Dan Burisch - Stargate Hemligheter - Del 2
Las Vegas,
Juni 2007
Klicka här för video intervjun
|
|
Dan Burisch: Inga roterande
ringlika manicker där män med militär utrustning går igenom och möter
Ra på den andra sidan och tar med sig sina atomvapen… Nej.
De användes för att skicka information
och invånare i
den här riktningen.
Kerry: Oh, så andra kulturer kan komma
den här vägen men vi kan inte gå…
Dan: Av P-45or och P-52or, både Orions
och J-Rods.
Avtalen, eller traktaten, var i grunden
ålagda oss av de från Orion. Eftersom de tvingades på oss av
Orion, att vi måste göra det vi måste göra, var när de kom på att vi
inte kunde ta hand om saken själva. De tittade på sin egen
historia och sa: ”Huh, se på de där grottmännen och grottkvinnorna”.
Sedan kom jag på att, för att han hade
den attityden, The Magi inte tittade närmare på någonting, som att de
inte tittade på NEOs, du vet, the Near Earth Orbiting
asteroiderna, eller något liknande. De brydde sig inte om det
alls. Tja, senare under en konversation, fick jag veta att de
faktiskt gjorde det.
Informationen från hennes släktningar
var faktiskt att de var medvetna om att det skulle bli en islamisk
attack på USA som tidigare, med det menas att de var medvetna om det
redan tidigare, på mitten av 90-talet, och att det skulle komma någon
gång på det nya århundradet. Jaha, precis rätt. Mitt i prick.
Folket från Orion kunde lita så mycket
på oss att de kunde överlämna Kuben till oss och vi gjorde misstaget
att överlämna den till staten som missbrukade den, därför måste de
införa ett avtalssystem för oss.
Kerry: Men Månen är inte som, du vet,
den mest beboeliga planeten, jag menar…
Dan: Nej, men den är den plats där vi
har tillåtelse att vara på… just nu . Låter jag som om
jag väger mina ord?
… att våra känslor påverkar vårt
tillstånd, vårt psykiska tillstånd. Att vår attityd till
energierna som är tillgängliga från kosmos, om du vill, påverkar
tillståndet hos vårt DNA, påverkar vårt hälsotillstånd, och de
applicerar detta som ett experimentellt protokoll, en formel, för att
förändra tillståndet hos folk ombord, så att de kan samla in prover på
dem till biologiskt material.
Start
på intervjun
Bill
Ryan: Jag har en fråga om
sannolikheterna, Dan… de mindre sannolikheterna.
Dan
Burisch: När du ställer en fråga, jag
verkligen… (skratt).
B: …
den mindre sannolikheten, enligt vad
jag förstår av vad du sagt tidigare, är 19 %. Är den siffram
fortfarande korrekt? Därför att det är fortfarande att spela rysk
roulett med en kula i en cylinder med fem.
D:
Det är det inte. Faktum är att
det är något värre än det. Helt ärligt, så är det något värre än
det, därför att där är bara en 85 procentig tillitsnivå på de 19 %.
B:
Så det låter inte alls som som vi alla
kan slappna av.
D: Jag tror inte att det är… Jág tror
inte att det är en fråga. Jag tror att vi behöver göra de rätta
sakerna. Och där var en korrelation till det framgångsrika och icke så
framgångsrika resultatet som involverade världens befolkning till att
förenas för överlevnad och för omsorg om vår värld. Och det är
orsaken till varför vi gjorde den hhär tokiga saken.
Och du vet, det lät tokigt, det såg
tokigt ut, men vi gjorde det därför att det var det rätta att göra och
det slutade med att jag måste sända ut ett team med folk, värvade
vanliga människor i världen och delade ut flyers, påstod att tiden nu
kommit för oss att be för enighet och sammanhållning. Och jag
vill fortfarande uppmuntra till det allvarligt och seriöst. Du
vet, jag förlorade folk. Jag var chef över ett team och en del av
dem dog som ett resultat, ja, en del av dem i olyckor, och så, du vet
som kan hända var som helst, men några av dem blev dödade för
omvändelse. Och jag bär det på min själ nu.
K: Var dödade för omvändelse…
D: I ett land där…
K: Du menar Kina?
D: Ah… där var faktiskt två dödsfall i
Kina och vi förlorade också en del folk i Saudiarabien och några på
andra platser. Jag gick inte ut till allmänheten och talade om
hur många allt som allt vi förlorade, men de gjorde sitt jobb och
informationen gick ut och vi gjorde det bästa vi kunde.
Hursomhelst, du frågade om Stargate, möjliga platser och allt det.
(läser från ett dokument) Den 16 juni
2003 i RV nummer 0403, var Deborah uppmanad att göra en session med
remote viewing, (fjärrsyn) en enskild, en serie av dem gjorde hon
faktiskt, och hon fann flera platser och bland dem var faktiskt
Volochanka och hon sa också: ”i norr vid tundran” i Ryssland och i
sydvästra tibetanska bergen… Tibetan Mountains (jag är ledsen, jag är
fortfarande lite… jag tänker på mina män och kvinnor). Uh, jag vet inte
hur man uttalar det. I… Mosjoen i Norge, och det var ett stort, stort
rabalder. Där var faktiskt en… Utrustningen blev faktiskt
borttagen därifrån. Syrien, Turkiet.
K: Du säger att hon använde fjärrsyn
för att lokalisera platserna för Stargaten.
D: Det gjorde hon faktiskt och det var
anledningen till varför jag reagerade och drog ut denna. I din fråga nr
9 står det:” Hur många Looking Glasses är/var där? Hur
många Stargates finns som är tillverkade av människor? Var finns de?”
Och
du
gav
mig
en
lista
på
möjliga
länder. I den listan nämnde du
Bulgarien.
K: Det är riktigt.
D: Tja, på andra sidan av det har hon
listat Pirin Mountains i Bulgarien, så jag vill bara låta dig veta det.
K: Tack.
D: Och några punkter i Egypten, och hon
nämnde faktiskt inte Irak på den här sidan, därför att hon arbetade
separat med Irak. Den 4 februari 2003 gjorde hon en special RV
som säger: ”Jag kom fram till följande i min session. Jag såg
en plats 10 mil syd-sydöst om Bagdad.”
Detta är förresten den platsen där vi
slutligen slog till och tog bort vad de trodde var ringar för vad de
kallade ”Vapen för massförstörelse”. Ja, där fanns ringar men det
var ett annat slags vapen av massförstörelse. ”Jag såg ett
stort träd på markens yta på den här platsen.” Tänk nu på hur
Saddam till slut hittades.
K: Ja
D: ”Bakom trädet var ett hål i
marken och en träbit låg över det. Jag såg en man som såg ut och
kändes som Saddam. En vakt lyfte på träbiten över hålet.
Saddam gick in i hålet och justerade träbiten så att det skulle se ut
som en plattform på toppen av några trappor. I fjärrsyn (jag
kan inte fjärrsyn), men i fjärrsyn, från allt vad jag kan förstå från
hennes tid blev helt sammanblandat, överlagt och ibland omändrat, och
hon såg helt klart Saddam i spindelhålet. Hon indikerade också
att hon fann arbetsområdet där nere och faktiskt tecknade det
arbetsområdet som de slutligen fann. Intressant stoff, huh?
K: Jaa, absolut. Så nu kommer vi
en liten bit från ämnet…
D: Den var bra. (skrattar).
K: … om Stargates och allt det där.
D: Orsakade jag det?
K: Jag ber om ursäkt.
D: Jag sade, har jag orsakat det?
Det hoppas jag inte.
K: Vi vet att Chi'el'ah försvann genom
en Stargate, med din hjälp, därför att det beskrevs i en av dina
senaste videor.
D: ET gick hem.
K: Ja, ET gick hem.
D: Yep!
K: Och jag… den intressanta saken när
det gäller det är att du också hade en upplevelse där du på sätt och
vis föll in i Stargaten och sedan på något sätt inte gick hela vägen,
utan stannade i den här verkligheten.
D: Ja, på sätt och vis.
K: På sätt och vis?
D: Jag blev utslängd flera meter bort
till en hög med… det var antingen kalksten eller granit, jag är inte
riktigt säker, sandsten. Allt jag vet är att det var hårt
(skrattar) när jag landade på det och det var på andra sidan av
presenningen över… Området var separerat, människa/ET-sida, för den
faktiska ställningen runt om Stargaten. Det var en militär
operation och jag hamnade på den andra sidan av barriären, som såg ut
som trasiga förhängen, så att folk runt om området, som faktiskt var
invånare i området, inte kunde se, och jag landade på det och jag
jämrade mig eller stönade där jag låg och sedan närmade sig faktiskt
några män med gevär, som var uppretade på mig. Men…
K: OK, men då såg du insidan på ett
maskhål, eller hur? För ett ögonblick?
D: Oh… jag kan egentligen inte säga
det. Där var ett grått skynke, nästan en dimmig gardin, mycket
lik det som jag kommer ihåg från den tiden jag var i koma under
70-talet. Och jag såg vissa saker på den andra sidan, men det var
som en flash, det var bara det och egentligen ingenting märkvärdigt att
prata om.
K: Så du gick aldrig igenom, hela vägen
igenom? Jag menar, jag frågar… gjorde du eller har du?
D: Nej. Jag var bara… Nej, jag
slutade inte med… jag minns inte att jag slutade någon annanstans.
K: Har du någonsin gått igenom en
Stargate?
D: Nej, nej, nej, nej. Nej, och
där finns ingen roterande ringlik anordning där män med militär
utrustning går igenom och möter Ra på den andra sidan och tar med sig
sina atomvapen, nej, nej. Där är… ja, det blir nedsättande
gentemot Serpo.
K: Jag trodde att vi pratade om
Stargates?
D: Ja, det är därifrån som Serpo
kommer… jag menar, den här listan på ”Vi har tagit våra atomvapen
med oss” och allt det där. Och de kunde ha tagit något
bättre än namnet Serpo om de skulle fortsätta med det, men… Serpo är en
reptilpark i, var är det? Argentina? Eller är den i
Holland? Det är namnet på en reptilpark.
K: Uh huh.
D: Och jag tror att det var framplockat
mer av de tidigare ops som faktiskt plockade ihop desinformationen och
vad de gjorde var, att de helt enkelt tog ett namn och vände på det.
Det var OPRES, som är en K-4-kod.
K: Där finns inga Stargates i Serpo, i
historien om Serpo, som det sagts till folk.
D: OK.
K: OK. Men… (utanför kameran: Det är
vad jag sa). Så vad jag frågar är… vi har Stargates, OK, som har
tagits bort, som ger tillgång till tekniken för tidsresor.
D: Yeah.
K: OK. Dessa Stargates, innan de togs
bort, måste vi förmoda, blev använda.
D: De användes för att skicka
information och invånare i den här riktningen.
K: Oh, av andra kulturer som kommer hit
den här vägen, men inte för oss att gå…
D: Genom… av P-45or och P-52or, både
Orions och J-Rods.
K: Hur är det med de andra…? Jag menar,
jag vet inte om du är en del av detta, men hur många andra raser är det
därute?
D: Jag är medveten om en
interdimensionell art som inte ville tala med oss direkt och de
kommunicerade via Orion, P-52 Orion. Det är allt. Du vet
jag har varit 20 år… det är förvirrande för mig, därför att jag har
känt så många människor med en så stor vishet, och jag har varit 20 år
runt dessa människor och, antingen de var de största doldisarna i
världen, även när de drack, och en del av dem drack och drack för
rekreation. (Och det är det sätt och… bästa… jag skulle säga det
på… kommer med stora mängder pengar. Ibland betalade de för
produkter för att få dem att känna sig bra, eller vad det nu var…).
Jag har aldrig… Det har blivit ett
skämt. Jag hatar att säga det så här, men många inom
UFO-samhället, liksom, för dem har historierna blivit ett skämt och
masor av dem har blivit utbjudna av den folkloristiska enheten inom Majestic.
De
ofentliggjorde
faktiskt
mängder
av
dessa
historier
och
nu
överlämnade de en bag till mig för att jag skulle komma ut och vara, du
vet: ”Ledsen, men The boogey man (ung. spöket) är inte verklig.”
Jag gissar att det enda som jag är
medveten om är P-45or och P-52or. P-52or J-Rods och Orions är jag
medveten om, och P-45 J-rods. Vid tiden när P-45orna var här, så
var de omedvetna om att P-52 Orions, vilket sedan borde vara P-45
Orions, ens existerade. De visste inte ens att de fortfarande
överlevt, vid den tidpunkten. Och de visste bara det som en
konsekvens av att de kom hit och förhandlade för avtalen.
K: OK, men hur är det med… du säger att
Stargaten bara användes åt ett håll av…
D: Användes två vägar, men en väg av
transport in för delegater.
K: OK, och det var…
D: Och det var bara under extrema
omständigheter som involverade internationellt bråk när det var problem
med avtalen. Bortsett från det så blev produkter bytta fram och
tillbaka och information byttes, men det bedömdes vara för farligt att
skicka människor fram och tillbaka regelbundet. Dessa saker
kollapsade, från vad jag kan förstå, spontant. Och om de
kollapsar och du inte är på varken den ena eller andra sidan – då är du
ingenstans!
K: OK, så du säger att dessa människor
har ett sådant samvete att de inte ville offra amerikaner eller andra,
du vet, eller militära personer, för att testa Stargaten?
D: Nej. Avtalen var i grunden
pådyvlade oss av Orions. Eftersom de tvingades på oss av Orions
och vi måste göra det vi måste göra, när de kom på att vi inte hade
förmågan att handskas med saker och ting själva. De tittade på
sin egen historia och sa: ”Huh, titta på grottmännen och
–kvinnorna.” OK? Efter att vi handlat på det sätt vi gjorde,
involverande Kuben och allt det där. De tvingade på oss
avtalssystemet och de sa: ”Ni skall bete er på det här
sättet!” Vi hade inte förmågan att bara ta en Stargate och
hoppa igenom till den andra sidan utan att äventyra avtalet. De
ville inte ha oss därute. Vi är farliga för oss själva, så varför
skulle vi inte vara farliga för en annan kultur? De är f-n så
säkra på att de inte kommer att låta oss lämna den här planeten.
K: OK, kan jag fråga dig…
D: (utanför kameran): Du borde fråga om
Montauk och Henrys upplevelse.
K: Jaha, ja.
D: Fortfarande har jag inte, tro det
eller ej, läst om vad Montauk är. Sittande här just nu så har jag
inte en aning om ens vad det är.
K: OK, det är lugnt. Hur är
det med Philadelphiaexperimentet? Känner du till det?
D: Jag känner till rapporterna om USS
Eldridge.
K: OK.
D: Jag känner till teorin om de
integrerade fälttesterna som pågick. Faktum är att testen pågick
men något hände som var, från vad jag förstår, radarosynligt men
involverade inte allting som jag hörde… alla dessa andra filmer om folk
som gick tillbaka till 1941 och innan Pearl Harbor och allt det där som
hände, promenader i tidstunnlar och sådant. Informationen som jag hörde
från militära källor – beroende på att jag frågade när jag var där
inne, därför att jag visste om Philadelphiaexperimentet från långt
tidigare då jag hörde om det – det var ett legitimt experiment som
pågick men det gav radarosynlighet och var ett tidigt maskeringssystem.
Och det var en elelktromagnetisk maskering.
K: OK. Nu undrar jag vad… Säkerligen
gav Chi’el’ah dig ett slags dolda kort i din hand som tillät dig att få
information från Majestic. Eller för att byta information med
Majestic så att du kunde lära dig vad som pågick angående Stargaten och
allting.
D: Det är rätt, och om jag talar om för
dig, det betyder att jag säger till kameran precis här… (pekar in i
linsen).
K: OK, och om… nyligen… du vet, jag vet
inte om detta är inom offentliga domäner, men nyligen fick du reda på
att MJ-1 inte hade talat om allting för dig om en viss incident.
D: Ja, det är sant.
K: Vilket var en meteor, inkommande
meteorer…
D: Ja. Det var Apophis och den stora
saken här är den edsförsäkran jag skrev. Och det bråk som hände
mellan honom och mig grundade sig på det faktum att han sa… och jag sa
till honom att inte ljuga för mig igen, och orsaken till att jag sa
till honom att inte ljuga för mig igen… det involverade tidsperioden
när jag var tillsagd att hålla käft totalt på grund av tidslinjerna.
Sedan kom jag på att det var i grunden
en bunt skräp för att manipulera mig till att hålla tyst. Och efter att
det hände togs flera beslut och sedan blev jag ombedd att tala.
Jag fick order att tala. Jo-jo. OK? När detta inträffade sa
jag till honom: ”Ljug inte för mig igen. Säg till mig ’Det är
inget som angår dig’ om du måste. Jag kan acceptera det bättre än
att du ljuger för mig.” Det är ju mer ärligt. Och han sa:
fint.
Sedan förstod jag att, därför att han
hade haft den attityden, The Magi inte alls iakttog noggrant någonting
som neods, de asteroider som går i en bana nära Jorden, eller något
liknande. De brydde sig inte om det alls. Sedan, under en
konversation, kom jag på att de faktiskt
var intresserade. Detta orsakade ett milt utbrott som
sedan hettades upp på grund av information från hennes släktning
(Marcia var utanför kameran). Informationen från hennes släknting
var i verkligheten den att de var medvetna om att det skulle bli en
islamisk attack på USA som tidigare – att de var medvetna om det som
tidigare sagts – i mitten på 90-talet, att det skulle komma någon gång
under det nya årtusendet. Tja, det var mitt i prick!
Det gjorde det hela värre. Jag
hade talat om för honom att om han någonsin ljög för mig igen så skulle
jag låta honom få betala ett pris för det. Det enkla priset var
att nämna hans namn.
K: OK, men…
D: Och efter det jag, du vet… Vi sände…
Där har varit konversationer med just den personen sedan dess
och alla är överens med alla. Jag menar, du vet, 20 år, mer än 20
år… Först mötte jag den här gentlemannen bakom LAMS, muséet, under mer
än 20 år, sedan 70-talet. Relationen upplöses inte på grund av
ett gräl.
Notering
till
anteckningar
från
Marci
McDowell:
LAMS: Los Angeles Microscopical Society.
K: Säkert, jag förstår. Men vad jag…
Orsaken till att jag hänsyftar till det där är att här är ett fall…
D: Jag vet vad du hänsyftar på.
K: OK. Då du inte vet allting…
D: Det gör jag inte.
K: … om vad som hände.
D: Tack gode Gud.
K: Och du har inte nödvändigtvis blivit
vägledd in till allting.
D: Nej det har jag inte.
K: Och du talar om för mig att vi inte
går båda vägarna i Stargaterna och detta är vad som har berättats för
dig.
D: Uh huh.
K: OK? Och du sager till mig att
där är bara två raser, kanske en tredje, men du vet…
D: Tre raser plus oss, möjligen en
fjärde.
K: OK. Så allt jag kan säga då är…
Detta är intressant därför att vi har fått vittnesmål från många olika
vittnen, människor som har olika typer av förmågor, som har kommit från
insidan, från Black Ops, som vår Henry Deacon, och berättat för oss att
vi har en konstant tillgång till Stargates och går faktiskt mellan
Jorden och Mars och går mellan Jorden och Månen och möjligen andra
platser också. Med andra ord, vi stannar inte bara ute i rymden
eller utanför Stargaten för att Orions säger till oss att göra det.
D: De var utnyttjade. De
användes i tidslinje nr 2 för att gradvis få tillgång till Månen och
Mars. Numera finns en möjlighet att den information han har,
eller hade, har att göra med en framtida tidslinje. Det låter
vettigt för mig på den nivån, men inte på nivån av ”Hej älskling,
låt oss ta barnen med oss till Olympus månar idag”.
K: Nej, men hur är det med att
militären sänder utrustning fram och tillbaka, etc etc?
D: Tja, OK. Orions kunde lita så
mycket på oss att de gav oss Kuben och vi missbrukade den till den grad
som vi gjorde. Så att de sedan måste pådyvla oss ett avtalssystem.
K: Styr de vårt land? Styr de
över vår värld?
D: Nej, nej. De helt enkelt
begränsar vad vi kan göra. Nej, vi styr över vår egen show här nere.
Med det menas att, när jag säger vi, då talar jag inte om de
vanliga människor som håller på att svälta ihäl varje dag. Vi
styr vår egen show politiskt här nere. Påståendet om… tja, dessa
är tankekontrollerade för det och det, du vet, robotar som arbetar för
ETs och för regeringen… nej nej nej nej nej. De är godhjärtade
och mörkhjärtade människor – båda – som bekämpar varandra för att få
styra det geopolitiska scenariot, det är en ärlig bedömning från vad
jag har sett är på gång. Men vi är begränsade till vad vi har
tillåtelse att göra. I den meningen vart vi för närvarande är
tillåtna att gå utanför vår planet.
K: Jag förstår.
D: Du vet… mycket fint, mycket snällt
placerade vi våra händer på höfterna och underdånigt sattes den
amerikanska flaggan på Månen och vi visade upp oss själva, så underbart
det var, för Sovjetunionen. Men det betyder inte att vi kan just
nu slå läger därute någon längre tid.
K: OK, så nu talar du om för mig
varför vi inte, teoretiskt sett… har gått tillbaka till Månen.
Åtminstone är vi…
D: Just det, vi är fullt upptagna
med att kasta stickor och stenar på varandra. Och en annan orsak till
varför vi inte kan gå tillbaka dit är att en del av avtalssystemet
tillåter oss att ha ett visst förråd någonstans på Månen, och att det
förrådet för närvarande finns där.
K: OK.
D: Och det är ifall att T2-tidlinjen
skulle inträffa, eller där skulle bli en gelogisk eller en global
katastrof av samma storlek.
K: OK. Var det detta du kallade the Ark?
D: Ja, yeah.
K: OK, något, från vad jag har
förstått, som brukade existera här på planeten.
D: Ja, i flera bitar.
K: OK, så de tog upp detta till Månen
på något sätt.
D: Yeah, det var hopsamlat och det…
K: Använde de en Stargate?
D: Nej, nej. Det skulle… Faktum
är att de byggde utrustningen uppe i norr och det slutade med att det
hamnade ungefär tre fjärdedelar utanför vägen som byggts. Jag
berättade faktiskt för Bill Hamilton om detta när vi promenerade på
Jeep Road ute på Frenchman Mountain en kväll. ”Well, vart skall det
ta vägen?” Jag såg ut som (gör en grimas) och pekade uppåt och där
hängde globen. Och han säger: ”Ah.”
K: OK, men du kallar den för en Ark. Är
detta någonting…
D: Ja, det är ett smeknamn på den.
K: Men det låter som något som skall
rädda djur.
D: Det har fått genetik och vävnad och
andra produkter.
K: Från oss?
D: Ja.
K: OK. Andra djur på planeten som…?
D: Oh ja, ja. En mycket god
biomångfald, ja.
K: Jag förstår. Och det befinner
sig på Månen ifall att det är någonting mycket dåligt som kommer att
hända här. Är det idén?
D: Ja.
K: Ok, så från Månen, vart tar det
vägen?
D: Det gör det inte.
K: Åh verkligen? Men Månen är ju inte,
du vet, den mest beboeliga planeten…
D: Nej, men det är den plats vi har
tillåtelse att
vara på… just nu. Låter jag som om jag väger mina ord?
K: (skrattar) ja, ja. OK… jag
menar…
D: Det är ditt jobb att ställa frågorna
och det är mitt job att besvara dem så ärligt och sanningsenligt som
möjligt medan jag är hedervärd och till nytta.
K: OK, och vi tackar dig verkligen för
det, du vet, oavsett vad andra människor tänker.
D: Tja, jag menar, du vet, jag… (stor
suck).
K: Det finns en enorm mängd…
D: Jag vet den exakta platsen var saken
är placerad där. All right? Jag vet vad det verkar som, jag
vet hur många bitar det finns. Jag var involverad i att se på,
och assistera med, biosfären där. Jag vet exakt var det finns och
vad som händer om jag säger exakt var det finns och något händer med
det.
K: Säkert.
D: Jag kan inte ta på mig det ansvaret.
K: Jag förstår.
D: Gå tillbaka till 50-talet för en
sekund.
K: All right.
D: En intressant sak hände. Du
vet, vi talade om Kuben och allt det och mötena med Eisenhower och The
Orions, delegaterna… En intressant sak… (plockar upp dokument).
Och jag skall bara referera till detta, naturligtvis för att det
refererar till underrättelsetjänsten, den ändamålsenliga händelsen, låt
vara att det blev sagt vid den tidpunkten i ett annat sammanhang.
Detta refererar till ett förhör i Senate
Select
Committee
on
Intelligence, nominerandet av Mike McConnell
till att bli
Direkctor of National Intelligence. Och detta var klockan
2.30 på eftermiddagen torsdagen den 1 februari 2007. Och mr
McConnell, den ärevördige vice amiralen, sa följande:
Citerar: “Senatorer, för några år
sedan, jag tror under 50- och 60-talet, var det en strid i samhället
med hänvisning till myndigheterna för signalspaning”.
(Naturligtvis… signalspaning… kommunikation, och… folk kan läsa mellan
raderna, tror jag). ”och beslut togs slutligen för att ge skäl till
att chefen för NSA fick ansvaret för signalspaning, eller SIGINT, som
vi refererar till det, avseende en etablering av prioriteringar för
översyn av teknologin och försäkra att den utförs på lämpligt
sätt. Och att träningsstandarden är rätt och investeringarna är
korrekta, och så vidare.”
Jag har fått en liten rapport här som
släpptes den 17 februari 2003. Denna var faktiskt sänd till mig
av… Bill Hamilton! Och den var skriven av en person vid namn Matt
Guza. Jag vet inte vem den personen är, bortsett från Director
IC
USUFOIC. Och han rapporterar följande:
Notering
till
anteckningar
från
Marci
McDowell:
Matt
Guza
är/var
Director
I.C.,
USOFOIC.
Fil-ID
som
Dan
refererar till,
kommer från Bill Hamilton och varAQPR17FEB0301-03.
“Aquarius bakgrund. Aquarius och
annan information.” Det står: “Aquarius fynd beskrivs i
korthet nedan.” Därför att det
höll på att… Av någon orsak blev Project Aquarius stängt mycket tidigt
vid den tiden.
“Nummer 1: Från vad vi har funnit
så tror vi att det startade 1953 tillsammans med Project Blue Book
eller Deal.”
Nu..
1953…
vad
hände
1953?
Detta
är
ganska
mycket
runt samma tid…
samma tidsram som Eisenhower-saken… inom ett år? 1953 var också
den tiden när en viss farkost damp ner i Arizona, efter vad jag minns,
helt nära Kingman, involverande
två
P-45
JRods
och
en
P-52a.
P-45an
var
den som möttes av Bill Uhouse och naturligtvis
så var P-45an den P-52a… jag hade den stora äran.
Men…
(fortsätter
att
läsa):
”Teorin på ritbordet vid den här tiden är
att det började som en USAF svart projekt och togs över av
underrättelsetjänsten på grund av innehållet och hemligheten.
Från att ha undersökt de senaste intressena av USAF i UFOs, verkar det
som om USAF lade för stor vikt vid icke-vetenskapliga data för sin
undersökning. Detta skulle förklara behovet av
underrättelsetjänstens undersökning.”
(Vi
kan
läsa
mellan
raderna
här).
”Härefter, efter fynden,
eller att ha sett detta, eller på grund av andra saker, tog
underrättelsetjänden bort Aquarius ur händerna på USAF.”
Är det inte lustigt hur dessa två saker
koordinerar med varandra?
K: Ja, vad säger du… OK. Vad är det du
försöker säga? Försöker du säga att…
D: Att det var en uppenbar syftning…
och uppenbar anspelning här, i vittnesutsagorna till den ärevördiga
viceamiralen McConnell, två situationer som pågick under 50-talet som
involverar den nuvarande relationen mellan oss och utomjordiska raser.
Yep!
K: OK.
D: Det verkar vara ett ganska direkt
samband här. Och sedan har vi det faktum att senare under
underrättelstjänstens intervju av Mr McConnell fanns det också en
hänsyftning till förändringar i tidslinjerna.
(fortsätter att läsa): ”Senator
Rockefeller: (ler och gestikulerar: gör gott i hjärtat att säga
hans namn) ”Jag beklagar att behöva säga att min tid har runnit ut
och jag tror att någon manipulerar den här klockan. Därför att så
lång tid har inte förflutit. Oh, milde himmel.”
Och sedan kom en kvinna in som var från en annan kommitté, och det var
Susan Collins, tror jag. Men det faktum att det var en
manipulation av kommentaren om klockan som pågick och… där är flera…
ja, jag har fått det inprickat (refererar till papper i handen) för
relationerna här. Men vad jag försöker göra, gissar jag, är att
visa folk hur saker och ting sägs offentligt.
K: Ja, absolut. Så, men vad som
är intressant här är, hur många i Kongressen vet vad som verkligen har
sagts?
D: Tja, huvuddelen i kommittén här… den
här kommittén hade (refererar till dokumentet) John D. Rockefeller IV,
demokrat, från West Virginia som chef. Och där är en…
K: Jag tvivlar inte alls på att
Rockefeller är i toppen
D: Ja, jag har, jag har lite tvivel på
att han är i den inre cirkeln också och kanske har varit i en större
krets i motsats till Majestic-12-kretsen… hursomhelst…
K: Han är en medlem inom Illuminati?
D: Oh nej. Nej, nej, nej, nej, nej.
Det fanns en större grupp som existerade mellan 1963…-67 och
ungefär till 2002, som kallade sig
Committee of the Majority.
K: OK, OK. Och sedan…
D: Jag menar, du har människor som
Rockefeller som kan kalla kriget som inträffade 1991 för Proceduren
i Persiska Gulfen. (ler). Det är rätt, han kallade det
faktiskt så.
K: Fascinerande.
D: Det var inte en procedur som jag var
med i, men hursomhelst…
K: Jaha, OK. Men vi har hört att sedan
dess är det numera kallat… Det är 40 medlemmar som kallas… är det inte
PI-40?
D: Det är ett gammalt namn.
K: Det är ett gammalt namn?
D: Det är ett gammalt namn på det.
K: Så du sager, eller vad som sagts
här, är att där är någon katastrofisk händelse som har mildrats till
viss grad, förhoppningsvis, genom en viss mängd av enighet på planeten
och en viss mängd av ansträngning mot det positiva. Och jag
förmodar…
D: Och borttagande av utrustning, ja.
K: OK, men de avlägsnade utrustningen
därför att utrustningen sa åt dem att avlägsna den? Med andra ord…
D: De avlägsnade utrustningen därför
att historien indikerade att utrustningen opererade under tiden för
katastrofen och var en trolig orsak till katastrofen genom ökandet av
energi in i vår atmosfär och orsakade på så sätt en global katastrof av
geo…
K: Ja, det, i den meningen att
utrustningen berättade… Du vet, det är nästan som…
D: Jaa, det var utrustningen och det
var delegaterna. Det var också delegaterna för avtalen och
representanterna, inklusive Chi’el’ah.
K: The Orions sa: ”Hej. Hej,
grabbar, det är utrustningen. Stäng av den och du kommer att ha
bättre tur”?
D: De var… de var den ledande kraften i
det, ja.
K: Verkligen? OK. Nu skall jag fråga
dig något som kanske kommer in på en lite kontroversiell, men…
D: (skämtsamt) Nej. Vi har talat
om så prosaiska ting hela kvällen… jag är inte säker på att…
K: Vad får dig att tro att de har vår
bästa framtid i tankarna när de säger åt oss att stänga av
utrustningen? Med andra ord, varför skulle vi tro på dem?
D: Ja, vi skall tro på dem helt enkelt
på grund av möjligheten, och därför att vi talar om ungefär fyra och en
halv miljarder, upptill 5 miljarder människor här, all right? Så
låt oss tänka på detta för ett ögonblick. Om vi lämnar
utrustningen på plats och ingenting hander. Så, vad då? Vad är så
farligt med att ta bort den?
K: Right.
D: Det skulle vara en följdfråga efter
den fråga du just ställde. Om de inte har vårt bästa intresse i
sinnet, hur skulle vårt borttagande av den utrustningen förhindra
katastrofen som vi hört om från tre olika kulturer? Med det menas
the Orions, J-Rods och J-Rods från en tidigare tid. Hur skulle
borttagandet av utrustningen närma oss katastrofen? Bara att
lämna utrustningen på plats skulle vara farligt. Så där finns
ingen skada i att ta bort… i att inte ladda geväret, men där finns en
möjlig skada i att ha det laddat.
K: Säkert, det är som skämtet med att
tro på Gud. Det är som 60-talets skämt om att tro på Gud eller
inte. Om du tror på Gud och det inte finns någon Gud, så är ingen
skada skedd. Men om du tror på Gud och där finns en Gud, så blir det
något gott i slutändan, eller hur?
D: Ja, det kanske tar dig några steg
bakåt, men…
K: (skrattar) OK. Så…
D: Jag vet inte, det är upp till Gud.
(skratt)
K: Ja, på sätt och vis är det ju det du
säger.
D: Du vet att detta är en fråga om
praktiskhet. Du vet, om vi har en bit utrustning där som
möjligtvis kan orsaka oss skada. Låt oss säga att de har fel och
den kan inte det. Det är bäst att du plockar isär den ändå. Vi
talar om, du vet, konsekvensen för nära 5 miljarder människor. Vi
skulle vara dumma om vi inte gjorde det, med andra ord.
K: OK, hur är det med de naturliga
Stargaten som fortfarande existerar på vår planet?
D: Vad som blivit sagt från min
bakgrund angående den naturliga Stargate-frågan är det som pågick vid
Frenchman Mountain och för att få tillgång till det använde de en av
Stargatens anordningar. De bogserade ut den där.
K: OK. I betydelsen, till exempel, att
Sedona har flera vortexar.
D: Ja, just det, de finns över hela den
platsen.
K: Ja, och där är flera naturliga
vortexar, du vet… även en cyklon eller en orkan skapar en sorts vortex.
D: Ja, just det.
K: Genom vilka vissa raser kan resa i
sina skepp, som det sägs. OK?
D: OK.
K: Har du något att säga angående det?
D: Nej…
K: De är naturliga Stargates…
D: I meningen att det är en portal som
inte fordrar några verktyg?
K: Ja.
D: Ja, det vet jag inte.
K: OK.
D: Jag vet inte. Men jag gissar
att jag kanske kan göra en slags kommentar relativt till Lotus. Där
finns en möjlighet att portalerna som vi såg under Project Lotus
kanske är mikro-maskhål. Och säkerligen har åtminstone
information skickats genom dessa portaler från någonstans till hit, och
det har orsakat en effekt i miljön.
För närvarande gör vi en värdering för
att se om de är naturligt producerade eller inte. Och i augusti,
enligt vissa omständigheter, planerar vi att göra tester vid Frenchman
Mountain för att bestämma om det är ett normalt fenomen eller
inte. Möjligtvis.
K: OK.
D: Jag menar, du vet, du kunde säga att
en resa i tid kunde vara en warp, producerad av en tyngdkraftsenhet
från en farkost och som kunde förflytta sig över långa distanser under
mycket liten eller ingen tid. Så jag är inte så säker på vad
skillnaden är fysiskt eller matematiskt mellan det och vad som har
kallats en Einstein-Rosen Bridge. Du behöver en fysiker för det.
Jag är van vid att arbeta med celler, och…
K: Men, du vet… och i den meningen att,
om Lotus
skapar någon sorts Stargate-effekt…
D: Det är underbart.
K: … eller mikro-maskhål…
D: Det är underbart om det är så.
K: Det är underbart, men på ett sätt
kanske du också har släppt Lotus i den meningen att om det kommer att
påverka…
D: Oh, det har jag. Men av mer
handgripliga orsaker. Vi tog med oss dessa portaler för en
demonstration till en forskare. Vi visste exakt vad vi skulle
göra… visste precis vad som skulle göras… för att propagera dem med
nästan 100 % effektivitet.
De inordnas i storlek, så vitt vi har
sett, mellan ca .02 mm eller ca 20 microner, upp till 1 mm. När vi
producerar dem nu i fältet är de omkring en millimeter i diameter och
det släpper in en massa energi, 50 gånger mer energi än vad vi skulle
göra genom mikroskopet. Men vi tog det till punkten där det var
en underbar sak, där jag kunde haka på rätt optikkabel på teleskopet,
propagera med användning av en laser och elektricitet… och vända
omedelbart på ytan av silicat.
Och sedan började vi få saker som kom
igenom på den här ändan. Eller åtminstone resultat i mitten runt
kristaller eller runt silikatmaterialet som vi använde, vilket inte var
normalt. Celler av onormalt ursprung. Självorganiserande celler
som föreföll vara organiserade. I ett fall gjorde vi en variant
på det urgamla Lazaro Spallanzani-experimentet – ett historiskt
experiment – gällande köttsoppa, för att rulla ut en spontan alstring.
Och vi hade mycket fina AB/AB neuronala
typer av mönster, formade av celler som var självorganiserande och där
var helt klart… Morfologiskt föreföll de likna neuroner i soppan som vi
hade. Och så hade vi en del verkliga problem som utvecklades. Vi
hade två andra konsekvenser, där vi hade det som producerats, där
onormala celler av okänd kvalitet och…
K: … kommer igenom…
D: Ja, vad vi hade var en organisation,
tror jag, som pågick, i den här ändan. Nu kommer vi mycket nära och mer
kommer att bli sagt inom ett år om detta, men vi är mycket nära att
bestämma mekanismen och vad verkar som så här långt är att det är en…
en öppning till ett någonstans, vilket sedan placeras i
kommunikation med vår miljö akustiskt och sedan är där en serie av
reaktioner med mikrokort av silicatmaterial eller mikrokort av kvarts i
vår miljö, som sedan blir faktiskt spontant, eller nästan, inkapslat
med material från vår miljö. Och de flyttar till varierande
mikropositioner och faktiskt har effekter på målceller i vår miljö. Och
så - det är uppenbarligen grundat akustiskt.
K: Ja det är förståeligt, men det är
komplext och jag är ingen biolog så jag kan inte låtsas att jag förstår
allt av det. Men jag förstår vart du vill komma med detta.
Men fortfarande så … i grund och botten, för att gå tillbaka till
Stargaten för de är subjekten av den här…
D: Verkligen! Är jag fortfarande…
K: Nej, du är där, men saken är den att
vad jag är så nyfiken på är…
D: Jag håller på att tappa locket på
kameran så det dras… (skratt)
K: … är… jag är faktiskt nyfiken på om
eller inte dessa naturliga Stargate som finns i naturen inte används av
varelser, antingen de är Orions eller vad de nu är, med avsikt, in i
den här dimensionen.
D: Ja, jag har inte fått någon
information att P-52 Orions eller P-52 J-Rods eller P-45 J-Rods har
tillträde till ett sådant system för att spara användandet av
tidsresors teknologi, portar som rör sig från en punkt till en annan
och sedan användningen av farkost för förflyttning från där till här…
med det menas till… från en plats i Reticulum t ex, till en plats i
Aquariussystemet, Gliese… eller hur det nu är rätt uttalat… och sedan,
vilket är ursprunget så vitt jag förstår, av Project Aquarius självt,
därför att de var kända för att komma från den riktningen. Och
det är, tror jag, i Aquarius’ konstellation. Men …
K: Därför att de inte är…
D: De använder farkoster för att
förflytta sig från där till här, men de använder en
gravitationsteknologi för att förvränga tid-rymd, så jag förmodar att
det kan vara samma användning. Men jag tror inte att det är en
situation liknande, du vet, du går ut i vildmarken och ser en hel parad
av människor som kommer genom en Stargate med, du vet, 4 huvuden och 16
ögon, och saker liknande det.
K: Och hur är det med en parad av
farkoster?
D: Jag vet inte. Det är det bästa
svar jag kan ge. Det är det mest ärliga svar jag kan ge.
Jag vet inte. Jag har inte under 20 år… av historia med Majestic
hört någonting som det från dem, som en del av antingen ett
avtalssystem eller en pågående operation. Emellertid, jag har
också hört rapporter om farkoster som har setts i skyn. Jag har
sett farkoster i skyn som jag inte var direkt involverad i, som
incidenten i Mae Boyar Park 1973. Jag har sett vad jag tror … ja,
jag måste säga ljus i skyn, inte farkoster.
K: Vi har sett ljus…
D: Hon (menar Marci) har sett farkoster
och, du vet, hon matar mig inte med en massa lögner.
K: Många nätter kan du stirra upp mot
himlen och se farkoster flippa omkring.
D: Ja, där är meteorer också, och där
finns även experimentella flygplan av olika typer. Där är även
tillbakakonstruerade flygplan som har setts också.
K: OK, men enligt vad du säger så finns
ett avtal i vilket vi har Stargates eller tillträde till maskhål som vi
mekaniskt öppnade och stängde…
D: Ja.
K: … baserat på ett avtalssystem i
vilket vi hade tillåtelse att få information, och sända information
fram och tillbaka, men som vi inte använde för att gå ut genom, men som
de använde för att komma in…
D: Konkret, ja.
K: OK, men vi stängde av alla dessa,
enligt vad du säger till oss…
D: Ja.
K: Så nu frågar jag…
D: Var finns the
Yellow Book?
(skrattar).
K: Nej, nej. Men om där är
naturliga Stargates där ute, som de kan använda närsomhelst, så att de
inte längre har användning av våra Stargates. Så i den
meningen av ett avtal, de har
tillträde överallt, vid vilken tid som helst…
D: OK, om de gör det, låt oss säga att
de gör det för ett ögonblick. Det enda som vi behöver bekymra oss
för då skulle vara P-45or, därför att de vill rättfärdiga sin egen
historia. De skulle bli mycket lyckliga, bortsett från att bli
konstant befriade, de skulle bli mycket lyckliga att få se deras egen
historia bli rättfärdigad.
K: Hur är de befriade?
D: De blir befriade med teknologin, med
assistans. I det förflutna fick de betalningen genom ett antal
bortrövanden per år.
K: Vad skulle de göra med dessa
människor?
D: Bortsett från en longitudinell
genetisk driftstudie? Det är tillräckligt. Du vet,
människor var, en del av dem var, bokstavligt överlämnade och jag anser
det olagligt och jag anser att det är en överträdelse mot
internationell lag. Jag anser det vara ett brott mot
mänskligheten och det är därför jag gjorde vad jag gjorde för att stå
upp mot det så gott jag kunde. Och få bort det från böckerna.
K: Hur är det med idén att en del
P-45or är ”shape-shifters”, du vet (ursäkta terminologin) men, till
mänskliga former som är här och arbetar inom regeringen under
en mänsklig form och främjar sin egen, du vet…
D: Det är en betydande sannolikhet att
de har den förmågan, därför att jag har arbetat med några som skenbart
såg ut som människor och jag tycker egentligen inte om att tala om de
så kallade Männen i svart, eller fenomenet Män i svart.
K: Men när du talar om Män i svart,
detta var människor som, eller varelser som… och du gick in, i vår
sista diskussion, till en beskrivning av den sortens saker. Men
jag talar om någon som agerar som dig och mig, ser ut som oss, absolut
omöjliga att upptäcka…
D: Nej.
K: … och fortfarande kan främja ELLER
kunde även vara…
D: Om de är det, då är de inte
J-Rods. Om de är det, då är det inte J-Rods. Orions?
Möjligt. Möjligt. De är mycket, mycket briljanta människor.
De korta interageranden jag hade med dem gjorde mig mycket imponerad…
Alltmedan jag inte alls ville spendera så mycket tid runt P-45orna,
skulle jag ha varit förtjust, faktum är att jag skulle ha känt mig
priviligierad att få tala med dem.
K: Talar du om… När du säger Orions,
talar du då om de Nordiska?
D; Jag tror att det är hur de är
vanligtvis… De har kallats Talls. De är i grunden, du
vet, de antropomorfistiskt mycket långa människorna med blont hår,
mycket stora ögon, mycket blå och vackra ögon. Större än dina
ögon, i proportion till huvudets storlek. Ögongloberna är större,
etc.
De är helt briljanta, helt enkelt
absolut briljanta människor. Och vad jag finner mest intressant
och förbryllande när det gäller dem är hur de modulerade vad jag antar
är deras briljans genom känslor. De känslor som kom från dem var
så föga rudimentära, de var så mer komplexa än vad till och med jag
upplevde med Chi’el’ah. Jag skulle verkligen ha njutit av att ha
fått spendera lite mer tid med dem.
K: OK, men de är här på den här
planeten för att interagera med oss, är det inte så?
D: Ja, de interagerade med oss.
Jag är inte säker på om någon är här just nu på Jorden. Jag
skulle säga att de är 50 000 år eller lite mer än så före oss, men
likheten mellan oss och dem, kroppsbyggnad, även mellan storlek och
kroppsbyggnad, med undantag för bröstproportionen… är de tillräckligt
lika oss.
Jag tror att de antagligen, om deras
ögon inte såg ut som de gör, skulle kunna promenera omkring bland
oss. Men deras ögon är mycket större än våra. Och de ser i
grunden ut som dessa Bratzdockor som de små tvillingflickorna vill ha i
dessa dagar. Du vet, deras ögon är alldeles för stora. Du
ser dessa ögon, dessa hyperstora ögon, jag menar, det är fina på en
Bratzdocka, men om du går omkring på gatan med sådana ögon kommer det
att synas mer.
K: OK.
D: Jag tror bara inte på det. Men
på samma gång måste jag säga… så är de smarta nog att antagligen komma
på hur? Kanske, kanske. Personligen tvivlar jag på det, därför
att, du vet… jag har mött mängder av mycket intressanta, men mängder
av… några få konstiga människor under de senaste fyra och halvt åren
som talat med allmänheten, som tror att där är bokstavligen
reptilmänniskor som går omkring och bär mask och liknande saker. Nej.
Du vet, jag är lite mer rotad i
verkligheten. Jag hatar att säga det så, men nej! Jag
skämtade med henne (gestikulerar mot Marci utanför kameran) om att jag
ville göra någonting på den första platsen vi var på för min
avrapportering. Jag sa, när rapporteringen var klar, vad jag
ville göra, och det var att jag ville hyra några specialeffektspersoner
(Kerry skrattar) och vi skulle avsluta avrapporteringen, sedan skulle
vi stoppa och filma med en annan kamera. Jag skulle… jag föreslog
bara ett skämt. Det blev aldrig genomfört. Någon… (Marcia
säger utanför kameran: ”No way”. Dan skrattar). Vad jag
skulle göra var att ha en specialeffektsperson som skulle arbeta med
mitt ansikte till ett reptilansikte. Och jag skulle slita av det och
gå. ”Gud, vad jag är rädd för dessa mänskliga masker!”
Och bara ha det här lilla segmentet utlagt där som ett skämt. Men
hon sa till mig att folk skulle ta det på allvar.
(Marci utanför kameran: Du kan
inte göra så… folk skulle tro på det!).
K: Det är sant.
D: Jag vet inte. Jag har fått en
underlig känsla för humor gissar jag.
K: OK, men du har haft att göra med
P-45or och P-52or och dessa varelser är… deras avtalssystem har hållit
därför att de är här i underjordiska baser, övervakande oss
hela tiden, därför att hur skulle de annars veta att vi böjer oss för The
Tau
Treaty? Därför att vi antas
bryta avtalet, eller hur?
D: Ja, vi har… vi har, ah,
ansträngt… Oh-ho, jag har… Vi har ansträngt avtalssystemet
mer än en gång, och så har även P-45orna.
Faktum är att vi har kommit i konflikt
med varandra vid vissa tidpunkter. Dessa konflikter har blivit
vänskapligt lösta och vi är för närvarande i ett vänskapligt
förhållande med varandra. Vi är inte de enda med Looking
Glass-teknologi som kan titta in i varandras tidslinjer. Med
andra ord, de har utrustningen också, så det är inte svårt för dem, som
kanske önskar att tvinga avtalet på sina gamla förfäder för att se in i
den nuvarande tiden, som ett uttryckssätt för dem att se in i sitt eget
förflutna och se det förändras.
K: OK, så på ett sätt säger du att de
vet vad vi kommer att göra innan vi gör det.
D: De vet möjligheterna och då är de
avsevärt mer kapabla att interagera med oss, om de känner att dessa
möjligheter rör sig mot att äventyra deras egen historia, då de har det
i skrift framför sig.
K: OK.
D: P-52orna definierar detta som ett
oacceptabelt resultat.
K: Så de använder sitt försprång när de
kan?
D: De driver på sitt försprång av att
inte rättfärdiga sitt eget förflutna, så att de kanske skiljs från sin
egen tidslinje, men så att deras egen historia inte skulle utfalla i en
katastrof. Om du nu tänker över formuleringen att driva på
sitt eget försprång, säkert. Nu har vi P-45orna…
Karaktäristiken att du säger – driver på sitt eget försprång – jag
skulle nog säga att det var en lämplig karaktäristik.
K: Ja, jag var…
D: Yeah. Yeah, P-52orna är mycket mer
vänskapliga och lite mer framåt. Jag vill bara säga att de är
lite mer andliga, P-52 Orions, helt säkert mer än P-45 J-Rods. De
är extremt mekaniska, mycket, mycket logiska, till och med
grymma. Extremt…
K: Du talar om P-45orna?
D: Ja, de har inga problem med att
plocka upp någon som mig från mitten av en park och köra upp en sond i
honom för att testa honom, yeah. Och de har inga problem med det
alls. Jag har emellertid ett betydande problem med detta och jag
tror att andra personer som har blivit bortförda, inte alla, men ett
ganska stort antal av dem, också har problem med detta.
K: Hur är det med idén att… Vi har
någon… Jim Sparks. Jag vet inte om du vet vem han är. Han har
skrivit en bok kallad The Keepers?
D: Jag känner till Jim Sparks då han är
personlig vän till några människor som vi har blivit nära bekanta med,
och… OK
K: Så han talar om att han har medvetna
minnen av upplevelsen att ha blivit bortförd.
D: Uh, huh.
K: Och att de grupperna av människor
blev bortförda av vad som låter som P-45or, de har verkliga problem med
kontroll, och satte in…
D: Åh, det var sagt på ett snällt sätt!
K: (skrattar)… och blev satta framför
en dataskärm och visades bilder av Jorden… först en underbar Jord, och
en möjlig, fantastisk framtid, och sedan visades motsatsen av det, så
att det som skulle framkallas inom dessa människor var en kärlek
till planeten och en önskan att göra den till en bättre plats.
D: Uh huh. Och där är också en
avsikt med detta. De är medvetna om att våra känslor påverkar
vårt tillstånd, vårt psykiska tillstånd. Att vår orientering till
energierna som är tillgängliga från kosmos, om du så vill, påverkar
tillståndet i vårt DNA, påverkar tillståndet av vår hälsa, och de
använder det som ett experimentellt protokoll, en formel om du vill,
för att förändra tillståndet hos folk ombord så att de kan ta prover på
dem för biologiskt material.
De fakta vi får fram genom det vi tar
bort från det är betydelselös. Det är bara vad det nu är vi tar
bort på en person, som sedan går in i vår värld, och säger hur han
eller hon känner inför experimentet eller om vad de var utsatta för
eller vad som visades för dem. Men det är en kall, hård, grym
verklighet involverad här, att vi blir upplockade för biologiskt
material som ett experimentellt protokoll.
K: OK, med det menas att vad dessa
människor som har blivit bortförda gör, är att de förser dem med DNA,
ägg och spermier så att de kan göra vad? Experimentera eller
skapa deras egna framtida människor?
D: Vad de försöker göra är att de
försöker förbättra deras egen neuropatologi, vilket redan har börjat,
och har blivit ett problem inom deras befolkning på deras tidslinje vad
gäller reproduktion.
K: Så hur många människor behöver de
för att räkna ut det?
D: Jaa, så många som de ville ta
till dess de kunde räkna ut svaret , och de bryr sig verkligen inte om
vilket, därför att det är det gamla problemet med myrstacken vid sidan
av vägen i Afrika. Du vet att vi är för dem, från deras
perspektiv, myrorna i myrstacken och hur skulle vi känna om vi trampade
på en eller två eller några få miljoner myror i en myrstack? Det
kanske orsakar några få människor med vad jag anser högre intelligens,
några moraliska problem med att trampa på dem, men du vet, hur mycket
skulle vi egentligen bry oss om det? De känner på det sättet för
oss. De vill använda oss som biologiskt material, se oss bli
förstörda för att rättfärdiga sin egen bakgrund, sin egen historia, och
på samma gång ta det biologiska materialet från oss och lösa sitt eget
personliga, nuvarande problem.
K: OK, men hur kämpar vi mot dem?
D: Hur menar du?
K: Med andra ord, du har just berättat
för mig att de har enorm kontroll, de för bort ett stort antal
personer, och de fortsätter med sina experiment.
D: Ja, de har gjort det.
Antalet personer som blivit bortförda nu är inte relaterade till
avtalet. Med andra ord, det är ingen som för närvarande blir bortförd…
zero… auktoriserat genom avtalet. Jag kan inte stoppa dem från
att ta folk ur deras bäddar på natten, men jag påverkar de andra.
Till Kerry: Rullar den?
K: Jag rullar… (mumlande röster).
D: H.G. Wells… epilogen I hans bok Tidsmaskinen…
jag
har
den
på
mitt
skrivbord.
K: OK.
D: Den säger: ”Man kan inte låta
bli att undra: Kommer han någonsin att återvända? Det kanske är
så att han sveptes tillbaka till det förflutna och föll ner bland de
bloddrickande, håriga vildarna från tidsåldern med opolerad sten, in i
djupet i Cretaceous hav, där bland de groteska ödledjuren, de enorma
reptilerna från Jurassisk tid, han kanske även nu, om jag får använda
den frasen, vandrar på några svanödlejagade korallrev eller vid sidan
av den salthaltiga sjön av Triassisk ålder. Eller gick han framåt
in i en mer närliggande tidsålder i vilken människan fortfarande är en
människa, men med gåtorna från vår egen tid besvarade och dess
tröttande problem lösta, in i rasens mandom? För jag, för min egen del,
kan inte tänka mig att dessa sista dagar av ett svagt experiment,
fragmentarisk teori, och ömsesidig oenighet verkligen är människans
kulminerande tid. Jag säger det för min egen del. Han, jag vet,
för frågan hade diskuterats bland oss långt innan tidsmaskinen gjordes,
tänkte på avancerandet av mänskligheten och såg i den växande högen av
civilisation bara en dåraktig stapel som oundvikligen måste falla
tillbaka på, och förstöra, sina skapare i slutändan. Om det är så, så
kvarstår för oss att leva som om det inte är så. Men för mig är
framtiden fortfarande svart och blank som en enorm okunnighet, upplyst
på några få obetydliga platser genom minnet av den här berättelsen. Och
jag har med mig, för min komfort, två ovanliga, vita blommor,
skrumpnade nu, och bruna och platta och spröda för att vittna om att
även när sinne och kraft har försvunnit, tacksamhet och en gemensam
ömsinthet ännu levde i människornas hjärtan.”
Detta betyder mycket för mig. Jag
håller faktiskt fast vid det. Jag håller fast vid det så mycket,
som en förutseende bit av tanke, att jag faktiskt behåller blommorna
från min mormorsmors grav där inne i det.
Du vet, jag vet inte vad som kommer att
hända i framtiden, och allt jag kan göra är att hoppas precis som alla
andra och be som alla andra.
K: OK. Ja, tack så mycket Dan.
Jag förstår att vi faktiskt har övertaxerat dig och frågat dig om, du
vet, en otrolig mängd information här, och du har varit mycket
generös. Och jag vill verkligen tacka dig för det.
D; Ja, det är mitt ansvar att säga
sanningen.
K: OK, ja du har definitivt gjort det
och vad jag skulle vilja säga också är… Hur bekämpar vi dem? För
de människor som är därute, och vad vi vet är, enighet är en väg på
vilken vi fortskrider ut ur en viss tidlinje in till en annan, eller
hur?
D: Ja.
K: OK, men om du har något annat att
tillägga för människorna…
(Marci, utanför kameran). Jag skulle
vilja tillägga något.
D: För mig är det enighet…
Marci: Konstant vaksamhet.
D: Ja, det är bra, mycket bra.
Konstant uppmärksamhet. Dessutom så finns det många operativa,
inte just som Marcia och jag, utan många operativa som kommer ut från
det gamla Majestic, som har haft erfarenheter som detta. De
flesta operativa är inte villiga att säga någonting. Hursomhelst
så menas inte det att de inte gör någonting. Vi arbetar
i samförstånd med en del av dessa operativa och med andra grupper för
att försöka motivera informationen från insidan, vilket kunde användas
för en förmånlig applikation för mänskligheten. Vi gör vårt bästa
för att motivera det genom, och en del av det har vi redan sett, mycket
lite fragment av det… projekt som vi föreslår som kommer att komma i
framtiden, som AARGO och ISIS.
Jag gissar att det enda jag kan säga,
bortsett från konstant uppmärksamhet, är att agera för det rätta.
När något som är fel behöver rättas till eller man behöver ta
ställning för vad som är rätt eller fel, att vår nuvarande tid inte
betyder att vi måste… att vi är så tidsenliga att vi måste göra oss av
med idealet för verkligheten. Vi skapar vår egen verklighet, och
det skall vi göra, enligt min åsikt, agera i enlighet med idealet för
att skapa en bättre verklighet för oss själva.
(klicka
här för del 1)