|
|
 |
 |
|||
|
||||
Bob Dean - En Officer och en gentleman
Del 1
Phoenix, Arizona i maj 2007
En videointervju med den pensionerade Kommendörskaptenen Robert Dean.
Intervjun gjord av Kerry Cassidy och Bill Ryan
Klicka här för video intervjun
Bob Dean: Detta är den viktigaste frågan, från min synpunkt sett, i den mänskliga historien. Det är inte bara det att vi inte är ensamma utan det faktum att vi aldrig har varit ensamma!
Det är tur, som jag sa, att det inte slutade med att jag hamnade i fängelse för jag drev mina vänner till vansinne. Jag pressade min säkerhetspersonal till gränsen. Jag brukade gå in i hemliga arkivskåp, leta igenom materialet och leta efter fotografier och reproducerade saker som jag inte borde ha reproducerat.
Om det hade funnits ett hot från dessa människor (pekar uppåt), vem de nu är, så skulle det ha varit över för länge sedan. Som en av våra gamla generaler brukade säga: ”de kunde ha gjort rent hus från början”. Därför att när vi började skjuta på dem, då hade de ett unikt tillfälle att eliminera alla de elektriska systemen i våra flygplan.
Men dessa människor skulle kunna promenera upp och ner i korridorerna i SHAPEs högkvarter eller i Pentagon eller i Vita Huset.
Kerry Cassidy: Gjorde de?
Bob Dean: Jag har alltid misstänkt det ja, det har de gjort.
Hur berättar man för kristna fundamentalister att den där älskvärde mannen från Galiléen för två tusen år sedan var en del av det programmet?
Han klappade mig på axeln och gick över till valvet och drog ut den här saken och slängde den på mitt skrivbord och sa: ”Det här kommer väl att få dig att vakna. Läs det här”. Det var ”The Assessment” (Utvärdering). Han sa att när den gamle mannen läste den historien, eller den rapporten, The Assessment, sa han att den träffade honom som ett ton av tegelstenar. Han berättade att generalen slängde sin hatt tvärsöver skrivbordet och sa: ”Vet du vad i helvete det här betyder? Allting vi fått, allting vi har gjort, allting vi hade … det betyder inte ett förbannat dugg”.
Kolossal ilska och frustration att regeringen hade fortsatt under alla dessa år med att ljuga för allmänheten.
Början av intervjun
Kerry Cassidy: Du är en verklig hjälte, vet du, en verklig hjälte i massor av människors ögon, därför att du kom fram vid en tidpunkt och sa: ”Jag har skrivit under ett papper, men du vet, det spelar ingen roll, kom och ta mig. Jag tänker tala om sanningen, därför att folk behöver få veta”.Bob Dean: Du sa det, och jag vill säga det igen, och jag delade det med Bill där nere: Jag trodde från början, och jag tror det fortfarande djupt i hjärtat, att detta är den viktigaste berättelsen i människans historia. Detta är en berättelse om vilka vi är, hur vi kom att vara här, vad för sorts art vi är och vart vi är på väg. Det är den viktigaste frågan i människans historia, från min synpunkt sett.
Det är inte bara det att vi inte är ensamma, men vi har aldrig varit ensamma. Vi har haft, vad jag har sagt många gånger, ett intimt, inbördes samarbete med avancerade utomjordiska intelligenser från början av människans historia. Och detta är dynamit!
Jag har försökt att dela med mig av vad jag lärt mig och jag sa till Bill tidigare att jag vill berätta för er vad jag har sett, vad jag har lärt och vilka slutsatser jag dragit av det. Detta blir antagligen, jag tror faktiskt det, allvarligt, att detta kommer att vara min sista intervju. Så jag vill dela med er något jag starkt tror på och har en stark övertygelse om, även idag, att detta är den viktigaste historien i den mänskliga historien.
Det involverar vem vi är, det involverar vad vi är som en art. Det involverar också hur vi blev det vi är. Nu, under många, många år hade jag den ståndpunkten att så snart vi kunde få ut detta, som många av oss som är militärer skulle säga att vi har sett och lärt, och vilka slutsatser vi dragit av det, erfarenheter vi haft personligen – och jag fortsatte mitt naiva tänkande, ah, så snart vi har fått ut detta till allmänheten så kommer de att skrika högljutt efter mer.
”Oh, berätta mer, berätta mer, berätta mer”. Sedan skulle regeringen svara med att öppna upp och berätta sanningen för allmänheten. Tja, förlåt mig, men jag har verkligen lärt mig min läxa. Det där hände inte och jag tror inte att det kommer att hända därför att historien är helt enkelt för stor.
Detta involverar vårt original som art, som en ras. Jag har nästan kommit till den punkt där jag sympatiserar med regeringen för att de inte talar om sanningen. Till en punkt där jag sympatiserar med regeringen genom att säga att massorna därute antagligen INTE är redo för sanningen. Att massorna troligen inte kan ta hand om sanningen, därför att sanningen är otrolig. Den är dynamit.
Jag använder en analog angående Pandoras ask, och jag vet att du känner till den grekiska legenden. Den här alien-frågan, den här frågan om utomjordisk närvaro, är som Pandoras ask. Du kan öppna den bara en pytteliten bit. Du kan bara lyfta på locket och låta en liten bit komma ut, därför att om du öppnar asken … BOOM … då kommer allting ut.
Massorna av människor kommer att kräva mer, mer, mer och mer. Vilket jag tror att de har rätt till, men den mängden av information kommer att vara som ett jordskred, bokstavligen ett jordskred.
K: Skulle inte du tänka på dig själv som något av en ordinär person? Jag menar uppenbarligen är du ganska exceptionell.
B: Jag har alltid tänkt på mig själv som en typiskt ordinär man, ja.
K: All right, och du kan handskas med det. Så varför …
B: Inte med lätthet.
K: Inte med lätthet … verkligen?
B: Nej.
K: Kan du berätta för mig vad det liknade?
B: Låt mig säga att …
K: När du först kom på att …
B: Jag har veta detta i över 40 år.
K: Just det.
B: När jag först började få en del information om vad som var inblandat, så var det för mig som ett drogberoende. Du vet, jag har aldrig tagit droger. Tja, jag röker lite, och jag dricker kaffe, och jag tar en liten konjak då och då.
K: (skrattar).
B: Men jag säger dig, jag har aldrig tagit starka droger.
K: Okey.
B: Men detta var nästan som ett beroende, så snart jag lärt mig, officiellt, från myndigheternas dokument vad som hade skett. Min Gud, jag kunde inte få nog! Jag kunde inte lära mig tillräckligt. Jag var omättlig för att få mer och mer och mer. Jag blev en plåga för mina vänner. Det är ett under att jag kunde pensionera mig med äran i behåll utan att sluta i Fort Leavenworth - som är en disciplinbarack, om ni inte visste det. Det är ett fängelse, ett militärt fängelse. Det är fantastiskt att jag kommit till den här punkten i mitt liv utan att ha gått i fängelse.
K: Okay … var du högt respekterad vid tidpunkten när du upptäckte den här informationen? Skulle du säga det i din karriär som militär …
B: Ja, jag hade fått ett Cosmic Top Secret-dokument.
K: Jaha.
B. Vilket var, och fortfarande är, den högsta säkerhetsklassificeringen som NATO har.
K: Okay, men … Cosmic Top Secret. Menas det för din del att du skulle kunna komma in och se hemligheterna om våra utomjordiska relationer med andra planeter?
B: Nej, med det menas helt enkelt att jag fick tillgång till ett militärt dokument, en studie som NATO förvaltade från 1961 till 1964. När det övergick till SHAPE i Paris 1963 så förstod jag av en studie att det var på väg.
Jag hade ett Top Secret tillstånd när jag anlände, vilket man måste ha för att få det speciella uppdraget. Det var snarare ett valt uppdrag, förresten, Paris vid den tiden. Jag tog min familj med mig, mina barn gick i högskolan i Paris. Det var ett valt uppdrag och inte alla fick det uppdraget. Man var utvald och blev analyserad och man måste ha så många små plus i din ask för att få det.
K: Jag vet, men Top Secret på den tiden? Jag menar, var du naiv? Visste du inte …
B: Nej, nej, nej.
K: … när du först fick den här informationen?
B: Jag hade mina misstankar, och jag var nyfiken på temat med utomjordingar.
K: Så du hade vissa misstankar redan då …
B: Oh, ja. Oh, ja.
K: … på 60-talet.
B: Tja, jag gick in i armén 1950.
K: Jaa.
B: Jag var uppmärksam och jag brukade läsa mycket, och jag hade alltid en naggande misstänksamhet att där var något mer som pågick därute än vad vi fick veta.
K: Kände du till de underjordiska baserna vid den tidpunkten?
B: Nej, inte vid den tiden. Nu när jag blev exponerad för den här SHAPE-studien 1964 så blev den helt enkelt en aptitretare för mig. Det öppnade upp mitt sinne till den milda grad, Oh min Gud, detta är verklighet! Jag såg inte bara rapporter och studier och analyser och fotografier, där fanns även obduktionsrapporter som jag fick möjlighet att studera. Det hade varit krascher och återskaffande av kroppar, och hela resten av det.
K: Så hur många sidor fanns i rapporten?
B: Åh, själva studien var omkring en och en halv tum tjock.
K: Åh så det var som en bok?
B: Ja, det fanns kompletteringar som uppgick till ungefär 10 tum appendix och, vad kallar man dem … tillägg.
K: Oh, verkligen?
B: Där fanns 10 av dem. Så studien hade lagt ut problemet, som varje militär studie brukar göra. Det lade ut problemet, avsikten och meningen med studien och några slutsatser av studien. Och sedan refererade den till tilläggen, som var de som hade alla detaljerna.
K: Jag förstår.
B: Till exempel, där var ett tillägg om återförskaffandet av kroppar och obduktioner – med fotografier. Så, så snart jag fick en chance gick jag igenom dessa saker med min Cosmic clearance, som tillät mig att få tillgång till det, i valvet.
K: Du kan gå tillbaka dit vid varje tillfälle?
B: Ja, hela tiden när jag tjänstgjorde på SHOCK. SHAPE är främsta högkvarteret för de Allierade Styrkorna i Europa. SHOC är främsta högkvarterets Operations Center. Det var ett krigsrum. Jag arbetade i det regelbundet. Jag hade hand om tjänstgöringslistorna. Jag var Senior NCO vid den tiden, jag var en Senior Master Sergeant vid den tiden och min militära rang tillät mig … jag hade ett skrivbord i SHOC. Jag hade ett skrivbord i centrum för operationer, i ett hörn av rummet, och jag hade hand om tjänstgöringslistorna och var chef för utdelningen av uppdrag och allt till alla män som var lägre listade. Jag hade också hand om en tjänstgöringslista för kontrollanterna, vilka var 0-6 i rang, överstar och kaptener i flottan. Vi var mitt ett jävla kallt krig!
K: Okay, så det var under det Kalla kriget.
B: Detta var under 60-talet. Jag anlände 1963. Studien avslutades 1964. Warszawapakten och NATO var uppradade tillsammans med ett delat Europa. Vi var späckade med arméer. Vi hade femtio divisioner här. Sovjetunionen och Warszawapakten hade hundra divisioner här. Tredje världskriget var bara några ögonblick bort. Det är hur nära det var. Unga människor idag, som du själv, kan inte föreställa sig vad det skulle blivit.
K: Så detta var ett allvarligt uppdrag du fått. Med andra ord, det var ett stort ansvar.
B: Jaa, jag arbetade i Krigsrummet. Jag hade tillgång till valvet och min militära rang tillät mig att vara där.
K: Så vi är mitt uppe i det som kallades Kalla kriget och du läser om våra relationer och interagerande med utomjordiska raser?
B: Tja, låt mig ge dig några orsaker, först av allt, till varför den här studien var avslutad. I februari 1961 var det en massiv överflygning av oidentifierade objekt som kom ut från öster, från området med Sovjet-Warszawapakten, flygande mot väst, de kom över våra linjer, över NATOs linjer, över Tyskland och Frankrike. Dessa objekt var mycket högt upp, mycket snabba, i formation, uppenbarligen under intelligent kontroll.
K: Såg du detta?
B: De var runda och diskformade.
K: Såg du det?
B: Det gjorde jag inte, nej. Jag var inte där 1961.
K: Åh, blev det filmat?
B: Oja, vi hade en film av det.
K: Verkligen. Hur många var det?
B: Det viktiga här är Gordon Cooper, som jag är säker på att du känner till, en av våra berömda astronauter från gamla dagar. Gordon är borta nu. Men Gordon delade med sig till mig en gång och han delade med sig till allmänheten. Han sa: ”När jag flög över Tyskland på 50-talet så såg vi dessa saker hela tiden. Vi undrade vad det var, för det var tydligt att de hade intelligent kontroll. De flög över våra linjer eller de hade kommit ut från den sovjetiska sektorn och flög västerut”. Som jag sa, över Tyskland, Frankrike och England. De skulle flyga norrut över Englands södra kust och sedan försvann de från NATOs radar över Norska havet.
K: Okay, och ja vet, eller förmodar, att regeringen förstod att de inte var från Sovjet, eller hur?
B: Regeringen visste inte från början – åtminstone så visste inte NATO – vad de var. Vi trodde att de var från Sovjet under en tid. Vi lärde oss att Sovjet trodde att de tillhörde oss.
K: Jaså.
B: Men de var mycket högt uppe, mycket tydligt under intelligent kontroll och i formatering och de kom ibland i massor. Deras överflygning i februari 1961 bestod av några hundra … de kunde inte räkna dem. Och de trodde, oh, min Gud! Tredje världskriget har startat!
K: Precis. Gjorde inte basen vid den tidpunkten målskjutning?
B: Alla var på alerten. Vi hade inte kapaciteten att skjuta för de var för högt upp och de var för snabba. Och på den tiden hade vi inte de flygplan och inte heller vapenarsenal för att ta hand om det. Och de var uppenbarligen alltid under intelligent kontroll.
K: Så det är orsaken till att studien blev till?
B: Studien inleddes under 1961. Jag anlände 1963. Den avslutades och publicerades 1964. Och det är, som jag sa, den som förändrade mitt liv.
K: Okay, vad var slutsatsen? Du sa att de kom till några slutsatser?
B: Studien var inledningsvis designad för att bestämma om det fanns ett hot till de Allierade styrkorna i Europa. Det var en militär studie … en enkel början. Vad i hel-e händer här? Finns det ett hot här?
K: Är det? Var det?
B: De drog slutsatsen efter tre år, uppenbarligen inte. Inget hot.
K: Verkligen?
B: Det är rätt. Orsaken till att de drog den slutsatsen är, först och främst, att den teknologi de hade visat, den teknologi som hade demonstrerats upprepade gånger för vår militär, för Sovjet, för alla, var så långt bortom någonting vi hade och även kunde föreställa oss, att den teknologin måste vara utanför den här världen. Inte menat som ett skämt. Så om det hade funnits ett hot från dessa varelser, vem de nu var, så hade det varit över för länge sedan.
Som en av våra generaler brukar säga, ”de kunde ha tvättat rent vår klocka (dvs tiden) helt från början.” Därför att de hade demonstrerat, upprepade gånger, en teknologi som vi inte ens kunde tänka oss.
K: Okay, detta är under 60-talet? Men hade inte Eisenhower ett möte eller gjorde ett avtal med dessa människor långt innan den tiden?
B: Låt mig gå tillbaka här och säga att den här studien var början för mig.
K: Okey.
B: Det öppnade mitt medvetandes dörrar, så att säga. Jag kunde aldrig lämna det, jag kunde aldrig lägga bort det, jag kunde aldrig promenera bort från det efter den händelsen. Och jag fortsatte med åren att lära mer och studera mer och som jag sade, det är tur att det inte slutade med att jag hamnade i fängelse.
För jag drev mina vänner från vettet, jag pressade min säkerhetspersonal till gränsen. Jag brukade gå in i hemliga arkivskåp och sortera igenom material och titta efter fotografier och reproducerade saker som jag inte borde ha reproducerat. Jag var en förbaskad bråkstake, det är jag säker på att de tyckte.
K: Så var är det här materialet som du reproducerade?
B: Du förstår, jag vet bara så här mycket (visar med fingrarna) men jag ville veta så här mycket (håller armarna isär).
K: Jag förstår.
B: Och genom åren har jag lärt mig så här mycket (håller armarna vitt utbredda).
K: Okay, men vad hände med allt det material du fotokopierade eller hur du nu gjorde?
B: Oh min Gud!
K: Är det en hemlighet? Är det en del av orsaken till att du inte har varit…
B: Materialet som jag fotokopierade har jag inte längre, därför att jag är någotsånär intelligent och jag vet att om jag har hemligt material i min ägo, som jag inte var auktoriserad att ha, så menas det fängelse. Och som jag skämtsamt sa, att gå till Fort Leavenworth för 30 år. Så jag förstörde det, men jag lade in det här (pekar på huvudet).
K: Okey.
B: Och jag mindes och jag memorerade och jag hade noteringar under åratal. Jag hade en hel serie av noteringar.
K: Okay, för att gå tillbaka till min fråga då … Eisenhower hade ett möte, teoretiskt, med utomjordingar. Truman hade givit en stängningsorder flera år tidigare innan du ens läste studierna.
B: Eisenhower gav aldrig den ordern. Den gavs av en general inom luftvapnet. Jag kommer inte ihåg året, men jag tror att det var på tidigt 60-tal som en general i luftvapnet gav en order att skjuta ner dem.
Den ordern upphävdes inom 90 dagar. Vi förlorade ca 30 flygplan, därför att när vi började skjuta på dem så hade de ett unikt sätt att eliminera alla elektriska system i våra flygplan. De sköt inga kulor på oss. Vi sköt kulor på dem, och missiler och allt annat. Men vi attackerade dem och de hade en otrolig, vetenskaplig procedur där de kunde bokstavligt talat nollställa alla de elektriska operationerna i våra flygplan.
Numera, om du flyger ett högpresterande jetplan, och du ligger på 30 000 fot och går 400-500 mph och helt plötsligt allting blir dött. Jetpiloter brukade säga att flyga ett av dessa 100-serie-planen var som att flyga ett städ. De hade ingen glidkapacitet. De var tunga, de var alltför beväpnade och de var tunga flygplan.
Det enda som höll dem i skyn var en kraftfull jetmotor som höll igång dem. Så om de tappat all sin elektriska kontroll kunde de inte ens styras, för Guds skull. Planet – som jag sa – kändes som ett städ.
Ja, vi miste massor av flygplan, många av männen hann ut, de sköt ut sig i tid. Vi miste många flygplan och några få piloter. Så ordern att skjuta ner dem drogs tillbaka inom 90 dagar.
K: Okey.
B: Och de gjorde aldrig något sådant igen, de hade lärt sig sin läxa. Bråka inte med dessa människor!
K: Okey, men du säger att du läste en rapport i vilken militären säger att deras teknologi inte är tillräcklig, så de kan inte konkurrera med folk som flyger och invaderar deras luftrymd, etc etc. Jag förmodar att de inte vet vad deras MO (modus operandi = arbetsmetod) var, de visste inte vad de var där för att göra, eller hur?
B: Låt mig tala om kort vad slutsatsen av dessa tre års studie var. De drog slutsatsen att uppenbarligen fanns inget hot involverat, därför att deras upprepade demonstrationer av teknologi var så bortom allting vi kunde göra eller matcha. Om de var arga på oss eller var fientliga, då hade allting varit över.
K: Okay, men logiken av det är inte, det passar inte …
B: Låt mig fortsätta.
K: Bara för att du inte kan konkurrera betyder det inte att det inte är ett hot. Det kunde fortfarande vara ett hot.
B: Låt mig fortsätta.
K: Det kunde vara ett underförstått hot.
B: Dessa tre års studier visade inte på något exempel av uppenbar fientlighet från deras sida (pekar uppåt).
K: Okay.
B: De sköt inte ner våra plan. Vi skulle skjuta på dem men de skulle bagatellisera det, det är som att kast småstenar på dem, förstår du? De drog slutsatsen efter de tre åren av studier att vi inte hade att göra med endast en grupp. Vi hade att göra med minst fyra separata grupper.
Fotografier av kraschar, räddningar, landningar och kontakter, var de hade landat och kontaktat folk, indikerade att de var humanoider, dvs mänskliga, alla fyra grupperna. Ut från de fyra grupperna, alla humanoida, var en grupp så lik oss människor, såg ut just som vi – de kunde ha suttit ner bredvid oss på en restaurang, de kunde sitta bredvid dig på teatern, och du skulle aldrig veta.
Detta var den sak som störde amiralerna och generalerna som mest, att dessa människor kunde promenera upp och ner för korridorerna i SHAPEs högkvarter eller Pentagon eller Vita Huset.
K: Var de?
B: Jag har alltid misstänkt det ja, de har varit det.
K: Okay … hade du mött någon?
B: Jag mötte ett par som jag är övertygad om var någon annanstans ifrån, ja.
K: Okay.
B: Men det är en annan historia, och vi kommer att vara här till midnatt om jag går in på det. Låt mig avsluta vad jag sa om SHAPE-studien. Bedömningen var att vi hade att göra med en otroligt avancerad teknologi. Vi hade att göra med fyra olika grupper, alla humanoida, men en grupp såg totalt ut som människan.
Vi bedömde i den här studien att de var från någon annanstans. En annan planet, ett annat stjärnsystem, kanske från en annan galax. Vi bedömde också att de inte … de var inte våldsamma eller fientliga – uppenbarligen. De kunde säkert försvara sig själva. Men de hade ingen agenda, en aggressiv agenda som var fientlig, för de hade inte krossat, slitit sönder eller brutit sönder eller förstört våra militärer.
K: Och detta var innan scenariot med bortföranden som sedan har blivit kända?
B: O ja, detta var den inledande studien 1964 som var baserad på tre års undersökningar av militären.
K: Nu, vem gjorde studien?
B: Militären.
K: Men vem inom militären? Jag antar att du inte var en del av detta?
B: Nej, det var jag inte. Jag arbetade i Krigsrummet på SHOC. Studien var på väg när jag anlände. Den gjordes av NATO-medlemmar. Där var tyskar inblandade, där fanns fransmän involverade. Där var även italienare som var involverade.
K: Forskare?
B: Och amerikaner … de gick till några universitet och fick tag i några av de människor som var i toppen. De fick historiker … Oxford, Cambridge. De fick fysiker från flera av Europas främsta universitet. Det var en noggrann studie.
K: Var den underskriven av deras … med andra ord, skrev man under den här studien? Har du några namn?
B: De individer som bidrog till det, i bit efter bit, skulle sätta sina initialer, du vet, på deras speciella del av det. Där fanns antropologer, historiker, geologer …
K: Okay, men vet du deras namn? Jag vet inte om du kommer att berätta för mig.
B: Nej, jag vet namnen på dem som jag var med vid SHAPEs huvudkvarter, som läste den förbaskade saken, och signerade den, ja.
K: Okay, hur är det med dem som arbetade med studien som sådan?
B: Nej, jag fick aldrig deras namn, därför, som jag sa, detta var hemligt. Om jag någonsin hade blivit fast med en bit papper från den här studien, så hade jag kunnat hamna i fängelse.
K: Men någon som du arbetade med gav dig det här för att läsa.
B: Ja, jag skall tala om för dig hur det hände. En morgon, ett eller två på morgonen, vi hade långa skift. Jag var uttråkad till döds. Kaffet var så svart att jag inte kunde dricka det. Telefonerna ringde inte. Telegrafen gick inte på. Det var tråkigt som f-n.
Detta hände ofta. Den gamla historien är att militärlivet är 99 % långtråkighet och 1% total katastrof, total terror. Men vi gick igenom de 99 % av långtråkighet, du vet. Och jag sitter där och nickar till och hade läst gamla tidningar, magasin och allt sådant. Kontrollanten som var i tjänst just då var en Luftvapenöverste, vad vi kallade 0-6. Alla kontrollanter var 6e nivån, och jag hade hand om tjänstgöringslistorna.
Han tittade på mig och gick över till valvet och drog ut den här saken och slängde den på mitt skrivbord. Han sa: ”Hej, det här kommer nog att väcka upp dig. Läs det här!” Det var The Assessment (Utvärderingen) och den handlar om UFOs och drar slutsatsen att det var utomjordingar som var här, har varit här mycket lång tid, och ibland uppskattas det till tusen år, två tusen år. Historiska rykten i Utvärderingen indikerade att Romarna hade lagt märke till dem för två tusen år sedan.
Så jag går igenom den här studien och historia var ett av mina stora intressen när jag gick på college. Gode Gud, det är dynamit! Ju mer jag läste ju mer ville jag läsa mer om detta och jag gick igenom hela den förbaskade saken, och sedan senare, varje gång jag tjänstgjorde i SHOC ville jag gå över till valvet, dra ut studien och gå igenom den igen.
K: Så hade du konversationer med den här officeren?
B: Vi hade begränsade konversationer, därför att du inte kunde diskutera hemligt material utanför SHOC, för där fanns för många öron.
Vi hade ett problem under de dagarna. Låt mig berätta för dig en annan liten sidohistoria här. Vi var i mitten av en enorm fransk spionring, som om du verkligen vill göra en uppföljning av det, så tar du en bok som är skriven av Leon Uris kallad Topaz.
K: Oh, häftigt.
B: Den gjordes till en film.
K: Ja, det är rätt.
B: Uris la fram detta. En fransk spionring höll på i Paris. Jag var där vid den tiden och vi skulle hitta franska luftvapenofficerare. Vi fann en fransk general en gång i skogen utanför SHAPE med ett kulhål i huvudet. Män hoppade ut från lägenheter i Paris. Det var en stor skandal, de Gaulle var president …
K: Okay, men vad var syftet med spionringen?
B: Tja, spionringen var Sovjet, för att finna ut vad vi visste om det som de inte visste. Så de hade köpt och betalat folk över hela Europa … ungrare, fransmän, tyskar …
K: Så vad hade det att göra med upptäckten av The Assessment-pappren?
B: Vad det har att göra med det är UFO-frågan. Ingen information kom någonsin från Washington eller London till SHAPEs högkvarter när det gällde frågor om UFO, beroende på den franska spionringen. Allting som kom från Washington och London till Paris hamnade i Moskva.
Där var en brittisk generallöjtnant, Thomas Pike, som var vice SACEUR (Supreme Allied Commander Europé) – dvs kommendörkapten. Han var biträdande chef över min chef, en amerikansk fyrstjärnig general vid namn Lyman Lemnitzer. Sir Thomas Pike, efter incidenten i februari 61, sa: ”Vi måste lista ut vad i hel-e är på gång här. Vi får ingenting från Washington eller London i den här frågan. Vi frågar … de säger ingenting. Vi ber dem om information och insyn i dessa objekt. Vem är de, vad är det som händer? Ingenting.”
Tja, ingenting var därför att allting som kom från Washington och London hamnade i Moskva tack vare fransmännen, ungrarna och tyskarna. Så studien var från början en strikt militär idé för att kunna dra slutsatsen om vad i hel-e det är som händer oss här.
Är det ett hot, ja eller nej? De kom uppenbarligen fram till nej, därför att dessa människor hade kommit och gått under en lång tid. Historien tog det tillbaka flera tusen år. Nedteckningar, fotografier, skisser, målningar, det var ett otroligt material. Alltihop var för mig rena vildmarken, förstår du.
K: Okay, men detta är efter andra världskriget …
B: Ja.
K: Det var efter att Tyskland hade, du vet … Paperclip … Projekt Paperclip där nyckelpersoner som var raketforskare togs över till Amerika efter kriget.
b: Tyskland var delat.K: Okay, och du var i väst …
B: Vi var i västra Europa. Warszawapakten var i östra Europa.
K: Så, säger du att teknologin som användes av Hitler och hans grupp, en del av dem som togs tillbaka till USA, inte var kända i väst, du vet, för folket i NATO som gjorde den här rapporten.
B: Naturligtvis inte. Den var högst hemlig.
K: Men det är ett hemligt dokument. Så du säger att det finns hemligheter inom hemligheterna …
B: Du har ett hemligt dokument här och sedan har du ett annat hemligt dokument här, och männen som skrev det här och har tillgång till det kan inte läsa det där, därför att de har inget behov av att veta. Nu, männen som har fått det här och skrev det och läste det och talade om det, kan inte läsa det här, därför att det är ett annat, separat hemligt dokument.
K: Okay … så den här mannen Pike, han är inte mannen som bestämmer?
B: Thomas Pike, generallöjtnant Sir Thomas Pike, var den som tog initiativet till studien 1961 och sa …
K: Han hade ett behov att veta.
B: ”Jag vill veta vad i hel-e det är som händer”, och de började studien.
K: Det är någon sorts fientlighet, jag vet inte, upptill i dag, mellan NATO och USA och …
K: Sötnos, du skulle ha sett fientligheten som existerade i SHAPEs högkvarter.
K: Oh, okey.
B: Det var så bedrövligt att grekerna och turkarna inte ens skulle gå på samma sida i korridoren. Cypern var ett problem då. Det är det fortfarande. Så vi hade greker och turkar som morrade och rynkade pannan åt varandra, och vi hade fransmännen. Uh ho ho ho … ursäkta mig, välsigna deras hjärtan, fransmännen var en sticka i arslet helt från starten.
K: Varför det?
B: Först och främst så hatade de Gaulle det faktum att Churchill och Truman inte hade gett honom tillbörlig respekt som han kände att han förtjänade. En av anledningarna till detta inträffade när jag var där, då Frankrike drog sig tillbaka från Militäralliansen. De Gulle slängde ut oss. Vi måste packa våra väskor och flytta allting från Paris till Bryssel. Och jag var där vid den tiden när det hände.
K: Okay, så var någonstans läste du rapporten, innan eller efter detta hände?
B: Jag läste rapporten i Paris. SHAPE låg i en liten stad kallad Chatou … Rocquencourt, alldeles utanför Paris. En litet napoleon-strid ägde rum där någonstans. Emellertid, fientligheten mellan fransmännen och alla andra … tyskarna, italienarna och amerikanarna och britterna, var alltsammans som det här (slår ihop händerna till en knytnäve). Fransmännen var där … (pekar iväg till höger).
K: Men du säger att den man som tog initiativ till rapporten var Pike?
B: Pike.
K: Okay, och du säger, jag menar att han helt klart hade ett behov av att veta om han hade överflygningar, och USA hör om detta, britterna hör om detta, personerna i toppen hör om detta. Så han gör rapporten på eget initiativ eller …
B: Nej.
K: … eller någonting … det låter som det. Han hade ett behov av att veta, så teoretiskt …
B: Han var en femstjärnigt rankad generallöjtnant. Han hade auktoriteten att sätta igång en studie som den här, och det gjorde han.
K: Okay, vart gick den studien sedan? Vet du det? Gick den till USA? Gick den till …
B: Nej, nej.
K: Den placerades i ett kassaskåp någonstans?
B: De publicerade femton kopior. Den första, kopia ett, gick till NATOs generalsekreterare. Men du kan inte föreställa dig vad ett internationellt högkvarter liknar. Det är som ett … som ett getingbo.
K: Skratt.
B: Som jag sa, grekerna och turkarna brummade åt varandra hela tiden. Fransmännen var alltid arga på alla.
K: Så vad säger du, femton kopior …
B: Femton kopior var en inledning. En kopia gick till USA, en kopia gick till Italien, en till Frankrike, en till England, och så vidare. Femton kopior är där ute. En kopia, jag tror den fjortonde eller femtonde kom rakt in i valvet på SHOC. Läsmaterial för kontrollanterna, alla överstarna som hade hand om 24-timmar-per-dag-Krigsrummet.
K: Så du var inte den ende som läste det?
B: Oh nej, nej, nej. Oh nej. Vi hade en amerikansk flygvapengeneral vid namn Robert Lee. Han läste den där saken. Jag kom att känna hans medhjälpare ganska bra … det var en överstelöjtnant. Inne i Krigsrummet var vi en utvald grupp. Vi hade alla den högsta möjliga rangen.
De meniga soldaterna och officerarna minglade tätt. De meniga soldaterna hade … de äldre meniga, de flesta oss var topp E-7s eller E-8s och ett par var E-9s. Så vi gick omkring nära varandra och det var inte på ett första- namn-basis, det fanns alltid en respekt för rangen. Men när du arbetar i ett Krigsrum som det och du arbetar tätt tillsammans genom åren, så kommer man att känna varandra ganska väl.
General Lees medarbetare berättade för mig, han sa: ”När den gamle läste den historien, den rapporten, The Assessment, slog det honom som en truck, träffade honom som ett ton tegelstenar”. Han sa till mig att generalen slängde sin hatt tvärsöver skrivbordet och sa: ”Vet du vad i hel-e som menas med det här? Allting som vi har, allt som vi har gjort, allting vi har haft, betyder inte ett förb-t dugg”.
Chocken var ganska allvarlig. Här har du en högt dekorerad general från andra världskrigets luftvapen som har varit överallt … jag tror att han flög B-29or över Stilla havet … sa han, ”Om allt detta är sant, om detta är verkligt, vad vi har, hela militären, vårt luftvapen, våra bomber, våra plan, det betyder ingenting”.
Slutledningen av studien efter tre år, blev att de hade kommit hit under en väldigt lång tid. Att de uppenbarligen hade någon inblandning i vår arts original. Stor chock för traditionella människor, speciellt kristna och muslimer. Det var intressant, därför att det helt klart inte var något hot involverat. Om de hade varit fientliga eller aggressiva så skulle det ha varit över för länge sedan.
Så nu: vad var deras avsikt? Tja, studien kunde inte dra någon slutsats om det. Den säger att militärkommittén skall fortsätta undersökningen, vilket indikerade för mig att studien i någon form hade fortsatt … att detta dokument från 1964 helt enkelt var en första slutsats.
Men när de drog slutsatsen att där finns fyra olika utomjordiska raser involverade, och en av dem var helt och hållet mänsklig, såg ut precis som vi, då var det en STOR chock för det gamla, traditionella sinnet hos militärerna. Amiralerna och generalerna – de kunde inte handskas med det!
K: Det sades också att där var någonting som hade med religion att göra, att alla religioner i världen …
B: Ja, låt mig tala om för dig, studien var inte så noggrann. Den var en början för mig. Det var det inledande, den inledande händelse som triggade min nyfikenhet. Den satte igång mig för 40 år av forskning. Och mycket vad jag har beslutat har varit som ett resultat av åren av undersökningar sedan dess.
Du förstår, jag fortsatte att gräva och jag fortsatte att sondera. Jag fortsatte också med att vända på stenar. Som jag sa, jag drev mina vänner upp efter väggarna.
K: Okay, du såg på materialet, du lärde dig mycket. Du var inte den ende. Du har övertygat mig om det. Jag antar att de personer du kände också läste det. De var inte dina nära vänner, antar jag.?
B: Nej, de var inte mina käraste nära vänner, nej.
K: Men kunde du tala med dem eller ha relationer med dem efter 1967? Jämförde ni någonsin noteringar?
B: Vi skapade, tillbaka till dessa dagar, vad vi kallade ”de gamla pojkarnas nätverk”. Detta nätverk gjordes av personer som jag själv, värvade och förordnade. Till alla tjänster – Luftvapnet, Marinen, Armén, Flottan. Som jag sa, alla rangordningar.
Där var andra som mig som var så fängslade av detta och upprymda av det och undrade vad som menades med det. Du hör några få av dem komma ut, även idag, de som fortfarande lever, och säger vad jag såg, vad jag har lärt mig och vad jag drog för slutsatser, de rapporter jag studerade, de kontakter jag vet inträffade. En del hade egna kontakter.
K: Säkert.
B: Personliga kontakter med några av dessa människor (pekar uppåt), Phil Corso var ett sådant exempel. Känner du till vem han var?
K: Absolut.
B: Jag kände Phil ganska bra. Han och jag var talare på flera konferenser tillsammans. Och i Italien lärde jag känna honom ganska väl. Phil delade med sig till mig av saker och ting som hade hänt honom. Inte bara vad han hade sett utan att han hade haft personlig kontakt med en alien vid White Sands.
Han var chef för säkerheten på White Sands en gång. Och någonting kom in, radarn tog upp det. Han hoppade in i sin bil och stack ut för att se vad i hel-e det var. Där är ett UFO på marken och där är en man som står vid sidan av det. Corso gick över till honom och sa, du vet, ”Vad i hel-e är du, vem är du och varifrån är du och varför är du här?”
Mannen säger ”Jag kom bara för att prata”. Corso frågar honom ”Well, är du med oss eller är du emot oss?” Typisk militär fråga. Du vet, är du med mig eller är du mot mig? Mannen svarade ”Ingetdera, vi är varken för er eller emot er”. Han hade en konversation med den mannen som varade i över en timma.
Mannen sa ”Var snäll och stäng av er radar, den stör min kontroll eller mitt styrsystem, så att jag kan resa härifrån. Corso gick tillbaka in, eller tillbaka till högkvarteret, och stängde av radarn … och iväg for han. Jag har lärt känna, genom de gamla pojkarnas nätverk, dussintals av män som jag själv, som var lika exalterade och entusiastiska för dessa saker som jag var.
K: Men de blev inga whistleblowers. Vad är skillnaden?
B: En del av dem blev det. En del miste sina förordnanden, en del av dem miste sin rang.
K: Kan du nämna någon? Om de blev whistleblowers, känner jag dem?
B: Nej, nej, nej.
K: Vad hände?
B: Många av dem drog sig bara tillbaka och dog.
K: Okay, så de försökte blåsa i visselpipan men de blev inte kända?
B: Låt mig förklara något. Jag var en av de mest högljudda gaphalsarna och det är min natur. Jag pensionerade mig som Kommendörkapten Och den rangen ger mig privilegiet att öppna min stora käft till vem som helst.
Generalerna, amiralerna och alla där emellan, förstår du? Det är en unik sorts rang att ha.
K: Jag förstår.
B: Generalerna är beroende av att du talar om sanningen för dem, antingen de tycker om den eller inte, och på det viset lär du dig att tala om sanningen för dem. Tja, jag blev en storkäft. Jag satt på det här … när kom jag ut ur garderoben, så att säga? Men det är ju bara en term …
K: Ja, okay från 1967 …
B: Jag satt på detta från 67 till 92 eller 91? Jag tror att jag kom ut ur garderoben 1991.
K: Okay, så det är en lång tid.
B: Ja, jag respekterade min ed, som jag svor. Jag tog en ed att aldrig dela med mig av någonting som jag lärt av hemlig natur medan jag var i aktiv tjänst. Jag visste att om jag gjorde det så kunde jag få gå i fängelse under 10 år, 10 000 $ böter, förlust av lön, pension, allting och för alltid.
K: Okay, så du har kommit ut. Vad hände med dig?
B: Så jag kom ut 1991 på en konferens i Tucson, Arizona. Resultatet var monumentalt förtret och frustration att regeringen hade fortsatt under alla dessa år att ljuga för folket. Inte bara ljög de för folket, de ruinerade liv för att hålla locket på. Jag hade fått nog av det.
Jag hade sett goda vänner till mig, män som … de hade sagt någonting till fel person, på fel sätt och vid fel tidpunkt, och de sände iväg dem till Island, du vet?
K: De omplacerade dem?
B: De placerade om dem till Island utan deras familjer. En tre års omplacering till Island. Det är som ryssarna som sänder dig till Sibirien. Vi har den möjligheten i det här landet att göra detta. Det finns omplaceringar här och där som, du vet, jag vill inte använda fel terminologi och göra dig generad men … du har väl hört termen anus mundi?
Vi har platser på Jorden där vi har militärbaser och om de sänder dig dit, så säger alla ”Hejdå, vi kommer antagligen aldrig att få höra från dig igen”, du vet?
K: Okay, men det hände inte dig?
B: Nej, det gjorde det inte. Och låt mig få säga till dig …
K: Varför inte? Vet du varför?
B: Ju mer jag lärde mig, ju mer växte förtrytelsen jag hade. Och 1991, tror jag det var, när jag kom ut … Wendelle Stevens är en god vän till mig. Minns du ”gamla pojkars närverk”? Pensionerade överstelöjtnanten i Luftvapnet, stridspilot Wendelle är fortfarande vid liv nere i Tucson.
Han och jag var nära vänner under många år. När jag avgick från Armén köpte jag ett hus i Tucson, och stopp och belägg, jag fann ut att jag var tvärs över gatan från Stevens. Hursomhelst, han gick i fängelse, och det var en uppdiktad, fixad politisk överenskommelse. Jag misstänkte alltid att det var det, därför att han hade talat öppet om saken.
Nu finns det folk som säger: ”Nej, nej, Wendelle gjorde bara ett dumt misstag och han bröt mot lagen”, och så fick han gå i fängelse. Han var tre år i fängelse. Här är ett exempel för dig. folk säger ”Ja, ja, han klantade sig”. Tja, jag trodde aldrig att han gjorde bort sig på det sättet. Jag tror att en del av det att han gick i fängelse var ett resultat av att han pratade lite för mycket. Men det är ett hot man står inför.
1991 var jag upptill hit (visar med handen på pannan). Mitt första äktenskap höll på att ta slut av flera olika orsaker. Jag var i ett nytt jobb. Jag tog ett jobb med Sheriff’s Dept. Jag arbetade faktiskt för FEMA som chef för räddningstjänsten. Men jag var bara så frustrerad och så arg, jag väntade på att regeringen skulle tala om för folk vissa saker.
Och sedan var jag både arg och frustrerad över det faktum att de inte bara underlät att säga sanningen, de berättade uppenbara lögner, och de förstörde också människors liv. Det fanns folk som hade kontakter, som regeringen ville placera i vad de kallade, vad är det polisen sätter in dig i för skydd …?
K: Skyddshäkte, ett säkert hus?
B: Ja inte bara häkte, de skapar ett helt nytt liv för dig.
K: Oh, ja, okay.
B: Jag har sett exempel på militärfamiljers liv som blivit förstörda därför…
K: Därför att personen talade ut?
B: Ja, en pilot kunde komma tillbaka från ett uppdrag och innan de talade med honom kunde han säga till någon: ”Min Gud, du skulle ha sett vad jag såg däruppe! Där var det här förbaskade skeppet som flög vid sidan av mig och där var ansikten bakom fönstren som tittade på mig!”
Detta kom ut till allmänheten. Och den stackars kraken, de tog honom och sände iväg honom till Kwajalein. Jag tror att det är en pytteliten atoll mitt ute i Stilla havet dit du inte kan ta din familj. Och han skickades till Kwajalein för Gud vet hur länge, bort från sin familj, bara för att han sa en enda sak.
Jag lärde mig allt detta. Det slog mig att detta inte var juste alls. Detta var inte rätt. Att ingen regering, förbaske mig, har rätt att göra så mot människor. Jag kom ut ur garderoben med en STOR skräll.
Jag inte bara delade med mig av allting jag lärt mig vid SHAPE i studien The Assessment, som i sig själv är dynamit. Men den verkliga dynamiten är allt det stoff jag lärt mig sedan dess. Och jag lärde mig även efter att jag pensionerades från armén 1976.
Jag hade fortfarande tillstånd och jag arbetade för FEMA. Jag fick något som är jämförbart med en Master’s Degree (fil. kand), i hantering av nödsituationer vid Institutet i Emmitsburg, Maryland.
K: Okay, men de tog dig inte och sände iväg dig till Sibirien eller Island?
B: Nej, det gjorde de inte, därför att så snart jag öppnat min stora käft så kom folk till mig och berättade och sa: ”Bob, det där är ditt enda försvar, det är den enda säkerheten du har, fortsätt att prata. Om de kommer och säger till dig att hålla tyst nu, då blir ju allting uppenbart …
K: Oh, jag förstår.
B: … för världen att du har blivit tystad, att vad jag har talat om måste vara sant.” Som jag berättade för dig, jag tror att jag delade detta med Bill, jag var skrämd. Jag fick telefonsamtal från människor som inte identifierade sig själva. Manliga röster som sa: ”Tycker du inte att du har talat om detta tillräckligt nu? Varför gör du inte … det är tid för dig att hålla käften nu!” (Mimar och håller telefonen vid örat) ”Vem är detta?” ”Glöm det. Håll din förb-e käft stängd.” Klick. Och jag hade mängder av sådana samtal.
Jag hade ett litet hus i Tucson i en återvändsgränd. Jag bodde där, köpte det för flera år sedan. Köpte det på 60-talet. Jag satt där en dag och läste och jag hörde (imiterade ljud från en helikopters rotorblad), ett mycket distinkt ljud. Jag känner till helikoptrar. Jag känner till ljudet av en Huey därför att jag varit i Vietnam, och en Huey har ett distinkt ljud helt för sig själv. Jag tänkte för mig själv: flyger den förbi? Och den fortsatte med sitt ljud och den förb-e saken hängde över mitt hus. Så jag gick ut genom dörren, ut på uppfarten och tittade upp och där är en totalt svart Huey helikopter, inte mer än 100 feet ovanför mitt hus, brytande mot FAAs regler, du vet, totalt brott mot reglerna.
Den förb-e saken hängde där uppe och det fanns ingen märkning på den. Inte ett enda märke på den, den var totalt svart och bara det var ett brott mot FAA, du vet. Nu bröt de här männen mot lagen hela tiden.
Jag stod därute och jag tänkte ”Vem i hel-e är du?” Jag tittade upp och studerade den, och det fanns den här stora, runda, blanka apparaten på botten av den här saken. Det var en del av flygplanet. Och jag drog den slutsatsen senare att det antagligen var ett av dessa 360-graders fönstren. Det fanns troligen män som satt därinne och tittade på mig genom dessa glas.
Men den var svart, totalt svart, glaset var också svart. Saken var bara hängande där uppe, med en sorts nyah nyah, nyah, du vet. Jag menar vad skall man göra åt det? Så jag skakade min knytnäve och pekade med fingret, formade med läpparna några svordomar. Kallade dem ett antal namn (pekar upp med sitt finger). ”Jag känner dig, din fähund! Jag vet vem du är och jag vet vad du håller på med!”
K: Okay.
B: Och runt den tiden gav jag dem verkligen ett hel-e. Jag är säker på att de tyckte, ”All right, vi har fått hans uppmärksamhet”, och så försvann de. Först och främst, totalt svart, inga märkningar … ett brott. Det hänger över en privat bostad … ett brott.
K: Säkert.
B: Du vet, de bryr sig inte. Det var en skrämselattack, detta var strax efter att jag hade gått ut till allmänheten på den här konferensen i Tucson.
K: Okay, så säg mig, du hade vänner på höga poster, därför att jag vet att du spenderade en del tid i Washington. Vem skyddade dig? Därför … är det mänskligt, är det utomjordiskt …?
B: Låt mig tala om vad jag tror, och detta är bara min gissning. Jag tror att efter att jag gått ut till allmänheten med en stor käft, och pratade och började tala regelbundet vid den tiden, från 91 och framåt, jag reste runt i världen, gode Gud, jag har varit i 18 länder.
Jag tror att gå ut till allmänheten helt öppet var troligen det som räddade mig. Annat än telefonsamtalet och den svarta Hueyn och hela resten av det, du vet, jag hade folk som kom upp till mig på konferenserna, män som inte ville presentera sig själva, och med kostym, du vet väl vad termen suits betyder?
K: Säkert.
B: Tre delar med väst …
K: Skratt.
B: … typiskt underrättelsetjänst från regeringen. ”Uh, du har talat ut ganska rättframt om detta, varför gör du det?” ”Tja, vem är du?” ”Bry dig inte om det, varför gör du det här?” ”Well, först och främst, sanningen behöver komma ut”. ”Oh ja, du tror att du vet sanningen?” ”Jag tror att jag vet en del av den, inte sant? Faktum är att jag vet ganska mycket om den. Det är ju ännu bättre”. Och det har hänt mig fler gånger under åren.
Jag hade en intressant tid … jag talade i Leeds på en konferens. Jag fick där ett samtal från en man som identifierade sig själv som Mr Sweeting. Du vet, typiskt UK namn, gissar jag. Mr Sweeting. Vi fann ut, Tony Dodd kollade telefonnumret från Mr Sweeting, som ringde mig, och sa att det var nödvändigt att han pratade med mig innan jag gick upp och talade.
Tony och jag gick båda in i telefonhytten tillsammans, pressade in oss där. Tony lyssnar och jag talar till Mr Sweeting, och han säger ”Det är nödvändigt Mr Dean att jag talar med dig innan du går upp och talar. Vad kommer du att säga?” Och jag sa, ”Tja, Mr Sweeting, om du är här, varför inte komma till konferensen och lyssna?” ”Well, nej, jag kan inte göra det. Jag ville bara veta vad du planerar att säga”. Jag sa, ”Jag planerar att säga en helsikes massa”. Och Tony kollade numret. Och gissa vad? Där är en enorm mängd anläggningar i Yorkshire för US National Security Agency, kallade, ah …
K: Menwith Hill.
B: Menwith Hill. Jag har kört förbi där. Tony tog mig dit flera gånger. Mr Sweetings nummer var Menwith Hill.
K: Okay, så vad … är det allt? Detta är kärnan i din konversation?
B: Ja, kärnan i konversationen var att Mr Sweeting inte ville säga någonting till mig om vem han var och varför han ville tala med mig. Och jag talade om för honom att jag inte kommer att dela med mig någonting till honom i telefon. Om han vill tala med mig, kom till konferensen och jag skulle bli förtjust över att få tala med honom ansikte mot ansikte.
K: När det gäller den här frågan, har du haft whistleblowers, personer som kommit ut ur garderoben och delat med sig av saker, därför att du är en whistleblower?
B: Oh ja. Jag har haft folk som kommit upp till mig och sagt: ”Du vet, jag har väntat på att få dela detta, Dean … och jag tror att jag kan dela detta med dig, därför att du tar inte mitt namn och min adress och telefonnummer och sätter mig i fängelse. Men detta har hänt mig och jag vet att det har hänt dig”. Vi har alla blivit medlemmar i vad vi kallar ”gamla pojkars nätverk”.
Vi ville få ut detta. Vi ville få ut detta helt ärligt, fram till fronten och demokratiskt, förbaske mig.
K: Så du har övertygat mig att du var därute, men jag köper det fortfarande inte helt och hållet, därför … tror du att du har hälsoproblem? Har du haft, du vet, mindkontroll, och om inte, då måste jag fråga dig igen, vem skyddar dig?
B: Låt mig säga detta om detta … låter som Nixon … (Kerry skrattar). Jag har delat detta med människor flera gånger därför att de har frågat mig samma fråga, okey?
K: Det är jag säker på.
B: När jag blev ökänd, jag förmodar att det är det bästa ordet, då jag har talat öppenhjärtligt, regelbundet över hela förb-e planeten, och över hela USA, till en övervägande mängd av positiv respons från folk. Inte bara militärer har tackat mig för att jag gått ut till allmänheten och jag har ett antal gamla, nära, varma vänner som har pensionerat sig till en viss nivå.
En god vän i Roswell, en pensionerad armésergeant, som efter att han gått ut till allmänheten fick uppleva att hans son dödades i en bilolycka, en smitningsolycka. Och de har alltid dragit slutsatsen att det var ett resultat av att han gick ut och talade till allmänheten.
K: Clifford Stone.
B: Cliford miste sin son.
K: Vi intervjuade honom, ja.
B: Clifford är en mycket nära vän och hans pojke dödades strax efter att han hade publicerat sin bok. Nu säger du: ”Oh, tillfällighet”. Skitprat! Jag har sett mängder av tillfälligheter i mitt liv och jag tror inte på sådana.
K: Okay.
B: Jag tror inte att det finns något sådant som tillfällighet. I alla människors liv - det finns inga tillfälligheter. Det är helt utlagt. Clifford är som jag nu, han har blivit en enstöring.
|
Bill Ryanbill@projectavalon.net |
