utomjordiska verkligheten. Men verkligheten är att där finns andra planeter, precis som vår, som har behövt växa upp snabbt, som har levat isolerade i sin egen verklighet under långa tidsperioder.

Men när tiden kommer och de förenas med det kosmiska samhället, varelserna där, de som arbetar för att göra detta, är alla erfarna människor och de vet vad de gör. Så, du vet, vi har bevis från människor som sett skepp och befolkningen har upplevt kontakt, mer och mer och mer allteftersom det har blivit inpräntat i kulturen. Men det är vanligen de tre steg du kommer att få se innan avslöjandet.

K: Okej, och om du skulle summera vad du tror att ditt uppdrag är, och jag förmodar att du har ett övergripande koncept för varför du är här vid den här tiden, vad skulle du säga att det är?

M: Ja, för min del tror jag att det är viktigt att människor kan förstå sig själva bättre, så att de kan förstå vem de är i samband med verkligheten i universum. Och, om jag kan ge till människor, baserat på mina egna erfarenheter, detta ”Jaa, detta är verkligt. Det händer verkligen”.

Det finns normala vardagsmänniskor, som fortfarande lever mycket jordade, praktiska och värdefulla liv i samhället, som har upplevt kontakt och kan berätta för dig vad det betyder för andra raser att vara där ute, hur känslorna är, vad några av de inter-kulturella implikationerna är, och, beroende på om du har haft chansen till läroplanen, en del av de saker som de har lärt dig eller vill lära dig, att det är där och det är OK och det finns ingen orsak att bli rädd för det.

Så jag tror på grund av min bakgrund, vilken är högst teoretisk – jag har en vetenskaplig/medicinsk bakgrund, en forskningsbakgrund och en mängd av referenser som gör det lättare för folk att säga: ”Se på henne, hon är en av oss. Hon är ganska normal.” Folk har varit förvånade över att jag inte kom ut i en ”new age klädsel” eller bärande kristaller eller hylade mot månen, mässande Startrek sången när jag trädde fram…

K: Ok (skrattar). 

M: Det gör det mer acceptabelt för den vanliga människan och de är mer villiga att lyssna, därför att när jag vanligen talar är det till i huvudsak vanliga människor, inte folk som du finner i en UFO-publik. Inte så att de skulle vara emot det – det är bara inte inom deras sfär av verklighet. Men de är nyfikna och de vill ha mer information.

Mitt bekymmer är att det finns så mycket missinformation därför att vi inte ser detta som en del av vår kultur. Vi har inte detta som en del av vår utbildning. Du kan inte ta upp ”Encyclopedia för utomjordisk kontakt” och känna att detta är giltigt. Så vad jag vill göra är att indoktrinera dem in till världarna och göra dem klara för hur detta faktiskt kommer att förändra vår värld, socialt, våra livsstilar, vår kultur.

Och, speciellt vad jag gör är att jag har affärsentreprenörer som mål, för rymdrevolution, som redan är här. Och du vet, vi har fått Richard Branson, en av många av de högteknologi billjonärer, som de har blivit kallade, som investerar stort i rymdkommersialisering. Så, när vi går ut på en affärstripp, med en entreprenörsanda, kan vi gå ut där utan att se vem som är där ute – det är oundvikligt också.

K: Så du säger att du har haft mellanhavanden, jag antar med, en del av dessa entreprenörer?

M: Inte den som jag just… inte just den på den nivån, men jag arbetar med privata entreprenörer och får dem klara, deras strategiska planer, får dem klara för alla de mängder av möjligheter som kommer att finnas där när vi åter kan göra rymdresor, och inta vår roll i det. Detta är ”Sutters Mill” i vår generation.

K: Ok, detta är fantastiskt. Ja det är faktiskt väldigt trevligt att möta någon som är involverad i detta. Kan du namnge några speciella människor eller interaktion som du har haft som skulle göra det du gör lite mer klart för publiken?

M: Umm… jag måste signera… där finns ett konfidentiellt kontrakt som alltid är…

K: Jag förstår, okej…

M: Men på mitt internet finns människor som har varit villiga att ge vittnesmål, och det har satt deras namn däruppe, men det finns ingen riktigt stor som du skulle känna igen.

K: Bob Dean och Marcia Schafer, tillsammans, framför kameran för, jag vet inte, kanske för första gången.

M: Förmodligen, ja.

K: Och vi vill väldigt gärna veta någonting om hur ni två möttes och vad som hände, för ni är två uppenbarligen mycket, mycket medvetna varelser. Och det måste ha varit fascinerande för er att få kontakt med varandra.

M: Det var ett omedelbart igenkännande.  Vi hade talat om själen och minnen, och um… den första gången jag såg honom var mina första ord till honom: ”Jag hade ingen aning om att du var i livet och på Jorden vid den här tidpunkten.” Och han sa: ”Jag visste inte att du var här heller.” Jag menar det var ett omedelbart igenkännande. Vi kommer ihåg många av våra livstider tillsammans och skojar om det: ”Minns du i Sumer när du gjorde detta?” Eller ”Minns du tillbaka i den här tiden?” och det är som… Oh, snälla…

K: (skrattar).

M: Så där är en stor förtrolighet… så det var som oh, du vet, början på allt… det var inte som att börja om helt igen, det var bara att plocka upp var vi lämnade.

Bob Dean: Jag hade en serie av hypnotiska tidigare liv regressioner för några år sedan, som jag tror mycket bidrog till även slutet på mitt första äktenskap. Därför att när du en gång går igenom det, så är det nästan som om en UFO-kontakt eller en ombordupplevelse. En incident på en TV-show eller en film eller en bok som jag läser kan trigga dessa minnen av det förflutna. Och första gången jag mötte den här unga damen satt jag i mitt kök och jag tänkte ”Oh jeez… ”, jag hade känt igen henne och jag…

M: Ok, det är nog om det. (skrattar).

Bob Dean: Nej, jag är allvarlig, jag kände igen henne från en annan tid och en annan plats.

M: Jaa, han var en kär gammal vän. En av de saker som verkligen är förbryllande är att under kursen av min upplevelse med utomjordisk verklighet, när jag var mycket ung, var en av de första saker som de måste vara säkra på att jag förstod, att vi är en evig själ. Så vad de gjorde var att de började låta mig få se mina andra livstider, vilket var ganska chockerande.

Du vet, jag såg mig själv som en slav i det forntida Egypten, jag såg mig själv som en ung initierad och att bli uppskuren när kungens soldater kom (Faraos faktiskt, den gången) kom in och tog oss… blev… gick nerför en gångstig i Afrika och blev uppäten av en leopard. Men vad det gjorde är att det tillät mig att veta att ”Hej, jag är fortfarande här. Jag är fortfarande här, och i en annan form.”

Så det är mycket viktigt för oss att förstå livet som en evigt pågående kontinuerlig cykel. Och vad det gör är, att det tillåter dig att leva ditt liv utan rädsla. Därför att du inte kan leva livet om du är rädd för döden. Du kan inte bara omfamna det och ta dina möjligheter, och när någonting stirrar dig i ansiktet… om du är rädd så kan du inte stiga upp till plattan.

Så det är förbryllande från det utomjordiska perspektivet, och de som kom och arbetade med mig så att jag skulle förstå saker och ting senare när jag växte upp, var det en av deras första prioriteringar att göra det.

 Och vad jag lämnades med, förbryllande nog, är att nu kan jag se på någon omedelbart… inte bara har jag totalt minne av mina egna andra livstider utan jag kan se på någon omedelbart i en bild eller i verkligheten, och jag kan se alla deras andra resor som har gjort intryck på den här. Och… knyta ihop allt tillsammans för dem för att veta varför de är här nu.

K: Så det måste verkligen vara till hjälp i ditt arbete.

M: Oerhört, oerhört!. Därför att det går direkt ner till den enda frågan: ”vad handlar allt verkligen om?”. Allt annat är bara ovidkommande, men vad lär du dig från situationen, eller vad har du fortfarande att lära från resterna av en situation? Du vet, vad som räknas är vem vi är här och vad vi gör nu, och människor blir verkligen fast i… jag kallar dem andra livstider, därför att de är inte egentligen det förflutna.
 
Där är egentligen inget som är det förflutna. Det går hela tiden vidare på olika nivåer samtidigt, men faktum i det hela är att en del av dessa andra livstider har enorm inverkan på vem vi är nu och vad vi gör, och allting som händer professionellt och personligen.

B: Människor kunde fatta detta i detta ögonblick, vid denna tid och plats, att du är summan totalt av allting du någonsin erfarit, varje liv du någonsin levat, allt det goda och allt det dåliga, hela vägen tillbaka till början, var nu början var. Men just nu är du totalsumman av allt det. Och att du lär dig att det finns en kosmisk lag, känd som karma.

Och att vad du sår får du skörda. Det är inte ett straff, du vet, att sända dig till fängelse eller du får ett ruttet liv därför att du var en rutten person i en annan livstid, den kosmiska lagen av karma är en verklighet. Och om människor kunde fatta det… att de själva är källan till allting i deras egna liv… Gud, vilken värld det kunde vara, huh!

M: Men det är ju att ta självansvar, och många människor vill fortfarande inte göra det.

B: Åh, ansvar? Naturligtvis.

M: Jaa.

B: De flesta människor vet inte ens vad det ordet betyder.

K: Detta är mycket kloka ord, faktiskt från er båda.

M: Jag menar, se på oss. Jag menar, detta är ett osannolikt par (skrattar).

B: Nej, ordet är ”konstigt”, du vet?

M: Men vad vi ser hos varandra är själen.

K: Säkerligen.

M: Dessa är kroppssäckar – dessa är bara tillfälliga förvaringskärl (pekar på kroppen) och du vet att vi ser och kommer ihåg själen.

B: Hon orsakade mig mängder av problem i Sumer, för omkring fem tusen år sedan…

M: Han drog på sig det själv. Skyller på, skyller … (skratt).

K: Så ni måste ha underbara konversationer som involverar dessa multidimensioner.

M: Det har vi. Som jag alltid säger, detta skulle vara den ultimata verklighetsshowen om det fanns kameror som spelade in oss i vårt hem. The Osbornes skulle inte ha en chans mot oss.

B: Du vet, jag kommer inte ofta hit. Jag är verkligen en fegis när det kommer till inkarnering på planeten Jorden. Jag har hört, och du har antagligen hört, att det är det vanliga ordet som sägs, att om du kan komma till planeten Jorden och gå igenom ett liv eller två där, då får du ett examenscertifikat, därför att du har avslutat en av de svåraste skolorna i hela Universum. Planeten Jorden är uppenbarligen känd över hela galaxen som en tuff skola. Så jag kommer inte hit ofta.

K: (skrattar).

B: Jag kom motvilligt sista gången. Och låt mig säga dig att jag kommer att vara förbaskat motvillig nästa gång - jag kommer inte att komma tillbaka snart igen. Jag kommer bara tillbaka, du vet, efter kanske två tusen år eller så.  

M: Så han säger… (skratt).

B: Nej, jag berättar för dig om mina minnen. Mitt sista levande minne var i det trettonde århundradet som en tempelriddare. Och det var, du vet… det orsakade mig mängder av plågor och bekymmer där. Och gången innan det var för två tusen år sedan, och innan det var det fem tusen år sedan. Så jag kommer inte hit så ofta. De måste dra mig hit, sparkande och skrikande så att säga.

K: Jaa, det är underbart att se er båda tillsammans…

M: (skrattar).

K: … att få tala med er båda. Det har varit underbart, det har varit stimulerande och underhållande, och jag vill tacka er så väldig mycket.

B: Ja, tack själv, det har varit en glädje.

M: Vi tackar dig, det har varit roligt.






Stöd Project Avalon - Gör en donation:

Donate

Tack för din hjälp.
Din generositet gör det möjligt
för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan

bill@projectavalon.net


unique visits

Google+