Avalon Blogg Nyheter Intervjuer och Rapporter   Main Interviews Page Klaus Dona Marcel Messing Jane Burgermeister Igor Witkowski The Anglo-Saxon Mission  Simplified Chinese  Dutch  French  German  Hungarian  Portuguese  Russian  Romanian  Swedish   Om Project Avalon   Welcome Bill Ryan Project Camelot Recommendations Contact Us   Runda Bordet Avalon Forum   Avalon Forum Bill Ryan’s threads
Sök

Inelia Benz

Klicka här för videon

10 mars 2011

Bill Ryan (Bill): Hej på er. Jag är Bill Ryan från Project Avalon och videon ni nu skall få se är en intervju med en mycket speciell kvinna som jag har lärt känna nyligen och som har blivit en nära vän.

Och ämnet för intervjun är hennes uppdrag på den här planeten och förmågorna som hon besitter, vilka är enastående och betydande.  Och under de två timmar som följer här talar hon i detalj om vad hon kan göra och vad hon har gjort. Det roliga och de problem som hon upplevde när hon var en liten flicka, och vad hon gör på ett ansvarsfullt sätt med sina betydande krafter just nu. Detta är en högst märkvärdig historia som jag rekommenderar att ni lyssnar till ända till slutet.

Anledningen till att jag ger den här lilla introduktionen just nu är för att det verkligen är viktigt att betona att de mest extraordinära, psykiska förmågor som berättas om i den här intervjun – de är inte gåvorna hos en exceptionellt speciell person, som vi omöjligen kan aspirera till. Dessa gåvor är medfödda hos alla människor.  Detta är Inelias budskap till oss. Hon hävdar att även om hon kommer från en ovanlig plats, låt oss säga så… och detta är ett ovanligt uppdrag. Det är en ovanlig livstid.  Gåvorna som hon har är mänskliga och ett budskap hon vill att vi alla förstår är att dessa gåvor är vår födslorätt, att de som kontrollerar planeten inte vill att vi vet att vi har dem. Och de använder dem, naturligtvis, själva.

Den andra viktiga orsaken till intervjun är att magi – för brist på ett bättre ord – är intressant och spektakulärt och har fascinerat människorna under generationer, under tusentals år, av förståeliga skäl. Det är inte ett självändamål i sig själv. Det är viktigt att förstå att, som Inelia säger, dessa förmågor kommer att fås som biprodukter av någon som är på en genuint andlig väg. Och naturligtvis, många av de stora mästarna i många traditioner kommer att intyga detta. De är intressanta, men de är inte ett självändamål i sig själva. Och de uppnås inte som ett mål i sig själva. Det skulle vara en fälla, det är en återvändsgränd. Man kommer faktiskt ingenstans, bortsett från förmodligen att uppfylla behoven för egot.

Och när ni lyssnar till Inelia när hon berättar sin historia kommer ni att förstå att det är mycket, mycket lite ego där. Hon berättar sin historia på ett mycket ”faktum är”-sätt att ni också kan göra exakt det hon gör. Ni också har dessa förmågor att ändra universum runt om er. Och ni har också kapaciteten att, som hon säger, skapa er egen tidslinje. Ni kan skapa er egen framtid. Och mellan oss, med fullt ansvar och stående i vår egen kraft, vi kan skapa den värld vi vill ha.

Tack så mycket!

**********************

Bill: Så, detta är Bill Ryan från Project Avalon och det är den 10 mars 2011. Jag är här med Inelia. Inelia, kan du möjligen säga dina mest underbara, melodiska familjenamn som jag är oförmögen att uttala.

Inelia Benz (Inelia): Okej, mitt fulla namn är Inelia del Pilar Ahumada Avila. Och jag är också känd som Inelia Benz.

Bill: All right. Och du föddes i Chile, eller hur?

Inelia: Ja.

Bill: Okej. Och sedan, för att göra en mycket lång historia kort, vilket är en annan historia – du lämnade Chile som en flykting, eller hur?

Inelia: Det är riktigt, ja.

Bill: Och hamnade i England. Är det riktigt?

Inelia: Vi flyttade till Nottingham i England och jag växte upp där. Jag var där under ganska många år och sedan åkte jag… jag flyttade till Irland för nio år. Och jag gick på collage i Irland.  Sedan reste jag tillbaka till Chile för några år som vuxen för att reda ut några familjeangelägenheter och saker och ting. Sedan reste jag till Spanien och bodde där under några år och sedan tillbaka till England. Och jag har varit i USA nu under sex år.

Bill: Och hur är allt detta möjligt med tanke på att du ser ut som om du är tjugotvå år gammal? (småskrattar).

Inelia: Åhh, okej. Jaa, du frågar inte en dam om hennes ålder (skrattar).

Bill: (skrattar).

Inelia: Så, jag kommer inte att berätta det för dig. Men jag är inte ung.

Bill: Du är inte ung.

Inelia: Men tack så väldigt mycket.

Bill: Okej. Så, skälet till varför jag pratar med dig här… och vi skulle gärna vilja se om vi kan beskriva några av de saker som du har gjort och varit, i ett språk som folk kan förstå. Du – får jag säga det – är en av de mer extraordinära människor jag någonsin mött och jag har mött några få extraordinära personer. Och från vad jag kan förstå så skulle du inte ens riktigt beskriva dig själv som en person, på ett skojigt sätt.  Det kommer att låta konstigt för folk som tittar på det här (skrattar).

Inelia: (skrattar). Riktigt, ja.  Yeah, därför att… när jag tittar på en person eller jag tittar på människorna på Jorden… normalt – och detta är inte alltid fallet – skulle där ha varit en själ eller som en gnista av gudomlighet som går in i tid-rymdlinjen. Och det skulle ha gått från total enhet till en period av kanske ett tusen – jag vet inte hur många livstider – utveckling till en individ och utveckling till en kännande varelse, som är skild från enhet. Och detta… när jag tittar på folk på planeten… detta har hänt ibland på planeten Jorden. Mängder av människor har gjort alla sina livstider på planeten Jorden.

Och nu ser vi tusentals, om inte miljoner människor, som har gjort sina inkarnationer på andra planeter och nu är inkarnerade på Jorden för att få uppleva detta fantastiska som händer här just nu. Och hur och… jag skulle ponera att en av dessa själar har utvecklats genom tid och rymd till att bli en kännande och utvecklad varelse, som en person eller en varelse, eller hur?

Jag skulle inte beskriva mig själv som en sådan eftersom jag kom in direkt, utan någon evolution, in till denna tid, för att kunna göra ett speciellt arbete på planeten just nu. Och så snart det jobbet är gjort, den individualiteten, som ni… den singularitet som är den här personen som ni ser nu, kommer inte längre att existera. Så, konceptet på en person eller en själ finns inte där.

Bill: Okej. Så en eller två personer som följt detta kanske redan får en försenad reaktion. Du inte bara säger att du inte har varit här på den här planeten tidigare, aldrig inkarnerad, utan du har inte funnits någonstans i det fysiska universum, aldrig tidigare, eller någonstans i hela matrisen av existens, som den var, tidigare. Du är absolut ny här.

Inelia: Det är riktigt. Jag kom in i tid-rymd-matrisen – det är ett bra ord – en halvtimma innan jag föddes.

Bill: Just det. Och du vet – detta är vad du berättade för mig när vi har talat om detta utanför kameran - att du inte kommer att inkarnera igen. Du är här på ett specifikt… vågar jag kalla det ett uppdrag?

Inelia: Ja. Du kan kalla det ett uppdrag, ja.

Bill: Okej, du är här för att få några saker gjorda som måste göras.

Inelia: Just det.

Bill: Och du har kommit från… här kämpar vi med ord. Du har kommit direkt från Källan, direkt från enheten, direkt hit in i en mänsklig kropp. Och därför arbetar du på ett mycket annorlunda sätt än människor gör, som har varit här under miljoner livstider.

Inelia: Ja, ja. Och hela min, liksom, tidiga levnadsbana och tills… och fortfarande pågår, någonting som fortsätter ännu, är att lära eller att kunna fungera inom ett individuellt perspektiv, i en individuell kropp. Och inom tid-rymd på ett linjärt sätt och handskas med den, att kunna fungera inom den, för det är det som jobbet går ut på. Så min levnadsbana har varit att lära mig hur jag skall göra det, snarare än vad folk normalt sett skulle tänka på.

Bill: Och det måste ha varit oerhört utmanande, att komma in från ingenstans, direkt in i en varelse, en mycket ung mänsklig flicka på den här underliga planeten Jorden, med ingen manual, ingen vägledning eller information om hur det är du var ämnad att vara, eller vad det var meningen att du skulle vara.

Inelia: Ja, där fanns definitivt en utmaning. Och den största utmaningen var reaktionen från andra runt om mig, mot mig. Okej? Så till exempel hade jag vissa verktyg. Jag kom in här med några verktyg. Jag kunde ladda ner information. Så om jag inte förstod något så skulle jag normalt sett kunna bara utnyttja det kollektiva och få det.

Jag talade… enligt en av mina mostrar så talade jag helt perfekt spanska. Det var faktiskt… jag hade inte ens en chilensk accent när jag var nio månader gammal, vilket för henne var… hon blev helt utflippad av det. Men ingen annan verkade bry sig om det. Och det berodde på att jag försökte att förstå vad folk sa och vad de försökte föra ut, och jag kunde inte det. Så jag helt enkelt laddade ner språket (skrattar), och använde det.

Jag kan inte göra det längre med språk, tyvärr. Jag vet inte… det är en av dessa saker som jag inte kan göra, men jag kan det med andra saker. Och att växa upp, jag tror att det var en del av sättet som saker fungerar på, att jag kunde… de saker jag behövde fick jag, men om något som jag gör bara för att… därför att det är någonting som jag är intresserad av, men jag behöver det inte, då kan jag inte göra det.

Bill: Om det är nödvändigt så kan du ladda ner programmet som du behöver för att kunna göra jobbet.

Inelia: Just det.

Bill: Men om du bara är nyfiken då fungerar det inte.

Inelia: Det fungerar inte (skrockar). Det händer inte.

Bill: Okej. Jag kommer ihåg att där var en gång när du sa till mig, för några veckor sedan, om… En gång var det så att du fann dig själv… när du fick veta att du talade perfekt portugisiska och en annan gång när du fick veta att du talade ryska.

Inelia: Just det, ja. (harklar sig).

Bill: Och du inte ens insåg det.

Inelia: Yeah. För mig lät det som att jag talade engelska, inte sant? För mig, när jag ser tillbaka och jag tittar i mitt minne, så talar jag engelska. Men till vittnena talade jag detta andra språk, vilket för mig är som… Okej, jag litar på deras ord och jag har läst om det och jag har fått veta att det finns andra människor som kan göra detta också. Men det är som bevis från någon annanstans… det är som om det inte är något jag kan säga, som ”Yeah, jag kan göra det”, för så vitt jag vet talade jag engelska.

Bill: Ja, säkert, det var inte ens medvetet.

Inelia: Nej, och det har alltid varit en situation där den andra personen behöver hjälp.

Bill: Okej.

Inelia: Så det var som att en person som var mycket sjuk, han var… han hade en dödlig sjukdom… Det var första gången som jag var… som detta sågs. Och tydligen talade jag med denna person på portugisiska under timmar, och jag hade ingen aning om det. Och andra människor kom in för hjälp eller råd. Och sista gången – det var mycket enkelt. Det var någon i tunnelbanan i Madrid som hade gått vilse.

De var på tunnelbanan och de var komplett vilse, hela familjen. Och jag gick för att hjälpa dem och jag sa att jag hade gett dem vägledning, visade dem hur man använder kartan och var de skulle gå och allting. Jag sände iväg dem, skämtade och sa adjö och vände mig om. Och den person som var med mig sa: ”Visste du hur, var har du lärt dig ryska? Visste du att du talade på ryska?” Jag sa: ”Nej”.  (skrattar).

Bill: (skrattar) det är en underbar historia.

Inelia: Yeah (skrockar).

Bill: Det finns en annan underbar historia som jag inbjuder dig att berätta. Och, jag måste säga här framför kameran, att jag har talat med Inelia om hennes upplevelser under flera veckor nu och vi har ännu inte kommit till slutet på dessa historier. Där är så många av dem. En av dem som jag tycker är en riktigt snygg historia är när du var en liten flicka och du höll på att ramla flera gånger.

Inelia: Åh, ja. En av de saker jag försökte göra, för ni måste förstå att jag kom in ungefär en halvtimma innan kroppen föddes, och då, det måste vara en överenskommelse med kroppen för att jag skulle komma in, för det var inte era vanliga inkarnationer där själen skulle vara där och vänta på kroppen, eller… som om det finns en länk mellan de två. Och det var det här ögonblicket när man ber om tillåtelse från kroppen att flytta in.  Det är som om ”Skall vi göra detta”? Och det var ett definitivt ”Ja”.

Men det var totalt annorlunda mot vad jag ser att människor fungerar, för jag kom in och jag hade ingen aning om hur man använder kroppen.  Eller hur? Så kroppens intelligens gick in i den fysiska kroppen för att besjäla den, göra den levande och få den att fungera och andas och allting annat. Och jag var på ett sätt utanför. Och jag ville göra saker med den här kroppen men jag visste inte hur. Jag hade inte manualen.  Och när jag tittade in i den var det som en dator som behövde programmeras, eller hur? Jag behövde lära mig hur man rör armarna, fattar tag i saker, att kunna tala och kommunicera, röra huvudet åt sidorna när man… Jag var intresserad av någonting som pågick där och jag visste inte hur jag skulle flytta den här lilla kroppens huvud på det sättet så att jag kunde se det, förstår du? Saker som det.

Men jag var… från den stunden var jag inte inne i den.  Seendet, det visuella var på utsidan av kroppen på baksidan av huvudet, från den stunden. Och det enda som ändrades var att jag försökte röra armarna som en docka och det fungerade bara inte, och kroppen klagade.

Så den talade om för mig på något sätt: ”Nej, du måste gå in och röra armarna inifrån”, något sådant, som att krypa in i en dräkt. Så jag gjorde det, men jag gjorde det inte från en synvinkel, jag gjorde det inte från min synvinkel. Jag gjorde det bara som en energi som gick in. Så jag kunde röra armarna och benen. Och det var som att programmera kroppen hur den skulle fungera och saker som det. Mycket mekaniskt. Det var bokstavligen som att skriva ett program på en dator. För mig var det så här det var.

Och åren gick och jag brukade se allting.  Jag hade liksom en 360-graders och uppochned visuell modell av allting som pågick runt om mig.  Och jag fortsatte att falla gång på gång för min synvinkel var ungefär här (pekar på ett område på toppen på huvudet). Så jag kunde inte se vad som fanns framför mig när jag promenerade på gatan, till exempel, för huvudet var i vägen. Inte sant? Så jag fortsatte att ramla, och jag hade hela tiden… mina knän blödde och mitt ansikte var alltid krossat. Mina läppar var alltid tjocka för jag ramlade ständigt på huvudet.

Och sedan en dag sa min mamma: ”Varför kan du inte använda dina ögon? Bara använd dina ögon, se upp med vad som finns framför dig”. Så jag sa till henne ”Jaa, jag kan inte det”. För när jag tittade genom mina ögon så var de som två pyttesmå nålstick som du bara ser en pytteliten bit av vad det är som pågår. Och sedan sa hon ”Nå, vad gör du nu då?”  Så jag sa: ”Ja, jag kan se allting.” Och sedan var det igen som om hon… det var som… jag kan inte komma ihåg den exakta konversationen men det gick något i stil med: ”Ja, gå nu rakt in i din kropp och använd dina ögon. Bara börja använda dina ögon.” Och att vara som… jag tror att det var precis innan jag började skolan så jag var omkring fyra år. Att vara ett barn på fyra år, då gör du vad din mamma säger till dig att göra.

Så jag gjorde det, och det var… För mig var det hemskt, jag kunde knappast se någonting. Och jag måste peka med huvudet överallt så jag kunde se vad som pågick. Och jag kunde inte vända mitt huvud hela vägen runt så jag visste aldrig vad som pågick bakom mig. Det var mycket förvirrande under en lång tid. Men jag slutade med att ramla omkull för jag kunde se vad som fanns framför mig (skrattar).

Bill: Och även nu kan du lämna din kropp när du vill och promenera runt och resa runt i universum och se allting som du vill se, eller hur?

Inelia: Ja, ja. Och jag liksom måste göra det, därför att det är… i annat fall är det lite klaustrofobiskt att vara här hela tiden.

Bill: Det är klaustrofobiskt i den här mänskliga kroppen.  Det är som om man är på sätt och vis fångad i den här begränsade fängelsecellen, den här maskinen.

Inelia: Yeah, just det.

Bill: Det är som att befinna sig i en bil med mycket små fönster.

Inelia: Yeah, mycket små fönster och… som om någonting är lagt över öronen så du inte hör allting, eller känner någonting. Det är som ett sensoriskt berövande.

Bill: Just det. Så, du har dessa extraordinära gåvor som, naturligtvis, jag förstår är naturliga förmågor som alla andliga varelser har.  Men de flesta människor som har varit i kroppar under miljoner livstider har totalt förlorat dessa förmågor.  De kan inte ens… det är inte ens verkligt för dem att de är här.

Inelia: Det är riktigt.

Bill: Och du kommer hit helt ny med denna enorma verktygslåda med saker som varenda andlig varelse kan göra.

Inelia: Ja.

Bill: Vad annat kan du göra?

Inelia: Du måste vara mer specifik (skrattar).

Bill: Okej. Det finns en underbar historia som du berättade, då du tittade på ett TV-program.

Inelia: Jaa.

Bill: Det är en sådan fantastisk historia.

Inelia: Ja, jag är lite av en TV-missbrukare tyvärr, som i den renaste bemärkelse av ordet. Att om någon sätter på TV framför mig så fastnar jag… det är som om jag fastnar och inte kan koppla bort mig från det… speciellt om det är ett program som jag vill se. Om det är något jag inte är intresserad av så kan jag bara gå därifrån. Men det finns en film… normalt sett så är filmer som visas på History Channel något som fångar min uppmärksamhet på TV. Jag kan inte gå därifrån! Och jag… om någon kommer in och försöker byta kanal, då blir jag lite arg (skrattar). Jag är inte arg, men jag stoppar dem.

Och det var då den här incidenten. Det var nittonhundra… nej det var 2001, tror jag det var som jag tittade på en show.  Och den här personen kommer in och han grabbar tag i fjärrkontrollen. Och jag kan se detta i ögonvrån för jag tittar ju på showen. Och jag säger: ”Byt inte kanal!”  Eller hur? Och han säger: ”Ja, jag kom hem för att titta på bla, bla…”. Och han går för att byta kanal. Jag sa: ”Rör inte fjärrkontrollen!”  Och han skulle precis trycka på knappen och så släpper han bara kontrollen på golvet och går iväg och säger Aj, Aj! Och han ser på den och det är som ”Den brände!” Och sedan plockar han upp fjärrkontrollen, öppnar den och allt är smält på insidan. Och han säger: ”Varför gjorde du det?  Du kunde väl bara ha sagt till mig?” Jag sa: ”Jag sa till dig att inte trycka på knappen (skrattar). Och det var bara en av dessa saker… det är som…

Bill: Det är precis som en reaktion. Det var en reaktion.

Inelia: Det var en reaktion, ja. Rör inte min fjärrkontroll! Så, ja. Jag menar, dessa saker är där och de skall egentligen inte användas så.

Alla som når en viss nivå av medvetenhet kan göra sådana saker. Det är en del av den mänskliga verktygslådan. Det är inte någonting som jag tog med mig från utsidan. Detta är allt inlindat i varje mänsklig varelse. Och detta är del av den mänskliga verktygslådan som har varit förtryckt, kvävt och ogiltigförklarat i alla. Och folk har blivit tillsagda att det inte existerar, de har lärt sig att de inte kan göra dessa saker.

Och ett mönster jag har sett som verkligen är intressant är att någon som är på den andliga vägen och blir upplyst, eller… vill andlig utveckling, en väg av andlig utveckling, kommer alltid, utan undantag, att utveckla alla dessa saker. Utan att misslyckas. Men de som går ifrån vägen för att utveckla dessa saker och inte nödvändigtvis utvecklar den andliga evolutionens sida, är inte… de liksom går inte tillsammans, men på något sätt, de människor som går in för en andlig utvecklingsväg kommer alltid att utveckla dessa förmågor.

Bill: Det är en naturlig biprodukt.

Inelia: Det är en naturlig biprodukt av att utvecklas på ett andligt sätt.

Bill: Ja.

Inelia: och… men någon som bara går ut och vill lära sig telekinesi och annat och flyttar runt saker, eller… läser folks tankar, eller som gör fjärrsyn. De kan, faktiskt… vem som helst kan göra det.  De kan gå ut och lära sig dessa saker och det finns några fantastiska verktyg och böcker där ute som kan lära dem att göra dessa saker. Men de kan inte… de behöver inte nödvändigtvis utveckla sig andligt genom att göra det.

Bill: Förstår jag helt.

Inelia: Yeah.

Bill: Och dina telepatiska förmågor måste vara mycket högt avancerade. Förmodligen kan du se in i någons sinne och läsa vad du vill.

Inelia: Riktigt. Det är ett mycket intressant sätt att säga det på, för telepati handlar inte om att gå in i någons sinne och se vad som finns där. För en persons sinne är inte det som håller minnen och känslor. Så även om man ser på det på det sättet blir du extremt begränsad mot vad du kan göra på telepatisk väg. Du kanske kan läsa kort på ett… om någon spelar kort så kan du se deras kort därför att de tittar på dem i det ögonblicket, inte sant?

Normalt säger någon ”Oh, du vet, Inelia kan läsa tankar”.  Vad de än försöker dölja kommer upp… liksom framför ögonen på dem. Så det kommer att sändas, och jag kan plocka upp det. Men hur telepati verkligen fungerar handlar om… det bästa sättet jag kan beskriva det på är…

Bill: Det är en sammansmältning, ja det är en sammanfogning.

Inelia: Yeah, det är mer som en sammansmältning. En sammansmältning av sinnet… av varelser mer än sinnet, därför att… en sammansmältning, kanske, även in i det kollektiva där den andra personen är.  Inte sant? Och sedan en gång där, så plockar du inte nödvändigtvis upp meningar. Du kan plocka upp bilder, känslor, minnen. Och ibland verkliga tankar också. Som vad personen tanker just det ögonblicket.

Bill: Sättet som jag förstår hur detta sker är från de samtal som vi haft om det, så är det som om du tillfälligt stiger åt sidan och blir den personen. På sätt och vis blir du den personen och sedan kan du få tillgång till det som de har tillgång till.

Inelia: Ja.

Bill: Är det något liknande?

Inelia: Det är lite grann så, men du beskriver faktiskt de sessioner jag gör, där personen… utrymmet mellan två personer görs icke-existerande. Och sedan blir personen och jag en, eller skulle faktiskt… om du ser på det på ett annat sätt, personen höjs upp till en nivå av enhet där de kan få tillgång till all informationen och verktygen, förstår du? Och jag skulle ha tillgång till dem i det ögonblicket också.

Bill: Okej, så processen är att se in i någons liv och kunna titta på det… att se någonting som du vill se, eller som de vill att du skall se. Lite som att titta på en film – du kan gå till vilken punkt som helst på den.

Inelia: Just det.

Bill: Om det är en film som du har laddat ner och du tittar på den på din dator, då kan du säga ”precis, jag går till punkten här”.

Inelia: Ja, det är lite … ja det är inte riktigt så, för om vi tittar på det som en typ av tidsspår – till exempel, en persons livsspår – antingen i den här livstiden eller om det är alla livens spår, fram och tillbaka.

Framåt är lite svårare att se för vi har så många tidslinjer som grenar sig för vartenda ögonblick att personen som tänker eller säger eller bestämmer sig för något kommer att förändra den tidslinjen. Eller hur? Så för att se framåt i den personens tidslinje är den mest troliga tidslinjen när någonting ändras, inte sant?

Men att titta tillbaka är ganska lätt, för de är här genom att de har rört om… har rest genom denna särskilda tidslinje – en speciell sådan. De kan faktiskt gå åt sidorna och titta på sina egna parallella tidslinjer – saker de skulle ha gjort om de hade gjort saker annorlunda. Även titta och se om de vill göra något annorlunda, ta en titt på en tidslinje där de gjorde det där annorlunda och se på det. Få all den informationen och sedan göra det här, omskapa det.

Men att titta på någons tidslinje är lite annorlunda jämfört med vad vi har sett andra människor göra. När jag har sett medier titta på tidslinjer så ser de, precis som du sa, de ser det som på en film. De går till det som kallas Akashakrönikan och se i den som i en film, medan när jag gör det så går jag faktiskt dit. Jag går faktiskt till den punkten i tiden och tittar på det ögonblicket, som en bilocation. Så jag är faktiskt där.

Bill: En bilocation i tiden också.

Inelia: I tidsrymden, yeah. Så jag skulle faktiskt vara där och det är verkligt… jag måste vara extremt försiktig när jag gör det, för om personen är verkligt medial så ser hon mig (skrattar). Och de kommer att säga ”Du var där!” Och det hände nyligen. I samma sekund som jag tittade på personen vände hon sig runt mot mig och sa ”Du var där.”

Bill: Jaha.

Inelia: Och naturligtvis hade jag inte varit där innan jag gjorde det, men hon plockade upp att jag var där i det ögonblicket. Så jag måste vara väldigt försiktig, för det kan förändra saker.  Det kan förändra det förflutna och det kan förändra framtiden.

Bill: Så du måste vara noga med att du enbart är en observatör och absolut inte lämna några fotsteg. Ingenting.

Inelia: Inga fotsteg, ja.

Bill: Och nu… Whitley Strieber skrev i sitt arbete, på sin webbsida www.unknowncountry.co – han var en av många personer bland flera kommentatorer som beskrev mycket grafiskt att en natt för några år sedan – hade han den här extraordinärt levande drömmen. Och ”dröm” inom citationstecken experimenterade han själv, den ena efter den andra, om olika verkligheter. Det var en där hans fru … jag kan inte riktigt minnas detaljer. Det var en när antingen hans fru var sjuk eller hade dött. Där var en annan när de levde i fattigdom. Ytterligare en där de levde på en annan plats och han gjorde något annat. Och det är som om han gick på en guidad tur i den här levande drömmen. Alla dessa olika livstider . Jag tror det var sex stycken. Något sådant. Och sedan återvände han. Och han var så chockad. Och han var så tagen av den här upplevelsen.

Sedan skrev han ner det. Och vad han förklarade, som hans egen förklaring för sig själv, och för hans läsare, var att sättet att tänka på en person som går framåt genom tiden är inte liksom ett tåg som går längs ett spår, som en punkt att gå framåt, utan mer som en vågfront bryts på en stor och vid strand. Och detta på olika delar av den stranden, man har fått dessa olika tidslinjer, dessa olika erfarenheter som är typ av… som manifesterar sig själva. Och vad du säger då är inte bara… du bekräftar att detta är en fullfjädrad verklighet, men du kan, när du arbetar med någon, se åt sidan och se vad som finns där.

Inelia: Ja, ja!  Och… jag menar att även vetenskapen nu accepterar kvantumverkligheten, eller hur, kvantfysiken talar om multipla verkligheter. Och det är någonting som för mig är verkligt. Jag kan koppla in mig i det i mitt eget liv och se olika saker som jag vill veta något om, förstår du?  Jag kan gå till olika sådana där det har hänt redan och få något råd från den andra Inelia – hur hon hanterade X eller hur gjorde hon det eller detta. Och det kan vara en verkligt praktisk sak, som att spela violin, tillaga en måltid, spela på aktiemarknaden…

Det var riktigt roligt för när jag gick till den Inelia som verkligen är bra på aktiemarknadens spel, efter en kort konversation sa hon: ”Gör det inte, du är värdelös, bara gör det inte”. Och hon hade rätt. Jag försökte göra det och det var en total katastrof. Jag skulle inte ha gjort det.

Bill: Så du hade en version av dig själv som gav råd till den andra versionen av dig själv, som är den som talade just nu?

Inelia: Riktigt, exakt så. Och vem som helst kan göra detta. Du kan tänka, okej, så jag vill ha en verklighet där jag gör mitt dharmiska arbete till 100 procent. Och igen, du måste vara väldigt specifik, för ditt dharmiska arbete skulle troligen bli lite olika i var och en av tidslinjerna, om inte totalt annorlunda, så lite annorlunda. Eller hur? Så, till exempel, om du är en artist så skulle du kunna säga: hur skall jag använda min konst till att hjälpa folk att utvecklas eller vakna upp – någonting sådant.

Så, okej, jag skall koppla in mig på den livsström där jag har gjort detta, där min konst väcker upp folk, och jag kommer att – verkligen framgångsrikt – och jag kan försörja mig på det. Inte bara leva på det utan jag kan få en fabulös inkomst som jag sedan kan återinvestera och återanvända till att göra ännu fler saker i världen.

Så man kan gå in i den där tidslinjen och ha en verkligt lång konversation med den här andra personen som är du och som redan har uppnått det. Och komma tillbaka med all den här informationen och bara… göra det i den här.

Bill: Och så, vad du säger här är att du har en hel rad med parallella Inelia som lever alternativa liv typ ”skjutdörrar”.  Detta är en hänvisning till ”Sliding doors”, filmen, förutom det att där inte finns två tidslinjer, det finns många.

Inelia: Oändliga.

Bill: Oändliga?

Inelia: Oändliga.

Bill: Okej, oändliga. Men en sak som är gemensamt med Inelia i alla dessa olika parallella liv är att du är här för att göra ett jobb.

Inelia: Ja.

Bill: Och det spelar egentligen ingen roll om du spelar violin, lagar till en måltid eller ägnar dig åt konst.

Inelia: Precis (skrattar).

Bill: Dessa är en typ av… dessa är klockorna och visselpiporna och omslaget på det livet, eller hur?

Inelia: Riktigt.

Bill: Så vad är du här för att göra? För hittills har vi talat om några av de perifera aspekterna av detta som är underliga och intressanta och fascinerande för många människor. Men vad är du egentligen här för att göra?

Inelia: Jag har bara ett jobb och det är att höja den vibrationella nivån på planeten, inklusive det mänskliga kollektivet, vilket är en del av planeten, till en kritisk punkt som möjliggör en övergång till det nya paradigmet, en ny nivå av medvetenhet för allting. För planetens och alla varelser på den. Varje sten, varje insekt, varje person.  Och det är mitt enda jobb. Och jag kommer att göra vadsomhelst, och kommer att – i grunden, ja.  Jag gör allt för att uppnå detta.

Om det betyder att hjälpa någon som redan är vaken och medveten och upplyst, att nå en ännu högre nivå i vibration, då kommer jag att göra det. Och om det betyder att väcka någon som tidigare sov och det kommer att höja deras vibrationsnivå, då gör jag det. Om det betyder att gå till ett geografiskt område och rena det så att vibrationen kan komma igenom på rätt sätt så kommer jag att göra det. Jag har inte en kommendering eller en… det enda jag är här för att göra är att höja den allmänna vibrationsnivån. Och det är allt.

Bill: Nu, jag har miljoner frågor att ställa till dig om det. Men först, låt mig fråga dig: hur gammal var du när du först visste att det var vad du var här för att göra?

Inelia: Jag har alltid vetat det, men jag visste inte hur jag skulle säga det med ord för när jag växte upp var det inte någonting som familjen ville tala om. Mina föräldrar var mycket rationella. De var matematiker och fysiker. De var professorer. De var inte inne på det andliga. De var inte inne på planetens vibration eller något sådant. Så, som barn, hade jag inte ett koncept för hur jag skulle översätta vad jag var här för att göra.

Hursomhelst så gjorde jag det om jag såg att någon var sjuk. Jag satt intill dem så att deras vibrationsnivå höjdes. Och jag gjorde det naturligt under hela min barndom och senare under min tid som tonåring.

Bill: Så du kunde liksom bara gå in i en situation och du kunde hela människor och du kunde hjälpa folk och du kunde föra situationer framåt.

Inelia: Just det, i grund och botten, ja.

Bill: Och sedan, om jag förstod det riktigt, lite senare så gjorde du arbete som kunde betraktas som mer omfattande, mer fundamentala, mer långtgående. Är det riktigt?

Inelia: Ja. Jag arbetade alltid i bakgrunden. Jag fick veta mycket tidigt att jag måste – på sätt och vis – bära en mask och jag fick inte visa vad jag var eller vem jag var under många, många år.  Och den där masken… jag blev ombedd att ta bort den år 2002 eller 2003 eller något sådant.  Och före det arbetade jag väldigt mycket på en en-till-en-basis med människor och gjorde psykisk aktivism på… mycket i tysthet… jag fick inte tala om det för någon.

Bill: Okej, och det väcker en fråga – du säger att du blev tillsagd att göra det eller det.

Inelia: Riktigt.

Bill: Vem blev du tillsagd av? Hur fick du veta?

Inelia: Detta är – yeah, jag förmodar att det är en mycket intressant fråga.

Informationen kommer igenom mycket klart, normalt ackompanjerad av synkronistiska händelser som, om jag missar det, blir jag tillsagd om och om igen. Precis… en bok skulle falla från hylla. Och ett barn skulle säga samma mening samtidigt som var titeln på boken. En radio skulle spela och där är en sång som talade om samma sak. Så jag blev faktiskt tillsagd  om saker mycket klart, men många gånger kunde det vara mer praktiska saker.

Säg, gå till parken och sitt på bänken.  Där kommer att vara en flicka som sitter ner intill dig och äter sin lunch och hon behöver att du sitter bredvid henne. Jag skulle få den informationen och jag skulle göra det. Och mycket riktigt, flickan dyker upp. Precis som om hon skulle vara det visuella jag hade tagit emot, att hon satt där och åt sin lunch och sedan går hon iväg.  Och detta var allt som behövdes.

Bill: Och kanske, jag menar, bara användande av det exemplet av flickan på bänken som ett exempel – du skulle inte få veta varför och du kanske inte någonsin får veta varför.

Inelia: Det är riktigt. Och jag behövde aldrig veta varför.

Bill: Det är bara ett uppdrag.

Inelia: Ja.

Bill: Okej. Och du var alltid fullkomligt säker på en nivå av vetande, att när du fick ett av dessa uppdrag, det rätta att göra, är att inte ifrågasätta det?

Inelia: Just det.

Bill: Och inte fästa någonting till det, och bara göra det. Är det riktigt?

Inelia: Ja. Det var en tid när jag var tonåring… du vet att varje tonåring är en rebell, eller hur? Och delar av mitt liv måste innebära att lära sig att vara människa. Så jag måste gå igenom den rebelliska tiden – och jag var upprorisk mot allt detta också. Det är som om jag blev tillsagd: ”du måste gå mycket tyst och försiktigt och inte göra några vågor i det astrala”. Så jag gick in ropande och sjungande och dansande och hoppade på allting (skrattar). Det är som om jag gör en massa oväsen … i det astrala.

Bill: I det astrala?

Inelia: Ja, just det. Okej? Saker som det.  Även som en tonåring, eller hur? Och där fanns några få punkter där jag blev ombedd att göra vissa saker och jag sa: ”Nej, det vill jag inte. Jag känner inte för det, jag tittar på TV”. Eller vad det nu var, jag lyssnade på musik, eller… Det typiska var när mamma sa ”Städa ditt rum”. Ja vadsomhelst… (skrattar).

Och sedan gick jag igenom det där på den nivån, vilket är lite komiskt om man tänker på det. För här är den här varelsen som skall göra det här stora jobbet och det går genom en tonårings upproriska tillstånd. Och jag lärde mig mycket snabbt att jag inte skulle göra det. Därför att saker gick fruktansvärt fel när jag gjorde det… sa nej.

Och det var verkligen lite komiskt antar jag. En gång sa jag något dumt till min mamma, och jag visste att jag inte skulle ha sagt det.  Jag minns inte vad det var och min hand bara kom upp och (skrattar) slog till mig själv över ansiktet, och jag sa ”Aj, det gjorde ont”. Och det var inte verkligt, det var bara något lite som man kände på insidan. Jag skulle inte ha gjort det där. Men det var bara en liten sak. Jag kan inte komma ihåg vad det var… antagligen något som ”Oh, du har grått hår”, eller något sådant. Det hade något att göra med hennes utseende antagligen. Bara för att vara dumt.

Bill: Och då slog du genast till dig själv i ansiktet (skrattar). Det är en underbar historia.

Inelia: (skrattar) Ja, det där var verkligen en rolig en.  Och det gjorde verkligen ont. Men andra gånger när det var något mer allvarligt och jag inte lyssnade, då var det en känsla av brådska, såsom ”Gör det nu! Gör det! Gör det!”  Och det var som en växande brådska, som att om du inte gör det kommer något fruktansvärt att hända, eller hur? Och jag kunde inte stänga av det så det blev bara värre och värre och värre, och jag måste då liksom springa till platsen eller vad det nu var, och vara där.  Och sedan, naturligtvis, tappade jag andan (skrattar). Så jag lärde mig mycket snabbt att det egentligen inte var mitt val. Det var inte någonting som jag kunde bestämma.

Och sedan, nu kommer vi till den andra sidan av det. Var är den fria viljan i detta? Inte sant? Och vi talade om det lite grann innan.  Men när det gäller att göra saker som jag blev tillsagd att göra så är det ett mycket bra sätt att tala om vad som är egot som säger till dig att göra någonting, säger till dig att göra något, om det är egot. Om det är andra negativa entiteter som försöker att ta över dig för att göra dåliga saker eller kanske saker som du tror är goda men de är egentligen inte det.  Eller om det verkligen kommer från Källan, vilket är hur jag skulle vilja beskriva det.

Vi kan ge det massor av namn och folk kommer att… jag märker att folk förstår det bättre om jag säger ”mina guider” eller ”mitt högre jag” säger detta just nu. Och de kommer att förstå det. Och det är sant, det är sant. Det är det som händer. Och jag behöver inte översätta det eller ge det en personlighet, så det skulle inte… även då jag skulle säga att min guide säger detta till mig, att göra detta nu, så kan jag inte beskriva det och det beskriver det perfekt. Det var precis samma sak, men om man tar bort identiteten då skulle det bara vara saken. Det var så det skulle komma igenom.

Och sättet, det verkligt bra sättet att skilja mellan det där, den där rena energin från Källan, som är din guide eller ditt högre jag, och ditt ego eller en negativ entitet som försöker att påverka dig, är att lyssna till din kropp. Och det bästa sättet att lära sig hur man gör det är att gå till en mycket, mycket öppen plats inom dig själv och sedan säga en lögn till dig själv. Istället för att säga ditt namn Bill så skulle du säga ”Mitt namn är George”. Och det kommer att genljuda fel. På något sätt, någonstans kommer det att kännas av, det känns fel. Och då vet du när det är sant och när det inte är det. När det är Källan och när det inte är det. När det är du – det genuina högre jagets du – och när det inte är det.

Bill: Det är faktiskt så som de gör när de kalibrerar en lögndetektor.

Inelia: Ah, där ser man. Jaha.

Bill: De gör samma sak.

Inelia: Just det.

Bill: De ber någon att medvetet säga en lögn så att de ser reaktionen på maskinen.

Inelia: Riktigt.

Bill: Och faktum är att du gör det med en pendel också ……………….. (ohörbart).

Inelia: Ja, just det. Det är ett mycket bra sätt att säga det på, yeah, yeah.

Bill: Jag förstår. Okej, så om vi tar flickan på parkbänken som ett exempel, när du får en vetskap, en direkt vetskap om att det är vad du måste göra, och du går dit, och säkert så finns hon där. Och någonting inträffar, förmodligen, och du kanske inte vet vad det är. Och sedan går flickan iväg och då är det slutet på ditt jobb.

Inelia: Ja.

Bill: Du kanske har botat henne eller helat henne eller hindrat henne från att döda sig själv eller löst ett problem eller någonting. Men vad är processen?  Hur fungerar det? Hur kan du förklara vad det är som händer. 

Inelia: Det bästa sättet att beskriva det på skulle vara att mitt fokus går till henne. Och jag är där 110 procent i varje dimension, i varje tid-rymd i det ögonblicket.  Det är så jag kan… Men jag gör ingenting, jag har ingen avsikt. Jag har ingen koppling till utfallet av det. Jag har ingen nyfikenhet, ingenting.  Det är bara totalt fokus. Och vad som verkar ske är att där är någonting annat – vad det nu är, gudomlig kraft, energi, chi, vad som helst – kommer igenom och direkt in i henne för att lösa och göra vad det nu är som jag inte har någon aning om vad det är. Och sedan är det gjort.

Bill: Det måste finnas några… några exempel som du kan ge, där du faktiskt fick feedback på det och du såg den transformerande effekten.  Kan du dela med dig av några exempel på det?

Inelia: Ja. Till exempel… yeah, där är ett exempel och det går tillbaka till personen som talar portugisiska, när jag var tonåring. Jag måste ha varit runt tolv eller tretton år gammal. Låt mig tänka . Jag tror att jag var tretton, men jag kunde ha varit tolv (skrattar) och min manna brukade vara en mycket utåtriktad person, väldigt utåtriktad, och hon brukade ha fester i vårt hus, för det mesta på helgerna. Så, där var alltid ett party i vårt hus. Och det var ungefär 50 personer plus på dessa partyns. Och den gången… normalt sett är jag inte utåtriktad och jag skulle gå in i rummet och jag skulle scanna av rummet och se vem som inte vibrerade på en hög nivå eller vem som vibrerade på den lägsta nivån, och jag skulle bara gå och sätta mig bredvid dem. Det var vad jag skulle göra.

Bill: Bara för att du ville det.

Inelia: Ja. Det var en normal sak för mig att göra.

Bill: Okej.

Inelia: Det är vad jag var här för, förmodar jag.  Eller hur? Det är som, varför andas vi? Därför att man måste (skrattar). Eller på grund av att det var något som vi gör. Och… så jag skulle sitta bredvid dem och jag skulle känna deras vibration gå högre och högre och högre. Ibland skulle jag titta och se en slags skuggbitar och jag skulle flytta bort dem ur vägen. Men bara om jag blev tillsagd. Det är som, oh, titta på den punkten. Fokusera på den där lilla biten där. Och när jag tittade på det kunde den bara lösas upp och försvinna.

Men med den här personen, jag satt bredvid honom, som jag sa, för omkring en timma eller två. Och vi pratade på. Vi hade en enormt lång konversation, allt om olika saker, olika ämnen och stoff. Och helt plötsligt vände han sig mot mig och säger: ”Var lärde du dig portugisiska?”

Och jag såg på honom och sa: ”Aldrig, jag kan inte tala portugisiska”. Och han säger: ”Oh, men du har pratat portugisiska med mig under de senaste två timmarna.” Och jag tittade på honom och sa: ”Nej, det har jag inte”. Vid den tiden var mitt huvudspråk spanska, så jag sa: ”Jag talade faktiskt spanska.” Och han säger då: ”Nej, det gjorde du inte, jag kan inte tala spanska. Du har talat med mig på portugisiska”. Och jag sa – i det ögonblicket tänkte jag ”okej, den här mannen är lite av en knasboll (skrattar). Så jag gick bara tyst upp och gick till den andra sidan av rummet, förstår du. Så, det är vad jag sa. Jag sa ”Åh, det var trevligt att träffa dig”. Och jag gick upp och flyttade mig till den andra sidan av rummet.

Några dagar senare, jag tror det kanske var omkring en vecka senare, kom han tillbaka till huset och han hade en konversation med min mor. Och jag lyssnade på det, han sa att när han var på partyt, och under ungefär fyra månader, hade han vetat att han hade en dödlig sjukdom och han hade bara några veckor att leva. Jag vet inte vad sjukdomen var. Han hade gått tillbaka till läkaren efter partyt och han hade inte längre den dödliga sjukdomen. Han var botad. Det fanns inget fel på honom. Och…

Bill: Det bara försvann.

Inelia: Den hade bara försvunnit. Och han visste omedelbart att det hade varit jag, enligt honom. För han var från Brasilien och där har de massor av kunskap om helare och vad de kan göra.  Och, enligt honom, en av de saker som dessa människor kan göra är att tala olika språk.  Där finns speciella barn och vuxna som kan tala till patienterna på deras eget språk, helt naturligt. Så han visste – han hade lagt ihop två och två. Så han kom tillbaka och han ville tacka mig för att jag hade helat honom.

Och sedan… det var en feedback av någonting som hade hänt som jag inte hade en aning om vad det var som hände vid den tiden. Jag hade ingen aning om att han var sjuk. Och jag hade ingen aning om att han hade blivit helad. Och även idag är mitt minne att jag talade spanska och hade ingen aning om att jag talade portugisiska.

Och det var ovidkommande, jag behövde inte veta någonting om det. Verkligen inte, men jag fick veta det och sedan hände andra saker.  Och ibland kom folk fram till mig och sa: ”Du vet, detta har hänt”, eller något sådant och ibland kom en tredje person som inte visste att jag hade gjort ett psykiskt uppdrag fram till mig senare och berättade för mig något som ”jag hade just en dröm som jag vet att jag måste berätta för dig. Jag har blivit tillsagd att jag måste berätta om den här drömmen för dig”. Och det är normalt avslutningen på det arbete som jag har gjort. Så de berättar för mig vad som hänt.

Och det är verkligen intressant, för normalt sett är jag inte nyfiken. Jag är inte nyfiken om vad som händer eller att få uppskattning eller objektiva bevis. Men vad jag kom på är att ibland är uppskattning och objektiva bevis nödvändiga för andra.

Bill: I vilket fall så blir det manifesterat som en del av hela paketet.

Inelia: Just det, riktigt.

Bill: Jag förstår, det är fascinerande.  Det är verkligen fascinerande. Och… okej, så du gav ett exempel på någon som var fysiskt befriad från en sjukdom, var botad från en sjukdom, bara för att du satt med honom och talade med honom under några timmar. Vilka andra transformerande saker kan hända? Jag menar, jag förmodar att det är mycket mer än bara fysisk healing.

Inelia: Ja, det kommer att finnas… som en befrielse av energier, ibland i personen så att de kan tänka klarare. Och ibland kommer jag att sändas till en ljusarbetare som behöver avsluta ett uppdrag, som behöver fortsätta ett uppdrag som de är på väg att släppa. Inte sant? Och det har hänt några få gånger. Och det har manifesterats på olika sätt.

Bill: Så det är som en stödstruktur för människor som redan gör ett gott arbete.

Inelia: Just det, ja. Exakt.

Bill: Okej.

Inelia: För som du förstår, som en ljusarbetare, speciellt någon som har ett väldigt stort uppdrag, kommer att ha sitt… det kommer att finnas entiteter och folk som försöker att stoppa dem, eller hur?  Och där finns punkter i tiden som de kunde ha tagits bort från det uppdraget. Antingen fysiskt helt och hållet eller genom att bara döda deras vilja att fortsätta med just det uppdraget. Eller även, det finns tidpunkter då personen håller på att börja sitt uppdrag och är i en typ av beslutsfattande punkten, och så mycket negativitet injiceras in i dem att de troligen kommer att besluta att inte göra det.  Så jag kommer in och motverkar den negativiteten så att de kan göra ett val av fri vilja.

Bill: Utan att bli negativt påverkad.

Inelia: Just det.

Bill: Så det är som om du skyddar dem från den negativa influensen, som sedan ger dem möjlighet att göra ett beslut av fri vilja.

Inelia: Exakt, och sedan kan de besluta att fortsätta. Och de kan besluta att inte fortsätta, men det är deras fria vilja.  Det är ett inre beslut, inte framtvingat av negativiteten som kommer i deras väg.

Bill: Har du (suckar) någon aning om eller misstanke eller vetskap om att där är några ganska stora saker som du har gjort, några ganska stora, stora saker som, jag menar, inte bara relaterat till en persons personliga liv, utan något som är mer, mycket mer, långtgående än det?

Inelia: Jag förstår egentligen inte frågan för det handlar helt om individuella varelser i slutet på dagen. Jag menar, där är olika saker som jag gör. Allt jag gör är bara att fokusera min uppmärksamhet på något eller någon och då kan detta något eller någon släppa sin vibration. Det är allt… Och sedan måste vi gå tillbaka till vad allt är till för.  Och allt handlar om att höja vibrationen på planeten. Så, till exempel, om jag koncentrerar min uppmärksamhet på en extremt negativ varelse, vilket inträffade nyligen – tja, faktiskt, jag har gjort det ganska ofta.

Där fanns en som var riktigt stor. En verkligt stor, negativ varelse. Och när min uppmärksamhet fokuserades på den är det som om hela universum tittat på den, denna varelse. Och sedan kan den varelsen göra olika saker. De kan upplösas i enhet. De kan släppa kroppen och lämna… och gå och reinkarnera på en planet där det är okej att vara negativ, men det är inte okej att göra det nu, på planeten Jorden, på den nivån, inte sant? Och de kan be om nåd. Och de kan bli transformerade till en ljusvarelse.  Och… så nyligen hade jag en upplevelse där jag var tillfrågad att vara med denna extremt negativa varelse, som en riktigt, riktigt negativ person på planeten. På en psykisk nivå – det var inte på en varje dags nivå, jag menar, den här personen var extremt kraftfull på varje nivå. På en social nivå, psykisk nivå, mystisk nivå. Mycket, mycket kraftfull. Mycket, mycket mörk.

Bill: Och utan att gå in på detaljer, om du inte vill det, vad var resultatet av den där uppgiften eller uppdraget med den personen?

Inelia: Det var ett mycket intressant resultat, därför att en av de saker jag ombads att göra var att umgås med denna person, i hans miljö. Och jag ville inte göra det för det var en sliskig, vidrig person (skrockar). Mycket negativ. Han visade mig saker som var… hemska, om sakerna som han brukade göra eller han gjorde i livet, mot andra, i en stor skala.  Och… så jag var emot att umgås med honom. Och sedan kom det igenom – jag talade med en vän till mig som är ett mycket, mycket gott medium och också mycket, mycket medveten. Och jag talade om för henne om den här historien och sedan sa jag: ”Tja, det känns nästan som den här mannen har all denna makt, det är som han är den mäktigaste personen på planeten. Men han kan inte berätta för någon om det. Och han vill att jag skriver boken om vad han kan göra och vad han har gjort i livet”.

Och hon sa: ”Vet du, jag känner verkligen starkt att du måste göra detta. Jag tror att du måste sitta ner med honom och låta honom skriva den här boken”. Och detta betyder att sitta med honom och skriva boken, det skulle vara på en mycket psykisk nivå, eller hur? Vi skulle umgås på en psykisk nivå och han skulle diktera den här boken till mig. Så, jag gjorde det. Jag umgicks med honom under några veckor. Jag skrev ner anteckningar och det var… det var de mest fruktansvärda saker som den här personen gjorde.

Och sedan gick jag in på Google och jag gjorde lite forskning. Och dessa saker är dokumenterade! Det är som om det finns folk där ute som skriver om ”Detta är var som händer och detta är vad dessa människor gör”. Vi talar om mänskliga offer och… som att barn offras och deras blod dricks, saker som det. Det är bara… som totalt utanför den här världen, saker som jag aldrig har kunnat föreställa mig kunde hända på planeten.  Och detta är en kille vi pratade om.

Efter några få veckor hade jag den här upplevelsen när jag kom ut ur kroppen och jag sändes till denna enorma herrgård. När jag ser en herrgård, det är normalt… hur det tolkas är att det är personens varelse, personens kropp och liv. Och detta var en enorm herrgård.

Och där var den här andra personen på utsidan av den. Det var som en man och han var… när jag tittade på honom tänkte jag: ”Åh, det är som ett medium där”. Och han hade alla dessa böcker och kors och stoff. Och han väntade på att komma in i huset för att bli av med den här varelsen. Och sedan tänkte jag: ”Oh min gud, om han går in i det huset blir han pommes frites! Det är som (skrattar) om han kommer att bli totalt förstörd. Han måste stanna här”. Så jag på något sätt förmedlade den bilden till honom. ”Stanna här, gå inte in i huset”. Och han gjorde det, han stannade där.

Och sedan gick jag själv in i huset och det var helt mörkt. Det var en mycket ond energi. Och när jag gick in i den situationen - det var inget dömande. Ögonblicket när du injicerar dömande in i mörkret så är du borta. Du blir tillintetgjord. Du kan inte vara där. Det var bara energi, det var som om jag flöt i blåhet eller i rödhet eller i grönhet.  Det var hur jag upplevde det. Intellektuellt visste jag: ”Oh, detta är vad ondska är.  Detta är vad färgen på ondska är. Detta är hur det känns för fingret (gnuggar sin tumme och fingrarna tillsammans). Detta är hur det känns mot min hud (stryker sin kind).

Och jag gick genom huset och jag hittade honom sittande på en tron i ett rum. Och han bara satt där och han tittade på mig. Och det var som om… hela energin var av ren, oförfalskad ondska. Och jag satt bredvid honom och jag bara tittade. Jag tittade bara på honom och han tittade på mig.  Och jag hade ingen agenda. Jag visste inte vad som skulle hända eller någonting, jag bara satt där med honom.

Och helt plötsligt sände han en känsla, en bild, en begäran om nåd. Det tog mig med överraskning och så snart han gjorde det kände jag denna enorma rush av energi – chi – det var ren och ovillkorlig kärlek mot honom. Och det bara injicerade honom med det ljuset och det var bara ”Whoa!” Det är som… det var utom den här världen.  Och sedan var jag borta, ute därifrån. Jag var tillbaka i min kropp och jag gick. ”Whoa, vad var det om? Vad hände med honom?”

Och naturligtvis kommer den mänskliga delen in och säger: ”Hur kommer det sig att detta hände? Jag skulle ha dödat honom eller vad som helst. Titta på alla de hemska saker han gjorde! Jag gick igenom den där lilla tiden av mänskliga känslor eller vad det nu var…

Bill: Du reagerade som en människa?

Inelia: Reagerade, ja. Reagerade som en människa för ett ögonblick. Det var som en del av en sekund av ”Hur kan detta vara? Denna person har gjort allt detta, genom tusentals år. Och han fick nåd och förskönades”.  Men detta är varför en del av människan… delarna av domen eller mänskliga sidan eller kroppen inte kan komma in i ekvationen när jag gör det här arbetet, för det skulle ha förstört den här människan (gestikulerar mot sig själv) och det skulle inte ha gjort arbetet som är att höja vibrationen på planeten. Och genom att ta hela den här negativa saken och vända den in i ljuset – det höjer det en hel del.

Bill: Yeah.

Inelia: Så, jobbet är komplett.

Bill: Och människor har dömt varandra under tusentals år, om inte längre, och det har inte förändrat någonting alls.

Inelia: Det har inte ändrat ett dugg. Och det mest intressanta är – och detta kommer tillbaka till objektiva bevis – det var subjektiva bevis men det var från någon annan. En vän till mig som också är ett medium, hon ringde mig om en av dessa drömmar som hon hade… absolut måste berätta för mig. Hon mejlade mig, hon ringde mig inte, hon mejlade mig.

Och hon sa: ”Jag måste berätta den här drömmen för dig.  Jag vet inte vad den handlar om. Jag vet inte vad den betyder, men jag vet att jag måste dela den med dig”. Hon sa att hon hade gått in i en enorm herrgård, en jättestor herrgård, med mig och den här andra personen som var ett välkänt medium – en man. Och vi promenerade runt herrgården och hon sa… Hon är expert på Feng Shui. Hur uttalar man det? Feng Shui?

Bill: Feng Shui… tror jag.

Inelia: Feng Shui, okej.  Så hon är en Feng Shui-expert. Så hon känner till energier i ett hus. Hon går in och när hon går in i huset så skulle hon läsa av energierna med sin psykiska medvetenhet och sedan göra förändringar för att ändra på dem.

Hon gick omkring i det här huset och hon sa att det var fullkomligt rent. Det var helt tomt och rent, som om det inte fanns några energier i det. Och hon kunde se var målningarna hade tagits ner från väggarna och allting hade tagits bort. Och när jag… en av sakerna som hade hänt var att när den här saken hade slutfört arbetet med den här herrgården och personen hade blivit injicerad med ljus så kändes det som om han hade fått nåd och han hade tagit alla sina tillgångar med sig.

Och nu, hon la ut den här drömmen igen om vad som var slutsatsen av den andra saken, så jag fick mitt svar, du vet.

Bill. Ja.

Inelia: Vad hände? Jaa, där var han.

Bill: Och så, bara för att summera det hela, den här herrgården som du besökte, den var en verklig plats, det var inte någon sorts symbolisk, astral situation?

Inelia: Just det.

Bill: Detta var en riktig herrgård, i det fysiska universum. Och han var verkligen där i en kropp, sittande på en tron. Och sedan, astralt, eller i någon sorts fysisk form, satt du där bredvid honom och han visste att du var där?

Inelia: Ja. Åh, absolut.

Bill: Som en människa, i realtid, så visste han att du var där?

Inelia: Oh, ja.

Bill: Okej.

Inelia: Han var extremt medveten. Han visste, ja.

Bill: Mm-Hm.  Så, det är ett exempel, om jag förstår vad du säger, att bara genom att vara fysiskt tillsammans med den personen och fokusera all din uppmärksamhet – tidigare sa du 110 % av din uppmärksamhet på den här personen – då har det en sorts transformerande effekt genom något som sedan opererar genom dig?

Inelia: Precis så, ja.

Bill: Och det finns ingenting som du lägger till, du tänker inte, du dömer inte, du räknar inte ut det?

Inelia: Nej.

Bill: Du bara fungerar som en lins?

Inelia: Just det. Och orsaken till varför det är nödvändigt att göra det på det sättet är för att påverka saker på planeten och speciellt med tanke på mänskliga angelägenheter så måste du vara människa, i annat fall blandar du dig i. Men som en människa kan du faktiskt göra saker för att påverka och ingripa inom mänskligheten och inom kollektivet.  Så det är som en liten ögla i störningslagen, som en klausul som man kan använda för att få saker att hända.

Bill: Ja. Så du… så vad jag hör att du säger är då att som en människa kan du placera dig själv och fokusera dig själv och sedan blir du den här linsen. Placera dig själv på den rätta platsen och sedan verkar något genom dig?

Inelia: Ja.

Bill: Och din funktion är i grunden att vara den där linsen och att flytta den där linsen enligt dina instruktioner?

Inelia: Ja.

Bill: Och att det inte finns någon personlighet eller ego inblandad i detta alls, det är bara en funktion?

Inelia: Just det, det är bara en funktion.  Och den andra sidan av den där linsen är den andra varelsen, och den varelsen måste ha en förbindelse av fri vilja med mig.  Jag kan inte tvinga mig själv på någon.  Negativ, positiv, vad du nu vill kalla det – färgen på deras arbete här. Jag kan inte tvinga på den förbindelsen med någon. Det måste vara villighet hos den andra parten att samarbeta med mig på någon nivå.

Bill: När du skulle sitta bredvid flickan på parkbänken, skulle det vara någon typ av engagemang där?  Som ”hallå” eller något sådant så att hon märker att du är där och att det är okej att vara där?

Inelia: Riktigt. Normalt är överenskommelsen gjord på en högre nivå. Så hon skulle ha gått med på att ha någon sorts hjälp i det ögonblicket och hon kanske till och med hade bett om hjälp, och den hjälpen anlände.

Bill: Just det, ja. Jag förstår.

Inelia: Men på en fysisk nivå, särskilt om jag handskas med en ljusarbetare som är fullt medveten, så kan jag på något sätt få dem att veta att jag är där och sedan måste de bjuda in och sedan måste de be om eller gå med på samarbetet.

Bill: Ja, nåväl, låt oss ta det här ett steg i taget… det är så underbart att intervjua någon som är telepatisk, för du vet exakt vad jag kommer att fråga dig nu (båda skrattar). När du fick mig som ett mål… okej.  Telepati fungerar faktiskt inte med en videokamera. Du måste faktiskt säga något! Du fick mitt namn, är det riktigt?

Inelia: Riktigt, ibland…

Bill: Bill Ryan – bara så där?

Inelia: Nej, bara Bill.

Bill: Bill?

Inelia: Bill och Avalon.

Bill: Bill och Avalon.

Inelia: Ja.

Bill: Och detta betydde ingenting för dig?

Inelia: Nej, ingenting. Jag hade aldrig hört om dig förut! Jag ber om ursäkt (båda skrattar).

Bill: Så…

Inelia: Men det händer ofta. Jag får ett namn och vad som normalt inträffar är att det tar mig veckor att komma på det, att hitta personen eller förhållandet, för jag får andra ledtrådar också. Men med dig gick det ganska snabbt. Och normalt sett, när jag hittar någon mycket kvickt så beror det på att det är brådskande. Det är vinna eller försvinna på något sätt. Jag har ingen aning, normalt sett, hur, men ibland visas det mycket grafiskt. Med dig fick jag Bill och Avalon. Så jag gick till min dator. Jag skrev Bill Avalon och din webbsida kom upp. Och din intervju… den sista intervjun du gjorde kom upp. Så jag gick till ditt Forum och skrev in ett inlägg som var menat att vara en flagga som du skulle se. Det var ett inlägg som hade energi bakom så att det inte skulle missas. Men sedan måste du faktiskt kontakta mig för jag kunde inte… komma ut därifrån, och, som jag säger, ”jag måste arbeta med dig”. Inte sant?

Bill: Ja, du måste vänta på att jag närmade mig dig?

Inelia: Ja.

Bill: Vilket är precis vad jag gjorde.

Inelia: Just det, ja. Jag kan faktiskt säga: ”Titta, nu är jag här”. Det är vad jag kan göra. Antingen genom att sända ett email eller ett personligt meddelande för att säga jag är här. Och sedan måste den andra personen säga: ”Jag skulle vilja träffa dig”, ”Jag skulle vilja ha kontakt med dig” eller ”Jag skulle vilja tala med dig”.

Bill: Ja, så sättet som det gjordes med mig var en perfekt fallstudie av hur du alltid arbetar?

Inelia: Ja, det var det. Ja, ja.

Bill: Det är så häpnadsväckande. Och här är vi, all right! Och dessa uppdrag eller arbetsuppgifter – hur många av dessa har du åtagit dig i ditt liv?

Inelia: Oh, det är omöjligt att säga.

Bill: Hundratals?  Tusentals? Hur… ett stor?

Inelia: Mycket stort.

Bill: Ett mycket stort antal.

Inelia: Yeah, yeah. Och som jag säger, en del av dem är små. Några av dem är bara att gå någonstans och vara någonstans eller säga någonting till någon.

Bill: Bara en pytteliten sak som kanske tar en pytteliten del av en dag?

Inelia: Just det, yeah.

Bill: Och sedan någonting annat. Jag tror att du berättade för mig att där är några uppdrag som på något sätt pågår…

Inelia: Under åratal.

Bill: … under en lång tid.

Inelia: Ja… under åratal ibland.

Bill: Har du någon förståelse för varför någonting tar en lång tid att lösa?

Inelia: Nej. Jag har aldrig tittat på det. Jag har aldrig haft nyvikenhet för varför något blir väldigt snabbt och någonting blir det inte.

Bill: Därför att det inte är din roll att analysera någonting?

Inelia: Det är inte min uppgift att analysera det eller vara nyfiken eller försöka koppla ihop de olika punkterna. Det har gjorts för mig.

Bil: Ja. Är du nyfiken? Eller trycker du på något sätt ner din nyfikenhet?

Inelia: Det är jag faktiskt inte.

Bill: Du är verkligen inte nyfiken?

Inelia: Nej, nej. Det är bara punkter för uppmärksamheten. Jag menar, jag måste ha mitt fokus på så många saker, att om jag försökte att fokusera på nyfikenhet också, det är bara… man kan bara göra så många saker (skrattar).

Men det är underhållande och det är roligt när bevis kommer fram eller synkroniseringen kommer fram som visar varför och hur och alla de andra bitarna, för jag arbetar inte för mig själv. Detta är alltsammans iscensatt av högre väsen, eller högre jag, eller vad det nu är, universum. Och det finns tusen och åter tusen människor på planeten som gör vad jag gör. Och tusen och åter tusen andra, och miljoner andra, som gör andra saker som jag inte skulle kunna komma i närheten av, men det skulle kunna vara en del i vad jag gör.

Bill: Hmm. Vad är det bästa sättet du kan beskriva vem eller vad det är som du får din information från, såsom din målinformation. Vad handlar allt detta om? Vad är denna källa för information, riktingen, vad det nu är?

Inelia: Okej. Det kommer genom olika varierande nivåer. En av dem som jag kan beskriva mycket snabbt, för jag har ett fokus på båda, är formlösheten hos enheten som är del av allt. Inte sant? Liksom den Gudomliga Källan.

Bill: Den ultimata enheten?

Inelia: Just det, ja. Det är utanför tid och rymd. Och det skulle vara som om en gnista av detta kom in för att göra ett visst arbete, men skälet till att den gjorde det, för den har inget fäste egentligen till vad som inträffar på planeten, faktiskt, om man tänker på det. Och begäran kom in från andra varelser och nivåer… ah… och folk, som om det var ett stort rop från planeten som ett väsen, och ljusvarelsen inom planeten säger: ”Hjälp”. Förstår du? ”För att göra detta behöver vi hjälp”.

Och det ropet gick ut och det var inte bara ett planetariskt rop. Det var också från andra varelser runt om i galaxen, vilka skulle påverkas genom det som händer på planeten, kanske inte idag, men kanske om en miljon år, och det ropet var liksom enormt! Ett enormt rop från förnimmande medvetanden, att ha någon typ av ingripande på planeten för att tillåta den – i den här tidslinjen – att ge den möjligheten att göra skiftet som den skall göra, och försöken att bli stoppad genom negativitet. Så det var ett enormt rop och det är därför som varelser som jag kan komma in till tid-rymd och göra detta, för det är ett svar på det ropet.  Planeten har en bana som den följer naturligt. Det är en evolutionär bana.

Bill: Du menar av, som kulturen, civilisationen, människorna som lever där?

Inelia: Allting.

Bill: Okej.

Inelia: Växterna, stenarna, vattnet, människorna. Det hela är en enhet. Även om folk tänker: ”Oh, vi är på planeten och vi blev satta här, så vi är egentligen inte från planeten”.  Det är en illusion, för de är gjorda av vad planeten är gjord av, fysiskt talat. Inte sant? Köttet är gjort av samma material.

Det kom från planeten. Det har matats av planeten. Det är en del av planeten. Det är alltsammans en integrerad varelse med olika nivåer av medvetande inom sig – inklusive det mänskliga kollektivet och andra kollektiv från andra kännande varelser som är på planeten och har varit här under miljoner år.

Och denna planet, som en enhet, har en bana för evolution.  Och vad som hänt är att detta speciella ögonblick, och i denna speciella tidslinje, finns krafter som försöker stoppa den evolutionen, därför att det inte är lönsamt för den att utvecklas – enligt deras uppfattning. Eller hur?

Bill: Okej.

Inelia: Och sedan kommer vi till lagar av existens – för att detta skall existera har vi lagar. Du har lagen om den fria viljan, till exempel, som har kränkts överallt på den här planeten. Du har lagen om tid och rymd, banan som de flesta människor upplever som linjär tid, är en lag. Och lagar är en sorts överenskomna regler som varelsen kommer in i, för att spela ett spel.

Bill: Spelets regler.

Inelia: Just det. Så om helt plötsligt reglerna kränks kan majoriteten av spelare vända sig om och säga: ”Ta in en domare för detta är ett orättvist spel”. Inte sant”

Bill: Mm-hm, ja. Detta är fascinerande därför att för många år sedan kände jag någon som gjorde något mycket liknande det som du gör och han kallade sig själv för en domare.

Inelia: Ah, ja! (skrattar).

Bill: Och han hänvisade till ett antal andra domare som han visste om. Och… jag menar detta är en hel konversation som vi inte har haft ännu. Han var en underbar man och ha sa att han hade fått en riktig kick av situationen där han bara hade rullat upp en viss situation, psykiskt, och sedan hade dessa otäcka, onda varelser bara tagit en titt på honom och sprungit iväg. Naturligtvis, han skulle alltid gå och få tag i dem!

Inelia: Just det.

Bill: Det är en hel historia som vi skulle kunna berätta.  Men… det var mitt första exp… Detta är ganska intressant. Detta är min första upplevelse med någon som det och jag var avgörande i stödet för honom för att uppnå de förmågor som han sedan kunde använda till… jag menar att han avslutade ett krig, till exempel, på egen hand. Det är en hel historia om hur han gjorde allt det där.

Tillbaka till var vi var. Vi talade om att du kom in för att hantera en situation där regler hade kränkts, eller där avtal hade kränkts.

Inelia: Just det, mm-hm.

Bill: Riktigt. 

Inelia: Yeah, i grunden… vad som händer på planeten just nu är extremt negativt och… tja, på en fysisk nivå är det ett brott mot den fria viljan därför att om man håller ett kollektiv i sömn så blir de beslut de tar influerade av dessa som är vakna och då är det egentligen inte fri vilja.

Bill: Det är lite grann som att hindra folk från att rösta. Ja, visst.

Inelia: Precis. Eller bara ta över deras kroppar, som om de sover och man gör det för dem. Så det är egentligen inte fri vilja – så detta är en av de saker som har kränkts. Och sedan alla krig och all den andra negativiteten – rädsla. Vibrationen av rädsla är det som är make up eller byggsten i negativitet. Och planeten har varit bombarderad… planetens människor, kollektivet, är bombarderat med rädsla av mycket få människor på planeten. Inte sant? Som den styrande eliten som bombarderar hela befolkningen, hela planeten, med rädsla, genom TV, genom krig, genom brott… förevigar alla dessa saker. Även musik. Och det är också en kränkning av vad som är avsett att hända här.

Bill: Riktigt.

Inelia: Det är som ett totalt bombardemang.

Bill: Precis. Så din roll är i princip lite grann som en domare eller en skiljedomare i ett spel. Det är att se till att spelet spelas korrekt och i enlighet med reglerna. Och om någon överträder reglerna…

Inelia: Foul! (skrattar).

Bill: … då är de typ av… just det. Då blir det rättning i leden, eller hur?

Inelia: Yeah, yeah.

Bill: Och då och då skickar du någon utanför planen?

Inelia: Just det.

Bill: Okej. Så du talar om att i samband med igångsättandet av ett speciellt spel så har det fått någon typ av gränser eller gränsdragning. Att vilket spel det än är så är din roll att försäkra att det spelet spelas som det ursprungligen var tänkt och överenskommet att bli spelat, av spelarna.

Inelia: Just det. Såvida inte alla spelarna går med på att de vill förändra spelet.

Bill: Okej, jag förstår.

Inelia: Och det fanns ingen överenskommelse på planeten.  Och den här planeten vill inte längre befinna sig i negativiteten.

Bill: Jag förstår det, okej. Så är det här, tror du, en engångsföreteelse för en intervention? Handlar detta om att förändra tidslinjerna och att så snart dessa punkter har bytts på järnvägsspåret så kommer varelser som du, med en funktionalitet som du, inte längre att tvingas vara här?

Inelia: Ja.

Bill: Det var ett bra svar!

Inelia: Och det handlar om tidslinjer, för där finns andra tidslinjer i den här planeten, som detta inte inträffar för. Och där finns tidslinjer där allting redan har lösts.

Bill: Betyder det då att i dessa andra tidslinjer den parallella Inelia inte är där, för hon måste inte vara där?

Inelia: Riktigt.

Bill: Okej. Så inom alla dessa parallella verkligheter är Inelia bara här i dessa versioner av verklighet där hon behövs.

Inelia: Riktigt.

Bill: Där saker och ting inte har rörts till. Oh, ursäkta, där saker har rörts till medan andra platser inte har gjort det.

Inelia: Just det. Men där finns olika nivåer.

Bill: Okej.

Inelia: Och detta är någonting… När jag först kom in i den här tidslinjen, för återigen, du har den där mångfalden av varelser i olika tidslinjer… så när jag först kom in och jag blev medveten om att jag var i tid-rymd då var det vissa saker jag inte var säker på. En av dem var: var i skiftet var jag? Jag visste inte det. Och det andra var, vilken tidslinje är jag i? Hur allvarligt är det? Vad händer i den här tidslinjen? Jag visste inte det heller.

Och jag fick veta det när jag var tre år.  Och jag ville ut (skrattar). Jag hade totalt vad ni kanske kallar ett totalt nervöst sammanbrott när jag kom på att det fortfarande fanns krig på planeten. Jag insåg… det bara föll ned på mig, vilken tidslinje jag var i. Och det är en av de värsta! De har fortfarande krig här. Och jag bröt fullständigt ihop och började gråta. Och jag grät under ca fyra dagar! De måste ta mig till en läkare, ge mig en injektion, fick mig att sova i ytterligare några dagar eller så.

Och sedan vaknade jag upp och det var som: ”Jag vet inte om jag kan göra detta”. Det var ärligt talat den tanken vid den tiden. Jag trodde uppriktigt sagt inte att jag skulle kunna göra det!

Bill: Vid tre års ålder?

Inelia: Yeah.

Bill: Och du minns detta helt klart nu när du ser tillbaka?

Inelia: Åh, jag har aldrig glömt det! Det brukade vara som en punkt av humor i min familj. Hur många treåringar har ett nervöst sammanbrott när de får veta att det fortfarande pågår krig på planeten? Det var inte något som var lätt att glömma.

Bill: Minns du varje detalj av din barndom?

Inelia: Inte längre. Inte längre.  Jag brukade det. Jag brukade ha fullständigt minne om allting som hände och varenda bok jag läst.  Om jag hade läst en bok tio år tidigare kunde jag hålla boken i mina händer, öppna vilken sida som helst, du kunde ge mig sidnumret och jag skulle kunna läsa den. Jag hade den typen av minne. Men jag slutade med det vid något tillfälle. Jag har ingen aning om varför. Kanske det bara blev överfullt där uppe! Så jag…

Jag kan faktiskt se tillbaka om jag får tid och datum. Jag kan se tillbaka och antagligen finna det, men nu är det brist på intresse, kanske. Jag vet inte. Men jag har inte fullt minne längre av allting som hänt.

Bill: Och din övergripande uppgift, din totala livsuppgift här – till vilken grad är det framgångsrikt eller varit framgångsrikt eller är på väg att bli framgångsrikt? Hur kan du mäta hur bra det går? Eller hur bra allting går med ditt stöd?

Inelia: Jag antar att det finns gånger när jag kunde hjälpt någon och de inte gick med på det. De ger inte gensvar. Och jag får stunder av ”Jag önskar att de hade gjort det. Det skulle göra saker mycket lättare för planeten om de hade”. Jag kan inte nämna människor för det skulle sätta dem i en situation där den fria viljan blir kränkt, för de väljer att inte engagera sig på någon nivå.

Bill: Är det möjligt att det är en fråga om timing och du kanske kan komma tillbaka till dem och se om de möjligen kan engagera sig senare?

Inelia: Det gör jag faktiskt.

Bill: Jasså.

Inelia: Jag försöker varje år eller varje… beroende på när jag blir tillsagd ”försök igen” – jag kommer faktiskt att presentera mig själv där för att se om de är beredda eller inte.

Bill: Så, du har fått någon typ av litet antal av pågående uppdrag som du inte har kunnat fortsätta med, än så länge?

Inelia: Precis, ja. Hursomhelst, på de som jag har kunnat få en fullständig kontakt med – vart och ett har varit mycket framgångsrikt.

Bill: Och totalt sett, i termer av den totala ramen för detta… vilket är…

Inelia: … planeten.

Bill: … att ändra tidslinjen.

Inelia: Ja.

Bill: Och… och återställa fri vilja och självbestämmande för medborgarna på planeten – hur långt framme är vi? Kan vi mäta detta? Går det bra?

Inelia: Vi sköter oss extremt bra.  Långt utöver varje förväntning och också, det är vidöppet just nu. Det är vidöppet. Det finns inga gränser (skrattar) för hur mycket som kan göras.

Bill: Så det är vidöppet i termer av graden av positiv potential?

Inelia: Just det, ja.

Bill: Det är det. Det är det du menar. Inte i termer av huruvida vi kommer att klara det eller inte?

Inelia: Oh nej, vi kommer att klara det!

Bill: Okej, bra.

Inelia: Och hur tufft det kommer att vara och svårt det kommer att bli för majoriteten av människorna på planeten är fortfarande öppet. Det kommer inte att bli så illa som det kunde ha blivit. Inte sant?

Bill: Mm-hm.

Inelia: Men hur illa det blir är faktiskt beroende på kollektivet. Det beror egentligen på varje individuellt val för bearbetning av rädslan.

Bill: Hmm.

Inelia: Och varje person som gör det, varje person som bestämmer sig för att inte engagera sig i rädsla, ökar en liten bit mer den högre vibrationen på planeten och påverkar den för hundratals andra.

Bill: Just det. Så du säger att vi definitivt kommer att klara det, så att säga?

Inelia: Ja.

Bill: Men att den okända variabeln är exakt hur tuff åkturen kommer att bli?

Inelia: Ja. (skrattar).  Det kommer att beslutas av kollektivet.

Bill: Just det.

Inelia: Det är vad kollektivet behöver som kommer att vara det som inträffar.

Bill: Betyder det att vi har ändrat på tidslinjen eller är det alltför enkelt, för det är en fråga om vilken tidslinje vi är på?

Inelia: Just det.

Bill: Och det beror på… som…

Inelia: Individen.

Bill: Låt mig börja den meningen igen! Det är en fråga om – vi kunde vara på valfritt antal olika tidslinjer och en del av dem är tuffare än andra – men att de alla kommer på något sätt att sluta på rätt plats?

Inelia: Mm-hm. Okej. Så varje individ på planeten har kontroll över sin egen tidslinje.  Och det är en av de saker som Eliten inte vill att du skall känna till, för om personen kan ändra sin tidslinje så kommer de inte att välja en där de är förslavade för resten av livet. De kommer att välja en där de kan manifestera vad än de önskar och leva var någonstans de önskar och ha ett underbart liv.

Bill: Just det.

Inelia: Så när vi talar om hur vi förändrade tidslinjen är den korrekta frågan ”Har jag ändrat min tidslinje”? Och är nu tillsammans med de andra som vill ha samma tidslinje som jag vill?

Bill: Jag har fått den visuella metaforen av – inom citationstecken – ”tidslinjen”, som faktiskt blir detta stora, flätade rep som gjorts av miljoner av små trådar…

Inelia: Mm-hm.

Bill: … vilka är sammanflätade…

Inelia: Precis.

Bill: … i valfritt antal olika varianter för att göra en tidslinje.

Inelia: Ja.

Bill: Och var och en av oss skapar den där tråden som vi önskar och anpassar oss till andra som skapar sina trådar som de önskar.

Inelia: Precis så. Och som har ett medvetet val av den tråden och skarvningen, där du inte längre har förslavning, du har inte längre några krig, såvida det inte är en grupp som verkligen är för krigsspel, och de kan skapa sina egna tidslinjer tillsammans.

Bill: Wow! Det är en måttligt svindlande tanke, det måste jag säga. Under ett tidigare samtal som vi hade satt du en typ av procentsats på det.  Du sa att det var 70 % att handskas med. Och det kanske inte ens är exakt vad du sa. Vad hänvisade du till där?  
 
Inelia: En smidig övergång utan kaos, och… utan att millioner av liv förloras.

Bill: Ah, okej. Jag förstår. All right. Så att 70 % är en sorts mjukt-tufft spektrum.

Inelia: Just det.

Bill: Okej, men faktiskt så säger du att det övergripande resultatet är säkerställt.

Inelia: Absolut, ja.

Bill: Har jag rätt i att förstå att när du kom hit för några decennier sedan så var slutresultatet inte säkert. Och sedan dess har förutsättningarna förändrats. Och nu är det säkrat.

Inelia: Ja.

Bill: Okej. Och när vi sätter ihop det så där, jag försöker inte förenkla saker och ting på ett så grovt sätt att säga att du ensam har gjort detta. Du sa tidigare att du ville påpeka att naturligtvis har du inte det. Detta var en hel rörelse. Det var ett helt koncept. Det är ett helt teamarbetes ansträngning, med tiotusentals människor involverade. Och vi kommer aldrig att känna till de flesta av dem.

Inelia: Jag skulle säga miljoner,

Bill: Mil… ja. Alla på olika sätt.

Inelia. Just det.

Bill: Det finns varelser som är inkarnerade här från överallt.

Inelia: I gud… i det kända universum.

Bill: Precis, yeah. Från universum och utanför universum.

Inelia: Just det.

Bill: Och från grannplaneten bredvid. Jag menar, alla möjliga saker händer här.

Inelia: Yeah.

Bill: Och många av de människor som tittar på det här kanske har haft personliga möten med en del av dessa varelser. De kan mycket väl vara dessa varelser själva.

Inelia: Riktigt.

Bill: De kan vara dessa varelser själva och de inser det inte ens. Och denna video kommer att väcka upp dem! Vad sägs om det?

Inelia: Ja..

Bill: För här har vi den intressanta möjligheten att hellre än att du sitter bredvid någon på en parkbänk eller går för att besöka någon elak, mörk despot på hans tron i hans herrgård, personligen, så kan du faktiskt göra detta virtuellt genom den här videon, genom att representera din närvaro.

Inelia: Just det, ja.

Bill: Med alla som tittar på detta, tiotusentals personer, och kanske det är därför vi gör detta.

Inelia: Det är ingen tillfällighet att ni tittar på den här videon just nu.

Bill: Det finns ingen flykt från det. Det är… jag menar, jag måste säga att tanken bara slog mig, men där kunde vara någonting i detta, kunde det inte?

 
*********************** 

Bill: Så Inelia, nu är det några veckor senare.  Det är något annat också, vilket kanske skulle vara värdefullt att tala om, för i intervjun talade du om parallella tidslinjer, om olika alternativa verkligheter som i viss grad vi har ett val för att få uppleva.

Och just nu är saker och ting mycket förvirrande, det finns mängder av information. Du får profetior och förutsägelser och visioner och drömmar och folk tänker: ”Oh, min Gud. Detta kommer att hända och det där kommer att hända”, och folk som fått veta detta från astrala varelser och ETs, och sedan händer inte dessa saker.

Och vad betyder det? Vilket råd kan du ge till någon som oroar sig om vad det är som de fått veta skall hända eller kanske händer?

Inelia: Det finns en aspekt av det där som är verkligt intressant, därför att när informationen ges ut så väljer vi kollektivt att gå med på det eller inte. Så det första jag skulle vilja säga är att inte gå med på det.

Bill: Vad skulle du säga till folk som har… som tittat på allting hittills och de kan bara inte tro på vad du säger. De kan inte tro att du är verklig för det är bara så mycket stoff där ute som inte är verkligt eller som är vanföreställande. Och de tänker: ”Vet du vad? Jag går bara vidare till något annat för det här är galna saker”.

Inelia: Jag skulle vilja erkänna den verkligheten, och jag tror att du har tagit den perfekta vägen, som är att gå och titta någon annanstans, för jag är inte verklig för dig och jag kommer aldrig att vara verklig för dig. Och jag håller med – du har absolut rätt.

Bill: Eller du kanske blir verklig när de tittar på den en andra gång.

Inelia: Kanske. Då skulle deras verklighet skiftas.

Bill: Okej. Och jag vet att där finns något annat som du ville nämna också. Detta är möjligheten att det är ett missförstånd att folk på något sätt tror att du är någon sorts mirakelperson som viftar med din magiska stav och fixar saker och du kan ta order och fixa saker för folk, och att du gör beslut om vad du skall göra och vad du inte skall göra och så vidare. Och där är ett förtydligande om detta, det kanske är användbart för dig att understryka.

Inelia: Ja, jag väljer aldrig vem jag arbetar med. Det kommer genom mitt högre jag eller genom gudomligt ingripande eller vad man nu vill kalla det. Inte sant? Men i grunden det koncentrerar jag mig på det kollektiva. Så om du känner att jag har någonting som jag kan erbjuda kan du gå till min webbsida och det finns saker där. Där finns ett ton av information, övningar och saker du kan göra.

Men jag arbetar inte med människor individuellt längre, för detta är en annorlunda tid. Det handlar inte om vad Inelia kan göra för dig. Det handlar om att du kliver fram när du blir kallad. Detta är en kallelse till handling och det är därför jag gick med på den här intervjun och säger: ”Hur kan jag som en tittare, hur kan jag stiga fram och hjälpa till i det här arbetet?” Inte sant? ”Var finns din glädje? Var är din passion? Följ den!”

Bill: Så du är ingen fixare? Du är en katalysator, inte sant?

Inelia: Ja, en katalysator. Det skulle vara ett bra ord för det. En katalysator, och du kan också bli en katalysator. Det är bara det, hur gör man det? Inte sant? Och det handlar om att höja din egen personliga vibration och du kommer att bli en katalysator själv.

Bill: Så vi kan alla vara varandras katalysatorer?

Inelia: Absolut.

Bill: Detta är den potentiella synergin som är där.

Inelia: Oh, ja.

Bill: Därför att det är ett problem, är det inte, att folk alltid letar efter någon som kan rädda dem, som kan göra något för dem, att skydda dem, att lyfta ut dem härifrån. De väntar på hänryckningen. De väntar på Gud som skall hjälpa dem eller ETs som kan hjälpa dem. Och det sista du vill är att du själv kliver in i den här rollen, för det är ju inte vad du är här för.

Inelia: Jag kommer inte att göra det. Och en sak är att det inte är personens fel, därför att det är så som programmet har blivit nedladdat, så att Eliten kan ha absolut kontroll. Inte sant? För då gör du en person så maktlös att de inte inser att de kan hjälpa sig själva. Men det kan de. Varenda individ kan göra det. Varje individ kan inte bara vara en katalysator för sitt eget liv utan för alla andra omkring dem också.

Bill: Så det låter som ett av dina viktigaste budskap. Vem som helst har tillgång till vad du har begåvats med tillgång till. Att ingen behöver någons tillstånd att börja arbeta och börja fixa saker och ting. Ingen behöver ens vara organiserad eller ingen behöver vänta på att någon skall säga: ”Okej, detta är startskottet. Sätt igång!”

Inelia: Just det.

Bill: Du bara uppmuntrar folk att stärka sig själva och sätta igång med vad det nu är de kom hit för att göra.
 
Inelia: Absolut, ja. Och en annan sak här är att vi alla kom hit med alla dessa förmågor. Inte sant? Och genom programmering och genom vår uppfostran, kulturella situation och vad det nu är som gjort att vi tappat det å vägen.  Jag har förlorat flera av mina förmågor själv. Och personligen måste jag arbeta på att antingen få dem tillbaka eller ta reda på varför inte. Eller hur?

Bill: Så allt är där. Och om någonting har tappats bort så är det egentligen inte förlorat. Det har tillfälligt glömts bort och allt du måste göra är att hitta det igen.

Inelia: Det är riktigt, ja. Du måste finna det igen. Men den viktigaste aspekten i alla dessa saker är att det inte handlar om att flytta stolar tvärs över rummet. Det handlar inte om att läsa folks tankar.  Det handlar inte om att hela de sjuka. Det handlar om din egen växt i medvetenhet och högre vibration, att du kan göra att du själv vibrerar det högsta du möjligtvis kan och dessa saker kommer att komma in.  Inte sant? Helt plötsligt börjar folk känna sig bättre nära dig och helt plötsligt kan du göra och vara mer effektiv genom dessa färdigheter, med att höja vibrationen på planeten eller göra världen bättre, vilket är ett annat sätt att säga det på.

Men om du går ut och blir besatt av att flytta ett bord tvärs över rummet, det är inte… jag menar, kanske, ja möjligtvis, och det finns människor som kan göra det. Du kommer att kunna göra det slutligen, men hur kan det hjälpa? Du kunde ha bara ställt dig upp och grabbat tag i bordet och flyttat det tvärs över rummet. Hur skulle det kunna hjälpa planeten? Eller hur?

Bill: För mig är det en ganska bra analogi i Star Wars.  Där är så mycket sanning i den underbara filmen. Och du har en lite Yoda som har alla dessa krafter och han visar Luke hur han kan lyfta sin farkost ur träsket med sina förmågor att levitera det på distans. Men det är inte vad filmen handlar om. Filmen handlar om makten i kraften.  Och filmen handlar om hur man besegrar den mörka sidan och hur man återställer sina egna förmågor för att tygla dem med andras för att på så sätt besegra Imperiet, så att säga.

Inelia: Absolut, ja.

Bill: Och det handlar inte om magiska trick.

Inelia: Nej, det är inte om magiska trick.

Bill: Magiska trick är roliga och de är en sidoeffekt och de är absolut inte viktiga.

Inelia: Inte viktigt, nej.

Bill: Och för alla som på distans är intresserade, bakom kameran här, jag, som Bill Ryan, kan inte göra några magiska trick överhuvudtaget, men det spelar ingen roll. Jag kan fortfarande vara en fullvärdig deltagare i denna transformerande process och allt jag behöver göra är att använda en kamera, och det är…

Inelia: Det är… exakt. Du behöver inte speciella krafter för att klicka ”inspelning”.

Bill: Jag kan göra det med mina egna händer. Jag behöver inte göra det med min tanke.

Inelia: Precis.

Bill: Precis. Är det något annat du vill säga som ett sista meddelande till människorna som tittar på detta? Det kommer att bli fler videofilmer sedan. Det kommer att finnas mer information. Det kommer att bli personliga presentationer. Kommer du att ge några workshops, konferenser…?

Inelia: Möjligen, ja. Yeah.

Bill: Så detta kommer inte att vara det sista som folk får se av dig.

Inelia: Nej, nej.

Bill: Det är något för oss att se fram mot. Min känsla här, om jag kan dela mina personliga tankar om detta, är att detta är en spännande resa som just har börjat. Och jag uppmuntrar alla som ser detta, som har den känslan också, att detta är en spännande resa som just har börjat. Även om det kanske har känts för dig, personligen, att den började kanske för några år sedan, så har den fortfarande just börjat. Det är massor av arbete att göra. Där finns massor av folk att dela den här resan med och det finns mycket roligt att ha och en hel del viktigt arbete att göra.

Inelia: Ja, det är det. Och det är inte bara om vad som kommer att hända under de nästa två eller tre åren. Och det handlar inte om alla de katastrofer som händer runt om på planeten. Det handlar inte om det.  Det handlar om vad som händer efteråt.

Bill: Det handlar om vad som händer efteråt.

Inelia: Yeah.

Bill: Och det skulle vara helt okej för dig om det inte fanns några katastrofer alls.

Klicka här för videon

Stöd Project Avalon - Gör en donation: Tack för din hjälp. Din generositet gör det möjligt för oss att fortsätta vårt arbete.

Bill Ryan bill@projectavalon.net